EPval stundar, vars startar man bäst upp en sån valrörelse – I Bryssel såklart, Eus högborg. Vi är 15 personer som ska lära oss hur parlamentet och kommissionen fungerar, träffa parlamentariker och ta del av hur de jobbar med EU-frågor. Schemat är tufft, inte mycket luft i det inte. Start vid 0630 för en morgonjogg innan frukost. Sen så var det raska promenader mellan de aktiviteter som fanns på schemat. Mycket intressant, träffat och pratat med många parlamentariker. Och en massa tjänstemän i eubyråkratin.

Blev sugen på att jobba här nere en period ( 3,5 månad) på LOs mandat. Skulle nog vara väldigt lärorikt. Gick så långt att jag ordnade formalia, hade kontakt och fyllde i nödvändiga dokument innan jag besinnade mej. Borta så länge, ja nån hemresa hade det säkert blivit men, ja har ju en Lotta därhemma i Lomsjö och ett par tre grabbar hos oss varannan vecka. Jag är ju impulsiv, men hann besinna mej.

Alltid roligt att ta del av andra kulturer, se och lära nya saker. Träffa nya människor och få del av deras erfarenheter och kunskap. Om man är öppen och nyfiken så får man del av mycket mer, och kan få ta del av deras vardag. Inte bara det som visas upp för ” turister”. Man hinner lära känna övriga deltagare lite grann när man tillbringar 7 dygn från 06-24. Några bekantskaper blir bestående, andra kortvariga.

”Den finaste gåvan från livet är vänskap, och det har jag fått.”

Tanken var att försöka fiska lite under hösten, men det blåser och blåser.

Båten slet sig. Stolparna som ankrade den gick av, låg och slog mot stranden. Det var bara att sent en kväll i mörker och blåst – ta upp den. Slut på fiskesäsongen. Vi bor ju bara dryga 100 m från Lomsjön. En stor fiskrik sjö. Men ganska grund och många stenar har ja märkt……

En vecka med en del politik, det är ganska stelt så här efter valet när inget blir tydligt och klart. Arbetet är desto tydligare. Massor att hugga tag i. Flänger runt halva Sverige för korta insatser både här och där. Känns lite för mycket som brandsläckning. Jag vet att förebyggande arbete, byggt på kunskap och planering ger mycket mer kostnadseffektiva lösningar. Den som vill nå framgång satsar på trygga och motiverade arbetare, inte kortsiktiga klipp.

Försökt vara hemma lite mer, jobbar/ utbildas ju långt bort nästa vecka, måste använda helgen för att resa till Bryssel. Då vill man iallafall sova hemma i veckan. Lotta får dra ett tungt lass när jag är borta så mycket.

”Arbete ger bröd, dårskap ger nöd”

Jag lägger in krönikan som jag hade i lokalbladet förra veckan

Det ska inte behöva vara så här

Arbetslivet ska vara tryggt, säkert och trivsamt. För att vi ska må bra i livet så måste vi känna trygghet. När det gäller ekonomi, när det gäller arbetsliv och naturligtvis i samhället i stort. Det måste vara säkert, vi ska minimera risken för skador, olyckor och dödsfall. Det ska vara trivsamt, vi ska känna att vi behövs och är en del av en större gemenskap.

Varför har vi inga politiker som står upp för oss arbetare när det gäller att minska riskerna i arbetslivet. Höstbudgeten diskuteras, populistiska inlägg haglar. Men arbetslivet och riskerna för att bli sjuk, skadas eller dö finns inte nånstans i dessa diskussioner. Vi hör om fler poliser för att ”gängskjutningarna” har blivit fler. Vilka riskerar att hamna i dessa skjutningar?

Dödsolyckor i arbetslivet är 20% fler än gängskjutningarna, drabbar var som helst, vem som helst, när som helst. Dessa dödsolyckor drabbar alla olika åldrar, småbarnsföräldrar, medelålders, ungdomar och de som snart ska i pension. Alla branscher, även om några är mer utsatta. Alla möjliga orter och tider på dygnet. Gängskjutningarna är oftast i storstad, nattetid och de inblandade är oftast yngre män i en begränsad krets med historia av brott och kriminalitet. Från medicinskt håll så säger forskarna att dödsfall relaterade till stress och hjärt-kärlsjukdom som kopplas till arbetslivet kan vara 3-400 personer per år!

Vi måste ge människorna i arbetslivet en större trygghet.

Vi måste känna oss säkra på våra arbetsplatser.

Vi måste minska jobbstressen och den hets som leder till olycksfall i arbetet, för att må bra i livet.  Det är en samhällsekonomisk katastrof att människor ”mittilivet” får bli skadade, sjuka och dö på grund av sitt arbete. Det är småbarnspappor, tonårsmammor, ensamstående och morföräldrar som rycks bort hastigt och var som helst. Vi har så otroligt många som skadas, blir sjuka av/ på sina arbetsplatser. Sjukskrivningar, sjukersättningar arbetare som ibland inte kan återgå i arbete, ibland kan återkomma till en viss del. Dessa är ekonomiskt utsatta och idag ”jagade” av en myndighet som var tänkt att skapa trygghet – försäkringskassan. Om sjukskrivningarna kostar för stora summor så kan man inte dra in sjukpenningen för de som är i behov av den. Man måste bekämpa orsakerna till sjukskrivning, jobba förbyggande och minska riskerna i arbetslivet. Vi behöver människorna i arbetslivet, se till att de mår bra, inte skadas, dödas eller blir sjuka av arbetet. Jobbar vi förebyggande med arbetsmiljö, ser till att höja kunskapsnivån och ger arbetsmiljöverket resurser att kontrollera, informera och stötta de företag ( och skyddsombud) som aktivt förbättrar arbetsmiljön så kan vi också minska utgifterna för staten med sjukersättningar och sjukskrivningar. Vi kan ge människor trygghet i arbetslivet, ett värde som medborgare och bidragande till vårt välfärdssystem. Individer som slipper arbetsrelaterad ohälsa och mår bra presterar bra. En framgångsfaktorer för politiken måste vara att satsa resurser på förebyggande arbetsmiljöarbete, på Arbetsmiljöverket, på skarpare arbetsmiljölagstiftning.

Det lönar sig, för både individ och samhälle.

Stockholm, Piteå, Lycksele. Det är rejäla svängar i resandet. Mycket planerande, för att i vissa fall planera. Jobba med så många olika lösningar, så många olika problemställningar kan, även för mej bli aningen rörigt ibland. Jag packar olika väskor med material för olika dagars arbete. Sen ska man packa för sej själv också, olika kläder för olika aktiviteter, ingen ”standardpackning” här inte. Men jag gillar när det är fart och fläkt i arbetsdagarna. Förberedelser, men ibland får man ta dagen ”på volley”. Lösa den här och nu.

Precis så tycker jag ofta att privatlivet är oxå. Inte är man förberedd på allt som händer. Små barn, ungdomar, tonåringar. Det här har jag haft som vardag i över tjugo år, ja är inte gråhårig, ja ä nästan kal. Så känns det ibland. Och andra stunder är det ett lyckorus som är hur stort som helst. Barn, barnbarn nästa generation som måste testa och pröva sig fram. Går inte alltid bra att tala om, varna eller förmana, de måste pröva själva. Och man får vara orolig, ängslig och glad ibland i nästan samma stund.

Men de skönaste stunderna är när man får landa hemma i Lomsjö. Prata några ord m grannar som är ute och rastar hundar, åka å få en kopp kaffe å en pratstund om livet och vardan här hemma på byn. Varvat med funderingar om Sveriges framtid, det som händer runt i världen åsså om grannen som bytt bil.

” En sund inställning till bagateller är bättre än att skämta om allvarliga händelser”

Utbildningarnas tid, jag kör ju mycket korta utbildningsinsatser. 2, 3, 5 dagars.

Då blir de bortaliggning, favoriter är många av de små B&B som finns på snart alla orter. Jag börjar veckan i Kalix, sen ner till Pite och det var den arbetsveckan. Blir ändå ganska många mil i bil innan man får landa i Lomsjö.

Inväntar med spänning ett slutgiltigt valresultat, vad månde detta bli. Känns som det kan bli en mycket svajig och osäker politik. För att någon ska kunna driva politisk förändring så måste man ju ha majoritet för att kunna genomföra det. Men det finns ingen majoritet eller tydlig samarbetskoalition som får det, varken på riks eller lokalplan. Vad månde detta bli?

Höststädning ute och inne, kläder som ska fram, kläder som ska hängas bort. Gräsklippare som ska vinterställas och möbler plockas in. Färdigställt ett växthus till Lotta så det ska finnas färdigt till vårens odlingssäsong. Pojkarna är mer heta att det snart ska finnas snö så några skotrar kan plockas fram, men jag hoppas det dröjer lääääänge än. Fina färger, en natur som visar en livfull höstprakt. Bakom huset har vi röjt upp ett gammalt samfällt grustag som ska få lite ”parkkänsla”, man klipper gräset och lämnar en del större lövträd som både skuggar och ger en känsla av skog. Där sjuder det av liv, fåglar i massor, nån räv och rådjur som brukar dyka upp.

” naturen skyndar aldrig, ändå blir allting utfört”

Dagar blir till veckor, veckor blir månader men nu har slutspurten av en valrörelse gjort alla dagar lika. Skönt när det är gjort. Ladda om, nya tag. Arbete för en tryggare vardag, arbetsdag för människor i Västerbotten.

Ja kör utbildning i veckan, försäkrings, arbetsmiljö och organisation. Skönt med vanliga vardagar igen, även om man måste ligga borta. En del nätter.

Man får resa, träffa många människor, lära nya saker. Men bäst är nog att man nu får landa hemma, Lomsjö är lugnt, fint och en liten miniatyrvärld av allt det utanför. Dagarna går, älgjakten pågår, många ” jaktbilar” som glider runt på vägarna runt byn. Jag har förresten inte jagat älg själv på flera år. Tiden som kommunalråd gjorde att man fick släppa många av sina egna verksamheter. Och det har som inte kommit något nytt älgjaktssug igen. Två av mina pojkar jagar, har hundar och ser till att man får sej några kilo av årets jakt. Brukar tänka på älgjakten när man reser, ser marken från flyg, vägar från bilen och jägare som spänt väntar på villebråd.

”varje dag så hittar jag något att vara tacksam för och det är livets lärdom”

Dygnen är för korta, valrörelse i full fart. I norra delen av Västerbotten, hela veckan. Från kust till fjäll. Många platser, mycket människor. Dagtid på arbetsplatser, valstugor och på torg. Kvällar på folkets hus och andra offentliga möteslokaler. Jädrar va kul, va mycket människor man får träffa och prata med. Tankar och funderingar om livet och framtiden. Ganska likvärdigt både i Malå och skelleftehamn, bara lite annorlunda förutsättningar. Alla vill ha trygghet, tydlighet hur framtiden blir och känna att man behövs i vårt samhälle. Ung eller gammal spelar mindre roll, att få uppskattning för den insats man gör eller har gjort är viktigt. I skola, i arbete, i samhället och i vänkretsen. Vi människor är flockdjur och vill bli, mer eller mindre, uppskattade i vår ”flock”.

Bilkörning, olika platser varje dag, ibland flera platser på dagen. En vardag, borta från hem, nära och kära. Ja de är ju en ensamvecka ( blir ändå mer ensamt för Lotta därhemma). Skulle vilja ”landa hemma” fler kvällar men tiden och logistiken funkar dåligt för det. Känns som man jobbar lite för mycket ibland. Men det är ju roligt, de känns ju viktigt de man gör. Blir väl lugnare sen i höst. Men då ska man ju jobba ikapp sådant som skjutits fram pga valrörelsen.

Många vill försöka få en tryggare framtid men det känns svårt, hur ska man göra? Mitt svar blir – engagera dej, säg ifrån när det är fel, stötta och beröm de som gör bra för dej. Och använd din demokratiska rätt -rösta.

När man inte passar in i planerna som ledningen bestämt så styrs man undan Och ges ingen plats, härskartekniken är rättesnöret för Åseles egen Judas. När han får bestämma så ser han till att omge sig med gelikar som inte stör de egna planerna, Han söker inte rättfärdighet och låter sig inte drivas av rena motiv. söker istället sin egen vinning. Där känner inte jag att man kan ge något. Det passar inte in i min bild av demokrati.

”det är klokare att gå sin egen väg än att gå vilse i nån annans fotspår”

Politik i tv, politik i tidningarna, politik i samhällen och arbetsplatserna.

Nu känns det att tempen stiger, allt fler ”dyker upp” på den politiska arenan. Oroligt ute i världen, kall, egocentrisk politik. Smittspridning även hit, hoten mot den ”svenska modellen” blir allt tydligare i debatter, på sociala medier och ute i samhället. När de etablerade partierna inte är tydliga med sina värderingar utan försöker ”fria till sig röster” med allsköns populism då blir det bara mer och mer politikerförakt. Då vill många ha ”nya grepp” och se en förändring. Det traditionella känns inte tryggt och bra, vi måste ” röra om i grytan” säger många. Det måste vi inte alls, vi måste bara bli tydligare med vad politiken egentligen går ut på, vad vi vill. Vilka värderingar och vilken framtid vi vill ha.

En arbetsvecka på språng, först lite politiskt, sen lite arbete på hemmaplan men lämnar Lomsjö på Tisdagsmorgon och åter på fredagsmorgon. Då har ja hunnit med både Malå, Norsjö, Skellefteå, boden. Inte allra värsta bilkörningsveckan men långa dagar och även arbetskvällar för att hinna med.

Träffat så många människor, glada, besvikna, nöjda, rädda alla har sin livshistoria, sina händelser och upplevelser som formar deras tankar i och om vardagen. Jag känner att man ska arbeta, dela med sig, ge efter den förmåga som man har för att alla ska få samma möjlighet, och få det bättre.

Hösten i antågande, älgjakt, val, snö, kallt, mörkt. Jag skulle vilja ha en stunds sol och bad att se fram emot. Men det ryms inte i den späckade höstkalendern. Istället så har jag lagt in ett par veckors ledighet i Mars, efter jul och när man hunnit arbeta ikapp lite av det som skjutits fram när det är ett valår. Sista gräsklippningen, kanske , för i år. Man får passa på när man kommer hem. Och vädret tillåter. Har ju inte vuxit så mycket denna torra, heta sommar. Känns lite konstigt att inte behöva hålla på med någon ved heller. Lite tomt, men bergvärmen är ju kanonbra så man får vara nöjd.

”Den bästa rikedomen är en god hälsa”

Uppstart av veckan i Lomsjö, frukost hemma. En del politiska äventyr på dagordningen och en del fackligpolitisk samverkan. Åsele, Vilhelmina, Sorsele, Skellefteå, Åsele och så var arbetsveckan tillända. Träffat så många människor, haft så många samtal, värvat medlemmar till både fackförbund och parti. Så roligt när ljuset tänds, man förstår och vill engagera sig. En valrörelse som för mej känns som ödesmättad, vad ska komma ut av denna?

Härligt att kunna sova hemma, delta vid måltider, i samtal om skola, händelser och tankar. Även om avstånden är långa, restiden dryg så är det härligt att landa i hemmets lugna vrå på kvällskvisten. Med Lotta och barnen så känns livet som ganska enkelt, tryggt och bra. I Lomsjö mår vi bra, föreningslivet med bygdegård, fiskevårdsområde och en del andra aktiva föreningar skapar en sammanhållning som är härlig. Middagar, arbetsdagar, aktiviteter allt i en härlig gemenskap. Vissa deltar i allt, vissa dyker bara upp när det vankas trevligheter som mat och samvaro. Det här väljer man själv.

Tänkte att vi skulle sätta upp Lottas växthus, så det står färdigt till våren.

Minigrävaren får planera, duk och grus och odlingsbäddar ska fixas. Jag gillar när saker planeras, genomförs och kommer till nytta. Har klippt vägkanter och runt några av våra vackra vindskydd. Finns över 20 fina stolphusvindskydd i anslutning till vattendrag och rastplatser. Ett sånt vill jag ha hemma på gårn´.

Kollar med grannen, SvenGunnar, han är ” pappa” till de flesta av vindskydden.  Om jag högg och sågade timret skulle han hjälpa mej med ett, bara att ge sig iväg till skogen och hugga några tallar så det blir verklighet.

”om ett hem inte har en trädgård och ett gammalt träd förstår jag inte var livets glädjeämnen skulle komma ifrån”

Semestrarna avslutade för de flesta, snart börjar skolorna, livet återgår i ett normalare, mer förutsägbart läge. Valrörelsen trappar upp, budskapen och löftena blir bara fler och fler, alla vill bäst. Snart val och sen återgår samhället till normalläge, beroende på hur den politiska majoriteten ser ut, olika nivåer av normalläge. Vi bor i ett av världens rikare länder, med enorma skillnader både i löner och i tillgångar. Där de flesta har så att man klarar vardagen någotsånär.

Men vi har folk i utanförskap, vi har barn som får växa upp i fattigdom, utan trygghet och med en mycket osäker framtid. Och allt detta i ett rikt, välmående land där många har ett ofantligt överskott i tillgångar. Och överskotten växer, med den politik som nu förs ökar klyftorna, fler hamnar utanför vårt sociala trygghetssystem och fler får växa upp utan framtidstro. Samtidigt så ”skriker” företagen efter arbetskraft, vinsterna ökar och med det så ökar gapet mellan de som har möjligheter och de som är utan hopp om framtid. I min värld är alla lika mycket värda. Därför måste den som kan, hjälpa den som har behov av hjälp. Vi måste ge alla samma chans att känna sig värdefulla och behövda. Att kunna utbilda sig, att få ett arbete och bidra efter förmåga.

Jag fick bidra, som stöd och medhjälpare när en stor arbetsgivare försökte utnyttja ett par grabbars lojalitet och snuva dom på inarbetad ledighet, bara för att bevisa vem som bestämde. Nu gick det bra, dom fick ledigt. Men här var det deras kollektiva styrka som vägde tyngre och dom har lärt sig att ord är bara ord, inte mycket värda om dom inte sätts på pränt.

”ta livet på allvar för en dag är det slut”