Etikett: förkyld

Lord of the saffransbullarna…

Av , , Bli först att kommentera 10

20131119-150744.jpg

Kiddo är förkyld och har fått vara hos mormor! Tillsammans kom dom på den fantastiska idén att baka lussekatter.

Givetvis fick sonen en egen bit av degen för att låta kreativiteten flöda!

Den gigantiska bullen i mitten a.k.a.s Lord of the saffransbullar kanske behöver en förklaring…

Ja JAG behövde det -då jag inte direkt fattade vad det var!

Det är -SÅ KLART- en iPad och russinen är -GIVETVIS- olika appar!!!

Dagens barn äro ett med tekniken!

//a

Nattliga eskapader…

Av , , 4 kommentarer 7

Imorse vaknade jag upp i en säng och hade inte den blekaste aning om vart jag befann mig! Satte mig upp och insåg att jag låg i min sons säng (sonen är denna vecka hos sin far). Där låg jag på hans rum bland hexbugs och pokémonfigurer!

Då kom jag ihåg att jag i natt haft en hosta från hell som drev mig upp ur min säng, till medicinskåpet för att ta medicin och med ett vattenglas i ena handen stöp jag bevisligen i sängen som stod närmast till hands. Så kan det bli om natten!

Någon Pneumoni har jag inte och inte heller andra elaka bakterier i min kropp utan är angripen av virus. Därför ville läkaren att jag nu skulle vara ute mycket i friska luften. Njuta av vackra löv. Lämna iPad:en och vardagen och försöka bara vara i nuet och låta kroppen tillfriskna utan att forcera det hela… Lättare sagt än gjort måste jag säga men är mycket tacksam att slippa antibiotika!

Såååå igår kunde jag alltså andas ut både av att slippa lunginflammation samt chokladbranschens besked att vi -sånna som JAG som älskar choklad -iNTE kommer bli utan den varan om sju år!

Försöker därmed hitta min polotröja som tycks ha fått ben och försvunnit för att kunna gå ut i solen och absorbera lite vitamin D och få lite frisk höstluft i mina bronker!

//a

 

 

Mullenuttsamtal…

Av , , 4 kommentarer 8

IMG_1908

 

Det är inte mycket action i min säng men denna natt har jag i alla fall haft ett mullenuttsamtal med min son så jag började skratta när jag kvicknat till…

Sonen är som sagt förkyld och klockan 04:02 väcktes jag av ett tydligt ”-Mamma, jag är tät i näsan och rethostan är tillbaks! Han kom stolpandes och kröp ner bredvid mig i sängen och förkunnade att han inte kunde sova. Själv var jag mer död än levande i den vargtimman.

Jag var så sjukt halvsovandes och han petade på mig konstant.

Sedan blev det krig.

-Men HUR andas du egentligen?” frågade han mig mycket irriterad

-Va?!” frågade jag så där groggyborta som man är när man halvsover

-Kan du inte andas på nått annat sätt?! DU stör!!!!!!!” klagade han

-Men herregud, jag kan väl inte rå för hur jag ANDAS” morrade jag och började känna mig såväl störd som ytterst irriterad i gosömnen

-Men SLUTA låt!!”kommenderade han

-Men gå och lägg dig i DIN säng annars går JAG!” gnölade jag från kudden

Sedan följde en spänd tystnad. Sonen låg på helspänn och lyssnade på hur JAG lät och jag låg på helspänn för att inte somna och börja puffa!

-NU låter du igen!!” påpekade sonen

-Men sluta jag vill sova!!!” stönade jag

-Men jag KAN inte sova när du låter…” förkunnade han

-Men DU låter exakt likadant som jag har jag minsan hört när du börjar somna” kontrade jag och det var väl här någonstans vi hamnade i mullenuttdialogen…

-Gör jag då inte alls det!!” pep han

-Gör du visst det….” vidhöll jag

Någon gång i detta gnabbande och munhuggande somnade vi i allafall båda.

I vaket tillstånd förstår jag EXAKT vad det är han stör sig så förtvivlat på, jag PUFFAR precis som Tarzan och jag har själv som barn stört mig sönder och samman på det där oljudet. Snarkningar är mera konkreta än det där puffandet på utandningen.

Att bukandas djupt gör i alla fall att jag får en väldigt tydlig utandning och för det är jag tacksam, det betyder att jag är djupt avslappnad!

Idag har vi varit till doktorn och fått konstaterat att det inte är någon öroninflammation och inte någon gammal som spökar. Klassiskt höstvirus. Så vi tog oss ett besök på apoteket och bunkrade upp sådant som kan behövas.

IMG_1911

Sonen fick det han ville ha och jag hittade den ultimata hostmedicinen utan konstigheter när man lider av torr rethosta -TheraHoney! Den där glycerin hinnan i halsen gör susen i stället för skumma ämnen som slår ut hostreflexen!

På så sätt kanske vi slipper fler mullenuttsamtal om hur jag andas och inte!

//a

 

Kosläpp…

Av , , Bli först att kommentera 6

Det slog mig häromkvällen vilken märklig tid vi lever i…

En tid då man tar med sig barnen för att titta på kosläpp…. Se djuren galoppa ut i friheten efter månader inne i ladan… Riktigt populärt och uppskattat tydligen. Ett smärre jippo på sina ställen om jag förstår det rätt…

Kosläpp… ett oväntat familjenöje?!

Med det sagt konstaterar jag att jag tror jag håller på bli förkyld! Det var väl då själva f*n också! Här skall gurglas nyodex så det fräser om det!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Mellan valnöt och Hassel…

Av , , Bli först att kommentera 7

 Utanför huset där vi nu befinner oss växer ett valnötsträd och ett hasselnötsträd. I min värld är detta något ytterst exotiskt. Ännu mera exotiskt blir det när jag hör att "kommunen" här, defacto, skickar hit folk som tar reda på nötterna från träden!

Det är ett annat klimat, andra träd, annan natur och andra varor på affärerna. Väntar med spänning på att besöka ett apotek, ty här finns det GummiBears (med eller utan socker) som är vitaminer för barn! And da kidz love em! Ultimata hudlotioner för knastertorr hud och dunderkurer mot förkylningar. Ska dit och botanisera. 

Vi hade tänkt besöka Zoo Zürich men då snön fortfarande ligger kvar och zoo:et ligger så högt uppe så innebär det att det är überkallt där och vi var som sagt inte helt utrustade för det här vädret. 

Vi hade vidare tänkt åka och bada idag men två av dom tre brorsönerna är nu förkylda efter gårdagens snöbollsmulningar och min son tycker det är så mysigt hemma hos dom att han inte vill göra något mer än att sudda runt mellan deras rum. 

Så vi har verkligen lov, ljuvligt höstlov mellan valnötsträd och hassel. Alperna finns där i bakgrunden men so far är dom dolda i mjuka moln… Life is good!

(Tack O för att jag får låna din Mac som har Å)

//a

Kanelbulle.. Fine!

Av , , Bli först att kommentera 7

Denna vecka har gått i höstförkylningens tecken. Har hunnit med två vab-dagar, en dag i Stockholm, en dag på jobbet och nu en ledig dag då jag givetvis är…. Taadaaaa: Förkyld!

En del personer som inte har barn i vab-ålder har en skev verklighetsuppfattning. Somliga tycks tro att det är en fröjd och någon form av "fribiljett" till en "ledig" dag hemma. Jag är INTE en av dom.

Kiddo är enastående rar och fin på alla sätt och vis, men hemma, uttråkad, förkyld… Japp då växer hornen stundtals fram ungefär som Hedwigs näsa gjorde i från A-Ö. Han har dock varit rätt spak dessa dagar då han haft feber. Men jag tror alla föräldrar är eniga om att det är allra skönast när vardagen rullar på och alla är friska!

Den här veckan har jag introducerats i ett nytt spel till X-box! Minecraft. Jag fick en kontroll i handen och blev tillsagd att sätta igång att:

  1. samla material
  2. bygga hus
  3. akta mig för natten
  4. passa mig för zombies
  5. å typ.. lycka till!

Jag begrep ingenting. Höll på blli galen av hans små inlägg "-Jamen, nu måste ju ha en stenhammare" eller "-Nej inte kan DU göra facklor, du har ju inget kol" eller "-Men mamma simma, simma dååååå, du kommer ju dööööö" bäst var ändå "-Vart är du egentligen?"

Så vart var jag egentligen i spelet? I have no idea, å vips blev det natt å jaha där dök det upp zombies… Inte helt lyckat. Efter ett tag fick jag dock kläm på det hela och har hunnit snickra såväl gruvor som hus uppe i luften. Funnit diamanter och kol, lava och annat material. Kiddo insåg att om han hjälpte mig så jag fick lära mig det hela kunde jag ju faktiskt vara till  hjälp, i synnerhet då han satt ingrävd i nått hus med ljus och lät mig vara ute i mörkret och göra dom läskiga sakerna!

Sen som vuxen får man NOG. Jag får i allafall NOG. Det var då hans horn började växa och vilda protester över att jag inte ville spela längre. Han går efter mig i hemmet och tjatar på att vi ska spela mer, jag säger NEJ, han tjatar lite mer och jag blir aningen irriterad. Så säger han "-Näääeee, du behöver inte låta så otrevlig! Du låter faktiskt otrevligare än en kanelbulle"

Jag börjar skratta, han hinner tänka på vad han sa och börjar skratta. Med tanke på dom kanelbullar jag mött i mina dagar har dom flesta varit väldigt mjuka, goda och sympatiska sååå… att låta otrevlig som en kanelbulle kändes HELT okej!

Nu ska jag hosta vidare i dagen och rota fram Nyodex

//a