Jämställd politik i Vilhelmina

Det skrivs och pratas mycket om jämställdheten i politiken. Det kommer olika redogörelser hur det ser ut runt om i länet.

Nu senast är det Maria Kristoffersson som talar om hur hemskt det är att vara kvinna i politiken i Vilhelmina.

Jag delar inte hennes uppfattning i den här frågan heller.

Vi gick till val på varannan damernas på vår fullmäktigelista. Hälften av de som kom in i fullmäktige är män, hälften kvinnor.

I kommunstyrelsen som bereder alla ärenden till kommunfullmäktige är 6 st av 11 ledamöter kvinnor.

Vi i S har 7 platser  i kommunstyrelsen varav fyra är kvinnor.

Förutom kommunstyrelsen har vi tre nämnder i kommunen. I dessa tre nämnder är det kvinnor som är ordföranden.

Räknar man in kommunfullmäktiges ordförande så är tre av fem ordförande poster tillsatta av kvinnor.

De talar bäst för sig själva men jag tror inte de tycker de är missgynnade.

Etiketter: , , , ,

3 kommentarer

  1. K G Abramsson

    Helt korrekt beskrivet. Vad man börjar undra över är varför media ger utrymme åt ryktesspridning, rena falsarier och förvanskning av verkligheten. Sen tycks det finnas personer som gärna underblåser dessa osanna och kränkande inlägg. Det må röra partier eller män som grupp, men de som finns närmare sagespersonen, förleds kanske att tänka och tycka illa om människor som lögnaktigt beskylls för saker de inte har gjort eller inte har en aning om.

    Som berörts i andra sammanhang, den uppförandekod som partierna och deras företrädare skrivit under tycks för vissa bara vara luft och inget att bry sig om att efterleva.

  2. Anneli E

    Det är absolut nödvändigt att möta desinformationen som sprids på nätet. Vilhelmina har stor andel kvinnliga politiker i ledande maktpositioner främst bland sossarna men även hos Alliansen som har tre kvinnliga lokala partiledare av fyra möjliga. Bara Kristdemokraterna har två herrar i toppen, efter varandra dessutom.

    Vilhelmina är ett fördedöme när det gäller kvinnlig representation i politiken!

  3. Åsa Össbo

    Du skriver, ”Nu senast är det Maria Kristoffersson som talar om hur hemskt det är att vara kvinna i politiken i Vilhelmina. Jag delar inte hennes uppfattning i den här frågan heller.”
    Enligt mitt sätt att se det kan du ha vilken uppfattning du vill, men du kan inte ta ifrån Maria hennes uppfattning om, och känsla av att blivit kränkt (som kvinna i politiken i Vilhelmina).
    Men däremot kan du ju ha fått höra andra berättelser (från kvinnor, förhoppningsvis) som talar annorlunda om hur det är att vara kvinna i Vilhelminapolitiken men som du inte refererar till här, du skriver att ”du tror inte de tycker att de är missgynnade”.
    Nu säger ju inte siffror allt om hur det är att vara (en) kvinna (i o f s bland många) i politiken i Vilhelmina och dessutom inom ett oppositionsparti om vi ska tala om Marias berättelse. Det finns fler skärningspunkter som skaver i det här fallet än vad dina siffror visar. Men siffrorna måste givetvis anses som glädjande om det är kvinnoantalet som ska borga för jämställdhet i politiken. Det handlar enligt mitt sätt att se det lika mycket om att politiker måste vara lyhörda och medvetna i sina beslutsforum.
    Min förhoppning är att erfarenheter och berättelser om särbehandling och diskriminering (även om de kommer långt i efterhand – de är ofta summan av en längre räcka av händelser) varken ska slås bort som ”kränkande” mot bastuklubbar och andra yttringar eller användas som verktyg i partipolitiska utspel. Utan snarare borde dylika erfarenheter och berättelser hellre sporra till att undvika just sådant och då menar jag inte enbart gentemot kvinnor utan också i fall där det handlar om män, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, funktionsnedsättning, etnicitet, religion, ja, alla diskrimineringsgrunder.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.