Mobiltelefonen ringde 00.44 i natt.
Okänt nummer tyder på att det är ett sjukhus, polis eller annan som inte vill lämna spår i min telefon. Tanken for snabbt genom huvudet, Clas i Karlskrona, Clara i München eller mamma i Skövde. Har det hänt något?

Blixtsnabbt svarar jag. Frågan i andra ändan var lika blixtsnabb: har du någon kommentar till det stora dataintrånget? Journalisten från Expressen i andra ändan, fick upprepa frågan. När jag undrade om hon var medveten om att det är mitt i natten blev svaret – ja, men eftersom Du svarade var Du uppenbarligen vaken. Expressen logik.

Jag kommer ihåg senast jag blev uppringd av kvällstidningarna. Den gången var det Aftonbladet som via makens mobiltelefon en sen fredagskväll ställde frågan: kan du kommentera legionella epidemin i Umeå.

I sakfrågan hade jag ingen kunskap varken då eller nu. Liksom vädret utanför mitt rum lär det klarna under dagen när det gäller dataintrånget.

Lokalt idag är den stora frågan kvalitén i skolan i Umeå. Kvalitén är urusel när eleverna själva får berätta. För- och grundskolenämndens ordförande Margareta Rönngren erkänner att det är ett misslyckande när var fjärde elev med utländsk bakgrund inte har tillräckliga kunskaper för att klara gymnasiet.

Det är ett steg framåt att socialdemokraterna erkänner att det finns stora brister i deras politik – som framför allt slår mot elever i behov av stöd. Valspråket "Alla ska med" klingar mer och mer ihålligt för varje dag.

Umeå behöver en annan skolpolitik!

En innehållsrik helg. Förutom lördagen i valstugan hann jag med både teater, besök på puben Lottas och öppningen av bildmuseets utställningen Se hjärnan! Den är verkligen värd att besöka. Hjärnan fascinerar och förbryllar som rektorn vid Umeå Universitet Göran Sandberg skriver i förordet till den tidning om hjärnforskning som delas ut i samband med utställningen.
Eller som han uttryckte det i sitt öppningstal (fritt från min hjärna): vi är fascinerade av datorer men egentligen är den mänskliga hjärnan betydligt mer fantastisk.

Bestämde mig snabbt för att gå dit en annan dag (utställningen finns kvar till den 22 oktober). Jag behöver mer tid och mindre sällskap för att kunna testa hur den egna hjärnan fungerar när det gäller reaktionshastighet etc. Det känns lite väl privat att prova när kön vid teststationen är allt för lång.

Lokalpolitik handlar bara till mycket liten del om att skriva in tjusiga – men till intet förpliktigande – formuleringar i partimanifest eller andra typer av handlingsprogram. Viktigare är det att skapa kontakter och därmed vinna förståelse för den egna ortens problem på andra håll.

Fp-utspelet häromdagen om en Kvarkenbro präglas av detta tänkande. Umeå kan inte fatta beslut om detta och det duger inte, som en del andra partier uppenbarligen tycks tro, att trycka in formuleringar i ganska betydelselösa program. Folkpartiet har valt att ta kontakt med ett närstående parti på andra sidan Bottenviken för att inleda det fortsatta opinionsarbetet för detta projekt. Frågan måste hållas levande, den får inte begravas i texter som allt för få läser.

I förrgår förklarade folkpartiledaren att det är hög tid att genomfartstrafiken i Umeå leds utanför stan. Det finns en sammanstämmighet mellan central fp-politik och prioriteringar som Folkpartiet i Umeå gör. Umeå som kommun lider av att den här samsynen inte tycks finnas hos socialdemokraterna. Det är ett stort problem som hämmar utvecklingen i Umeå.

Leijonborg vill använda en annan typ av finansiering för att på så sätt förverkliga Västra länken, den sista delen av ringleden runt Umeå. Han tänker sig en kombination av offentligt och privat partnerskap: ett eller flera företag kan efter upphandling ges uppdraget att finansiera den nya vägsträckan – staten betalar genom Vägverket en årlig ersättning till företagen. Bygget kan på så sätt tidigareläggas fem år, menar Leijonborg.

Jag tycker att detta låter mycket intressant och menar att kommunen på alla sätt ska följa upp detta förslag.

Folkpartiet i Umeå har lanserat idén att kommunen ska gå in och förskottera för att ytterligare snabba på processen och dessutom ge Umeå-projektet en bättre placering i den nationella byggkön. Jag ser goda möjligheter att kombinera dessa bägge strategier.

Framför allt är jag nöjd med att Folkpartiet centralt har tagit intryck av den problembild fp-Umeå har ansträngt sig att beskriva. Detta samspel är helt nödvändigt för en kommun, som likt Umeå, vill expandera kraftigt.

Min dag som valarbetare är slut. Hemma från valstugan på torget. Imorgon är det 14 dagar kvar till valdagen. Det gäller att mobilisera in i det sista.

Idag har jag skrivit en motion till kommunfullmäktige om ordningsomdömen i skolan. Hur kan någon vara emot ordningsomdömen i terminsbetygen?

Alla de debatter jag har haft i kommunfullmäktige om mobbning och mobbade elever brukar sluta med att någon (oftast vänsterpartiet) anser att det är synd om mobbaren och att folkpartiet är elaka som inte inser detta. Varför ska den mobbade eleven behöva flytta? I förra veckan träffade jag en mamma med sin dotter som hade en lång och förfärlig historia att berätta om hur det är att vara mobbad och gång på gång tvingas byta skola. En verklighet som de flesta inte vill erkänna att den finns i Umeå.

Mobbning är ett utslag av en allt stökigare svensk skola. Det finns många fler. En internationell undersökning visar att svenska elever skolkar, svär och slåss mest i västvärlden. Men ordningsproblemen är inte lärarnas fel, det är skolpolitikens.

Under mer än trettio år har skolornas möjlighet att ingripa mot stöket minskat. Alla lärare vill upprätthålla tryggheten i klassrummet, men politikerna har dragit undan mattan för varje försök. Det obefintliga politiska stödet till de lärare och rektorer som faktiskt vågar ta konflikter med elever gör att många drar sig för att ens försöka.

Utvecklingen måste brytas. Folkpartiet vill ge lärarna de verktyg som krävs för att skapa en trygg arbetsmiljö. Alla skolor måste ha tydliga ordningsregler, väl förankrade hos elever, lärare och föräldrar. Folkpartiet vill dessutom införa ett ordningsomdömen i alla elevers terminsbetyg. Det är alltså en motion med den innebörden jag nu lämnat in.

I omdömet ska det framgå om eleven skolkar, kommer för sent till lektionerna eller är stökig. Det ska också stå om eleven är aktiv på lektionen, läser sina läxor och tar hand om skollokaler och skolböcker.

Det är mycket som behöver förändras i skolan i Umeå, jag hoppas att jag får chansen.

Jag kan inte se annat än att det är helt självklart, att samhällets insatser för sina medborgare ska koncentreras i början och i slutet av livet. I början i form av bra, högkvalitativ barnomsorg, som verkligen är tillgänglig när den behövs, och i slutet av livet i form av trygghet och omsorg när det gäller boende och hjälp när den behövs.

Däremellan då? Ja, däremellan måste det finnas, för att skapa ett gott samhälle, en satsning på kultur och fritidsanordningar – och förstås infrastruktur, som till exempel kollektivtrafik.

Och – givetvis – för att vi ska ha råd med allt detta, behövs företag som kan skapa tillväxt, som erbjuder anställningstillfällen och som i sin tur bidrar till skatteintäkter till samhället.

Allt vad därutöver är måste vi som ansvariga politiker i Umeå noggrant skärskåda: behövs det här? Bidrar det till umebornas välbefinnande? Är det väl använda skattepengar? Om vi inte otvetydigt kan säga ja – då får vi inte vara rädda att säga nej. Allt för att det ska finnas tillräckligt med pengar i början och i slutet.

Sensommaren har börjat hyggligt när det gäller motion för min del. Jag har lyckats komma iväg på ridningen de senaste två veckorna.

Det är härligt att komma ut till stallet. För säkerhets skull har jag fickorna fulla med morötter. En sur häst bli gladare av en morot – är min paroll. Förra gången släptes ’den något äldre tjejgruppen’ iväg på uteritt. Efter en i vårt tycke våldsam galopp, lunkade hästarna i sakta mak tillbaks till stallet. Jätteroligt. Hästarna och ’tjejerna’ strålade ikapp efter det som för oss kändes som ett riktigt äventyr.

I våras sprang jag Blodomloppet (1 mils varianten). Efter den bedriften fick jag blodad tand.
Nu i valrörelse har det inte gått riktigt lika bra. Målsättningen är att jogga i Gammliaspåret ca 4 km två gånger/vecka. Det är svårt att få tiden att räcka till på vardagskvällarna. Men under den stundande helgen ska det bli av.

Nästa vecka hoppas jag kunna cykla varje dag. Alla nedslagna affischtavlor har dock gjort att jag tagit bilen en del dagar för att med hjälp av det medhavda spettet kunna byta hål för tavlorna. (Jag fixar inte att cykla med spettet).

Imorgon lördag är det handikapp och idrott som ska diskuteras på torget. Självklart måste handikappade ha möjlighet att motionera och utöva sin sport.

Jag fortsätter bloggandet dels på VK men även på min vanliga blogg www.folkpartiet.se/britt-marie

Jag skrev om Curlinghall igår. Idag vet vi att den kommer att byggas. Socialdemokraterna har sagt ja. Sällan har jag upplevt att en fråga har kommit igång så snabbt. Valrörelser har onekligen vissa fördelar – det går undan. Men det kommer säkert att ta ett tag till innan det formella beslutet fattas.

Under många år pendlade jag mer eller mindre dagligen till arbetet i Stockholm. Numera är det mest fredagar som jag är på sammanträde i Stockholm. Varannan fredag är målet Svenska Kommunförbundet i vars styrelse jag är ledamot. På flyget i morse var det många som undrade om jag verkligen har tid att åka på möte mitt i valrörelsen. Bra fråga, men allt jag har åtagit mig ska skötas. Dessutom är jag hemma 16.00 igen och hinner vara i valstugan en stund innan den stänger.

Idag är det berednings dag. Varje parti diskuterar med sina ledamöter från beredningarna (en typ av utskott) vilka ställningstagande som ska göras under dagen. Dagen till ära är det jag som leder överläggningarna utifrån min position som vice ordförande i Folkpartiets Kommunalpolitiskaråd.

Ärendena återkommer sedan till Kommunförbundets styrelse, om några veckor.

Styrelseuppdraget är ett förtroende från mitt parti och innebär att jag tidigt får information om alla heta frågor i politiken. En möjlighet att vara med innan frågorna hamnar på Umeå kommuns bord. Det har varit av stor betydelse för mig men också för Umeå eftersom jag naturligtvis driver frågor som har betydelse för min kommun.

Umeåbor behövs i fler nationella styrelser. Där det händer något ska också Umeå vara med.

Det är inte Umeå kommun som betalar resorna (om det skulle vara någon som undrar).