Ner i fördärvet?

En synnerligen klok man sade några väldigt kloka och genomtänkta ord till mig igårkväll.

Han sade saker som för all del farit genom mina tankar litte lätt fladdrande några gånger, men jag har aldrig konkret tagit fasta på något av det. Tyvärr… men igår öppnade han mina ögon. Ordentligt!

Hans åsikter om att vi inte låter barnen få vara barn stämmer ju faktiskt. Vi låter barnen få använda mobiltelefoner, datorer, smink, vuxenkläder i miniatyr, vi låter dem få göra saker som de egentligen är för små / unga för till följd av att VIKTIGA saker i deras utveckling kommer i skymundan.

Dessutom prackar vi på barnen väldigt många skapade behov. Sorgligt men sant. Man tänker inte ens på det.

Vi låter ungarna ta del av väldigt mycket som har med vuxenvärlden och dess problem. Oftast utan att ens tänka oss för.

Tv-serier, filmer och kändisar och dess förehavanden kan ibland vara sådant som fjortisarna kan och vet allt om. Medans en matteläxa kan ha blivit totalignorerad under flera veckors tid. Är det normalt?

Näe, antagligen inte. Han har så rätt i det han säger och ändå har jag alltid tyckt att jag är en morsa med hyfsad koll. Visst vet jag att man inte kan kolla allt, men någonstans måste vårt ansvar som föräldrar börja med att vi åtminstone låter barnen få vara just barn?

Jag tänker strama åt mitt eget ansvar redan idag och se till att barnaåren får sträcka sig lite längre för samtliga av familjens barn. Jag ska göra vad jag kan i alla fall. Det kan bli hårt motstånd från en del ringhörnor men det är något som jag måste vara beredd att ta.

Om några år är det försent att försöka. Jag fattar ju det!

Tusen tack underbara människa för att du öppnade mina ögon. Jag är dig evigt tacksam för det!!

"Ibland behöver man hjälp på traven att kunna inse jobbiga saker"