Nu har jag bestämt ATT…

…min bebis ska komma kring den 6:e mars. Det är om tjugofem dagar. För jag har insett att om om jag går längre så kommer jag att antingen kvävas eftersom jag aldrig får ordentligt med syre, eller så kommer jag att ramla och bryta kroppen eftersom tyngdpunkten flyttat sig så mycket att jag inte ens vet vad som är bak och fram på mig själv längre.

Och allt från vecka 37 till vecka 42 anses ju "normalt" så då tänkte jag att jag skulle ta mig ett par joggingturer om dagen kring den 5:e-6:e mars. Och jaa, det har ju funkat förr så jag hoppas att det gör det även nu. Jimpa får väl göra vad han kan för att hjälpa till också och jag tror inte han lär vara så svårövertalad *skrattar*

Jag ska absolut inte överdriva, men jag ska göra vad jag kan för att hjälpa naturen lite på traven så att jag äntligen får träffa min nya lilla kompis plus att jag får tillbaks lite av min egen kropp också. Jag ser verkligen fram emot det.

Bägge mina barn har ju haft den goda smaken att komma några dagar före beräknad förlossning så jag hoppas, hoppas, hoppas och tror att nummer tre brås på sina mycket vackra och intelligenta syskon och gör samma sak för sin otympliga moder.

Vad tror ni? Kommer jag att lyckas?

🙂