Faktiskt så är det så HÄR…

…att nu är huset sålt. Och när det är ett faktum så frågar ju alla varför man sålt sitt hus och var man ska ta vägen. Även de grannar som inte ens hälsar på oss i vanliga fall (!?) stannar för att artigt fråga oss var vi tänkt ta vägen och varför vi säljer vårt lilla radhus.

Vilka tänbara scenarion kan vi då välja mellan?

• Vi ska flytta till grönland och odla isbjörnar
• Vi ska ha ett till barn (!!)
• Jimmie har äntligen kommit ut ur garderoben och ska flytta till Flen med sin nye pojkvän
• Vi har fått nog av Tomtebo och ska flytta utanför stan
• Alla barn har blivit omhändertagna och vi ska flytta till ett hippiekollektiv där vi ska röka puff hela dagarna

Nä, förlåt.. jag ska inte driva med er längre. Det är nämligen så här att vi tycker att det är ganska jobbigt att bo fem personer på två våningsplan numera. Det är ett jäkla kutande i trappen upp och ner och med tanke på lille B så känner vi dessutom att det kan vara farligt.

Vi har tre barn i så pass olika åldrar som alla har helt olika behov. Vi känner att vi vill prioritera varenda en och det kan vi göra på ett helt annat sätt om vi anpassar vårt boende mer efter alla tre barn.

Radhuslivet kräver lite för mycket tid för krattande, sopande, snöskottande, ogräsrensande och allt annat som hör till. Tid som vi bestämt oss för att lägga på helt andra saker.

Inte heller vill vi köpa hus i ett plan. Vi vill ju faktiskt bo här på t-bo och det är ju inte den billigaste stadsdelen att köpa hus i.

Så nu har vi helt sonika köpt en lägenhet på ungefär 100 kvadrat. Det blir lagomt för oss fem och jag lovar att berätta mer om det här sen.

Jag och Jimpa är i alla fall tillsammans, vi stannar på T-bo och vi ska INTE ha några fler barn…

*skrattar*

Så nu vet ni läget…

H hjärta J