På tv surrar…

…det för fullt av tatueringmaskiner just nu. Jag blir verkligen sugen på att dra igång mina kroppsliga projekt igen men det går inte. Det kanske aldrig kommer att bli ett enda nålstick någonsin igen…

Det känns så sorgligt, men under de senaste åren så har något hänt med mig. Jag har blivit mer smärtkänslig i hela kroppen och framförallt då i huden.

Bara blotta tanken på att en nål ska röra vid mitt skinn får mig att rysa, samtidigt som jag såklart vill göra klart min rygg, min arm och mitt ben. Men jag SKA göra det.. *nickar*

Japp, det SKA jag och jag ska vara klar när jag är fyrtio bast. Det är väl en tidsram som är helt okej?

Måste bara deala med det här som har med smärtan att göra först. Fattar inte riktigt hur det kan komma sig att förändringen kom så snabbt? Kan det rent av vara så jäkligt att det har med ÅLDER att göra? Eller kan det vara så att min kropp har vridit upp sina skyddsmekanismer på alla plan? Även när det gäller mitt yttre skyddshölje? För jag vet att jag har varit lite dålig på att värna om mig själv tidigare och kroppen säger väl till på skarpen nu antar jag.

"Den här bilden fick jag inspiration av till min egen demonpinuppa. Hennes kroppshållning vittnar om att hon är en kämpe och även om hon måste böja sig så kan hon inte knäckas. Hon griper och famlar men kan inte alltid få fatt i det hon jagar men hon fortsätter ändå. Hennes blick är vild och lite skrämd och kanske är hon rädd att någon ska fånga henne? Därför fortsätter hon framåt i en rasande fart"

Jag älskar min tatuering och den är prio ett att fortsätta med när och OM jag blir av med min smärttröskel. Min egen bild är modifierad såklart och brösten är mindre, hårfärgen annorlunda men annars är det ganska likt. För MIN kvinna på MIN arm ska ju föreställa någon. Ni kan ju gissa vem? Min tjej har rötter och förhoppningen är att hon en dag ska bli rotad och jordad här och NU!

Det är meningen att allt en dag ska bli en rygg och en arm och allt ska utgå från hennes hår med en början som består av stjärnor och planeter. Sedan denna bild togs så har jag fyllt på med massor av blått och massor med små stjärnor samt röda planeter.

Fortsättning följer…

"Vågar vi oss på en fortsättning trots att det gör så ONT?"