Tre veckor…

..i nya lyan har förflutit. Jag har redan glömt alla tidigare adresser. Alla hus och lägenheter jag tidigare bott i kan inte på något sätt mäta sig med detta.

Visst, det är en helt vanlig lägenhet om än en ovanligt trivsam sådan. Men det är också startpunkten på det nya liv som jag lovat mig själv och min familj.

Allt gammalt skit är borta. Varenda papper är sorterat. Varenda överbliven möbel är såld eller skänkt till röda korset. Varje sak som man tidigare tänkt "det-kan-vara-bra-att-ha" är borta och det är inte mer barnkläder kvar nu än det lille B ärvt efter sin syster och bror i några storlekar framöver som plockas fram efter hand.

Det bor harmoni i alla våra hörn hemma. Lugn och ro har flyttat in i mig och hur fånig den här klyschan ändå låter så säger jag den ändå: "Det känns som att jag hittat hem"

En fantastisk känsla! 

Jag har slutat att känna mig som ett jagat djur och jag kan under lediga dagar slöa runt i morgonrock ända fram till lunch och det vet alla som känner mig att det verkligen hör till ovanligheterna. Jag tillåter mig själv att njuta av lugnet som råder och för första gången i mitt liv så känner jag mig oförskämt tillfreds med mitt liv.

Det är nästan så att jag blir lite rädd för vad som kan vänta runt hörnet, men just den sortens tankar studsar lättare av mig nu och jag lever mitt i livet med allt vad det innebär. Glädjeämnen i mitt liv har jag många av men det jag är mest glad över är tiden jag får med mina barn. Tid som aldrig kommer igen. Ögonblick och minnen som man aldrig får uppleva igen.

Tänk på det ni som klagar över att ni aldrig har tid eller råd. Tid HAR man och råd kan man TA sig. Det handlar bara om att prioritera rätt.

Och nu tänker jag nog inte blogga på ett par dagar. Jag ska umgås med min man och mina barn så jag önskar alla som läser ett Gott nytt år redan nu. Hoppas alla får en toppenkväll imorgon.

Vårt vardagsrumsfönster