Jag ångrar mig…

…något fruktansvärt vad gäller vissa saker. Men man kan som bekant inte göra vissa saker ogjorda.

En del människor är mer mottagliga än andra för andeenergier. Det vet de flesta oavsett vad man tycker eller tror om "spöken".

Det finns andar ibland oss och en del vill oss helt enkelt inte alltid väl.

För tjugo år sedan så trampade jag in på "deras" territorium… Jag var en kaxig och uppkäftig tonåring som ville visa mig på styva linan. Jag gjorde saker för att skrämma andra.. Jag gjorde saker som väckte ondska. Jag fick se och uppleva saker som man annars betalar för att se på film.

Jag har varit rädd, men jag har lärt mig att leva med det som för all framtid kommer att förfölja mig från den där dagen för tjugo år sedan då jag gjorde det som aldrig kan göras ogjort.

Jag ångrar mig idag, men vad spelar det för roll? Inget förändras förutom det faktum att jag kanske kan avråda andra från att göra det jag gjorde TROTS alla varningstecken innan.

För vi blev varnade. Flera gånger och ÄNDÅ valde vi att fortsätta.

Skyller jag mig själv? Japp.. det gör jag. Jag har fått berättat för mig vad det är som förföljer mig och det känns ändå hyfsat okej. Jag är inte rädd längre eftersom det till största delen är andeenergier som inte vill mig illa.

Hur visar de då att de finns? Ja, på många sätt men detta är ett axplock av det senaste årets händelser:

Vinglas går av på mitten (!!) när man talar om andarna.

En trasig speldosa i Bastians rum spelar samma tid varje natt.

Kläder i hallen kastas på golvet trots att vi sitter i köket.

Leksaker rör sig framför våra ögon.

Dörrar stänger sig själva.

Handtag rör sig själva.

Tro nu precis vad ni vill. Men glöm aldrig att man alltid har ett val. Att släppa in dem, eller att låta bli och att det faktiskt kan hända att man öppnar sin dörr för något eller någon som kanske aldrig låter dig vara ifred någonsin igen.

Med vetskapen som jag fått under åren som gått så kan jag säga att jag aldrig hade agerat på samma sätt igen om jag var "ung och dum" ännu en gång.

Men det sägs ju som bekant att det är av misstagen man lär sig.

Kanske!

(Antingen är man öppen för dem eller så är man det inte…)