Det är dags igen…

 …för en paus i bloggen.

Säkert en hyfsat kort sådan precis så som det brukar vara. Jag skriver periodvis lite mer frekvent och skriver oftast något varje dag.

Men nu.. Nu har jag just inget alls att skriva. Inte något alls som är kul att skriva om och antagligen inget som ni finner intressant att läsa ändå.

Närmaste veckorna är fyllda med åtaganden och almanackan är fullproppad med saker som måste och ska göras så jag antar att Oktober kommer att bli en månad med mer substans att läsa om i bloggen för alla som är intresserade. Så håll ut. Det blir bättre.

Jag läste förresten någonstans om att de bloggar som provocerar mest och som genererar elaka och dumma kommentarer är de bloggar som tydligen berör på ett sätt som andra kanske inte tycker om PÅ GRUND av att de påminner om den egna "otillräckligheten". Och att innehållet i en sådan blogg påminner en om att man själv inte är "lika bra" och så vidare…

Jag brukar mest garva åt idiotiska kommentarer men egentligen så är dessa kommentarer mest sorgliga påminnelser om människor som i grund och botten känner sig dåliga och otillräckliga. Ganska synd för jag vill på inget sätt få någon att må skit. Om så är fallet för vissa så ber jag dessa vänligen läsa en annan blogg. Förslagsvis då en som får dem att må BRA!

Inte svårare än så!

Nåväl, nu hoppas jag bara att alla i min bekantskapskrets som har det tufft i höst får massor av kraft och mod att orka med alla prövningar och hinder. Ni kommer alla att klara av det mesta galant och glöm inte att hur risigt det än känns så kommer man igenom det dåliga och det jobbiga till slut. Låt tiden ha sin gång och våga stanna upp och möta sorgen. Den är inte farlig och bakom regn brukar en sol gömma sig.

Snart ser Ni den igen!

Kram till alla som behöver!