Spöken & chockeffekter

Ibland när saker och ting i min tillvaro är smått ”tungjobbade” så brukar det hända rätt mycket små, oförklarliga saker som man inte alltid varken förstår eller kan förklara.

Vissa saker är rent av både ologiska och svårtydda och man kan inte alls förklara dem.. Men det är sällan dessa händelser känns läskiga eller obehagliga och jag har snarare valt att tolka dem som en så enkel sak som att ”någon” vill visa att h*n finns här hos mig.

En gång träffade jag en person som berättade för mig att jag ständigt är omgiven av ”några” som ser till att stöka och busa lite i min tillvaro bara för att få mig på andra tankar de gånger det behövs… Och vem är jag att säga emot? Jag har ju aldrig SETT ”någon” eller något… bara varit med om saker som flyttat sig, ramlat, gått sönder framför mina ögon utan att jag sett någon i närheten. Bara sedan vi flyttade hit till Sagovägen till exempel så har det hänt massor med spöklika händelser.

En tunna med kläder som välter i hallen fast ingen är där, ett glas som går av i köket fast ingen står i närheten av diskbänken, blommor som ramlar ner fast ingen är i närheten, lampor som tänds av sig själva, leksaker som flyttar på sig när man vänder ryggen till, tvättmaskinsluckan som öppnar sig själv framför mina ögon, trasiga lampor som börjar fungera, saker som försvinner spårlöst för att senare dyka upp på helt andra ställen osv…

Vi vet ju att det finns saker som inte går att varken bevisa eller motbevisa och just den där händelsen med gitarrsträngen var ju ganska påtaglig och dessutom fanns det två personer till som fick vara med om det! Så varje gång jag / vi är med om något oförklarligt så tänker jag mest att ”nu var det någon som ville busa igen”. Jag är inte rädd och jag tycker inte heller att det är läskigt. Jag tycker mest att det är lite spännande…

Men inatt!! Vojvoj… Inatt hände det något som faktiskt var lite läskigt! Precis just exakt när jag hade somnat så drar en av lägenhetens två brandvarnare igång med sitt tjutande! Fatta vilken adrenalinkick jag fick? Dessutom var jag ensam hemma med kidsen och innan jag har dragit fram en stol och klättrat upp till brandvarnaren… ja, gissa om mitt hjärta slog snabbare än vanligt?

Lyckligtvis kunde jag somna om hyfsat snabbt ändå. Trots att denna ”någon” väljer att leva om så här extremt mitt i natten så känns det ändå bra. För jag tror att det betyder något… fast jag kan inte riktigt komma på exakt VAD ännu haha… H*n berättar i alla fall för mig att jag inte är ensam även om det ibland känns så.

”Någon” kanske rent av borde få en egen kategori i bloggen?

Fast näe… då försvinner nog tjusningen med det hela 😀

*buuuh*