Etikett: vänskap

Jag vill inte…

Av , , 6 kommentarer 12

…omge mig med människor som tar fram det sämsta i mig.

Jag vill umgås med människor som får mig att må bra och varför skulle jag inte göra det? Det är ju i andra människor man speglar sig som bäst och då gäller det ju att ens närmaste vänner är just sådana som tar fram det bästa i en.

Inga konstigheter egentligen och ändå hade jag verkligen behövt den kunskapen när jag var yngre då jag gärna omgav mig med människor som kunde locka fram det absolut sämsta i mig. Än idag så tar jag konsekvenserna av just det: Att jag inte kunde välja bättre umgänge än vad jag gjorde för x antal år sedan.

Men jag väljer att se det som dyrköpta läxor som jag aldrig mer ska behöva lära mig. Jag har gått den hårda vägen vad gäller just det där med umgänge och "kompisar" och därför är jag idag ganska restrektiv med vem eller vilka som ska tillhöra min vänkrets.

Och självklart har jag själv flera gånger varit någon som tagit fram dåliga saker i andra människor. Personkemi är ju rätt så intressant, och man umgås med olika människor på olika sätt. Man är ju alltid tryggast med sina närmaste men man kan ändå vara säker på att vilken dag som helst kan kemin mellan två personer förändras.

Inget är konstant och jag säger det igen: En vän som varit en klippa i många år kan bli ett obetydligt sandkorn vilken dag som helst.

Och en människa som man knappt visste fanns, kan helt plötsligt bli en väldigt betydande person i ens liv på grund av olika omständigheter.

Det enda jag vet säkert är att vänskap är något man ska vårda ömt. Man ska vara precis en sådan vän som man själv behöver och vill ha.

Speciellt om man har det hektiskt och jobbigt i livet så är det ju extra viktigt att man vet var man har sina vänner. Och är det något jag är tämligen säker på så är det att "väninnorna" som gärna pratar skit om varandra när den andra inte är med pratar precis lika mycket skit om mig när jag inte är där. Eller de som bara klarar av att umgås i tvåsamhet och som blir som dagisbarn när alkoholhalten blivit för hög. Eller de som inte kan be om ursäkt när de betett sig som idioter trots att de så uppenbart gjort bort sig. Är det sådana "vänner" man vill ha och behöver?

Näe.. Faktiskt inte!

Nåväl, en av de bästa vännerna sedan många år tillbaks fyller år.. Och detta år kommer jag dessutom ihåg det haha.. Det absolut bästa med henne är att hon vet det mesta om mig, men gillar mig ändå. Hon är som stjärnorna. Jag ser henne inte alltid, men jag vet att hon alltid finns där.

Grattis till Dig L!

Du är fantastisk.. nu, som då!

 Tro det eller ej, såna finns!

(Men de är ovanliga)

Otäck utveckling… del 2…

Av , , 6 kommentarer 3

….åh vad jag tycker att det är bra att så många skriver artiklar och bloggar om allt det här med hur vissa ungdomar har det idag och vad de håller på med.

Vi är alla överrens om att klimatet har hårdnat. Inte bara överallt i samhället utan även ungdomarna emellan. Förr var det otänkbart att lämna en kompis som var för full eller som inte kunde ta hand om sig själv. Idag fotar man "polaren" som ligger nerspydd och halvnaken och lägger ut det på internet till allas beskådan.

Lojalitet och vänskap verkar ha hamnat långt ner på listan idag på en ung människas "vill-ha-lista". Oftast ligger saker som dyra teknikprylar, designerkläder, dyrt smink, och andra statusprylar FÖRE saker som vänskap, lojalitet och sunda relationer.

Det är så otroligt sorgligt. Jag blir ledsen och förbannad när jag inser att om inte trenden vänder snart så ser det ju än jävligare ut när mina barn blir tonåringar.

Varför?

Sen reflekterar jag lite över den stora massan och vad de anser är bra förebilder. Är det hiphopartisterna på MTV som ligger i ett hav av oljeinsmorda bikinibrudar som glatt trallar (rappar?) om sina "hoes" och sina snabba cash. Eller är det Paris Hilton som klär sina äckliga små luspudlar i blingbling som skulle kunna rädda flera hundra barn från svältdöden i fattiga länder?

För att inte tala om alla dessa JÄVLA bimbos som bloggar om hur de ska plastikoperera sig, shoppa dyra märken och roar sig med att håna "fattiga förortsungar". Och att den här typen av människor får stora beundrarskaror världen över förvånar mig. Jag blir rent av äcklad. Det är sjukt och osunt.

Det är ju rent förnedrande och jag måste hoppas på att mina barn kan hitta sunda förebilder någon annanstans. Så snälla världen och alla människor i den. Kan vi inte vända på allt det här nu?

För jag är så JÄVLA less!!

Nu får väl ändå gränsen vara nådd?

"Är vi människor verkligen så otroligt korkade att vi låter oss bländas av idioter och vidriga människor med skev människosyn och för mycket pengar?"