Etikett: Epilogen Podcast

Alltid framåt…

Av , , 2 kommentarer 8

Jag är så glad, bubblig för det är framåt som gäller. Framåtrörelsen som vaknat. Jag förstod nog inte själv hur mycket min andra epilog betydde både för mig själv men även för andra överlevare. Jag är så tacksam att jag fick förtroendet att göra Epilogen Podcast Vinterspecial 2021 Den långa vägen hem -Annas andra epilog.

Jag kunde inte ana mottagandet som vi fått.

Min epilog är skriven som en saga, framförd i alla känslor som jag rört mig i. Den är tonsatt för att understryka viktiga avgörande stunder i min väg. Är man riktigt vaken hör man att även ljuden är en helt egen handling.

Istället för att mata och mala fakta och information i klartext så talar jag i symboler och metaforer -Varför? Därför jag tror många kan bottna i min resa, eller min rörelse framåt. Därför vill jag att man är fri att tolka in vad man vill i denna Vinterspecial.

Det finns några kodnycklar jag vill dela ut… som efterfrågats.

Leran/sörjan -Vad ÄR det leran, diket och eländet jag befinner mig i? Det är att vara som mest traumatiserad. Det är att vara som trasigast, utraderad och vilse.

Det är att leva på ingenting. Att ha räkningar som skall betalas fast man inte har en spänn. Det är alla kontakter som behöver tas för att man skall få hjälp, för att få pengar. Det är all krånglig byråkrati som triggar ångest, rädslor och panik. Det är att ständigt drabbas av känslan att ”jag ger upp” och sedan behöva bita ihop och bara ta ett steg till. Det är att känna att man har en bra dag och ge sig ut på promenad, så blir man omsprungen av en joggare som får en att hoppa ur skinnet… å så är paniken ett faktum och man är tillbaka på noll.

Det är att behöva dra sig undan för att ingen förstår hur utsatt man är och hur fruktansvärt dåligt man faktiskt mår.

Man fungerar… men man är inte DÄR.

Det är tiden då man lever i en väska, i trasiga joggingbyxor.

Den vidunderliga natthimlen, norrskenet, vintergatan -Samtidigt i leran och sörjan så vågar jag slutligen öppna ögonen och börja betrakta natthimlen. Det är en viktig detalj för mig att få prata om. För mitt i allt det där svinjobbiga så börjar dom allra flesta överlevare att ta in KUNSKAP och våld, psykisk misshandel, makt, kontroll, isolering. Man börjar ta in, man börjar få ett grepp om hur manipulerad man blivit, man börjar ana vidderna av lögnerna (från det lilla till det stora). Så samtidigt som tillvaron är fruktansvärt svår och tuff så kommer en ny framåtrörelse i insikterna, kunskapen och förståelsen.

Mia Makila formulerade det så exakt ”Kunskap är motgiftet mot psykisk misshandel” det är klockrent!

Isvaken -Jag har fått en del frågor kring isvaken. Jag kommer inte berätta vad isvaken var för mig, bara att det är det där ögonblicket då jag valde LiVET.

Trossen – Trossen är den traumatiska bindningen som uppstår mellan offer och förövare. Det är riktigt läskigt! Fruktansvärt obehagligt. För mig var det viktigt att ge den ett helt eget liv för det gör tillvaron förvirrande. Det gör att känslorna blir bisarra, man hoppar mellan rädsla, empati, kärlek, ilska och en del känslor ger en ångest och skuldkänslor att man ”ens kan tänka så”.

Mia fick fria händer att i ljud illustrera trossen och det var ett arbete hon NJÖT av. Ljudet av trossen är flera ljud lagda på lager, för att få till ett köttigt, torrt, slemmigt, levande ljud.

Det var också viktigt att illustrera hur den grävde sig inåt när tankarna blev mörka och hur den plötslig bara lossnade. För det var så jag upplevde det.

Detta är några symboler som jag arbetat med i  min berättelse och om någon är intresserad av att veta flera symboler som förekommer så får ni gärna lämna en kommentar här på bloggen eller på mitt instagram @FrkKrass

Med detta sagt… skall jag fortsätta min framåtrörelse… Kanske är det så att det blir en ny plattform för mig i framtiden!

//a

Sprid vidare vårt frö av värme….

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag och Mia är så oerhört överväldigad av den fina varma responsen som kommit till oss efter släppet av Epilogen Podcast Vinterspecial 2021 -Den långa vägen hem -Annas andra epilog!

Det är okända som hört av sig och tackat, det är vänner, nära och kära. Det gör så gott att vi når ut om detta viktiga, relativt tysta arbete.

Nämligen tiden efter man lämnat en relation präglad av våld, kontroll, isolering och psykisk missbehandel.

Så vi ber alla att sprida ordet om detta verk, för detta är något helt unikt. Skapat av två konstnärssjälar.

Det är intelligent, varmt, drabbande. Det är så mycket. Det är så många som legat i ”isvaken” tillsammans med mig och till er alla säger jag TACK!

Gladast av allt blev jag när Kaffemannen och Fröken Knapp ringde och bjöd in sig på glögg i min soffa -YÄS, säger jag, SJÄLVKLART! Deras gyllene biljetter är alltid valida.

För att förstå metaforerna och språket kan du som vill lyssna! Epilogen podcast finns på alla podplattformar!

Det är ingen snyfthistoria, inget deppigt, det finns inga förövare (men lite vättar och demoner), det finns inget våld.. Det är en saga vi serverar!

Eller… ljudfilm!

//a

Den långa vägen hem…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Den långa vägen hem -Annas andra epilog, är Epilogen Podcast Vinterspecial 2021.

Det blir som inget annat.

Epilogen Podcast (instagram) har idag släppt en film där jag sitter med mitt galet kreativa mössHÅR och filosoferar.

Jag blev tillfrågad av Mia Makila (producent)  att göra årets Vinterspecial tidigt under hösten. Jag har faktiskt hunnit skriva sex olika manus. Sedan kastade jag alla. Å gjorde något helt annat. Jag och Mia pratade i telefon och jag sa att jag ville göra något helt annat. Gå utanför boxen -Hon gav mig full frihet. Så jag skrev och jag har spelat in mitt manus.

Mia fick överta mitt verk och hon satte sig ner och började göra sitt verk -Ljudsätta, fånga känslorna, stämningarna i resan på vägen hem till mig själv. Under min inspelning har hon gett mig regi, och tillsammans har vi hittat tonen!

Det blir en vacker synergi när två kreativa människor med olika ögon/öron/känslighet arbetar tillsammans och jag är så oerhört tacksam för detta fina förtroende, samarbete och vänskap.

Vi har verkligen gjort detta tillsammans. Två kvinnor som lyfter varandra och skapar något unikt och som vi vill ge till andra.

För mig är det väldigt starkt eftersom det nu… snart är ett år sedan jag lämnade mörkret. Det är som att få knyta ihop säcken och sluta cirkeln.

Det är att stå på den där fina gränsen till framtiden och alla möjligheter. Att skapa, att leva och att explodera i ALLA känslor!

Härom dagen skulle jag åka till affären, jag stormade ut genom porten och jag hade sånna där plastkassar i varsin hand. I den ena var det tomma pantflaskor (julmust!!). Det snöade lätt och jag hade mössan på halva huvet typ. Det LÄT om mig där jag stormade ut.

Jag hörde ett ljud som fick mig att stanna upp. Det var sidensvansar. Jag blev stående i 10 minuter och tittade på dem. Det var en stor flock som cirklade sig närmare och närmare ett rönnbärsträd. Ljudet dom har för sig, ljudet när hela flocken samtidigt flyger upp från ett träd, ljudet när flocken flyger över huvudet. Det är sådant som fångar mig, får mig att stanna upp. Det mest komiska var att långt bortom dessa sidensvansar hörde jag ett ljud som verkligen skar genom de tysta ljudet av vingar. Långt borta, som en liten prick såg jag en ensam sjöfågel av något slag flyga och dess ensamma KVAAAAK rörde mig.

Sidensvansarna flög och rörde sig åt ett håll, ankan eller vad det nu var vek av och tycktes flyga öster ut, såg vanskligt ut i det milda snöfallet.

Jag hoppas den där ensamma fågeln hittat dit den ska. Det kanske är en ensam flygning, kanske mödosam. Men jag väljer att tro att även den hittar hem.

Precis som jag gjort.

Epilogen Podcast släpper Vinterspecial 2021 nästa söndag… OM vi inte hinner komma på fler saker som vi skall lägga till… ta bort… och leva ut!

//a

Födelsedag -Hurra!

Av , , Bli först att kommentera 10
Epilogen Podcast 1 år! Bild: Mia Makila

Epilogen podcast 1 år! Bild: Mia Makila

 

Idag fyller Epilogen Podcast 1 år! Det firas med ett extra avsnitt med berättelsen om hur epilogen podcast blev till! Det avsnittet var mycket intressant eftersom Mia Makila som gör Epilogen förklarar bakgrunden. Jag tror styrkan med Epilogen är hennes konstnärlighet. Att med ett öppet sinne omvandla, förmedla och sprida kunskap om psykisk misshandel och narcissism.

Jag har själv lyssnat om och om igen på hennes avsnitt som är fakta men presenterat på ett helt unikt sätt.

Mia Makila är erkänd konstnär och hennes verk fascinerar mig! För dom är uppkäftiga, dom är färgstarka, dom smälter inte in utan sticker ut! Love it!

Om du är konstintresserad rekommenderar jag ett besök på Mias hemsida miamakila.com

Jag har lånat bilder från hennes hemsida för att lägga ut vilket var okej -Måste bara visa några bilder som jag tycker är så häftiga. Ta gärna och studera dem ORDENTLIGT gärna hennes digitala collage som är proppfulla av detaljer!

”The Loudes Girl in The World” By Mia Makila, 2020

”Anthem” By Mia Makila, 2020

By Mia Makila

Som sagt, annorlunda och väldigt färgstarka! Gillar alla hennes små monster med något chockrosa detalj! Dockorna skrämmer livet ur mig! Gillar det, att konsten KÄNNS.

Just därför tror jag hennes podcast tilltalar oss som levt i mörkret, för det KÄNNS!

Jag önskar podcasten lycka till och ett härligt kommande år! Väntar redan med spänning på avsnitt som jag hört ryktas om som ligger i startgroparna!

//a

Bok-, tv- och musiktips…

Av , , 2 kommentarer 16

På mitt instagram har jag idag erbjudit mina vänner tips på vad dom än önskar! Jag har redan gett fiffiga tips på hur man slipper makeup på handdukar och jag känner att jag plötsligt är proppfull med tips och goda råd.

Att min humor börjat komma tillbaka är jag sjukt glad för, min son är inte riktigt lika imponerad över det MEN han är glad att jag återuppväckt mina köksprojekt, som att frysa in mosad banan för att kunna göra vegansk mangoglass igen!

Det är ju lite så att återuppbyggnaden av ens liv är som ett hav. Det går i vågor. Vågorna hanterar jag men det kav stilla havet som rådde under hela sommaren höll på driva mig till frustrationens rand. Sedan kom en flodvåg och det händer massor, då tänkte jag, NÄ nu tar jag bara på mig flytväst och håller mig flytande, vilket jag gjorde. Flodvågen är över och återuppbyggandet har tagit fart. Galet.

Så jag tänkte dela med mig av lite tips även här.

Ty även om jag är diskbänksrealismens förkämpe så finns det nya saker jag brinner för! Det är kunskapsspridning och information om våld i nära relationer och i synnerhet den psykiska misshandeln, det ekonomiska våldet, försummelsen. Manipulationer, våld, hot och dess mekanismer. Varför skall jag då tjata om detta i varje inlägg?

Därför kunskapsnivån är så sinnessjukt dålig kring detta. Jag har själv mött personer i vården som inte hade en aning om vidden av vad jag upplevt, det gjorde att frågor inte ställdes utan i stället krav och bisarra tips gavs… Som att andas i fyrkant och ta ett glas vin!? Gött? Nej tack!

Det är också många som undrar om varningstecken, hur hjälper man någon som verkar fara illa eller förändras -Man börjar med kunskap! Läs, förstå, finns där! Döm inte för du har förmodligen inte en aning om helvetet och hur det är att leva i det.

Många som jag talat med har haft mycket frågor om HUR saker och ting sker, går till, och om man inte bara… ja… kan gå? Nixpix, det är en smygande process och vill man förstå så kan man ta del av dessa böcker till att börja med! Själv har jag lyssnat på Storytel eftersom jag inte haft koncentration att läsa (då kan jag inte lösa sudoku samtidigt!).

Jag börjar med två böcker som är oerhört intressanta, lätta att hänga med i, och man vill bara höra mera! (Har tagit skärmdumpar från Storytel på böckerna!) Böckerna är Varför hatar män kvinnor som älskar dem? och Relationspsykopater -Om farlig och förförisk kärlek. Ska man välja en kan man ta den första! Den andra går djupare in i psykopati utifrån diagnoskriterier och förespråkar en utvidgning av konceptet. Håller med! Boken är dock fruktansvärt bra!

.

Varför hatar män kvinnor som älskar dem Av. Eva Rusz

Relations Psykopater -Om farlig och förförisk kärlek Av. Eva Rusz

För dem som inte orkar läsa eller lyssna på böcker kan jag varmt rekommendera er att slå er ner i tv-soffan och fippla igång en dokumentär som finns på SVT Play.

PSYKOPATEN (SVTPlay)

Här får man följa en fifflare/solochvårare/trixter vid namn Harald. Den norske programledaren och expert på ekonomiskbrottslighet Kejll Ola Kleiven blir kontaktad av Harald som vill berätta om sitt trixande. Jag är ingen expert på varken det ena eller det andra men den här dokumentären känns i magen. Somliga somnar av ren och skär olust över denna persons känslolöshet -Men det är ju hela grejen! Dom saknar samvete. Denna dokumentär har fått lite blandad kritik har jag förstått. Själv tänker jag… lägg in denna person i ett charmigt yttre, social kompetens och kanske med ett bra jobb -Då har du en relationspyskopat (som Eva Rusz talar om!) Ett rovdjur!

Sedan vill jag slå ett slag för en bra sida på Instagram:

Användare: narcissism_manipulation_trauma

Här läggs dagligen upp inlägg med väldigt bra kortfattad information kring ämnena som användarnamnet antyder! Läs om Traumatisk bindning, Hoovering, Dubbelmoral och allt annat som ingår i den tysta psykiska misshandeln, gaslighting, flyingmonkies, manipulationer och hela batteriet i små kortfattade inlägg.

Det slår mig om och om igen att det är vanliga själar som verkligen lägger ner sitt hjärta för att hjälpa andra människor att FÖRSTÅ och kanske att hela en annan själ. Förundras över den ideella kraft som finns, som är god, vill gott och är ärlig och uppriktig.

Slutligen vill jag bara avsluta i lite trevligare tema.

Lyssna på MIA! När jag hörde denna låt första gången fick jag gåshud över hela kroppen! Hennes låt All I Ever Wanted (feat. Ane Brun). Bara lyssna!

Nu skall jag fortsätta skriva på min egen uppföljning på min Epilog till Epilogen Podcast! Banne mig…. Det går nästan bra nu! 🙂

//a

 

Bakom kulisserna…

Av , , 4 kommentarer 18

Det här året har hittills varit väldigt annorlunda. Minst sagt!

Det är som att tiden står stilla men ändå passerar årstiderna i rasande takt. Vintern med den djupa snön, blev till vår. Våren blev till en vacker, varm sommar, som mjukt gled över till en höstkänsla. Det är som att jag befinner mig i ett tidlöst tillstånd och det har jag aldrig upplevt tidigare. Jag har verkligen aldrig varit ”här” tidigare. Nu har jag plockat ner hela min målarstudio. Jag har vikt ihop vaxduken, lagt ner alla färgtuber, penslar och pannåer. Jag har tömt ut vattnet ur alla glasburkar och jag har slagit in alla mina tavlor som jag målat denna sommar. Dom har en given plats i mitt nya hem!

Jag tänker på vart detta år började, i ett tyst vrålande mörker som rev och gjorde så fruktansvärt ont. Jag tänker på min tid utan ord, utan språk, utan känslor, utan kontakt.

Jag tänker på min familj, mina vänner som bara funnits där. Jag har sett oron, förtvivlan och rädslan i deras ögon. Jag har varit rädd, arg, fräsig, vresig, ledsen, jag har gått från dom absolut mörkaste känslorna till frid. Jag har gått från att vilja sluta existera till att hitta min essens. Dagarna har känts så meningslösa, så konstiga, tidlösa, utan ramar eller struktur -och ändå har det funnits där. Jag har vaknat, jag har andats, jag har tagit en timme i taget. Jag har sett, varit närvarande i naturens gång. Jag har upplevt årstiderna med alla mina sinnen. Jag har betraktat och någon gång har jag tydligen börjat leva.

Glädjen, friheten, styrkan, kraften, skratten, rösten, orden… Det finns där i den trygghet jag befinner mig i. Rädslan, mardrömmarna hälsar fortfarande på och det är vissa saker som jag fortfarande inte hanterar -Men jag känner ett lugn för jag vet att jag går framåt.

Jag tänker på det där som sker bakom kulisserna i allas våra liv. Det där väldigt få får se, eller ta del av. Det sker så mycket i våra liv som ingen annan vet. Det är dom där instagram-bilderna som aldrig kommer upp i våra flöden. Det är dom där stunderna som vi aldrig talar högt om.

Vad jag vill lyfta fram i ljuset är ett ord som fått en ny, djup innebörd för mig -Systerskap.

När man levt i ett mörker där alla kvinnor tituleras ”fittor”, ”horor”, ”efterblivna”, ”psyksjuka” är det MÄKTIGT att se hur just kvinnor som kommer med all värme, all kärlek, all empati. Kvinnor som lyfter andra kvinnor. Lyssnar, delar berättelser. Förståelsens mjuka sken ger tröst. Ger styrka. Jag tänker på alla böcker som skrivits om det jag upplevt, jag har kontaktat några av författarna. Jag har tackat för deras berättelser, för deras mod att skriva och förklara -För oavsett omständigheter, social ställning är våldet det samma. Samma modus, samma gång. Lika destruktivt och det är intressant att ta del av hur vägen till mörkret går till. Därför har det varit viktigt för mig att tacka dessa kvinnor och jag har fått svar. Det är ett band som förenar oss.

Jag tänker på Epilogen Podcast som Mia Makila producerar. Tiden, kunskapen och engagemanget från Epilogen för varje avsnitt som produceras. Jag är så tacksam för att jag får bolla tankar och ideér med Mia ibland. Det är så oerhört givande. Det är kreativt, utmanande, insiktsfullt.

Jag har fått respons på min epilog och jag har blivit kontaktad av några kvinnor. Jag är så tacksam, ödmjuk och så innerligt glad att jag nådde fram, att min röst hördes, att jag fick tala till punkt. Hade jag gjort den idag, hade jag riktat mera ljus på mina svaga punkter som gjorde att mörkret fick ta över hela mig. Viktigast av allt är att jag själv hittat dem. Att jag hittat min del i den bisarra cirkusen. Det är så oerhört svårt att förklara hur man lever i detta. I en ständig kaskad av lögner, det är så mycket lögner och du har ingen aning om vidden av lögnerna. Du har bara en känsla och varje uttryck för att du är något på spåren bemöts med en gränslös vrede, oproportionerlig, irrationell, märklig, bisarr… Så man blir tyst. Vill inte väcka monstret som slutligen ändå vrålar mer eller mindre konstant och man förstår verkligen ingenting. Vad händer liksom.

Det är bara att navigera UT!

Det vackraste är när någon säger Tack. Tackar mig…. Tackar Mig, i mitt svagaste jag, för att jag har styrkan och modet att inte hålla käften. För att jag så starkt tror på att dra ut trollen i ljuset. För att jag sätter ord på något som någon annan inte förmått. Det uppstår en vacker gemenskap. På ett sätt blir man varandras vittnen till upplevelserna och man blir varandras stöd i tiden efteråt för man VET. Det blir ett ovanligt vackert band av förståelse och en samhörighet som bottnar i mörkret. Det blir något kraftfullt och ljust. Tillsammans.

Jag vill därför tacka Eva som kontaktat mig via instagram. Tack för dina ord. Tack för att du kontaktade mig tidigt på min väg tillbaka. Hon skrev till mig i februari ( när mitt instagram fortfarande var stängt!) att hon önskade att det mörker jag då upplevde skulle bytas ut mot vackert ljus -Precis så har det blivit. Å hennes ord betydde hela mitt liv när jag slutligen läste hennes meddelande. Ord av medmänsklighet som behövdes så förtvivlat där och då. Känner ett starkt band även där. Vackert!

Det slår mig om och om igen hur glädjen och sorgen hänger ihop, hur intimt sammanflätade dessa två är.

Jag har bokat tid för att klippa av mig håret. För nu är det dags att närma sig verkligheten, sätta klockan på armen, plantera mitt liv i en ny kruka. Jag längtar ”hem”. Att vara ”hemlös” gör att man får nya perspektiv. Att ha levt i rädsla, sadism, mörker och grymhet gör att jag värdesätter hela livet på en annan nivå. Jag vet att jag ännu har en bit kvar på min väg, men jag har mål. Jag har aldrig varit säkrare på vad jag vill göra i framtiden… så mitt i en kaotisk tidlös röra kan man hitta meningen med precis allt!

Så sjukt tacksam att mitt liv är mitt!

//a

Secret Hope…

Av , , 2 kommentarer 21

Söndag den 27 juni, 2021 -Midnatt!

Bild: Epilogen Podcast

Om du misstänker att någon i din närhet far illa i en relation -Lyssna på min epilog @epilogenpodcast! Den publiceras i natt. Den är lång, den är informativ. Psykiskmisshandel, manipulation, kontroll, isolering -Lyssna och LÄR! Och tala om saken, diskutera det. Fråga om något är oklart. LÄR! Kunskap är enda sättet att slippa hamna i detta nät som bara leder till mörker.

Om du talar i telefon med någon som du misstänker är inne i en osund relation -Ställ Ja & Nej frågor, utgå från att samtalet är ”överhört”.

Om någon du känner ändrar sitt sätt, ”försvinner” -Var tydlig med att du ser vad som händer och att du finns där om hen behöver hjälp

En förövare kommer aldrig presentera sig som sådan, utan i stället möter man en oerhört charmig, klok, vettig och härlig människa. När masken trillar av är kontrollen och isoleringen redan ett faktum. Jag har läst, lyssnat och pratat med andra som varit utsatta för samma sak, och det är som att det finns en manual i XXX antal steg som en förövare följer för att få en människa dit hen vill. Det är samma tillvägagångssätt, samma modus operandi, det är som att alla som upplevt detta deltagit i samma krig fast på olika fronter.

Jag hade aldrig varit i kontakt med våld, misshandel eller manipulation. Jag hade ingen kunskap. Jag fastnade och jag drogs ner till helvetet

Citat ur podden

Nej, jag har gått under noll. Jag har nått helvetet och jag är så illa bränd av helvetets lågor. Så skadad, så svedd, så svart och svärtad i mitt inre. Jag tänker på mina egna ord… -Jag är ljus!

A.Holgersson, Under hans öga -Annas Epilog, Avsnitt 18, Epilogen Podcast

Jag vill tacka Epilogen Podcast för stödet, uppmuntran och backup i min process att skriva mitt manus. Jag vill tacka för hur de förvaltat mitt material. Ljudsatt med sådan fingertoppskänsla, sådan fin intoning, en konstnärlig inramning på ett oerhört tungt ämne.

Min epilog är ingen näsduk, det är inte frågan om sympatier eller pittyfeelings -Det är mina tankar och känslor som jag får framföra till punkt utan att bli avbruten. Syftet med att skriva min epilog är att sprida kunskap och information om ett ämne som berör så oerhört många.

Jag hoppas att jag får möjlighet att dyka upp i Epilogen Podcast framöver i andra kreativa samarbeten.

Om DU har frågor om våld eller vill lämna feedback på min epilog kan du maila eller kontakta mig via instagram @frkkrass

Arbetar du på en arbetsplats där ni är intresserade av ett föredrag med mig -Så hör av er!

Jag är här -För att stanna!

//a

 

 

 

Gaslighting…

Av , , Bli först att kommentera 20

Idag lyssnar jag på Sweet Child O’ Mine -Det är inte originalet av Guns N’ roses utan versionen av Melonia. Den gör mig glad. Det ger mig plåster på såren efter min hastiga fiskepremiär. Verkar som att jag håller mig till veganfiske

Detta föranledde i alla fall att jag besökte fiskeaffären, dels i jakt på drag men även för att fixa min trasiga spötopp som hållit på att kapa linor till höger och vänster, vet inte hur många drag jag hunnit kasta iväg. Det är fridfullt att kunna stå vid bryggan och kasta. Tålamodet tryter dock fort för jag kan fortfarande inte vara stilla för länge utan behöver konstant distraktion.

Jag går i skogen, lyssnar och vips så möter man en miniuggla!

Sedan är det den här vaccinationen som förbryllar mig. Det är äntligen min årskull och gick per omgående in på 1177 för att boka en tid. Jag svarade JA på en av de få frågorna som ställs i hälsodeklarationen, nämligen den om man haft en svår allergisk reaktion på vaccin tidigare. Jepp, jag har haft det ett antal gånger som slutat med besökt till primärvårdsakuten för att få betapred och antihistaminer till förbannelse. För min arm har svullit upp till orimliga proportioner. OM man svarar JA på en fråga får man inte boka tid via nätet utan man måste ringa. Så ringer man till en hälsocentral och där finns ett tonval om det gäller covid-vaccination. Trycker jag där heter det att det inte finns mera tider -Återkom en annan dag! Ringer man för rådgivning heter det att det inte finns mer telefontider -Återkom en annan dag! En idé hade ju varit att haft ett centralt nummer för alla JA-sägare som kunde koordinera den där extra kvarten som man skall stanna efter att vaccinet är givet.

Sonen jobbar och jag hoppas han uppskattar livet utomhus lika mycket som jag gör! I ur och skur!

Har hört att det är midsommar men är mer fokuserad på söndag då mitt avsnitt i Epilogen Podcast sänds. Där jag får tala till punkt utan att bli avbruten eller tystad. På Epilogen podcast finns många bra avsitt, själv uppskattade jag avsnitten om Gaslighting som Mia Makila gjort(har ni sett hennes fantastiska konst?!). Där har även Martina Skowronska gjort en epilog -Jag vill varmt rekommendera den som är intresserad  av att läsa om Narcissistisk misshandel, hur ord twistas, växlingarna mellan värme och kyla och vilken enorm skada denna form av våld gör.

Jag lyssnar på Martina Skowronskas bok Genomskåda Narcissisten -Den är spot on! Det jag uppskattar så mycket med hennes bok är hur hon lyckas fånga den där obegripliga förmågan dessa människor har att vända precis allt! Här ges till exempel en klockren återgivning av hur hans dubbelliv vänds till att handla om att hon dejtat en man… som singel… å hur hon… på något skruvat vis ändå blir orsaken till att relationen gick åt helvetet. Magiskt fångat! Klockrent

Detta ämne kan alla läsa om då dessa människor finns överallt. Dom som har sin helt egna verklighetsuppfattning, där alla som tänker eller beteer sig avvikande är psykiskt sjuka eller psykiskt störda, (alternativt horor, fittor eller annat nedsättande), där alla som inte håller med skall frysas ut, straffas eller utsättas för andra former av våld. Detta finns överallt, i hem, i familjer, på arbetsplatser…

Att läsa om saken ger, om inte annat, kunskap!

//a

Epilogen & Anna the Hutt…

Av , , 3 kommentarer 18
Bild: Epilogen Podcast

 

Ding dong min Epilog är klar! Jag har satt punkt på mitt manus och jag har läst in hela min Epilog. Jag har skickat in mitt alster och nu är det i Epilogen Podcast händer. Jag väntar med spänning på att få höra hur mitt bidrag förvaltas. Mitt avsnitt kommer heta ”Under hans öga – Annas epilog”

Det är flera spännande avsnitt på gång och jag har inhämtat samtycke för att få använda bilden här på bloggen.

Det är en märklig punkt jag satt. Symbolisk på många sätt.

Jag har en ny spellista på min telefon som heter ”Framtiden” och där laddar jag ner låt efter låt som bara spritter av energi. För det är så, när man sätter punkt är man fri att skriva nya rader. När man sätter punkt är man öppen för nya vägar. Lite så är det just nu, vägarna är öppna det är bara att välja.

Jag har fått frågan om jag skulle vilja föreläsa, och det vill jag absolut göra. Jag har fått frågan om ett kreativt samarbete -Det vill jag verkligen skapa rum för. Jag har tagit upp tråden med min fantastiska tränare om att framöver starta våran pod som vi var på gång med för två år sedan.

Men framför allt har jag tagit upp tråden med kropp & själ och jobbet att koppla ihop de två för min känsla att vara Jabba the Hutt känns obehaglig. Det är också skrämmande att det krävs så långa promenader för att jag i överhuvudtaget skall BÖRJA att slappna av. Så jag skall testa en annan väg att slappna av. Typ göra tvärtom!

Det händer egentligen inte mycket, ändå händer allt. För livet är tillbaka. Jag har varit och tittat på mitt hem som snart är redo för mig, mitt liv och min bas! Jag sitter lika surmulen varje morgon med håret i min stökiga tofs å dricker mitt älskade kaffe. Idag tog allt en ny vändning.

I stugan lever vi nära naturen, vi har ett par Lappugglor som skall få sina ungar vilken dag som helst och vi spanar försiktigt, på håll, visar djup respekt för djuren i sitt känsliga utsatta läge. Denna förmiddag var dörren till stugan öppen, ljuva ljud smekte mina öron, fågelkvitter och sommarljud. Solen strålade, vattnet var helt stilla på sjön. Där sitter jag med min kaffemugg och in fladdrar en svala. På riktigt!

Jag började vifta med handen i en pekande rörelse åt min far som satt å rafsade runt i sina papper, ”FÅGEL” fick jag fram. Den flaxande varelsen fladdrade nervöst inåt för att göra en gir och hitta vägen ut! Farsan gick inte ens i gång utan det var bara jag som tycker att ”ett med naturen” börjat bli aningen för närgånget. Därefter gick vi ut för att spana på altanen, å tror ni inte svalan hinner in ännu en sväng, kör in i altandörren, för att sedan dra en lov över soffan och därefter flaxa UT! Då stängde vi samtliga dörrar.

Nu fattas bara Vegar & Vera, hararna som brukar hålla låda här. Det är smått förunderligt att få uppleva dessa små möten. Däremot betackar jag mig för kalabaliken som utbröt för ett antal år sedan när en av katterna bar in sin lilla leksak. Den väldigt levande musen som aktiverade hela stugan och som slutligen krävde allehanda verktyg för att skrapa fram det lilla livet där den kilat fast sig mellan murstock och köksinredning. Kofot var liksom inte nog!

Med detta avslutar jag min lilla betraktelse. Det är dags att skriva en prolog!

//a

Boulevard of Broken Dreams…

Av , , 2 kommentarer 23

Jag är inne i mina känslor. Dom där jag inte nådde innan utan musik, de lever nu sitt helt egna liv. Jag gråter. Saker och ting kommer över mig. Min person på Centrum mot Våld hjälpte mig att formulera att sorgen jag känner kanske handlar om mig själv? Just så är det. Att utsättas för våld, som är så oändligt mycket mer än fysiska slag, påverkar oss så djupt. En bruten arm går att gipsa men en utraderad självbild, hur fan hittar man konturerna?

Å när man hittat konturerna kommer nästa lager som skall byggas, det är ett heltids arbete att plocka ihop sig när ens inre slitits i stycken, när ens liv går upp i rök. När hjärnridån släpper, och man börjar se klart -Då är det bara bearbeta, försöka orka en dag till, försöka bringa ordning på något, om än bara ens virkade mormorsrutor, ett samtal till den myndigheten. Bäst är det att vara i skogen, söka djurspår, titta på alla fåglar som kvicknat till och kivas runt fröautomaten. Jaga runt med kikare för att se orrspelet på isen. Se snön ge med sig, se kvistar som börjar leva. Filosofera över fisket som bara är några månader bort. Kolla om det blir pipis eller inte.

Sedan måste jag tillbaka till verkligheten, ta tag i saker och det går tungt – Då jag inte fick tillbaka mitt mobilnummer som tillhört mig i en evighet var jag tvungen att acceptera att vänner som söker mig kanske hamnar helt fel. Därför tog jag beslutet att öppna mitt instagram, det blev en känslomässig bomb.

Där fanns vänner, bekanta, gamla kollegor som hade skickat oerhört fina ord till mig. De som oroat sig för mig, undrat vart jag tagit vägen. De som sökt kontakt med mig men misslyckats. Jag har fått så mycket kärlek.

Mina vänner… J & U… den okrossbara trion… Jag älskar er. Tack! Tack för att ni tänkt på mig, att jag fanns i era tankar, att ni oroat er, att ni undrat, att ni sökt och framför allt… TACK för att ni finns kvar. Det är så oerhört starkt att känna att jag finns, att jag är viktig för er. Tack för eran omtanke och så ses vi vid havet!

Kärlek är en sådan stark och vacker kraft. Den är ljus och i kärlek finns inget våld. Inget vingklippande av någons frihet eller rättigheter till integritet. Där finns inget latent våld som gör att man går på äggskal från arla till särla.  I kärleken är man lycklig, stark och oslagbar! Allt annat är mörker! Det är ett jävla örloggsmörker om något!!!!

Som sagt våld är så oändligt mycket mer än att slås sönder och samman, tyvärr är det få som vet vad våld är, hur dess mekanismer fungerar, att avancerade hjärntvättsmodeller används för att riktigt skapa ett beroende, det traumatiska bandet som skapas. Det är sådan allvarlig kunskapsbrist i dessa frågor och kunskap är det enda sättet att kunna värja sig mot detta, att kunna se varningssignaler tidigt som bara den. Å andra sidan, är man ofta utvald och därför luras man in i deras nät, deras lögner, deras kaos och dödsdansen är igång (Cred för ordet dödsdans: Mia Mäkilä, Epilogen Podcast)

Förövare vet sällan att dom har ett problem, för det är alla andra som är psyksjuka, galna, idioter, fittor… kanske är det så att problemet inte ligger hos allt och alla andra? Det verkar dock inte vara många förövare som tänker i dom banorna. Frågan är om dom i överhuvudtaget förstår hur deras beteende och handlingar påverkar en annan människa?

Tips till intresserade i ämnet är att lyssna på poddar som Epilogen Podcast, Älskade Pyskopat! Man lär sig oerhört mycket.

Jag har kärlek. Mina vänner. Min familj. Vad vore jag utan er?

Vägen är krokig men hellre det än en autobahn -Cogito ergo sum!

//a