Etikett: resa

Ljuva söta sömn…

Av , , 2 kommentarer 15

Jag tror jag skulle kunna ha en helt egen blogg som enbart handlade om sömn, sova, säng, sängkläder osv.

Jag älskar att sova en god natts sömn, jag är helt lycklig över att kunna vakna tidigt och känna att NU.. Nu är jag utvilad. Jag ligger minus på mitt sömnkonto efter våran härliga långweekend hos min bror -Men det tog jag nog igen igår! En tupplur i eftermiddag och sedan bör jag vara på plusminusnoll igen.

Hemresan skedde smidigt igår, var väldigt tacksam att vi valde att åka ut till flygplatsen i god tid eftersom det visade sig att våra biljetter med Swiss faktiskt innebar att vi skulle resa med SAS -Vilket i sin tur betydde att vi skulle till en helt annan incheckningshall. Så jag drog min elefant till resväska, kämpade i fetkompakt kvav het luft och en miljard människor. Jag var en duktig resenär och checkade in oss i en automat, fick våra boardingcards, bagage-taggar och behövde således bara hitta en ”fil” för ”bagage-drop” men någon sådan fanns inte.

Det var bara att köa forever och se alla andra som iNTE använt automatincheckningen segla förbi FÖRE kön!

När vi fått göra oss av med elefanterna så seglade vi igenom säkerhetskontrollen, sonen (och hans väska) blev scannad för sprängämnen samtidigt som en kvinna blev tillsagd på skarpen att sitta blickstilla med en vattenflaska i handen (där the officers kunde ha uppsikt på henne hEla tiden).. Hon hade glömt att tömma bort vattnet i vattenflaskan åt sitt barn!

Jag vet att det kanske låter löjligt… Men i incheckningen, med ett hav av diskar, massor av människor slog tanken mig… Smäller det, så smäller det HÄR! Det är helt klart nya tider vi lever och reser i nu mera.

Flighten till Stockholm gick fort och smidigt, några härligt luftgropar i inflygningen gjorde att damen bakom mig tjöt i falsett över hela flygplanet. Vi var rätt trötta och hungriga innan vi fått ut elefanterna och kunde bege oss mot inrikeshallen -Men väl där gick det undan med perfekt bagage-drop och noll kö i säkerhetskontrollen. Sedan lunchade vi!

Flighten mot Umeå blev en bisarr upplevelse. Flyget skulle gå i tid, men väl på plats inne i kabinen fick vi info att vi skulle invänta 15 passagerare till med anslutande flyg. Tydligen somnade jag där. Sedan vaknade jag när planet taxade runt på runway, jag frågade sonen hur många sidor han läst och han sa att han inte hade tagit fram boken, så jag frågade om han också sovit hela resan, han tittade på mig med smärre förakt…

Det var då jag utbrast ”-Har vi inte LYFT än?!?!”

”-Öhh näääää… Å du… SLUTA sov!!!”

Alltså fick jag kämpa mig vaken hela vägen till Umeå efter att ha slocknat i 15 minuter! Jag konstaterade att flyget var fullt av genomtrötta föräldrar, överallt satt glada taggade barn i varierande åldrar och bredvid föräldrar som sov med huvuden hängandes åt höger och vänster -Semester is da shit!! 😀

På flygplatsen stod Tarzan och tog emot oss, vi fick transport till dörren hem, där var Ugglan som hade handlat hem mat, frukt och grönt åt mig samt sonens pappa som väntade på sin kotte! En annan som kom galopperandes ner för trappan var katten! Jag öppnade upp elefanterna gav grilldelar till Tarzan och sonen fick sin grej som han ville ha med till sin pappa. Sedan lämnade alla lyan.

Kvar var jag och katten och två resväskor som exploderat mitt på vardagsrums golvet -Helt okej! Jag drack två glas vatten och gick i säng. Sov som en medvetslös (men med ett katt som kurrade oavbrutet på min arm och som tvättade  min näsa med jämna mellanrum). Vaknade upp runt 19:30, åt och kämpade mig vaken, i soffan, gjorde inte ett smack och strax efter 22 knoppade jag in för natten.

Gode gud vad det är skönt att sova när man ÄR trött. Ljuva kuddar, mjuka gosiga täcket, sköna underbara sängen som man kan ligga kors och tvärs över…

Har vaknat och konstaterat att resväskorna står kvar i sitt exploderade läge, katten har jag tätt intill vad jag än gör och det är tisdag. Jag tänker gå ut och gå innan jag gör något åt röran här hemma, jag måste ta hand om MiG först och främst. Tänker inte bli sjuk som jag lätt blir av sömnbrist!

Är milt sagt överlycklig över att jag och sonen gjort denna resa tillsammans, vi är ett utmärkt resteam, ett väloljat maskineri som fungerar allra bäst på flygplatser! Vi hoppas och önskar att vi kan göra detta till vår nya tradition, att åka till alpvärlden när sommarlovet kommit.

Mina nevöer kämpar på denna vecka också -Sedan får även dom sommarlov! Är djupt imponerad att dom orkar med att tänka i den där värmen! Är innerligt tacksam att vi kom iväg, att vi fick denna helg tillsammans med den del av familjen som faktiskt bor i en makalöst vacker del av världen!

//a

PS: Har insett att jag är grym på att trängas när det gäller ”köer” i gate:er… Ber verkligen om ursäkt för det!

 

Den viktigaste relationen av alla…

Av , , Bli först att kommentera 9

Eat, Pray and Love

 "Lyckan, Kärleken och Meningen med livet" är filmen/boken som har så långt namn på svenska att man somnat halvvägs. Eat, Pray and Love"är betydligt bättre och mer rättvisande. 

Detta är titeln på en bok av Elisabeth Gilbert som blev en film med Julia Roberts. Det är tydligen en typisk "chickflick" av någon märklig anledning. Den handlar om den viktigaste relationen av alla –Den vi har till oss själva. 

Jag känner EN man som sett filmen och som älskar den! Känner många män som inte ens orkat se den (pga titeln eller pga dåliga omdömen av andra karlar som "tvingats" se den). Va synd… så himla synd… Den filmen är laddad med klokhet, värme och budskap. 

Det är en man som gjort filmen!!!!! Han menar att alla faktiskt kan göra denna "resa" som huvudpersonen gör!  Så bevisligen finns det män som anser att det finns en poäng i att utveckla sig. Lära känna sig själv. Bli HEL. Vågar man göra den resan kommer även kärleken. Allt annat blir trams och lögner.

Här följer en tänkvärd monolog från filmen:

"I disappear into the person I love. I am the permeable membrane. If you love me, you can have it all. My money, my time, my body, my dog, my dog’s money. I will assume your debts and project upon you all sorts of nifty qualities you’ve never actually cultivated in yourself. I will give you all this and more until I am so exhausted and depleted that the only way I can recover is becoming infatuated with someone else." 

 

//a

System overload…

Av , , 2 kommentarer 7

Att resa.. äventyr eller på gränsen till sammanbrott?! I min värld är det ett och det samma. Jag älskade våran vecka på Mallorca -NÄR jag var där! Men innan jag är på flyget blir jag banne mig less på mig själv.  Om min bror hörde hur jag grejjar på innan avresa skulle han blir irriterad. Jag kan riktigt höra honom muttra "Men herregud…." Han är Mr.Globertrotter och jag är Frk.Neuros

Skall snart åka iväg med min son för att äntligen hälsa på bror, darling L och mina rara brorssöner. Å jag är ett vrak. Jag har inte packat… Men jag har tvättat kläder i två veckor (tillochmed dom där dukarna som alltid legat längst ner i tvättkorgen -Å dom ska definitivt inte med!!). Jag är inte nervös per se… men jag har inte sovit på en vecka. Det är som att det blir en oro över att vara på väg. Å jag vet att så fort vi sitter på flyget och det är take-off då är jag bara lycklig.

Om och om igen kommer jag på saker som att opps… kanske behöver jag ha med  mig någon form av kontanter. Började genast fundera när jag skulle hinna med Forex. Sedan kom jag på att det finns ju uttagsautomater även där! Kort går lika bra att betala med där som här. Så var det ju det här med MJÖLKEN…så jag ringer mamma-ugglan och ber henne genomföra sniff-kontroll när vi äntligen tagit oss iväg -för JÖSSES tänk om mjölken står och luktar i kylen…i hela FEM dagar!??! Å så var det ju LJUSSLINGAN som legat i en garderob i två år som bara MÅSTE upp nu… å hur i friden ska jag fixa det?!

Näe här är det är system-overload. Har därför ringt livlinan. Nu blir det soffan och en film -å framför allt MAT (för det har jag då inte haft en tanke på sedan förra veckan… ska ju åka bort snart… om ytterligare några dagar å då är det ju dumt att handla…), Jag behöver ett break från mig själv om än bara för några timmar…

//a

 

Bon Voyage…

Av , , Bli först att kommentera 7

När min bror och svägerskan flyttade utomlands första gången grät jag hejdlöst! När vi vinkat av dom på flygplatsen och jag tog plats i mitt nya hem (deras gamla) började jag hulka okontrollerat när jag såg en halvt äten knäckemacka och en gammal te-påse i slasken som dom lämnat efter sig. Det var traumatiskt, kändes som att dom försvunnit för gott..

Andra gången dom flyttade var jag lite mindre förtvivlad, jag påminde mig att det gått bra förra gången och att det faktiskt var relativt roligt att åka och hälsa på.

Tredje gången var det liksom bara "what else is new?" (å så grät jag i smyg).

Jag är lycklig när jag är nära dom jag älskar. När min bror skulle flytta första svängen sa han åt mig "Kom ihåg Anna, att hjärtat känner inget avstånd". Det är sant. Dom vi älskar har vi nära hela tiden i våra hjärtan. Å hur filosofisk vi än kan och må vara är det ändå så jädra skoj när man får träffas å kramas på riktigt!

Denna tisdagkväll kramade jag min svägerska och mina tre strålande nevöer. Den yngste som hotade med att börja skrika så att rutorna skulle explodera tog ett litet hopp i luften när jag kom fram rusandes och gav mig en kram. Lycka! Denna onsdag sa jag Hejdå till en vän som gav sig iväg på en lång resa. 

Nu är snart helgen här och jag ser framemot en söndag med hemmet fullt av "La familgia" och jag önskar min fina goda vän det allra bästa på sin resa!

Bara kärlek!

//a