Jag hoppas att alla mina nära och kära landat Safe and Sound i det stora landet i väst…
Vi sover förmodligen lugnt i våra sängar och ni befinner er fortfarande i gårdagen
Önskar er en fantastisk tid ”over there”
Älskar er!
//a
Etikett: älskar
Tweet tweet…
En person fick igår hedersuppdrag av mig. Att ge mig en siffra. Siffran skulle sedan bli antalet "tweet" som jag skulle åstadkomma under denna dag. Jag kände att jag behövde en "force" utifrån för att ens se om jag har förmågan att twittra.
Att twittra är ungefär som att skriva one-liners. För mig som älskar språket känns twitter som en utmaning till max. Att formulera sig kort och koncist.
Nu var det en vänlig själ som gav mig siffran FEM! Jag har lyckats med det också. Jag kom som in i det hela och tror jag dragit iväg sex redan! Så jag är nöjd att ha lyckats med det jag ville. Å då talar vi om antalet…
Innehållet då?! Det får jag nog slipa på lite till. Inte alls så enkelt som jag trodde! Nu har jag ju ingen arme av följare så det känns lugnt och fridfullt att få roa sig i rymden.
MEN om någon känner sig manad att utmana mig med en siffra till en annan dag -Bring it on…
//a
PS: Den mest närma "kort och koncis" idag är min följande tweet "Det här med mammografi…Aj!"
Bon Voyage…
När min bror och svägerskan flyttade utomlands första gången grät jag hejdlöst! När vi vinkat av dom på flygplatsen och jag tog plats i mitt nya hem (deras gamla) började jag hulka okontrollerat när jag såg en halvt äten knäckemacka och en gammal te-påse i slasken som dom lämnat efter sig. Det var traumatiskt, kändes som att dom försvunnit för gott..
Andra gången dom flyttade var jag lite mindre förtvivlad, jag påminde mig att det gått bra förra gången och att det faktiskt var relativt roligt att åka och hälsa på.
Tredje gången var det liksom bara "what else is new?" (å så grät jag i smyg).
Jag är lycklig när jag är nära dom jag älskar. När min bror skulle flytta första svängen sa han åt mig "Kom ihåg Anna, att hjärtat känner inget avstånd". Det är sant. Dom vi älskar har vi nära hela tiden i våra hjärtan. Å hur filosofisk vi än kan och må vara är det ändå så jädra skoj när man får träffas å kramas på riktigt!
Denna tisdagkväll kramade jag min svägerska och mina tre strålande nevöer. Den yngste som hotade med att börja skrika så att rutorna skulle explodera tog ett litet hopp i luften när jag kom fram rusandes och gav mig en kram. Lycka! Denna onsdag sa jag Hejdå till en vän som gav sig iväg på en lång resa.
Nu är snart helgen här och jag ser framemot en söndag med hemmet fullt av "La familgia" och jag önskar min fina goda vän det allra bästa på sin resa!
Bara kärlek!
//a
Desigual, Minecraft och pannkakor..
Denna lördag började med en mjuk knackning på min axel som följdes av en stor kram "-Mamma, du vet väl att jag älskar dig mest av allt i heeeela världen"
Nu har vi funderat jag och sonen på hur vi skall göra för att få in ett skrivbord i hans rum. Inte det enklaste av projekten då han ändå vill ha sina YTOR! Men vi har utrustat oss med tummstock och positiv attityd. (Annars har jag ju nyligen sett hur snabbt och effektivt man kan röjja förråd -måste gå att applicera på barnetsrum också!)
Jag har också lovat att undersöka hur man får Minecraft till datorn -MEN när jag skulle kolla upp det på internet fastnade jag istället på en sida med Desiguals fantastiska kläder! Att bara se dom kläderna och kapporna gör mig glad! Hade en kund som hade en sådan där fantastisk kappa och den var så oerhört SNYGG! Vill ha…
Å varje gång jag slår på denna dator inser jag att jag även måste kolla upp vad jag skall investera i för NY dator. MacAir? MacPro?! Styr det där framför mig på samma sätt som flygbiljettsinköpen. För många alternativ och beslut som skall tas! Huga! Någon som har något bra tips?!
Inväntar eventuellt en pannkaksgäst här på förmiddagen så vi är redo om det knackar på dörren. En riktigt skön lördag förmiddag har sin lugna gång efter en oerhöt fin väckning!
Öhunn… nu kommer "polisen"…bäst att komma upp det där med Minecraft nu då helt enkelt… Wish me luck!
//a
Mellan brus och tystnad….
Livet är en ketchupflaska mellan varven. Det händer mycket och jag hänger bara med. MEN jag hinner inte med mina egna tankar. Jag vet ju att jag har några "där ute" som läser min blogg och någon har kommenterat att det nu var länge sedan jag skrev. Ja, det blir så ibland. Ibland får jag vara tyst och bara vara där jag jag behövs istället.
Har ju tänkt skriva om poliser och väktare, om Hurricane och skön ansiktsrelax på hud.nu… Istället har jag varit nära mina vänner som behövt prata. Jag har firat pappa gummi-tarzan och jag har jobbat. Det har varit möten sent på kvällarna och fritidsverksamhet för glada barn hemma. Allt sånt som är livet. Allt sånt som jag älskar.
Jag är ju (å jag citerar) satan så komplicerad. Därför ser jag framemot att göra ett besök i ensamheten. När mycket händer och när det är människor runt mig hela tiden behöver jag få tid ENSAM med mig själv. Det är DÅ jag skriver. Kommer aldrig kunna kräkas fram inlägg bara för att… Det är poänglöst för MiG.
Läste en gång en intervju med Malin Berghagen där hon sa något i stil med att "det är i tystnad/stillhet själen hinner ikapp" -Jag förstår exakt vad hon menar -Gör du?Detta var min microstund i ensamhet och tystnad, nu väntar en lång arbetsdag/kväll ute i bruset
//a
Kommentarer som inkommit