Hade en toppendag igår! Lena Ek (tidigare miljöminister och nu vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet) kom upp till Umeå och Tavelsjö för att få en glimt av hur företag och organisationer jobbar med hållbarhet och miljö. Vi har en hel del att vara stolta över här uppe!

Vi började med att hälsa på miljökonsultföretaget Esam i Umeå. De jobbar bland annat med att hjälpa både företag, kommuner och organisationer med att bli mer miljövänliga. Här träffade vi även Gröna Tryck som berättade om sina ekologiska och rättvisemärkta profilprodukter och Umeåbygdens Etableringscentrum som förhoppningsvis kommer att öppna ett asylboende i Umeå. Deras företagsidé handlar om social hållbarhet och att människor som kommer dit ska få kunskap i svenska, samhällskunskap och validering från första dagen. Dessutom tänker de samarbeta med t ex studieförbund och idrottsföreningar kring olika aktiviteter.

Under eftermiddagen åkte vi till Uminova Innovation som jobbar med att hjälpa nystartade och befintliga företag att utveckla sina affärsidéer och på kvällen bar det av till Tavelsjö för att få information om hur de jobbar med byautveckling. Kvällen avslutades med ett möte på bygdegården där ett 50-tal personer bjudits in av den lokala Centeravdelningen för att prata politik med oss. Riktigt bra dag!

Förra veckan besökte jag ockupanterna på sjukstugan i Dorotea. De har nu kämpat i tre år. Tre år för att behålla akutvården. Om en olycka är framme efter kl. 17.00 på eftermiddagen får man i dagsläget och i bästa fall åka minst fem mil för att få hjälp på en annan sjukstuga. Bor man i Borgafjäll handlar det om tio mil.

Före valet lovade Vänsterpartiet i landstinget guld och gröna skogar. De stod på ockupanternas sida.Till och med Jonas Sjöstedt hälsade på och talade högt och med intensitet om att vården skulle vara rättvis och hur viktigt det var med Doroteabornas kamp.

Nu när valet är över har hejarklacken från V tystnat och man har istället anslutit sig till S och MP i landstinget. Nu tycker V att ockupanterna är olagliga och Sjöstedt har sprungit vidare mot nya äventyr. Tala om att lova runt och hålla tunt. Jag förstår om Doroteaborna är besvikna.

Igår, den 27 januari, var det 70 år sedan fångarna i koncentrationslägret Auschwitz befriades. Den här dagen är också den officiella minnesdagen över Förintelsens offer och uppmärksammas över hela världen med ceremonier, tal och manifestationer.

Även i riksdagen arrangerades en ceremoni där bland annat Tobias Rawet, överlevande från koncentrationslägret Ravensbrück norr om Berlin, Vice Talman Tobias Billström och ex-statsministern Göran Persson deltog.

Riksdagens Bankhall var full av åhörare och jag lyckades till slut hitta ett litet utrymme nära scenen. Jag kunde först inte slita blicken från bilden på dataskärmen – bilden av järnvägsspåret inne i Auschwitz där en ros lagts ned på den rostiga rälsen. Här mördades över en miljon judar, men även romer och andra som nazisterna inte tyckte hade något värde. Jag kände en klump i magen och tårarna brände i ögonvrån. Tänkte på mormor som för 70 år sedan stod på just den platsen.

Till tonerna av sångerskan Anne Kalmerings vackra sånger på Jiddisch vandrade blicken till en blombukett med vita och blå blommor som omgavs av tända ljus. Jag tänkte på hur många judar som i en strid ström flyttar till Israel för att de inte känner sig säkra i Europa. Jag tänkte på de 7000 judar som lämnade Frankrike förra året och jag tänkte på judarna i Malmö som inte törs gå ut med kippa eller Davidsstjärna runt halsen.

Detta lyfte även Göran Persson i sitt tal och sa att antisemitismen, judehatet, växer i alla länder i Europa. Han sa också att råheten ökat, inte minst på internet, och hänvisade till Willy Silberstein, på Svenska kommittén mot antisemitism, som sagt att man på nätet inte längre förnekar att Förintelsen ägt rum. Istället förs det fram att den tyvärr inte fullföljdes.

Människosynen, att alla inte har samma värde och rättigheter, växer sig starkare och inte minst ser vi detta i hur judar, muslimer och romer behandlas.

Antalet överlevande blir allt färre och det är därför viktigt att vi fortsätter att föra berättelserna vidare. Eller som Göran Persson sa: ”Den dagen vi inte minns Förintelsen, har mördarna triumferat”.

Regeringen har en budget att förhålla sig till, en budget som beslutats av Sveriges Riksdag. Men vissa åtgärder verkar regeringen göra allt för att försena. Ett sådant exempel är sänkta kostnader för att anställa unga. S och MP (tillsammans med bundsförvanten V) är egentligen inte intresserade av detta och skyller på att det tar tid att arbeta fram ett förslag. Men det finns redan ett – nämligen det som de tidigare regeringspartierna tog fram. Egentligen är det bara att sjösätta – om man vill.

I söndagens Agenda så sa arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att avgiften för att anställa unga ska sänkas – för att senare höjas… Pengarna ska användas klokare förklarade hon. Min undran är då om det är smartare att tvinga in alla som är arbetslösa och under 26 år in i så kallade traineejobb inom vård, fritids och omsorg? Är det verkligen så att alla arbetslösa ungdomar vill jobba inom dessa områden och är alla verkligen lämpade? Dessutom, har personalen på dessa arbetsplatser tid med att vara handledare – med tanke på att de många gånger har det tufft som det är? Är det rätt mot brukarna och barnen? För mig känns det som ännu ett socialistiskt experiment. Ungdomar har det svårt nog på arbetsmarknaden – varför inte göra det enklare för fler branscher att öppna sina dörrar och varför inte uppmuntra företagen att anställa unga genom just sänkta avgifter istället?

I förrgår hade Näringsutskottet riksdagsdebatt om statliga företag. Jag passade då på att ställa frågan till MP om hur de nu kommer att ställa sig till de brunkolsinvesteringar som Vattenfall tänker göra i Östtyskland. Vattenfall har fem gruvor i östtyska Lausitz och för att säkerställa driften fram till 2050 ska nya dagbrott tas i drift eller befintliga byggas ut. Betyder det att miljöminister Åsa Romson och näringsminister Mikael Damberg tillsammans med regeringen nu kommer att trycka på startknappen för detta?

S och ansvarig minister Damberg ligger lågt i frågan och Miljöpartiet och Åsa Romson undviker den. Innan valet hade de miljöpartistiska språkrören en hög svansföring kring detta och med det i åtanke känns det som om man kan ana ugglor i mossen. Visserligen kan S tycka att man borde vänta med försäljning tills priserna på kol blivit bättre, men det var inget som MP brydde sig om under valet. I var och varannan debatt visade både Fridolin och Romson upp den berömda kolbiten. Nu skulle det inte bli några fler brunkolsinvesteringar för Vattenfall och skulle de komma i regeringsställning så skulle detta stoppas. Nu sitter de i regeringen och det är tyst kring frågan. Och lika så var det i förrgår. Jag fick inget svar. Det var tyst.

Istället roar sig MP med att frysa byggnationen av Förbifart Stockholm som kostade skattebetalarna över 300 miljoner kronor innan den öppnades igen, utreda en stängning av Bromma 2022 (som skulle få stora negativa följder för regiontrafiken i Sverige om nedläggningen blir verklighet) och vill tillsammans med S införa en kilometerskatt på avstånd som skulle drabba speciellt landsbygden och norra Sverige då det är här de långa avstånden finns.

Med tanke på hur högljudda MP var i valet kring Vattenfall och brunkolet förvånar det mig hur låg profil de nu mera har i frågan och hur de likt en gammgädda gömmer sig i vassen.

Jag har just kommit tillbaka till riksdagshuset från att ha varit på Sjöfartshuset och lyssnat på Annie Lööfs jultal. Mycket fokus lades på jobben och småföretagandet, men mest tid ägnade Annie Lööf åt att prata om integrationen – att Sverige ska vara en trygg hamn för människor som flytt från krig och förtryck. Men hon betonade också att integrationen inte alltid är den bästa i Sverige – vi behöver fler bostäder och hjälpa de kommuner som har svårt att på ett bra sätt ta emot de människor som kommer. Problemet är inte att Sverige tar emot för många invandrare och asylsökande – utan det är andra länder i Europa som måste ta emot fler.

På tal om synen på integration så kunde man i lördagens DN läsa en intervju med Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder. Här uttryckte han att judar och samer förvisso kan vara svenska medborgare, men inte är svenska om de inte ”assimileras”. Det är ett fruktansvärt uttalande och definitivt inte värdigt en talman i Sveriges Riksdag.

Jag börjar få lite panik när det gäller alla julförberedelser och ”måsten” som hör julen till. Det känns som om alla jag känner redan är klara med julklappar sedan månader tillbaka, nynnar julsånger, kokar knäck och bakar pepparkakor. Det är bara jaag som inte gjort ett skvatt av det där…

Julen är en stressig tid samtidigt som den är härlig med alla dofter, färger och glöggsammankomster med vännerna. Mitt i allt det här är det lätt att glömma att julen även är en tid då många våndas för att de inte har råd att köpa julklappar till sina barn eller är ensamma. Jag kommer ihåg när vi firade jul när jag var liten och mamma jobbade i hemtjänsten. Några av brukarna hade ingen att fira med så därför bjöd mamma hem dem till oss. När jag tänker tillbaka på det så tycker jag att det var fint gjort av henne. Förutom att hon inte ville att de skulle vara själva på julaftonen så tror jag även att det var ett sätt att kompensera tomheten efter mormor som bodde i Polen och som mamma ständigt längtade efter.

Här om kvällen bläddrade jag i en veckotidning och såg olika förslag på alternativa julklappar. Julen är ju en tid som är speciell för framför allt barn, men så är det inte överallt tyvärr. Runt om i världen kämpar barn med svält, krig och konflikter och deras önskan är sådant som vi tar för givet. Därför tycker jag att det är en utmärkt idé att köpa julklappar som kan förändra tillvaron för barn till det bättre. Man kan t ex köpa en utbildning till en barnbymamma som hjälper till att ta hand om övergivna barn, ge barn en utbildning eller skolböcker, ge en familj en get eller bidra till att någon får mikrolån så att man kan försörja sig. Det finns även en mängd lokala organisationer som gör gott – t ex Djurskyddet i Umeå.

Det är julklappar som hjälper – kanske inte alla, men de kan i varje fall förändra tillvaron för någon.

Den 12 september överlämnade det svenska nätverket ”Ett kärnkraftsfritt Bottenviken” protestlistor med tusentals namn till den finska regeringen. Men i fredags tog man i det finska parlamentet tyvärr beslut om att bygga ett kärnkraftverk i Pyhäjoki – som ligger på andra sidan Bottenviken, ca 15 mil från Norrlandskusten. För att vara mer specifik så ligger det nästan i höjd med Skellefteå och bara detta faktum gör det obehagligt. Kärnkraft är inte vilken energikälla som helst och händer det en olycka så är risken stor att det påverkar även vårt närområde.

Ett av argumenten för att bygga kärnkraftverket i Pyhäjoki är att Finland ska bli mer självförsörjande på el, men dessvärre verkar det bli det motsatta. Finland vill minska importbehovet av el från Ryssland, men låter samtidigt ryska staten vara delägare i kärnkraftverket. Förutom bolaget Fennovoima kommer alltså ryska Rosatom att både leverera utrustningen och äga en tredjedel av verket. Det innebär att Finland fortfarande kommer att vara beroende av Ryssland och med tanke på hur Ryssland agerar mot andra länder när det gäller gasleveranser, har jag lite svårt att förstå Fennovoima och Finlands val av affärspartner…

Sitter och dricker en kaffekopp och tittar ut genom köksfönstret. Gräsmattan är grön, termometern visar två plusgrader och julen känns med ens långt bort. Smakar på en ensam chokladbit som jag hittade i kylskåpet alldeles nyss. Tuggar och funderar på de senaste dagarna som gått. Minst sagt tumultartade och stressiga. Vad händer den kommande tiden i riksdagen? Arbetet inför nyvalet? Hur kommer arbetet i riksdagens utskott att se ut? Vi har visserligen nya ekonomiska ramar, men hur partierna röstar i utskotten är ovisst. 

Sist vi hade ett nyval var 1958 – tror att det handlade om pensionerna den gången. Vi är inte vana med en sådan här politisk obalans i Sverige och för att undvika det i framtiden föreslår Alliansen att vi ska införa ett lagstadgat skydd för minoritetsregeringars budget. Det tror jag är bra, eftersom det är troligt att vi under många år framöver inte kommer att ha majoritetsregeringar.

Igår kväll var jag inbjuden till Centerkvinnorna i Umeå för att prata om vad som händer i riksdagen och om det kommande nyvalet. Det var många som ställde frågor och vi hade intressanta diskussioner. Det var också skönt att allvaret bröts för en stund med lite julmusik, risgrynsgröt och skinka.

Nu är kaffekoppen snart slut och näst på tur står ett telefonmöte med ytterligare information om läget och valet.

PS I dagens VK har jag och några av mina Allianskamrater inne en debattartikel om budgetkaoset. Läs gärna om ni vill:  http://www.vk.se/1337716/rosta-bort-kaos-och-kabbel

Igår kom Stefan Löfven med beskedet att det blir nyval och det sedan regeringens budget fallit. Att i affekt lägga skulden på Alliansen är att gå för långt. Den utsträckta handen som Löven talar om har alltid varit tom och innehållslös. I dagens SvD skriver man på ledarplats bl a ”Löfven vet mycket väl att alla hans inviter hittills har varit med armbågen. Först envisades han med att uppfordrande vifta åt Centerpartiet och Folkpartiet, en inbjudan som också krävde att de skulle svika Alliansen. I går – i grevens tid – bjöd han förvisso in hela Alliansen, men upplägget då var alltså att de var välkomna in för att ägna sig åt lite nattligt petande i en budget som han snickrat med MP och V. Smakligare förhandlingslägen har man sett. Att vara förorättad över att Alliansen inte rodnade av förtjusning över det erbjudandet är sannerligen inget som Löfven har skäl att vara.”

Det kan knappast vara vårt fel att SD väljer att rösta på vår budget. Vi har hela tiden varit tydliga med att vi kommer att föra fram vår egen politik och det har vi även lovat väljarna. Det är absurt att tro att vi ska lägga ned våra röster för att ett annat parti kommit på att de ska rösta på just vår budget. Hade det varit S som varit i samma situation hade de knappast dissat sin egen politik.

Om jag utgår från ett centerperspektiv så har regeringen valt att finansiera sitt budgetalternativ med ökade kostnader för en stor del av våra hjärtefrågor – det vill säga med fördubblade arbetsgivaravgifter för unga, en kilometerskatt på lastbil (som skulle vara ödesdigert för skogsnäringen, landsbygden och Norrland – det är hos oss de stora avstånden finns), halverat RUT-bidrag, en inskränkning av det fria vårdvalet som i sin tur kommer att begränsa småföretagandet inom dessa branscher. Dessutom vill regeringspartierna stänga Bromma som är en betydelsefull flygplats för hela landet – inte minst Umeå och Västerbotten. Totalt innebär S och MP:s budget en höjning av skatterna med totalt 25 miljarder. Det skulle inte gynna jobben eller landsbygden och är inget vi kan ställa oss bakom.

Sedan har jag även fått frågor om Norrbotniabanan och att den inte skulle bli av nu när regeringens budget inte vann gehör i kammaren. Det är inte sant. Det finns inte en enda krona avsatt för Norrbotniabanan i den budget som regeringspartierna med stöd av Vänstern ville driva igenom. Det är viktigt att komma ihåg. Det är de röd-gröna partierna i Västerbotten som försöker att skrämma väljarna och det tragiska i kråksången är att media inte granskar detta närmare utan verkar köpa nidbilden.

Nu blir det nyval den 22 mars och även om det känns olyckligt räds vi inte en ny valomgång. Centerpartiet har en bra politik för hela landet och vi kommer att fokusera på att föra ut våra viktigaste budskap om jobben, miljön och landsbygden.

Läs gärna hela ledaren i SvD: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/oklokt-beslut-av-lofven_4161111.svd