Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: administration

Elpriskompensering

Av , , 12 kommentarer 16


Sveriges och andras dyra misstag att ta bort för mycket planerbar elproduktion kan mildras på olika sätt.

Man kan som Moderaterna föreslagit sänka skatten så att alla elförbrukare får lite temporär hjälp när konsekvenserna av felbesluten blir särskilt svåra. Det kostar relativt lite administration och fördelas någorlunda rättvist mellan änkan i hyrestvåan, sparsamma och mindre sparsamma villaägare. För någon är hundralappar mycket mer än tusenlappar för en annan.

Gillar man bidrag mer än skattesänkning kan man inrätta ett administrationstungt bidragssystem som sysselsätter många länge. En komplicerad åtgärd som slår synnerligen olika mellan brukarna. De som gnetat, eldat och sparat kanske inte får något. En som har råd kanske t.o.m. skruvar på lite extra och kan få badtunnans fredagsuppvärmning betald.

Ideologiska skygglappar kan ibland slå krokben både på en själv och många andra.

Vi måste hitta ”Bra nog”!

Av , , 4 kommentarer 15


Jag träffade idag en medelålders före detta företagare. Man blir glad av honom, idag också ledsen.

Han har avvecklat sitt företag i förtid och det handlade inte om lönsamheten. Han räknade upp några huvudsaker som tog bort ett företag i en mindre kommun.
Det han främst nämnde rör alla företag, men får större konsekvenser för småföretagen där också fyra av fem anställs idag.
I sommar har jag hört företagare med upp till 10-15 anställda som funderar i samma banor. Idag hade man förmodligen inte startat och frågan är om man orkar fortsätta.

Orsaken är den tilltagande regelbördan. Myndigheter finner ständigt nya möjligheter till ökad kontroll, bättre säkerhet, utförligare statistik och behov att förhindra fusk och kriminalitet. Alltid finns en god tanke utifrån det egna perspektivet, men det brister ofta i helhetssyn, service- och konsekvenstänk.

Företagaren från idag berättade om ökande, alltmer tidskrävande plan- och dokumentationskrav från halvdussinet myndigheter som ofta bara tycks se sin del.
Det är inte underligt att många som hade intresse, fallenhet och gåvor för att bli samhällets ”resursskapare” börjar ge upp. Den administrativa massan börjar bli systemkritisk.

Kommuner, regioner och statliga myndigheter måste fatta att vårt samhälle på många sätt passerat vägs ände när det gäller helheten av administrativa krav.
Visst finns alltid områden där man kan komma längre och där kraven kan och bör höjas. Frågan är vad priset blir och vad som händer när glaset rinner över.

Vi har i politiken pratat mycket förenkling ett tag, tyvärr mest pratat. Man kan tyvärr också göra så och samtidigt ösa på med krävande förslag som drabbar förvaltning och skattebetalare bara mer.

Inom politiken och myndighetsutövandet måste vi börja stava på den svenska motsvarigheten till ”Good enough”. Bra nog. En framtida minskad andel skattebetalare i befolkningen gör det särskilt nödvändigt. Den kostnadsdrivande, tid- och energislukande regelbördan för företag och verksamheter måste minska. Mycket måste bli enklare och gå snabbare för både företag och privatpersoner. Vi måste på många plan och områden hitta ”Bra Nog”-nivån och det är bråttom.

Hur når vi dit?

Lära av Karolinska?

Av , , 4 kommentarer 15


I senaste numret av ”Chef” skriver Cissi Elwin om Björn Zoëga, Karolinska sjukhusets chef. Islänningen har på två år medverkat till att vända ett underskott på 2,9 miljarder till överskott som går till vård. Det utskällda sjukhuset rankas för övrigt som det 7:e främsta i världen.
Jag har minimal koll på Zoëga och Karolinska och beskrivningen nedan är extremt enkel. Den resa man nu gjort med administration och byråkrati bör vi ändå reflektera över. Så här skriver Elwin:

”Hans recept var att ta bort onödig administration, skära bort ett helt chefsled (en femtedel av alla chefer fick gå) och lägga ner ett it-system som kostat 190 miljoner men ändå inte fungerade. Han skapade ett nytt för en miljon.
Dessutom har han halverat alla möten. Hälften så lång tid och hälften så många. Och de som vill ha möten med honom måste ange varför. Ofta är det för att de har problem med något. Då måste de ha med sig en lösning på problemet och gärna en kalkyl på vad lösningen kan kosta. Efter de kraven är det inte alls lika många som vill ha ett möte.”

Vi har en del att fundera på i våra organisationer inför en framtid där vi blir allt äldre och där andelen arbetande ”skatteskapare” blir mindre.

Jag tror vi måste ta en kopp Zoëga då och då.

Ett kvar

Av , , Bli först att kommentera 7


Det är omvälvande tider. Landstingen i Sverige har till stor del styrts av rödgröna majoriteter. Efter årets val finns bara ett sådant styre kvar, Västerbotten. Alla övriga styrs av borgerliga eller blandade konstellationer. En tuff insikt för många.

Det man hoppas är att dessa nya ledarskap – och Västerbotten – börjar få bukt med de förskräckande köerna, den smygande tyngdpunktsförskjutningen från ”vårdverkstad” till administration och med resursfördelningen. Det kommer inte att komma nya, hittills oupptäckta resurser flygande. Den eviga tillväxten finns inte någonstans, inte den outsinliga skattekällan heller.

Hur kan vi hantera det vi har annorlunda än förr så att det nödvändiga blir gjort? Hur förenklar man?
Det är frågan för dagen överallt. Om man insett det än, eller inte.

Fattas verkligen resurser?

Av , , 4 kommentarer 14


Såg just en uppgift i SvD om att en läkare på 60-talet betjänade 1060 personer, idag går det en på 257 invånare.
Vi ligger enligt samma debattartikel på tredje plats i läkartäthet i Europa, men förstår jag det rätt ligger ”produktiviteten” på 50 % av snittet i Europa. De svenska läkarna arbetar enligt samma uppgifter 150 % mer med ”papper” (gissar en del är digitalt) än de brittiska och våra kontrollsystem är fantastiskt omfattande.

Ja, både vården och andra områden har utvecklats och komlicerats och måste skötas på annat vis än för 50 år sedan, men ändå. När vi inte har mer resurser att skjuta till och kostnaderna kommer att öka, borde vi inte ifrågasätta varför vi får ut så mycket mindre än många andra fast vi stoppar in mer? Jag tror det gäller många fler områden än vården.
Hur mycket mer pang för pengarna kunde vi få om vi skulle närma oss Europasnittet av administration, kvalitetskontroller, nyttiga möten m.m. i vård, skola, omsorg, försvar, polis, kommuner och landsting?

Tänk om de kanske tio procent ytterligare resurser vi skulle vilja ha här och där redan finns, men används till något bra men mindre nödvändigt? Effektivisering behöver inte vara detsamma som att kräva att personalen ska springa fortare.
Det finns nog ingen annan väg än att aktivt söka förenkling.

Jag tror artikeln är låst, men här är den.

Fler administratörer än läkare

Av , , 4 kommentarer 7


Sedan 2010 har antalet läkare ökat med ca 16 %, knappt 4000 personer enligt den här artikeln i Läkartidningen. Chefer och administratörer har ökat med 35 %, drygt 8000, och är nu fler än läkarna. Sjuksköterskorna har minskat lite. Befolkningen har ökat med 7 % under samma tid.

Det finns några naturliga förklaringar till att administrationen sväller, men på det hela taget måste Sverige dra i handbromsen när det gäller den administrativa tillväxten och alla b- och c-uppgifter som tar mer tid och resurser snart sagt överallt.

Vi måste förenkla där vi kan, vi har bara inte råd med annat.

Här har du artikeln.

Kan politiken spara?

Av , , 5 kommentarer 7

I Dagens Eko tog man idag upp regeringens förslag att det lagstadgade antalet fullmäktigeledamöter kan sänkas. Har man mindre än 8 000 röstberättigade får man ha 21 ledamöter i fullmäktige, med mellan 8 och 16 000 kan man ha 31.

Frågan om antalet har varit ute på remiss i Vännäs. Svaren sträcker sig från oförändrat 35 till 21 ledamöter. Vännäsmoderaterna var ensamma om att föreslå 21. Socialdemokraterna låg på 25 och de övriga på 35 eller 31. Det finns alltså högst olika uppfattningar.

Hur kan man då föreslå en minskning från 35 till 21 ledamöter? De som inte vill ha någon minskning menar att man vill slå vakt om demokratin genom att ha kvar alla 35. Det är en uppfattning man får ha all respekt för och som bör diskuteras. Vi behöver inte en försämrad demokrati, tvärtom. Det är inte många som är reellt aktiva i politiken och några hållbara alternativ till vårt nuvarande politiska system kan i alla fall jag inte se.

I Umeå med knappt 120 000 invånare har man 65 ledamöter. I Sveriges största kommun Stockholm med knappt 900 000 har man 101. En ledamot i Stockholm representerar alltså fler invånare än hela Vännäs fullmäktige. Naturligtvis kan man inte se det så enkelt. Även den lilla kommunen är en komplicerad och diversifierad verksamhet och behöver debatt och resonemang inom och över grupp- och partigränserna. Fullmäktige bör också kunna representera kommunens befolkning såväl åldersmässigt, geografiskt. socialt som arbetslivsmässigt.

Det har dragits in tjänster och kommer att minskas mer inom kommunen. Vårt alltmer komplicerade samhälle med fler beslutsnivåer, höjda standardkrav, mer tvingande lagstyrning, uppföljnings-, kontroll- och rapportsystem kostar tid och pengar. Måste vi dra ner i de nära kommunala verksamheterna – och så kraftigt som måste ske i skolan i Vännäs om ingen förändring sker – då är det rimligt att politiken också sparar. Ett fullmäktige på 21 personer borde med stockholmska demokratimått kunna styra över en kommun som är 1,5 gånger större än Umeå. Även om just de siffrorna är mer av en räkneövning anser Moderaterna i Vännäs att vi kan ha en väl fungerande demokrati också med ett representativt och aktivt fullmäktige på 21 personer.

 

Förenkla var det

Av , , 2 kommentarer 5

Absolut inte förkrångla.

Det har varken företagen, samhället eller framtiden råd med.

 

 

Ser att texten jag länkade till skyddas av ett lösenord. Ska se om jag kan lägga ut den ändå. Innehållet var en protest mot ett förslag som går ut på att alla arbetsgivare ska rapportera in ett 40-tal nytillkomna uppgifter varje gång man betalar lön till anställda.

Det är den typen av förändringar vi bara inte har råd med.

Rekordmånga läkare och brist

Av , , Bli först att kommentera 13


Det kan sägas om fler yrkeskategorier. Vi har aldrig haft fler poliser och de räcker inte till patrulleringen. Vi har aldrig haft större lärartäthet och det är en ganska sliten grupp med längre och betydligt mer styrd tid än i grannländerna. Mycket mer än i Finland t.ex.
Man kan undra hur vi hamnade här?

Det här är nuläget. Sen har vi några fina utmaningar framför oss. Vi behöver mer än 40 000 lärare till år 2020 för att täcka pensionsavgångarna. Många poliser är också på väg i pension och var tredje läkare går inom sju år. En stor andel i vårdens övriga kategorier slutar också.

Vi saknar många människor i vårt land, många som aldrig föddes och som skulle behövas både som arbetskraft, entreprenörer och arbetsskapare. För att inte tala om skattebetalare.

Det är ingen lätt uppgift vi har framför oss men dagens och morgondagens politiker och tjänstemän måste på några områden hitta tillbaka till gårdagen då läkaren, sjuksköterskan, polisen och läraren m.fl. kunde lägga mer tid på kärnuppdraget och ofta ändå upplevde sig mindre stressade. Då resurserna på många områden användes annorlunda än idag.

Problemet är att det är lättare att lägga till ”bra-att-ha-saker” och bygga ut än att förenkla och koncentrera. Men både tillgången på pengar och utbildade människor kommer att kräva det.

Svenskt veto i EU?

Av , , 2 kommentarer 7


Många eldsjälar i det föreningstäta Sverige skulle drabbas hårt om EU i svårartad detaljregleringslusta skulle genomföra momsplikt på korv- och fikaförsäljning m.m.

Anders Borg har idag hotat med svenskt veto och blockering om man inte slopar dessa tankar. Tack för det! Förkrånglingen måste börja vändas mot förenkling. Några säger att det förra Romarriket gick under p.g.a. en cancerliknande administrationsutveckling.

Låter inte alldeles otroligt.