Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Livet

Sverige får inte krossas

Av , , 2 kommentarer 15


Allt är inte ekonomi. Det bästa och det mesta i livet är inte det. Det kommer också en dag fortare än vi tänker då inget ekonomiskt Längre spelar oss någon som helst roll. Ekonomin har dock en koppling till det mesta i samhället. Oberoende av system.

I företagen blir pengar till. Av tid, kunnande och arbete, råvaror, service och tillverkning blir det värden som människor lever av och här betalar världens högsta skatter på. Av dessa skatter blir det mycket. Sjukhus, vägar, lärartimmar, vård, barn- och äldreomsorg, försvar, polis och del av pensioner. Bland annat.

Skulle Sverige och världen mer eller mindre stå still i tre månader har väldigt många förlorat jobbet. Man kan tycka att det är okänsligt att lyfta dessa frågor nu, medan virusets verkan ännu är i sin linda hos oss. Men vi måste tänka bredare och se längre än löpsedlar och säljsugna medier.

Några talar om att stänga ner Sverige i ett halvt år. Det verkar finnas de som hoppas på det, om inte annat för miljöns skull. Tänk så mycket mindre utsläpp det skulle bli.
Det skulle bli mycket mindre av annat också. Till exempel resurser till långsiktigt hållbar omställning.

Jag är inte expert på något område och gubbgissar till stor del här, så rätta mig gärna om du tror att jag har tokfel.
Låt oss säga att vi stänger ner alla skolor och stora delar av Sverige till i mitten på sommaren. Hur stor del av våra arbetsplatser skulle försvinna? Hur många halveras? Hur många bussbolag skulle t.ex. vara kvar och hur stor del skulle ta med sig kollektivtrafik i fallet? Hur många butiker utanför dagligvaruhandeln skulle stå pall? Hur många service- och tillverkningsföretag skulle klara sig? Hur skulle det gå för fastighetsbolagen som till stor del ägs av våra pensionsfonder när verksamhet efter verksamhet ställer in betalningarna? Vilka pensionskonsekvenser skulle detta få?

Ekonomi är inte allt, men den sitter ihop med obehagligt mycket. Med ett kraschat näringsliv skulle skatteinbetalningarna till kommuner, regioner och stat gå ner med otäcka procentsiffror och starta en nedåtgående spiral med okänt slut. Hur skulle skola, vård och omsorg se ut i kommunen vid en depression med kraftigt minskade skatteintäkter och exploderande försörjningsstöd? Kanske under det närmaste decenniet. Vilka skulle styra?

För att motverka en härdsmälta behöver vi öppna upp samhället så gott det går tidigare än vad som känns alldeles bra. Riktigt när vet jag inte, men signalerna kan inte dröja länge. Det kan komma att skörda lidande och död hos en del av oss som liksom jag medicinerar för astma eller lider av andra sjukdomar. Det skulle under en tid innebära en otäckt ökad press på en vårdens hjältar och räddare som redan går på skrapade knän.

De största frågorna kommer nära nu, i den tillvaro där dödligheten faktiskt är 100 procent. Några av oss kanske inte överlever det här perioden, men så länge vi lever och jorden snurrar måste vi göra det bästa vi förstår för människor, samhälle och morgondag.
Vi måste tänka Både hälsomässig riskminimering och försiktighet på kort sikt och samhällelig riskminimering för stora och små på lång.

Har vi besinning, mod, omdöme och handlingskraft till det?

Tankar om kriget och tiden

Av , , Bli först att kommentera 7

Under en semester nyligen läste jag böcker från tre årtusenden. Lägger jag till Bibeln täcktes fyra millennier.

De flesta böckerna råkade handla om krig. En om kriget i allmänhet, skriven ungefär samtidigt som Malaki bok något halvsekel innan Kristi födelse.
De andra böckerna handlade om delar av världskrigen. De dittills och hittills ojämförligt största krigen med ofattliga mängder döda. Några miljoner genom industriell utrotning.

Första världskriget startade för hundra år sedan. Det andra började avslutas för sjuttio år sedan med de allierades landstigning i Normandie. Man ska inte glömma Sovjets massiva insats för att göra slut på förre kompanjonen Hitler som Stalin först delade upp Europa med. Jag hade med en bok om belägringen av Stalingrad också, men den kräver nog en ny semester.

Första världskrigets bakgrund har alltid tyckts mig komplicerad. ”The Sleepwalkers – How Europe went to War in 1914” ändrade inte på det, men galenskapen blev lite tydligare. Besöket med högstadieelever på franska slagfält för några år sedan lämnade också det huvudintrycket. Nationalistisk galenskap.

Första världskriget har inte fångat mitt intresse som det andra. Dels p.g.a. komplexiteten, andra var tydligare med en ond, galen och skicklig rasist och judehatare som primus motor. Han måste bara stoppas med alla till buds stående medel.
Det orsaken andra är tiden. Första världskriget kändes halvvägs till medeltiden i min ungdom.

Hur länge sen var det, egentligen? Mitt liv har runnit iväg fort. Född 1959, fjorton år efter andra världskrigets slut, har jag blivit femtiofem.
Om jag ett irrationellt ögonblick skulle leka med tanken att åren gått andra vägen? Från femtionio och neråt. Då hade det varit 1904 nu. 1914 är så sett inte så långt bort, drygt 36 500 dagar. Där hade jag varit vid 45 om vi vänt på steken. Mina 30-åriga medarbetare hade varit inne i kalla krigets 1954 om man vänt på deras årsflöde.

Det som var farligt då är farligt nu. Makthunger, ondska, högmod och sjuklig stolthet, nationalistiska drömmar, krigsromantik och hämndbegär kan tända eld på världen.

Inte som många tror

Av , , 6 kommentarer 13


Fick idag tillfälle att småretas lite med några som jobbar åt en städfirma. Jag sa att de väl mest var städade hos rika människor.

De log och erbjöd mig att följa med en dag. Förutom hos företagen sa båda att det mest var pensionärer och barnfamiljer man städade hos. Inte så ofta hos var och en, men hos många som behövde få en lättnad ibland.

Man vågade inte tänka på vad som skulle hända om RUT skulle försvinna, som några tänkbara regeringspartier vill. Många jobb skulle försvinna, för både svensk- och utrikesfödda. Många viktiga jobb.

Livet och döden

Av , , 3 kommentarer 9


I början på veckan begravs en av mina studiekamrater i ett grannland.

Jag har inte mött honom på några årtionden, men förra lördagen hittade jag hans foto vid förrådsröjning. Mindes och tänkte på honom och påminde Vår Herre om honom. Visste att han haft det svårt.

Ett par dagar efteråt fick jag höra att han dog då, på lördag.

Det är mycket som är märkligt.

3 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Påminnelser

Av , , 6 kommentarer 5


Har idag fått två sjukdomsbesked som blixtar från klar himmel. Två personer i bekantskapskretsen, i olika åldrar, som enligt alla sannolikhetsberäkningar inte skulle befinna sig i sina nuvarande situationer.

Vi vet inget om livet och morgondagen, inget är självklart.

6 kommentarer
Etiketter: , ,

Förändringstider

Av , , Bli först att kommentera 9


Förändringen är ständig och på många plan. På världens stora scener och i det lilla och nära livet. Det är mycket som hänt i båda de väderstrecken på några år.

I vårt ”lilla” händer också mycket. Det är något speciellt att röja ur och städa bort något som i stort varit ens barndomshem. Det ska nästan alla göra en gång och det är en stor förmån att få göra det med den som är och har varit hemmets centrum och ”själ”.

Det är mer av förändring på gång och nu drar vår renovering snart igång igen, den intensivaste fasen. För några är sådant ett stort intresse och något av livsluften. För andra är det ett oöverblickbart och nästan skrämmande mysterium där resultatet är saken. Jag säger inte hur det är för oss, men det är inte svårgissat. 😉

Sen följer fler förändringar. Livets skiften är ständiga och ofta utvecklande. Och inte minst spännande….

Men nu är det vila. Allt förändras inte.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Bästa åldern…

Av , , 2 kommentarer 13


Ringde min 96-åriga moster härom dagen. Hon hade ”brådis”. Det hon bestämt för dagen var att fixa gardinerna i köket, men det var vissa problem. När hon la bort saxen, och ännu värre nålarna, så var de svåra att hitta. Hon tyckte det var besvärligt att bli gammal.

”-Så det är stor skillnad på att vara 96 mot att vara 69?” frågade jag. Ja verkligen, sa hon.

Sen frågade hon hur gammal jag blivit. 54, svarade jag.

”Oj, bästa åldern!”, utbrast moster.

Mycket är som sagt relativt. 🙂

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Bräckligheten

Av , , Bli först att kommentera 10


Ibland stannar livet till, trots att dagarna rusar iväg som vanligt. En drastisk påminnelse om livets villkor gör att saker man sysslar med plötsligt inte betyder riktigt vad de gjorde alldeles nyss.

Livet måste förstås gå vidare, smått och stort måste skötas. Men påminnelsen om den mänskliga bräckligheten förändrar perspektiven.

Är det möjligt?

Av , , 2 kommentarer 8


Ser att Britt-Marie Lövgren (FP) dött, 57 år gammal. En komplett överraskning då jag inte ens hört om hennes sjukdom. En politikerprofil mindre.

37, 57 eller 77. Människolivet är kort.

Goda vänner kommer sent

Av , , Bli först att kommentera 6


Har just vinkat iväg några halvlångväga barndomsvänner med barn som kom resande förbi strax efter tiosnåret. Blev till att dricka glögg och gå igenom livet one by one en smula. Fascinerande att 22-åringen som nyss var en liten trulig parvel nu är en kommunikativ herre som kör egen långtradare i mest hela Norge.

Livet går vidare med en smått imponerande hastighet.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,