Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: samhället

Nej, jag avstod

Av , , 3 kommentarer 15


Igår såg jag på långt håll att min favoritaffär hade specialpris på något jag är mycket svag för. Nötter och exotiska snacks. De är inte bara goda, det är så lätt att inbilla sig att de är nyttigare än de är. Jag är en rätt stor konsument.

Men, köpsignalen blev snabbt till stoppsignal. Min favorit Exotic Snacks ville sälja genom att förlöjliga Sveriges 39 000 förtroendevalda. De flesta är fritidspolitiker som till stor del använder oavlönad fritid till att försöka få närsamhället att fungera så bra som möjligt.

20140712-204424-74664267.jpg

Jag avstod från att köpa favoritgodiset, trots ett lågt pris. Tänker försöka avstå framöver också. Jo, visst måste man kunna skämta med politik och politiker. Men i ett allt mer komplicerat samhälle där demokratin av flera orsaker hänger på en skör tråd och många politiker är rätt slitna så behövs det mer uppmuntran än förlöjliganden. Det vore rätt skönt att få använda tiden man lägger ned på den iofs intressanta politiken på annat. På än viktigare saker och på sig och sina närmaste.

De som tar billiga poäng på att trampa på dem som strävar för att hålla ihop samhället tänker jag låta bli att stödja.

Behov i Umeåregionen

Av , , Bli först att kommentera 5


En tanke som ofta kretsar i huvudet under mina arbetsveckor gjorde en lov där även under middagen nyss.

Frun och jag språkade om något som verkligen skulle behövas i Umeå – fler sociala företag. Arbetsplatser med olika inriktning där några av dem som av olika anledningar hamnat en bit från arbetsmarknaden, eller aldrig varit där, kan få komma ut hemifrån till en arbetsplats. Där man med eller utan stöd av varierande art kan vara med och fylla ett behov och bygga en arbetsplats för sig och andra. Organisationsformen har många fördelar för dem den passar för. Inte minst detta att det är ”skarpt läge”, man är varken åsidosatt eller ”omhändertagen”. Man bidrar med det man kan, är en kugge i ett överblickbart maskineri och ser resultat.

Det finns många människor som behöver behövas och vars arbetslust, kreativitet och timmar behövs i samhället. Sociala företag kan vara en av lösningarna.

Mycket och lite

Av , , Bli först att kommentera 7


Det händer mycket i Västerbottens och Umeåregionens politiska sfär just nu. Ömsom intressanta, ömsom allmänt nedbrytande eller trista saker. Delvis beroende på vilket perspektiv man har.

Den politiska ledningens område och demokratin i allmänhet behöver få mer positiv och intresseskapande draghjälp, kan man tycka. Det känns som det är för lite av det.

Utmaningar

Av , , Bli först att kommentera 2

Det väntar rejäla utmaningar för kommunerna framöver med ökande behov och kostnader. Just nu räddas svensk ekonomi av att hushållen har relativt gott ställt – genomsnittligt.

Så här ser SKL:s prognos ut för volymerna i olika verksamheter från 2011 till 2020. Grundskolan inklusive förskoleklassen ökar nästan 25 % under den tiden.

Spännande.

 

Man kan prenumerera på SKL:s information. Klicka på länken och sen uppe till höger på sidan du kommer till.

 

Samtal om framtiden

Av , , Bli först att kommentera 3


Det har varit en intressant första kväll, innan Moderaternas konferens i Karlstad egentligen börjat.

Jag har fått språka om ett par av politikens och samhällsstyrningens stora utmaningar med både mediemän och politiker på olika nivåer här på hotellet. Några av utmaningarna delar vårt parti med alla, från vänster till höger.

Bland annat pratade jag med en man i vars landsbygdshem på 50-talet det fanns mer än fem dagstidningar. För grabben som växte upp fanns inte en chans att komma undan de stora och de nära samhällsfrågorna. Idag är det oftast ganska lätt.

Vore jag förälder idag skulle inget, inget få mig att välja bort dagstidningen, förutom direkt ekonomisk nöd. Den är en viktig del, men förstås inte allt. (jag tror den kan ha en jätteroll för läsutvecklingen också) Vore jag lärare i samhällskunskap skulle nedslaget i världs-, riks- och lokalnyheterna ha sin fasta plats i undervisningen.

Ibland blir jag lite svartsynt och rädd att morgondagens unga generationer kommer att bli lätta att manipulera och svåra att rekrytera för det gemensamma uppgifterna, just för ett man inte fått någon vidare helhetsbild av ett alltmer komplicerat samhälle. Helfokuserade på det privata och strävan att bli roade. Förutom kanske en rätt smal grupp som partierna lär vad de ska tycka och som man fostrar till de nödvändigaste uppgifterna. (Förlåt karikatyren, alla engagerade unga, men ligger det inte lite i det jag säger?)

Apropå det så behöver Moderaterna fler unga i Vännäs. Inte bara som röstare, utan som arbetare som kan bli delaktiga tillsammans med olika åldrar och vara med och ta över framöver.
Hör av dig du som vill jobba för framtiden!

Hur kom det sig att det i Sverige blev så…

Av , , 2 kommentarer 4

Hur kom det sig att det i Sverige blev så mycket "hysch-hysch" omkring att man är med i ett parti? Hur blev "valhemligheten" obligatorisk, i alla fall mer än i många andra länder? När blev det så fult att bry sig om det gemensamma? Vänder vi inte den här utvecklingen så vet jag inte hur det här landet ska styras efter 2020. Då har många partier enligt en undersökning upphört med dagens utveckling. Undrar vilken sorts diktatur vi får då.

Behöver vi egentligen samhället?

Av , , 4 kommentarer 2

Pratade nyligen med en företagare i inlandet. Sist vi sågs var det tufft. De har försökt låta bli att säga upp anställda under detta mörkerår och har klarat det genom att ta in en del ströjobb. Inte alla företag har den möjligheten.

Nu rullar det på bra sedan någon dryg månad. Det är i huvudsak likadant bland företagen i närheten. Låter bra. Också för kommunen, de kommunalanställda, barnen och de gamla. Välfärden sitter ihop med företagen.

Han jag pratade med berättade lite om inställningen till detta med politik och samhällsarbete i trakten. Alla partier i området har väldiga svårigheter att få några som vill vara med och ansvara.

Däremot har man en hel bunt som kan ställa upp och gnälla sju tunnor fulla över var och en som är med och tar ansvar.

Det börjar bli bråttom att skola in en del unga i politikens frontlnje, kommunpolitiken. Annars kan det här med "samhället" bli spännande när de stora generationerna tackar för sig.

Tankar kring en socialdemokrat

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Jag har läst lite om Gösta Skoglund på slutet. En av Västerbottens "mesta" politiker som föddes 1903 och fick en lång tid i samhällsarbetet. En fackligt aktiv fiskarson från Hudiksvall som blev lärare och hamnade i Umeå. Riksdagsman i trettio år, landstingsledamot ännu längre. Kommunikationsminister var han i 8 år, innan han efterträddes av en man vid namn Olof Palme.

Han hade tydligen lätt att se helheten, men drev även specifikt norrländska frågor. Sina väljares frågor. Ett kommunalråd i Göteborg sa en gång att han var den bäste kommunikationsminister som Sverige haft – för Umeå.  Han fick vara med under Sveriges verkligt expansiva tid. Kämpade för sina ideer, ofta i små rum, vann och förlorade. Han vann det norrländska universitetet till Umeå. Han förlorade kampen om Vindelälven som han ville bygga ut. Jag tycker båda sakerna var bra.

En reflektion som kommit efter att jag läst lite om denne socialdemokratiske realpolitiker är vilken olikhet det är mellan hans tid och vår. Sveriges plats, roll och möjligheter i världen – vilken enorm skillnad. Landet hade försprång i teknik, utbildning, kunnande, exportinkomster och möjligheter till välfärdsfinansiering.

Det är många äldre som tänker tillbaka på svunna tider och tänker – om vi bara hade haft politiker som den och den! Med all respekt för den tidens politiker, det hade nog inte hjälpt. Man kan bli avundsjuk på att man förr hade mer färgstarka och personliga politiker som inte var så förtvivlat strömlinjeformade och opinionsoptimerade på alla vis. Samtidigt behövde de inte vara det heller. Media lämnade dem t.ex. i stort sett oantastade vad gällde deras privatliv. Mycket var också mindre komplext och krävande än idag.

Gösta Skoglunds politikergeneration och parti utförde mycket som var bra, men gjorde också missbedömningar. Det samhällsbygge som växte fram var här och där inte hållbart och krävde justeringar. Flera saker som såg bra ut för de flesta visade sig hämma utvecklingen kraftigt på längre sikt.

Jag har bara en mycket ytlig kännedom om Gösta Skoglund, men jag tror inte att han hade trivts i dagens verklighet. Det är lättare och mer inspirerande att bygga upp och bygga ut än att försöka göra det bästa av en krympande kaka. Det är tufft att genomföra reformer som kräver betydande ansträngningar och inte känns så positiva.

Sextiotalet kommer aldrig tillbaka. Vi som lever idag måste hjälpas åt att hantera den tid vi är satta att leva i en stund. Med de förutsättningar som gäller nu och framöver.

Det är  kanske någon här som ska komma ner från läktaren, kavla upp ärmarna och börja jobba? Kanske en nutidens Gösta Skoglund, men inte nödvändigtvis i samma klubbtröja. *s*

 

Välkommen!