…
Nu har jag slutat för dagen här i Guldstaden och ska åka hem till Vännäsby.
Jag tog med shorts hit upp, dock inte badbyxorna, vilket var en felprioritering.
Hade jag prioriterat rätt skulle jag ha letat reda på ett bra ställe på vägen hem och begått årets första bad.
30 grader är 30 grader. Jag klagar dock inte en sekund. Nästa veckas förutspådda 12 grader och regnväder kommer säkert att kännas kyligt. Snittet blir ganska lagom.
…
Var innan lunchen uppe på Skolkontoret här i Skellefteå för att höra hur det gått med ett par saker där vi väntar besked.
Tjänstemannen började med att höra om hon och några andra kunde få komma på studiebesök i Bjurholm till hösten. Hon hade sett vad som var på gång i morgonens VF.
Det var bara att byta hatt och generöst bjuda in delegationen till Umeåregionens västligaste utpost. Lyckligtvis hade jag hört lite av Lars om det man ville titta närmare på så jag behövde inte se ut som fågelholken.
Sen bytte jag hatt igen och vi samtalade om det vi hade sökt och konsekvensen av den rättstvist mellan kommunen och skolorna som kommunen nyligen förlorade i Kammarrätten.
Tur att man är van vid omväxling. 😉
Bondens år har sin rytm, lärarens och rektorns sin.
I år ligger vi lite efter på Bruks- och Björkskolan, vilket i.o.f.s. har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Den här dagen har delvis ägnats åt tjänstesnickrande på tu man hand mellan mig och min före- och efterträdare.
Jo, det stod rätt. Hans Lundmark som efterträder mig som rektor har jobbat mycket längre än jag på våra skolor, även om han inte jobbat här i år. Han har en gedigen och bred pedagogisk utbildning och stor erfarenhet, även från andra områden, vilket inte brukar vara fel. När jag för flera år sedan mötte honom första gången var han specialpedagog och oförtröttlig eldsjäl med elevnyttan i ständigt fokus. Inte minst nyttan för dem som behövde lite extra hjälp på traven. Det blir bra med en rektor med den bakgrunden, skolledarskap är så mycket mer än administration.
Att han är småbrukarson är inte heller dumt. Då är man i regel van att hushålla med resurserna och få ut maximal nytta av dem. Även vid att man oftast måste lösa problemen ”på gården”. En friskolerektor har inte den kommunale rektorns uppbackning.
Att Hans är hyfsat ”fluent” i swahili efter en tid som missionär och byggare i Tanzania blir bra med tanke på framtiden med vår nya systerskola i Mombasa.
Med hjälp av all övrig insatsvillig personal på skolorna, både lärare, verksamhetsledare och andra, tror jag att Hans kommer att förestå mycket bra skolor det kommande året. Det blir bra, även om vi fortfarande ligger efter i tidtabellen.
Sitter på kontoret på Björkskolan efter att ha konfererat med den kommande rektorn ett tag. Vi har pratat ihop oss lite om både stort och smått.
Är annars inte fullt välkommen hem, vilket känns lite märkligt.
Det är inte riktigt som det låter. Frun har varit till ett ställe som heter Bryssel medan jag var borta. Det är inte bara en av Europas fulare städer, där kan man också få en släng av en sjukdom som man annars brukar få i Afrika (inte malaria eller denguefeber direkt, men ändå). Eftersom hon vill ha mig fullt frisk tycker hon att jag borde hålla mig borta ett par dar.
Inte lätt. Har ett och ett halvt viktigt möte i södra länsdelen i morgon och ska vara senast 0800 på onsdag i Skellefteå. Blir nog en snabbtur till Vännäsby i alla fall.
Resterande Kenyainslag får komma om några dagar.
Vi har landat lyckligt i Falmark efter en bra hemresa med mycket sömn. Det gick med några minuters marginal på Arlanda. Löftet i Mombasa att vi skulle få bagaget till Guldstaden var inte så mycket värt när det sattes upp emot svenska tullregler.
Vi hade passat på och växla tillbaka KES och USD under det korta uppehållet och hade inte de stora marginalerna när vi vid incheckningen fick höra att våra stora väskor låg kvar och snurrade i ankomsthallen. Det blev ett rejs för tre av oss, men vi hann.
Det lilla bedrägeri jag planerade igår gällde en avskedsgåva jag fick i Kenya. En tung hövdingakäpp, ganska lik en svensk gammelmanskäpp i modellen. Den skulle fungera finfint som vapen och jag misstänkte därför att det kunde bli problem att få in den i planet. För väskorna var den för stor.
Jag övade som bäst på att halta förtroendeingivande (lite som någon Dr. House enligt Patrik) när det skedde ett missöde och själva handtaget gick av. Sen fick den plats i en av väskorna. Den är redan omhändertagen av den som ska fixa den så att den tål vardagsbruk.
Jag och Julia satt längst fram i skellefteplanet och hon fick gå ut och vidröra marken som etta. Allra först skulle hon åka till mormor och morfar och kramas. Sen skulle hon borsta tänderna och därefter kramas lite till.
Det är onekligen skönt att komma hem.
…
Håller på att försöka återställa dygnsrytmen efter ett intensivt projekt som varat sedan mitten på förra veckan. Det har inneburit lite av ”undantagstillstånd” på några olika områden.
Nästa projekt blir Kenyaresan på torsdag. Det skulle bara ha varit några dagar till mellan dem. Två – tre dagar i stugan hade varit perfekt.
Nu börjar det dyka upp ytterligare funderingar kring dagarna i Mombasa. Huvuduppgiften är att upprätta ett utbyte mellan ”Bethany Academy” och Bruks-och Björkskolan i Skellefteå där jag arbetar. Det ska också köpas in datorer till skolan för ca 25 000 som våra elever arbetat ihop.
Blir det lite fritid skulle jag också vilja undersöka eventuella förutsättningarna för en annan ”nyttighet” med skolkoppling, men på gymnasienivå.
Hoppas att de två eleverna och vi tre vuxna får vara friska, allt blir så mycket lättare då. Gud give!
Det har klarnat med min efterträdare på rektorsposten och det är skönt. Det hade känts väldigt besvärligt att åka bort nästan två veckor i maj och ha det olöst.
…
Man kan inte sätta i sig jätteglassar och åka hem och gå i säng. Vi tog en timmes tur längs Skellefteälven, husvärden och jag.
Den behövdes en vandring på hälsans stig. Efter årets förkylning har det varit lite motion.
På tal om förbränning åkte vi förbi Skellefteås biogasanläggning. Imponerande. Det är det även att se alla bussar och sopbilar som drivs av sopornas gas.
Promenadkamraten fick förresten en fin lax igår, i Åbyälven. Här i Skellefteälven var det också en och annan som prövade lyckan. Några kilometer från staaans centrum.
…
I afton blev det lite lustutflykt. Vi tog en tur till stället med världens största Skellefteå-glassar och köpte en liten var. Med saltlakrits i topping och strössel.
.jpg)
Bergsbykioskens bamsingar är vida kända härikring. Marknadsgreppet att fläska på riktigt ordentligt fungerar nog. Vi kom strax innan stängningsdags en kylig afton, men bilarna var många och kön rätt lång. Vi satt ute på lastbryggan och åt oss mätta.
De flesta andra som handlade var unga grabbar med effektiv ämnesomsättning. Det tål om man ska arbeta i sig en stor. Två mogna konsumenter tröstades med att det är ca hälften så många kalorier i mjukglass som i pinnglass. Fast är det per volymenhet hjälper det inte mycket.
…
Fick lov att använda Arbetsförmedlingens mailtjänst förra veckan när tre annonser skulle in på deras hemsida. Ska inte dra hela historien, men det var bara en annons som kom in.
När jag idag upptäckte det hela fick jag hjälp av en lokal kvinnlig tjänsteman som jobbade på bra ör att fixa saken. Problemet är att mailtjänsten utgår från ett fast formulär som verkar leva ett eget liv och som får annonserna att se lätt lustiga ut. Det verkar t.ex. inte gå att bli av med ”Fast lön” ur texten. Lågstadie- och spansklärare med provisions- eller ackordslön torde annars vara sällsynt.
Kanske ackordslön vore möjligt om det hade gällt en musiklärare?
(Förlåt en tröttare humor än vanligt, dagen blev lång och natten kort.)
I morgon måste jag se till att inloggningsproblemen blir lösta så att jag kan annonsera själv.
…
…
Livet är fullt av annorlunda dagar.
Idag började jag på Infektionskliniken på NUS. Det var inte så dramatiskt, det handlade om vaccinering inför Kenya-resan i maj. Bruks- och Björkskolan, och även vår förskola, ska få en systerskola i Mombasa är det tänkt. Två elever, två lärare och jag ska resa dit för en första kontakt. Bland olika saker som ligger i projektet finns ett samarbete kring Barnkonventionen.
Trots att jag haft en tid som blodgivare har jag en frostig relation till sprutor och jag tyckte det var mycket sympatiskt av läkaren att låta bli att ge mig någon. Jag klarade mig på dem jag tog 2007 och 2009. Det jag behövde komplettera kan drickas och knapras.
Efter ett möte i Vännäs på förmiddagen skulle jag sedan åka upp till Skellefteå, ”Cryptosporidien”, men av det blev intet. Jag trodde kanske att det var samtalet jag haft som gjorde mig aningen mattbent, men det visade sig vara feber. Förkylningen är inte över. Jag gjorde en ”Churchill” istället, arbetade från sängen under eftermiddagen. Fast han jobbade liggande av helt andra anledningar.
Jan
Senaste kommentarerna