Etikett: stroke

Lyckans diktatur

Av , , Bli först att kommentera 6

Har hamnat i bokbranschen. Till in på småtimmarna printade jag ut fakturor och paketerade böcker som folk beställt. Nej, det är inte mina egna romaner, utan det handlar om en utförsäljning av de böcker som i årtionden stått på hyllplanen och samlat damm. Inser att jag knappast kommer att sakna dem.

man-2546791_960_720

Kan man bli vän med smärtan, kompis med lidandet? Har svårt att tro det. Lidandet i sig kan knappast vara ett självändamål – trots att lidandet en naturlig del av livet. Vi föds i smärta, vi åldras i allt mer påtagliga plågor. Vi föds ur ett beroende, vi dör i beroende av att andra tar hand om oss. Under tiden söker vi efter en mening med lidandet; en mening med livet. Vi irrar runt i tillvaron i jakten på de svar som inte finns.

Bit ihop och gör det bästa av dagen; sov drömlöst om natten. Söker man svar i Bibeln står det att det är i Guds trofasthet som vi finner den yttersta meningen. Det är alltså Guds kärlek som gör lidandet uthärdligt. Men i och med Jesus kamp på korset kom lidandet att bestå av ensamhet. En gång i livet, när jag var ung och frisk, var detta en tröst. Men knappast nu när livet börjar slutta nerför – i en allt högre hastighet.

face-1190352_960_720

Klart är att lidandet i sig inte går att undvika. Är det därför jag retar mig på den lyckokultur som växer fram; detta med att vi ständigt ska befinna oss i Nuet, där vi befrias från det som varit och det som komma skall. Är inte det ett påklistrat sätt att slippa allt det som har med lidandet att göra? Vi ska inte komma och snacka om vårt lidande i ”lyckans diktatur”. Att visa smärta, att vara sårbar blir till en svaghet. Men att förneka lidandet kan bli en livslögn. Jag lovar – en dag kommer plågorna. Vi ska inte söka efter lidandet, men inte heller förneka eller undvika det – något som i vår tid verkar ha blivit normen.

KentPsy

Jag har under flera års tid försökt vara ärlig och öppen med mitt lidande; allt sedan jag skrev om mitt ”elände” i självbiografin ”Spring Kent, spring!” Det skulle ju bara bli fånigt och verka dumt om jag efter det ”erkännandet” inte stod för min sårbarhet. Så när folk frågar ”Hej, hur är läget” så svarar jag inte slentrianmässigt ”Jo tack det är bra”. Jag svarar istället ”Just nu, inget vidare”. Jävla muntergök, tänker folk. Det här med att vara sjuklig, kan vara stötande för somliga.

Om vi undviker människor som lider, torde vi knappast kunna hantera våra egna  framtida förluster och den smärta som följer med det. Kanske är undvikandet av lidandet motsatsen till lycka, eftersom vi förnekar oss själva. Då slutar vi att växa och försätter chansen att bli en bättre människa.

Jo, jag har gjort mig bekant med lidandet. Jag växte upp i oro, har levt med ständig ångest och panik, simmat runt i alkohol, förlorat förmåga efter förmåga, hållit på att dö gånger flera, blivit fet av min diabetes, slagits till golvet av en stroke, blivit allt stelare och mer darrhänt på grund av min Parkinson.

För övrigt vill jag avfärda myten om att den ”lidande konstnären” skulle vara särskilt kreativ; att allt skrivande, målande kommer ur ångest. Skitsnack. Av ångest blir man liggande och stirrar mest hela tiden upp i taket.

© Kent Lundholm

Våga ta hjälp

Av , , Bli först att kommentera 5

Vaknar till en gråkall dag. I inlandet ska det visst falla snö. Det är en segdragen vår som ännu inte vill släppa in värmen. I dag ska jag besöka NUS för en röntgen av min onda axel. Har dock väntat så länge på undersökningen att värken klingat av och rörligheten återvänt. Men det kan vara bra med en bild av leden för att utesluta artros.

Har jobbat intensivt med två krönikor till Lokaltidningen. Det tar tid att skriva rätt, samtidigt som jag med åren blivit mer noggrann. Förr om åren var jag mer impulsiv och släppte ifrån mig texterna på tok för tidigt. Snabb i tanken i kombination med en släng av dyslexi kunde ofta skymma innehållet. Detta är nog en av förklaringarna till förlagens refuseringar under 80-talet. Jag släppte helt sonika ifrån mig korrekturen på tok för tidigt. Drygt tio olika manus till tre romaner fick jag i retur. Sedan fick jag vänta till 1999 innan jag debuterade med ”Svin föder svin” på Ord&visor förlag. Jag fick sedan vänta till 2003 innan jag fick förklaringen till min otålighet och impulsivitet. Det var då jag fick diagnosen ADHD.

Norum1113

Nu har jag en förläggare (Göran Lundin) som bromsar och tvingar mig till ständiga omtag och som låter ett flertal lektörer läsa mina texter. Jag kan nog stolt säga att det numera inte finns många grammatiska fel i mina romaner. Men i början var det svårt att svälja stoltheten. Jag gillade inte att någon skulle peta i mina texter. Inser numera att jag behöver hjälp. Det är klart att det finns ett och annat stavfel i en text som omfattar drygt 300 sidor. När det gäller min kommande roman, ”Män som spelar schack”, så har det lagts ner mer arbete på texten än någonsin. Men så är det också min viktigaste roman.

läsare

läsare

Vet ju inte. Kanske är det den sista roman jag skriver. Det börjar ju bli livsfarligt att ge sig in i ett romanprojekt. Veckan efter jag skickat in slutkorrekturet till ”Spring Kent, spring!” (2015) drabbades jag av en stroke och höll på att dö på golvet i vardagsrummet. I slutskedet av ”Män som spelar schack” började jag förra hösten att falla och slå mig och fick samtidigt fruktansvärda muskel- och ledsmärtor. Förlorade balansen och fick svårt att ta mig nerför trapporna. I februari fick jag diagnosen Parkinsons sjukdom. Vad händer om jag påbörjar en ny roman? Drabbas jag av sotdöden, lepra, blindhet, eller faller jag helt sonika stendöd över tangentbordet?

För övrigt är det aldrig fel att då och då ta ett steg tillbaka för att se klarare. Redan Gud fader tog ju ledigt på den sjunde dagen.

Lider av sömnbrist

Av , , Bli först att kommentera 3

Sovit tungt och länge. Märkligt. Men vid frukosten gjorde jag upptäckten: Jag hade av misstag tagit dubbel dos av sömnmedicinen, vilket gav mig hela sju timmars sömn, vilket är cirka tre timmar fler än vad jag sover i vanliga fall. Satan så pigg i skallen jag är. Egentligen borde jag få sova sju-åtta timmar varje natt, då skulle jag orka med mer under dagtid och slippa bli stående och tyst när stress/stroke hjärnan slår till och drar ur proppen.

ADHD in Children CDC Report

Jag har tidigare berättat om min förstörda sömn och hur detta började när jag ännu var en valp. Som det ADHD-barn jag var, så var jag rysligt hyperaktiv och låg där under täcket och ryckte med armar och ben, samtidigt som ”motorn” inne i skallen gick på högvarv. Bristen på dopamin fick min kropp att bli spänd som en fjäder och skaka som vid ett epilepsianfall. Jag lärde mig redan som fem-sexåring att det är ”farligt” att sova. Sömnlösheten som barn följde med mig in i vuxenlivet, och kunde ge konsekvenser för mina andra sjukdomar. Att sova för lite är farligt om man som jag dessutom lider av bipolär sjukdom typ 1. Sömnlösheten kan skicka en rätt upp i det blå, rakt in i ett maniskt skov.

2014-2015 märkte jag att min ADHD-medicin (Ritalin) börjat göra mig lugnare. Centralstimulerande mediciner, som det handlar om, påverkar hjärnans förmåga att öka koncentrationen och minska impulsiviteten. Medicineringen påverkar signalsubstanserna i hjärnan, i första hand dopamin och noradrenalin. Man blir helt enkelt lugnare och mer avslappnad, vilket gör att man sover bättre. Men så kan annat ske med en människa; sådant hon inte rår över.

brain-3168269_960_720

I augusti 2015 small det till i mitt bakhuvud och jag stöp till golvet som en klubbad oxe. Jag förstod direkt att jag drabbats av en stroke. Det var en propp som farit genom bakskallen och borrat sig in i lillhjärnan. Om du får en propp eller blödning i lillhjärnan kan du få symtom som yrsel, svårigheter med att samordna rörelser, balansproblem eller ofrivilliga ögonrörelser. Dessutom sämre närminne. Och försämrad sömn. För att inte tala om den hjärntrötthet som kan slå till när jag går på fest, äter middag med vänner. Två tankar: Har jag inte drabbats av nog? Jag är tacksam för att jag trots allt lever.

För övrigt grunnar jag över två nya romanprojekt. Men det tar emot. Har jag kraften att än en gång borra mig ner i jorden och plocka upp sedan länge döda, för att ge dem kött och blod?

En flanerande diabetiker

Av , , Bli först att kommentera 2

Fredag. Vackert väder verkar det bli. Torde bli en promenad i det bleka solskenet. Måste ju röra mycket på min lekamen för att hålla min diabetes i schack. Lovande utveckling av mina blodsockerkurvor sedan jag fick den nya medicinen, som gör att maten stannar längre i magsäcken och skapar på sätt en längre mättnadskänsla. Dessutom är jag inte lika hungrig längre, vilket varit ett bekymmer för mig. Har ju jämt gått omkring och tuggat på något. Minus fem kilo på en månad är heller inte fy skam. Den nya medicinen lär även minska risken för hjärtinfarkt och stroke, vilket är högrisksjukdomar för oss diabetiker.

På måndag är det dags att äntra scenen i Väven (Umeå) och prata om och kring psykisk ohälsa; en föreläsning som kretsar kring min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

KentPsy

 

Köp boken för 119 kr  >>> BOKUS

Intensivt korrekturläsande av min kommande roman. Röda, rinnande ögon – men en rolig fas i skrivandet. Jagar fakta- och stavfel, stryker en hel del.

Nog gjordes det väl bättre musik förr? Jag vill då påstå det – som under tidigt 70-tal när Genesis gjorde denna låt som räcker i drygt 23 minuter. Nu finns denna mastodontlåt vackert illustrerad vilket med tydlighet lyfter fram den lysande, geniala texten. Älskar dessutom Peter Gabriels hesa, skrapande röst.

För övrigt vill jag denna dag citera den nu avlidne och saknade författaren Peter Nilson: ”Vi är närsynta i tidens landskap. Livet rinner ifrån oss, men det är oändligt gott om tid i universum.”

Tid för läkning

Av , , Bli först att kommentera 3

I morgon är tiden häruppe i Saxnäs över. Vädret har skiftat mellan sol och brinnande lövträd och snöblandat regn med kraftiga vindar. Men vi har varit ute varje dag och rört på fläsket.

saxnäsvyfatkent

I onsdags valde vi simhallen på Saxnäsgården där vi simmade lugnt och sen värmde oss i bastun. Jag har sett resan hit, stipendiet, som en rekreationsresa för att förbättra min hälsa som med åren blivit riktigt usel – inte minst vad gäller min galopperande diabetes med ständigt höga blodsockervärden. Det verkar som om insulinet inte vill bita längre. Ska till en diabetesspecialist nästa vecka för att få veta om det finns andra tillägg eller nyare sorter av insulin. Jo, jag är orolig att jag tillhör gruppen män med kroniska former av psykiatriska sjukdomar som får sina liv förkortade med 20 år.

skammen

Det finns alltså en grupp bland psykiskt sjuka som dör i förtid av somatiska sjukdomar som stroke, hjärtinfarkt. Orsaken är att man i den gruppen fått mindre somatiskt vård än andra grupper, vilket lett till högt blodtryck, höga blodfetter och i förlängningen diabetes. Många mediciner som ges till psykiskt sjuka leder ovillkorligen till snabb viktuppgång och då ökar blodtrycket. När jag 2004 fick diagnosen bipolär sjukdom, gjorde medicinerna att jag gick upp dryga 20 kg på sex månader – och ökningen bara fortsatte. Då fick jag min diabetes. Stroken slog till hösten 2015.

På grund av min försämrade hälsa har jag blivit tvungen att tacka nej till ett jobb vid Socialpsykriatriskt kunskapscentrum – trots att jag behöver varenda krona jag kan tjäna in. Att verka som Kulturman är sannerligen inte lukrativt, men nu måste hälsan gå före allt. Jag har ju ett par-tre berättarföreställningar att ro i land och slutförandet av romanen. Måste frigöra tid till motion och viktnedgång – sen måste jag kanske inse att jag inte orkar dra in 6000-7000 kr i månaden för att kompensera bortfallet från sjukersättningen. I så fall blir jag pensionär och drar mig undan från den världsliga scenen.

sunset-1207326_960_720

Har märkt en förändrad attityd mot mig som person sedan jag öppet berättade om min psykiska ohälsa i min självbiografi ”Spring Kent, spring!” Medan jag bland ”vanligt folk”, de jag möter under mina föreläsningar, känner värme och förståelse och att flertalet känner sympati för den kamp jag utkämpat och i nutid utkämpar – märker jag hur dörrarna stängts till de rum där den ”politiska och kulturella eliten” håller till. Märkligt. Men jag hade det på känn redan innan utgivningen av boken. Det finns så många fördomar kring psykisk ohälsa som lever och frodas medan de gror i rädsla och okunskap.

För övrigt så består visdom mer av nyfikna frågor än av de svar man får.

 

 

 

Orättvis överdödlighet

Av , , Bli först att kommentera 3

Varit en vecka i Umeå och jobbat intensivt med romanen, texterna till berättarföreställningen ”Mitt ibland oss” och de texter som ”Här Litt” beställt om poeten Anna Halling och en kortis om Elisabeth Rynells vistelse i Betsele. Jag har varit produktiv och känner att jag har koll på de högar av papper som växer på skrivbordet. Har blivit kontaktad av P4 som ville göra en intervju angående Socialstyrelsens larmrapport som kom för ett par år sedan. Jag skrev själv ett uppslag i Vasaplan om det.

psyket2

Rapporten handlade om överdödligheten hos kroniskt psyksjuka – i somatiska sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och cancer. Vi dör 20-30 år i förtid på grund av att psykiskt sjuka fått mindre/sämre somatisk vård. Många av de psykmediciner som används leder till ökad hunger och kraftig viktuppgång – och med tiden ökar blodtrycket, blodfetterna, som ingen håller koll på, vilket leder till diabetes. Så det är inte på det viset att psykiskt sjuka dör av självmord, de dör av hjärt- och kärlsjukdomar. 20-30 år i förtid.

Det ska visst bli fint väder idag, men ännu är det grått upp i skyarna.

För övrigt måste livet förstås bakåt, men måste levas framåt.

Solen och nyttiga D-vitaminer

Av , , Bli först att kommentera 3

Jaha, var tog sommarvärmen vägen? Ständigt grått, småruggigt och regn – och snart är juli, sommarmånaden, slut. Jag som köpte ett par nya, dyra shorts, ljusblåa, med ett mjukt tyg. Dem har jag haft på mig två dagar. Har full förståelse för att de med pengar köper en resa söderut, mot Grekland, Kroatien, Spanien.

mar-90737_960_720

Häruppe i norr behöver vi en viss mängd sol för att bygga upp förrådet av D-vitamin. Detta vitamin gör oss gladare eftersom det finns en koppling mellan D-vitamin och depression. Synen blir bättre, blodtrycket sjunker, skelettet blir starkare, dessutom ökar produktionen av det manliga könshormonet testosteron med 70 procent, vilket ska vara bra för sexlivet. Fast samtidigt finns det ju risker med att sola allt för flitigt. Personligen klarar jag inte av att ”pressa” mer än nån halvtimme åt gången. Jag blir yr, mår illa och jag förmodar att detta har med min stroke att göra.

yada-yada-1432922_960_720

Har försökt jobba med mig själv för att inte bli så förbannad när en spännande film, intressant serie, eller en idrottstävling bryt av irriterande, fördummande TV-reklam, men det är stört omöjligt att inte blir tvärilsk när vackra människor börjar bråka om en yoghurt eller när en man på ett synnerligt irriterande och överpedagogiskt berättar hur vi andra, dumskallar, ska beställa ett hotellrum. Men reklamen är ju inte allt, för efter den kommer flod av trailers, somliga så långa att man inte behöver se filmen/serien i sin helhet. Ibland visas även en trailer för det program man sitter och väntar på, som blivit avbrutet av reklam. Men nu råkar jag veta var min ilska beror på – det har att göra med mina ADHD. Om man har den bokstavskombinationen i sin hjärna, lider man ofta av koncentrations- och uppmärksamhetsproblem. Det tar en stund att finna fokus och att kunna koncentrera sig på filmen eller serien man tittar på. Dessutom jobbar man stenhårt för att vara uppmärksam, att stanna i Nuet och inte råka ut för tankeflykt och hamna ”uppe på månen”.. Okej, till slut lyckas man, man är med i handlingen – då kommer reklamavbrotten och man tvingas börja om från början när filmen tar ny fart efter drygt tio minuters avbrott. Klart man blir förbannad. Värst är TV 4 och dess systerkanal Sjuan, vilket gör att  jag väljer bort en hel del ur deras tablåer. Allt oftare tittar jag på någon intressant dokumentär på SVT kunskapskanalen för att slippa dessa irriterande reklamavbrott.

För övrigt  ökar våldet i samma takt som orättvisorna och ojämlikheten. Människor som känner sig underlägsna får ofta ett behov av revansch.

Om öga å pären

Av , , Bli först att kommentera 3

En slö dag – men sådana dagar behöver vi alla någon gång då och då. För att ladda batterierna, fylla på med energi för att orka med de dagar då tempot ökar, då vi tvingas kippa efter luft och ibland när det går så fort att det blåser upp till ett neurologiskt åskväder inne i skallen – då är det jäkligt bra att ha lite i reserv. På tisdag bär det till igen. Då åker jag på morgonen i en liten hyrbil till Lycksele, för att på eftermiddagen tala inför storhopen om min stroke och hur det känns när livet ställs på sin spets. När det är klart åker jag till min kära mor Gunhild på Brännbergsvägen och käkar middag, tar det lugnt och sover över en natt.

En skön helg med L. Den vackraste och klokaste av dem alla.

sunglasses-1534892_960_720

I lördags var jag till en optiker och testade mina ögon. Har ju sett genom ett slags dis en längre tid och haft svårt att fokusera på texten när jag läser. Synen på mitt högra öga har blivit rejält försämrat, vilket förmodligen har att göra med min stroke. Beställde även ett par terminalglasögon för jobbet vid datorn – vilket kan bli åtskilliga timmar per dag. Trevlig optiker på Glasögonmagasinet, noggrann och pedagogisk. Sedan var det inget tjafs om priserna – fasta priser som fäller för ALLA kunder, inga gräddfiler för de med rabattkuponger eller sladdriga papperslappar de klippt ur tidningar som inte alla har tillgång till. Min optiker är något dyrare än de butiker som kör med ”lotterisystemet” (Apartheid), men jag är villig att betala mer när kostnaden är rättvis och lika för alla. Så det så.

Har fått ett litet extraknäck som skribent i ”Härlitt.se”, en app som hjälper folket att hitta fram till litterära platser, som var olika författare verkade och var deras karaktärer höll hus. En kul satsning. Skaffa appen! När du passerar en litterär plats så piper det till och plötsligt kan du stå på Torgny Lindgrens födelseplats. Det är Länsbiblioteket som ligger bakom satsningen.

Dags att försöka skriva på min kommande roman. Ungefär en tredjedel kvar.

potatis

För övrigt så säger jag bara som de i Baklandet brukade säga när snön föll i maj: ”Hä som snög sent om vårn jär bra för pären.”

Stroke ett gissel

Av , , Bli först att kommentera 2

En grå dag i AIK-land. Påsken rullar vidare till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse. Kristendomens viktigaste helg. Påsklördagen är en ”tom” högtidsdag, placerad mellan långfredagen och påskdagen. Dagen då Jesus låg i graven och lärjungarna låst in sig i rädsla för romarna. Det är den här dagen vi ska passa på att äta mängder med ägg, lax, skinka – firardagen. Här på Anderstorp ska vi äta kammusslor.

hjärna

Funderar hur jag ska lägga upp föreläsningen i Lycksele om några veckor. Jag har blivit inbjuden av stadens strokeförening för att berätta om mina erfarenheter av min stroke som jag drabbades av för snart två år sedan. Hjärnan är en fettklump på dryga kilot som lagrar våra minnen, skapar känslor och styr det som sker i kroppen. Tillvaron kan bli radikalt förändrar om man drabbas av en stroke (propp eller blödning) och delar av hjärnan förstörs. Sitter skadorna i vänster hjärnhalva kan språket påverkas – och det fyra gånger vanligare med en stroke i vänstra halvan. Det som är trösterikt med hjärnan försöker lösa problemen i de skadade områdena genom att nervcellerna söker nya vägar. Min stroke satte sig i lillhjärnan som bland annat styr balansen. Varje år drabbas 30 000 av en stroke.

När vi ligger ner för att minnas det som hänt, gör vi det genom att minnas det vi tror oss minnas. Det vi minns är de minnesbilder som vi själva skapat och var gång vi plockar upp ett minne så förändras det en aning och får nya minnesspår. Så hur mycket kan vi lita på våra minnen? Själv är jag ytterst tacksam över att ha skrivit dagbok sedan 17-års åldern och sparat massor bilder i mina talrika fotoalbum. Utan dem hade det varit svårt att skriva min självbiografi ”Spring Kent, spring!”

För övrigt har kunskapen och bildningen en nattsida, där fördomar, vidskepelse, ytlighet och rena lögner sitter och lurpassar för att slå till.

 

Hellre obra än perfekt

Av , , 1 kommentar 1

Stora tvättardagen. Det blir lätt så när man som jag inte tvättat på tre veckor, vilket resulterat i en stor brist på kalsonger, strumpor och t-shirts – och mycket mer. Därute är det grått och med all snö som ligger kvar är det ljusår till våren. Fast det brukar i och för sig bara smälla till så står man där och nyser av allt pollen.

Skönt att ha passerat gårdagen utan ett enda aprilskämt. Det är möjligt att det dök upp ett och annat platt skämt i medierna, men eftersom jag var totalt ointresserad missade jag dem förmodligen. Aprilskämten har haft sin tid på jorden, dags att begrava dem.

Jag har med råge passerat en åldersgräns då jag inte längre bryr mig om att ständigt vara perfekt för att behaga och briljera. Det fanns en tid då jag i alla lägen strävade efter andras gillande och ville vara till lags genom perfektionism. Då är det upplagt för misslyckanden som i sin tur leder till skam – för vem tusan kan vara perfekt i parti och minut? Med ålderns rätt och den erfarenhet och visdom som följer med, så kan man släppa den ständiga tanken: ”Vad ska folk tycka?” Släpp den absurda tanken, frigör dig, var den du är och det blir det lättare att lyckas att uppfylla drömmarna. Bli lite mer obra.

hjärna

Den 9 maj åker jag till Lycksele för att föreläsa sambandet mellan psykisk ohälsa och stroke. Det är Lycksele strokeförening som arrangerar en dag i strokens tecken. Mitt 45 minuter långa anförande har fått titeln: ”Jag är människa.” Vet inte var det kommer ifrån, men jag får väl klura ett tag på ett bärande tema.

För övrigt är det fullt möjligt att skrattet är ett andligt sätt att komma nära en annan människa.