Vint och snett och superbra

 

Vi gjorde oss en liten tripp till Överboda igår, för att kolla på en sak…var in en sväng hos Jeppe, som råkar bo där och hämtade dekaler och tygmärken från SHRA Umeå.
Vid kaffekokandet då vi kom hem, påpekade jag för Åke att ”min” potatisskalare håller på ge upp, den vill som snurra runt handtaget. Till saken hör nu att denna skalare bör ha minst 30 år på nacken, jag fick den av mamma, deras gamla avlagda då vi flyttade in på Mariehem -85.
Den är verkligen speciell, fråga mig inte hur det kan komma sig men den är diskad i diskmaskin hur mycket som helst, jag tog till och med den på jobbet då jag var i köket på en förskola, för deras skalare var inte hälften så vass. Här i huset fanns två likadana skalare, men tror ni dom funkar… näpp, det enda som händer är att jag får jätteont i händerna då jag provar att använda dom.
Nu pekade Åke på skalaren och frågade om jag såg någon skillnad på ”min” och den andra, och ja, ”min” är nött, nå hemskt, hålet där man skalar är större och faktiskt ojämnt om man jämför med den andra. Här kan vi snacka om riktigt slitage.
Nu gör du ingenting så den går sönder, var det sista jag sa då han gick ut i garaget. Vad tror ni hände?
Den gick sönder, men går förmodligen att laga i alla fall så någon större fara är det ju inte. Nu visade jag honom på min nagelsax… här pratar vi återigen om slitage som heter duga och åldern på den saxen bör vara likadan som på skalaren, 30-35 år. Och jag har köpt några stycken nya men ingen… och då menar jag ingen sax överhuvudtaget, kan jämföras med denna:
Jaja, nu menar jag inte utseendet, för vind och skev är den och så in nött i mitt fingergrepp, så jag tror att jag förmodligen är den enda som duger till att klippa med den. Få se, sa Åke då jag höll fram den. NEJ, du rör den inte sa jag och bar bort den. Det finns ju en potentiell risk att han saboterar saxen också, och då blir jag olycklig 🙂
Men lite konstigt är det ju ändå, att en sak gjord av det materialet kan nötas på det där sättet och ändå vara så suveränt bra, eller så har jag ett jättefel på mitt grepp så jag ”förstör” sakerna jag håller i… vilken tur då att det bara rör sig om små saker, eller så gav jag mig själv, nu svaret på hur stackarn vår dammsugare helt plötsligt gick sönder på ett mycket konstigt sätt, och det var bara då jag höll i den som den knasade ihop, hmph… ja, jag kanske får sluta använda såna där saker då 🙂
Ikväll är det bastu, men jag avstår, är inte alls pigg och fräsch utan kommer istället att spara på mig till på fredag, då är vi nämligen bjuden till vår ”gamla” förening på pubafton, jojomensan, och då hoppas jag ju att man känner sig bättre än vad jag gör idag. Önskar er alla en fin måndag!
Etiketter: , , , ,

4 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Svar till Theresé Hällsten (2012-04-16 06:26)
    Hur dålig jag än må vara så jobbar jag idag och steg upp 5.15 *Zzzz*, ska iväg nu. Nej, jag har inte fått något mejl, du får skicka igen. Eller jo, på Sally i fåtöljen men inte på Anders.

  2. Marja Granqvist

    Du måste ha skalat en himla massa potatis.:)
    Jag hade också en sådan där suverän nagelsax en gång i tiden, som jag var väldigt rädd om. Den tog säkerhetskontrollen en gång när jag skulle flyga och hade den i necessären i axelväskan. Sen köpte jag en ny, som säkerhetskontrollen också tog. Att man aldrig lär sig. Det är svårt att få tag på bra nagelsaxar nu för tiden.
    Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Maria Lundmark Hällsten