Tuppen sov då jag klev upp…

Fantastiskt, då man släcker sänglampan, 23.45, och sedan vaknar 03.45 och inte kan somna om. Försökte inta ryggläge i teverums soffan, i förhoppning om att somna där, men inte. Tyckte dock det var lite för tidigt att koka kaffe men nu, 05.30, så slog jag igång pannan.


Har konstaterat att vårt hus, är beläget i, antingen ett kallhål, eller över en varmkälla. Då jag backar in på gården, efter jobbar passen så slår rutorna igen, direkt jag passerar grindstolparna. Kul att backa i mörker och igen immade rutor…not.


Ser att dom utlovar snö, möjligtvis idag och lite imorgon, sen ska det blir plusgrader och regn, ett tag framöver. Synd, inte bara för väderutsikten ikväll, utan även att den enda dagen i veckan jag ALLTID är schemalagd, är onsdagar.

Och just ikväll, och några onsdags kvällar framåt, kommer Hamptjärnstugan att ha öppet till 20.00. Dom eldar, gör våfflor och så vidare. Hade varit najs att kunna kombinera lite kaffe vid en sprakande brasa och kanske lite norrsken på himlen.

Aktuella datum
2/11 9/11 16/11 23/11 30/11

Bild och info, lånad från Umeå Tipsgrupp på FB

Well well, inget att göra något åt. Vi kan ju dra ner elementen här hemma, elda spisbränsle i vår fejkade öppna spis, och dricka kvällskaffet där… i värsta fall.

Här ska ni nu få en text jag kopierat från Klotterplanket på fejjan. Även där var texten kopierad så jag kan inte säga vem som skrivit den från början. Jag kunde dock inte undgå att tycka att den var lite rolig. Och med den önskar jag er alla en fin onsdag! ps, ta texten med en nypa salt, jag vet, och många med mig, att allt inte är så himla lätt idag heller, men man kan få skämta om det, ibland ds.

När jag var liten brukade vuxna tråka ihjäl mig med deras tröstlösa berättelser om hur svårt det var när de växte upp; som att gå utan skor 3 mil i uppförsbacke – båda vägarna – varje dag till skolan genom snöstormar som rasade året runt, bärandes sina syskon på ryggen till skolan som var en ombyggd lada utan isolering.

Där lyckades dom ändå hålla en 5:a i snitt trots deras heltidsjobb efter skolan på det lokala sågverket där de jobbade för en krona i timmen så att de kunde hålla familjen från att svälta ihjäl.

Jag minns att jag lovade mig själv att när jag växte upp så skulle minsann inte jag häva ur mig en massa sån skit på mina barn om hur svårt jag hade det när JAG var liten och hur lätt de har det nu.

Men … Nu när medelåldern passerats, kan jag inte undgå att se mig omkring och se dagens ungdom. Kidsen idag har det så förbannat lätt! Jag menar, jämfört med min barndom lever de i nån satans utopi. Jag ogillar att säga det men, dagens ungdom, vet inte hur bra de har det.

Skulle vi någonstans fick man gå eller cykla – inte faan hade man någon föräldrataxi! Fotboll spelade man på öppna gräsplättar eller gatstumpar med kvarterets hoprafsade ungar. De fick man springa runt och hämta – inte nån djävla mobiltelefon, inte! Halva tiden gick åt att komma överens om vilka regler som gällde. Inte faan kan dagen ungar komma överens om något?! Gjorde man något bus eller smygrökte, så kom portis eller någon annan vuxen och avslöjade allt för morsan och farsan. Nu skiter ju vuxna i allt man gör.

Jag menar, när jag var barn så inte fan fanns det nåt Internet – när vi ville ha reda på någonting fick vi gå till biblioteket och slå upp det själva! Det fanns ingen e-post heller. Vi var faktiskt tvungna att skriva ett brev, med penna och papper, och sen tigga till oss frimärken, gå hela vägen ner till brevlådan och posta det. Efter det tog det en vecka innan brevet kom fram och sen fick vi vänta på svaret ytterligare en vecka.

Det fanns inte heller MP3:or eller Napster. Om man ville stjäla musik så fick man vackert gå till skivaffären och snatta den själv. Eller så fick man vänta till på lördag och hoppas att de spelade låten på Tio-i-topp-listan för att kunna spela in den på band, men programledaren brukade vanligtvis snacka över hela början på låten och sabba alltihop ändå.

Vill du höra om att ha det svårt? Vi kunde minsann inte bara ladda hem porr. Du var tvungen att muta nån alkis som kunde köpa dig ett nummer av ”Fib Aktuellt” på närbutiken. Antingen det, eller så fick man nöja sig med underklädessektionen i Ellos-katalogen. De hårda grabbarna gömde sig under torrdasset med ficklampa. Det var de alternativ vi hade.

Vi hade inte sånt lyx som ”samtal väntar”. Om du snackade i telefon med vev, ingen djävla modern petmoj inte, och om någon annan ringde, så fick de upptaget. Och inte fanns det ”nummerpresentation” heller. När telefonen ringde så hade du ingen aning om vem det var. Det kunde vara din rektor, din mamma, en försäljare eller din spritlangare. Du var helt sonika tvungen att svara och ta en chansning.

Inte hade vi några flashiga Nintendo Game Cube eller Playstation tv-spel med högupplösande 3D-grafik heller – vi hade tillsågade nedfallna grenar som pistoler och gevär. Du kunde lätt se vilka rikemansbarnen var – de hade köpta pikkadoller istället. Vi hade inte ”Grand Theft Auto” och ”Tekken 3”, vi hade ”Fia med knuff”, ”Svarte Petter” och grafiken sög! Din gubbe var en liten topp och det fanns inte massor med levels och olika vyer och bilder – det var samma bild hela tiden.

Det fanns inte några böcker och tidningsartiklar om ”Hur man vinner i ..”, för om det hade funnits en ”Hur man vinner i Fia” skulle den bara innehålla en rad: Bli inte utslagen. Du kunde inte vinna eftersom du bara blev utknuffad tills du drog. Precis som livet.

När du gick på bio fanns det inte någon ”stadiumplacering”. Alla säten var i samma höjd. Om en lång kille satt framför dig så .. taskigt läge. Filmerna var oftast någon repig Åsa-Nisse film eller Kalle Anka. Inte fanns det nån jäkla kabel-tv heller. Vi hade en kanal utan text-tv. Ville du veta vad som skulle visas fick du läsa det i tidningen. Cartoon Network existerade inte.

Tecknat kunde du bara se på julafton mellan tre och fyra . Då var det dessutom alltid julmiddag. Fattar du!? Vi fick vänta HELA ÅRET, era bortskämda små skitungar! Inte heller fanns det nåt Bolibompa med blonda yppiga programledare. Vi fick Cirkus med Sigge, Humle och Dumle och nån jävla tomte i en säng som satte dockor på pottan istället…
Det är det jag säger, barnen har det alldeles för lätt. De är bortskämda. Jag svär, de skulle aldrig ha klarat sig i fem minuter på 60-talet..

 

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.