Åke bjöd på Ulla lunch igår. Jag testade Västerbottens pajen. Inget fel på den, kändes lite flottig men… gratis är gott, brukar man ju så vackert säga.

Iväg och handlade, hem och fixade iordning högrevsgrytan. Och med den i ugnen kom jag på att det kunde pressas in ett litet gympass i väntan på att den skulle bli klar. Det fick bli 3 kilometer i samma hastighet och med uppförslut hela vägen.

Ja, förutom den sista minuten då jag nollade stegringen och då kändes det nästan som om man gick i utförsbacke.

Vilken tajming jag hade. Hann hem och byta om och fixa till mig, så ringde timern och maten var klar.

Läste detta i en Malågrupp på FB för några dagar sedan

Inte svar på frågan men kan väl tolkas som lite tröstande ord, h*n var inte ensam om misstaget 😄😂

Kan man annat än skratta Och dom är garanterat inte ensam om såna där fadäser. Jag och Åke till exempel, då vi sparkade av snö från stänkskydden på vad vi trodde var vår bil fast det var det inte alls. Jag och Annica som började högst upp i höghuset, sprang nedåt och ringde på alla dörrar. Sen vräker vi upp dörren in till hennes föräldrars lägenhet, fast…vi var omedvetna om att vi var på fel plan. Fel fel!!

Inte att förglömma då jag misstog den oerhört tröga dörren in till BVC för att vara just trög, och slet upp den och gick och satt mig i väntrummet. Och där höll jag på skrämma slag på barnmorskan som passerade och såg att jag satt där. Dörren var inte alls trög, den hade varit låst…hoppla!!

Nej, visst kan man göra misstag, och skratta åt dom. Men kom ihåg, det absolut största misstaget en man kan göra, är att skratta åt sin frus val. För kom ihåg, ni var ett av dom

Är uppe i arla morgontimme, ska hinna dricka lite kaffe och vakna upp ordentligt. Har ett jobbpass idag så laddar för det. Önskar  er alla en fin söndag!

Fotograf Ahmad Mansour