Etikett: Annica

Riktigt utstuderad…😳😬

Av , , Bli först att kommentera 12

Niccos Sambo är en riktig…sssspjuver låter väl snällare än pain in the ass, katt? Hon berättade i förrgår, då jag var där, att han försöker dra ner hennes smyckesgömma från hyllan. Så skickade hon den här bilden igår kväll.


Ser ni vad utstuderad han är…på riktigt.


Han är på, heeela tiden. Jag föreslog att hon skulle lägga hennes nyinköpta, 10 kilos tyngdtäcke över honom. Inte snällt, men…haha. Nä, det kan man ju inte, däremot hoppas att han kommer att ändra sitt beteende. Han kan ju driva vem som helst till vansinne.

Även hennes grannar, som väcks mitt i natten av att han hittat och pangat ballonger. Bara så där, för att Nicco råkat få några som låg lite påpassligt i hans väg.

Jag var på Nybro Konditori igår, passade på att ta en lunchmacka.

Trevligt sällskap hade jag också, och vi pratade om hur det såg ut i Umeå, för 30-40 och 50 år sedan. Apropå kondis, Kommer ni, mina vänner, ihåg ett Café som hette Linnea?

Jag hittade denna lilla beskrivning av vart det låg, i en grupp på fejjan, men ingen bild. Och jag citerar: ”Cafe’ Linnea fanns redan under tidigt 50-tal. Låg i det gula huset nästan borta vid Vänortsparken. Monark låg närmast parken.” slutcitat

Inget jag visste hade existerat, men jag vet att Konditorier fanns det en uppsjö av. Vad trevligt…tänker jag, så där, lite spontant 🥰

Almas café, Lundins konditori, Nya Konditoriet, Sandbergs Konditori och Wallers Konditori. Fokus, Café Svea, Café Mimer, Café Royal, Erikssons Konditori och Melanders. Bara för att nämna några. Fast jag tror inte att alla dessa var under samma period 🤔

Dagens fik är oftast en kedja, inte alls att jämföra med gedigna, mysiga konditorier, vissa med egna bagare på plats. Det är det man vill ha, åtminstone jag. Man betalar väl gärna nån krona extra för miljön och stämningen.

Igår hade dom nån typ av vän eller klassträff på Nybro. Ett större gäng pensionärer, som hälsade glatt på varandra. Mycket trevligt att kunna träffas så där.

Såg även till en Umekändis, sen förr. Staffan Ling satt där. Jag hade sån lust att gå fram och säga, Tjenamoss i Lingonskogen! Enbart för att det var vad han sa till mig, 1977, då vi stötte på honom i en korridor på SR uppe på Mariehem. Jag och min dåvarande bästis Annica, var djupt impade över att han hälsade så där. Hahaa…

Vi var på Sveriges Radio för att intervjuas. I skolan hade vi som uppgift att en gång i veckan, ta med notiser eller reportage från tidningar. Och dess skulle läsas upp inför klassen, för att sedan diskuteras. I intervjun fick vi ta med dom notiser vi läst upp.

Jisses, jag vet nämligen vad våra små nyheter handlade om *fniss*. Mord och stulna, diamant prydda, kunga spiror. Inga samhällsnyheter där inte..


Well well, det var då det, och nu är nu. Winstone har fått sin prommis, jag har intagit både frukost och en massa kaffe. Så dagen är på rullning. Ha en fin onsdag, allihop!

Åkattraktioner 🎠 och andra hemligheter 💀

Av , , Bli först att kommentera 13

Pratade om olika åkattraktioner, då vi var nere i Järlåsa. Jag och min bästis, back then, Urban, gjorde en heldag på Grönan. Gissar att detta var 1982-83. Vi skrattade oss genom hela lustiga huset, jag kunde ju givetvis inte hålla mig på benen, skulle ha backat redan i den lustiga trappan upp, där jag lyckades tappa min jacka på en stackars kille som stod nedanför mig, haha. Han var dock snäll och tog med den upp.

Efter det föll jag i den snurrande tunneln man ska igenom, och tappar jackan igen. Vem tror ni kommer efter och plockar upp min jacka, samme kille, skämmigt!!


Sen skulle vi prova på något som hette centrifugen. Vi gick, alla in genom en dörr och därinne var det som att stå i ett rör. Det jag minns bäst, var vår reaktion på hur det såg ut…lite skabbigt, halvtrasigt golv. En ur personalen kommer in och bankar lite med en hammare, så säger vi till varandra, -Men tur att vi då har nåt att stå på!

Jojo, trodde vi ja. När det spann på som bäst sänktes golvet och alla hängde kvar som paralyserade flugor på väggen. En man i kavaj, inte nykter, kan jag säga, trasslade in sig i kavajen och hängde precis som om han satt i en stol, med kavajen över ansiktet.

Spikandet med hammaren, tänker jag idag, var förmodligen för att sätta lite skräck i alla som ville åka. Enbart för att göra åkturen mer hiskelig, än den redan var.

Vi skrattade nog efter denna också, och det fanns dom som förmodligen åkt den förut. Vi stod och kollade på andra som åkte, efteråt, och nån tog sig upp i liggande ställning, det såg galet ut. Googlade på centrifugen och hittade en som tydligen finns på Tom Tits experiment. Här försvinner dock inget golv.

Theresé hade hittat en annan bild på centrifugen, som hon skickade till mig. Här ser den dock mer annorlunda ut. Jaja, det finns säkert en hel uppsättning av olika modeller. Jag skulle aldrig sätta min fot i en sån, idag. Skulle inte kunna gå rakt efter nåt sånt. Så för mig räcker det med att snurra ett varv själv, på gräsmattan, så är jag körd.


Var med mamma igår och fick med mig några böcker hem. Bland annat Sibyllas hemlighet. Den väcker också minnen, från en svunnen tid. Min pappa fick denna bok av mamma, och då jag nu ser på framsidan, så fattar jag varför jag gillade den, eller vad tror ni 😆


Jag och kompisen Annica, smygkollade i den, vet inte om mamma, tyckte att det var något för oss barn att läsa. Hahaa, mm, så kan det mycket väl vara. Den innehåller en del lustigheter.


Kommer speciellt ihåg att vi fascinerades över hur man skulle kunna gå på svärd. Tur att vi inte hade ett gäng svärd, tänker jag idag.

Apropå då, och nu, hittade den här bilden i ett flöde, och visst kommer ni ihåg, hur man stod och fipplade vid skivspelaren. Men det gick…

Ikväll är det sista Gammlia, både stillastående och körning för dom som vill. Jag undrar vad vädret vill, jag, och hoppas att vi har en tumme med det, då det hade varit kul att få åka upp en sista gång för i år.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

En viktigt fråga till er alla!

Av , , Bli först att kommentera 17

En fråga till er, mina vänner. Kan ni hjärt och lungräddning, eller man kanske skulle fråga, känner ni er säker, på vad ni kan och vet, om hjärt och lungräddning?

Jag tror mig veta hur man ska göra, och i och med att jag skriver tror, så är jag ändå inte hundra säker, men 98,5% säker.

Ämnet kom upp, då jag fick höra att min gamla klasskompis och tillika bästis under skolåren, Annica, hade fått vara med om dramatik på hennes lilla kvartersbutik.

36955764_10212125391065566_3116540179645464576_n

Fotograf Eva-Marie Isberg

Det var väl några veckor sedan och hon gjorde sig en tvärsväng ner till affären.

Kommer in och upplever atmosfären som annorlunda, folk betedde sig konstigt. Hon tänker inte mer på det, just då, utan går väl till nån hylla, söker efter det hon ska handla och ser plötsligt en man som ligger på golvet.

Ingen som direkt gör något, utan alla är i chock och ingen tar första steget. Annica kollar andning och puls, inser att mannens hjärta inte slår, så hon ber om ett par handskar och sätter igång att trycka på bröstkorgen. Säger åt folket som står där att ringa 112.

dov_112
Ambulans kommer efter en stund och dom tar över, men säger att utan Annicas första hjälp, hade mannen inte överlevt.

Sen blir hon uppringd av butiken, som är tacksamma över det hon gjort, och dom ursäktar sig även och talar om att dom har en hjärtstarter, men ingen, hade tänkt på den. Mannens fru ringer också och tackar.

Nu har Annica fått veta, att mannen dog efter 10 dagar, men frun och barnen var ändå så glada att dom fick dom dagarna tillsammans, och det förstår man ju.

Nå, detta blev en inspiration för mig, att uppdatera det jag har en hum om. Jag har googlat, läst, kollat bilder, pratat med Nicco som har denna utbildning via jobbet och nu återstår väl egentligen att få gå en dagskurs eller vad det nu kan finnas för nåt.

Min teori, att ingen gjorde nåt, är väl dels chock, men sedan ovisshet, kan man göra fel eller orsakar mer skada än nytta, och därför törs ingen ta första steget.

Jag vet, att man inte behöver blåsa in luft i lungorna, utan prio 1 är att pumpa runt blodet. Dom gånger det är viktigt att tillföra luft, är då det handlar om barn eller vid drunkningstillbud.

Och nu, ett tips om takten man ska hålla då man gör hjärtkompression, tänk på låten Staying alive, och pumpa i takt med den. 30 tryck och 2 inblåsningar, om man nu tänker göra det, och fortsätt så till ambulans är på plats. Vid inblåsning ska ju givetvis huvudet böjas bakåt för fria luftvägar.

Varför det kan vara knivigt att blåsa in luft, är om personen ifråga, kräks, då finns en risk att du blåser ner det i lungorna.

Men nu överlämnar jag till er, att uppdatera eller åtminstone reflektera över vad ni kan, och hur ni skulle agera, om det gällde livet på en annan människa. Klicka på bilden så kan ni läsa lite mer och se en kort film.

HLR-1024x681
Och nu fortsättning om Åkes medicin. Han ska ta den där tabletten, men inte till frukost, och även om det nu stod att A tabletten ersätter B och C tabletten, så är plötsligt C tabletten, 2 stycken, och en skulle bort. Mm…där ser man, vad dom kan trolla till det. För jag gissar att det är fler än jag, som läser och förstår det som jag gjorde, Ingenstans står det att A ersätter halva C…ish.

Nej nej, sa sköterskan jag pratat med, ingen lägger skulden på dig, nä, och med det jag nu vet så känner jag mig absolut skuldfri också. Men här ser man hur viktigt det är att man själv håller koll på vad som sägs, och vad som skrivs och vad som gäller. Funderar fortfarande på hur jag ska formulera fakturan eller lönespecifikationen, hm…

Ha en fin dag i slasket, nu ska man ut med hunden och kolla om det är halkigt.

Klipp klipp, tjopp tjopp så var det gjort!

Av , , Bli först att kommentera 12

6 års minne på FB idag var det här kollaget på Eloise, som klämde in sig i en kartong för radiostyrd bil:

67967846_10157329088601585_3763085323521753088_nJag delade det minnet nu på morgonen och en vän kommenterade: ”Jag undrar vad det är med katter och kartonger?” Jag svarade: ”och med trånga utrymmen”.

Och kan ni tänka er, det är mer saker jag undrar över 🙂 När min vän och jag satt nere på stranden i Fredrikshall, härom veckan. Så berättade hon om en barbiedocka hon fått som barn. Den var inte bara vacker utan gjord för cremé de la cremé,  den hade världens finaste klänning, och vackert, långt hår, hon minns att det inte var den billigaste dockan heller.

Img-TBCPR-1-XX_1-large
Bilden är lånad

Jag älskade att borsta det där håret och sätta upp det i fina tofsar, berättade hon och såg drömmande ut. Så jag tog helt sonika saxen och klippte av allt hår…snaggade den, sa hon, med en lätt förfäran i sina ögon. Men VARFÖR sa hon, VARFÖR gjorde jag det???

Oj vad jag skrattade, förlåt, men först och främst är hon en stjärna på att berätta beskrivande saker, och på den där historien var det STOR igenkänningsfaktor. Vem, har inte, snaggat en docka? Klippt till den lite så där, och förmodligen trott att det skulle se snyggare ut?

Jag undrar om det inte, till och med skulle kunna vara så att man faktiskt trodde att det skulle växa ut igen, why not, det gör det ju på oss?

Jo jag berättade då för henne om mitt troll, som jag fortfarande har kvar. Trollen var väl poppis där i mitten av 70 talet. Min kompis Annica hade ett sött troll med vitt hår. Och jag var säkerligen lätt avundsjuk.

Så fick jag följa med mamma ner på stan, inte alls så vanligt på den tiden. Vi var inne på Tempo och där sprang jag rätt på hyllan med troll, och till min lycka fick jag välja mig ett. Jag tog inget gulligt, sött troll, utan en med stort, rött hår och med rynkor runt munnen.

Lyckan var fullständig!

Väl hemma så gjorde jag hål i öronen på den, med en gång, och hängde dit örhängen. Och med tiden, några månader sådär, så kom saxen fram, även hemma hos oss, ojoj, jo jag klippte hårsvallet på stackaren och nej, den är inte alls lika fin som den en gång varit och inte i fasen växte det ut nåt nytt hår heller 😀

Och nu har jag varit ner i källaren och grävt fram trollet, Oh gosh…viken frilla 😀

67484303_10157329251871585_8827457660837167104_nOch det var inte bara ett hål jag gjort i öronen, utan 3…undrar om detta var en dröm för mig, redan då, jag gjorde ju 7 hål i mitt öra då jag var 15 😀

67817662_10157329250556585_3188277626821148672_n

Och årtalet, hade jag skrivit dit under foten, och då jag läser bokstäverna så kommer jag ihåg vad dom betyder, M H står ju för mitt namn, förstås, Maria Hällsten, och (J)ag (F)ick (D)en (H)är 1976 😮

67676131_10157329250126585_6127852058516127744_n

Önskar er alla en fin torsdag, och en snäppet bättre torsdag till Mats ”Tigern” Boström, som fyller år idag, Grattis!
35497180_10156368753966585_4701383094689595392_n 35509210_10156368755206585_3427364656459546624_n

Husesyn och synvillor :)

Av , , Bli först att kommentera 13

Då blev huset tomt igen, då Theresé och Sally lämnade det igår. Det känns lätt överflödigt att ha en massa tomma rum att strosa runt i, eller gör man det, strosar runt i rummen? Hahaa, jo jag kan faktiskt göra det, då jag till exempel pratar i telefon, och idag är man ju inte längre fastbunden i luren som satt connectad i väggen, utan nu har man fria händer om man har hands free 😀 Och kan med andra ord röra sig, något sånär, fritt i omgivningarna.

Lätt farligt för en sån som jag, när jag går runt och pratar kan jag plocka upp nåt och sedan ställa ner det på ett ställe jag sällan besöker, och hur tusan ska jag sedan komma ihåg det? Och det hade liksom räckt med 3 rum och kök att gå igenom, här har vi faktiskt, tro det eller ej, 11 rum med dörr, plus 2 toaletter och 2 kök och 1 garderob man går in i…och dom är ju inte tomma heller…puh!!!

Kollade runt på hitta igår och på vårt hus, står det att det är ett av dom största på området, men ändå kan inte kvadratmetern som är uppgett där, stämma. Huset är 10×11 meter där vi bor, mindre däruppe, givetvis, men det kan omöjligt bli, 136 kvadrat. Nu räknar dom inte in källaren, men ändå. Nåja, spelar väl ingen roll, vi vet ju vilka ytor vi kan röra oss på 😀

Theresé som by the way, trodde att det slagits upp ett tält ute på Ica parkeringen, vid x antal tillfällen, det här såg hon:

67167065_10157283411981585_8977772453816172544_oOch det här var det:

67248075_10157283412101585_6174655811789258752_nHahaaa…

Jag plockade upp Eva-Marie för vidare färd ut till Berttjärn, dit vi blivit bjudna av Annica och hennes föräldrar, samt Annicas 2 pojkar. Vilket är lika trevligt varje gång, timmar flyger förbi och vi fick tvinga oss därifrån 🙂

Det bjöds på en jättegod hembakad västerbottenspaj, och diverse saker vid sidan om. Och vilken fin dukning:

67171545_10157283408986585_7102907379573850112_nDont mind, dom 2 gafflarna, gissar att det var ett bus streck av killarna i huset 😀 Eva hade 2 knivar 🙂

67416914_10157283410351585_7281588567527129088_nOch som vanligt så kom jag och Eva-Marie överens om att vi ska kaffedejta, om nån månad eller två, det sa vi sist också, och det dröjde ett år, jo det är så, och jag vet att det inte är alltför ovanligt, vi har alla ett liv som är pågående, 24 timmar om dygnet, och ibland är det svårt att hitta en tid som passar.

Man glömmer bort, kommer ihåg, men lägger det åt sidan ett tag och vips, så hade man schabblat bort det igen, och när man sedan kommer till skott, så är det nåt annat i livet som hänt som gör att man måste avvakta. Nåja, vi får vara ihärdiga, och ligga på, så kanske det händer om en månad, eller två 😀

Får kanske kaffebesök idag så jag inväntar den utlovade solen, och i väntan på det så ska jag käka frukost, knata med hunden, och planera inför utflykt imorgon. Då hade vi tänkt dra till Åsele en sväng och kolla in marknaden, sedan fortsätter vi till min ”gammboss” och hennes bageri Vojmån, ska bli kul att kolla hur det ser ut där.

64297915_632448887233628_1654367328780943360_n

Önskar er alla en trevlig fredag!

Sonsonens dottersbarns grannpöjk!

Av , , Bli först att kommentera 12

Satt ute lite titt som tätt igår, ibland varmt som tusan och man kunde nästan känna vad som var på gång. Våra planer att käka middagen uppe på Gammlia, föll i och med regnet som började falla:

67455822_10157279559301585_8112244554062626816_nMen middag fick vi ju i alla fall, och när den var avklarad, tog jag och Sally Camaron och drog iväg upp på Gammlia. Larsa Berggren både filmade oss och la sedan upp en ny profilbild i Umeå cruising gruppen, kolla bara:

67376290_2277629902344942_5076899511377330176_oSnyggt!!!

Theresé och Nicco joinade oss, och Sally skulle prompt bjuda oss alla på en kaffe, så då fick hon göra det. Tack Sally!

67477669_10157281262881585_7723944412031483904_o 67243506_10157281263676585_2785513100088967168_o 67168105_10157281259881585_8122557285936398336_o 67128375_10157280368661585_6884716370852839424_n 67059304_10157281260441585_3472349426658312192_n 66872077_10157281260126585_3048711187068878848_o 66404526_10157280364706585_3283536470983311360_oDet här minnet dök upp idag på FB, så jag och Sally var faktiskt på Gammlia för 4 år sedan, idag, fast då med Buicken/vildkatten:

Screenshot 2019-07-18 08.55.29Och apropå minnen, svunna tider, blodsband och annat, så undrar jag om det inte är så, att vi alla binds ihop, på ett eller annat sätt, via våra gener och arv? Världen är liten, har man ju hört sedan barnsben, och det får man även bekräftat, lite då och då.

Theresé, som inte bara släktforskar, utan även är en fena på det (fattar inte hur hon kan ha koll på namn och platser, överhuvudtaget), hade en liten bildvisning igår kväll. Emma, min syster, kom hit för att titta, hon med.

Och vad tror ni om detta, ni vet, min man n´Åke, han är med i rullarna, han med, vilket i sin tur borde innebära att även han, har koppling till Jitte 😀

Min, och Emmas, Siverts och Lars Hällstens:

farfars: Johan Lundström (1910 Malå)

farmors: Eva Hedlund (Malå)

farfars: Gabriel Andersson (Malå)

farfars: Gabriel Jonsson Bergskråva (född 1721-1794, Norsjö)

halvsysters: Ingeborg Hansdotter (född 1692, Nysätra)

dottersons: Per Jonsson

sonsons: Johan Daniel Pettersson Sparrman

sondotters: Tyra Danielsson

sonson är Åke Lundmark! Jisses… :0

Nu håller det på packas i bilen, Theresé och Sally åker hem idag, och själv ska jag iväg och träffa min gamla klasskompis Annica och vår gemensamma vän, Eva.Marie, ska bli najs! Förra sommaren träffades vi här, och höll på förgås i värmen, lätt kyligare idag, men det gör ju ingenting.

36968091_10156426766026585_3432304745023275008_nHoppas på en fin dag, för er alla!

Gjorde nåt jag aldrig trott!

Av , , Bli först att kommentera 16

Gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle göra för cirka 1½  vecka sedan. Det var i samband med den lilla kaffedejten jag hade med min gamla klasskompis Annica och hennes föräldrar, som tanken väcktes.

Det var ju givetvis prat om gamla tider och minnen. Jag hade bland annat med mig bilder från den där klassresan vi gjorde i 6:an, och med på en av dom bilderna, var vår dåvarande lärare.

Vi spånade lite om hur gammal han kunde vara idag, hur vi hade varit som elever, och åtminstone jag, tyckte nog att jag inte tillhörde den där snälla, fogliga skaran av barn. Jag var säkert uppstudsig och gjorde som jag själv ville…stackars lärare!

f476f14615372f80ef07d34ec917246e--minions--minions-quotesMåste vara ett rätt så otacksamt yrke, till stor del, men även givande på andra sätt, att få lära ut det man själv kan, och kanske få följa en elev många år, innan dom går vidare i sina liv, och sedan veta att man varit en del av den resan.

Så jag tog helt sonika, och satte mig ner och skrev ett brev till den läraren. Inte för att be om ursäkt, vi var ju ändå barn, men mer för att säga att alla lärare, sätter sina avtryck, även han, och att jag ville att han skulle veta det. Han gjorde garanterat vad han kunde med dom medel han hade, för att vi skulle ha bra dagar. Och jag skickade även med ett kort på honom.

I måndags ringde min mobil, ett annat mobilnummer, hade först tänkt strunta i att svara, är ju oftast säljare på andra sidan luren, men så gjorde jag det ändå. Och det var då läraren som ringde.

54515057_10156989656596585_184302355250937856_nVad förvånad jag blir, sa jag till honom, att du ringer! Förvånad, sa han, då ska du veta vem som blev förvånad, då jag gick igenom brevlådan och hittar ett brev…ett riktigt brev, med porto och handskriven adress, det händer ju aldrig, numer.

Och vi pratade bort en stund, hur livet ser ut idag, vad vi gör, vart vi bor, lite kul faktiskt att vi bor nästan på samma område, han på Rödäng och vi här, på Västerslätt. Hade jag ingen aning om. Han har bott där sedan 70 talet, och vi här på slätten sedan början av 90, och vi har aldrig stött på varandra. Eller ja, det beror sig lite på, vet ju inte om jag skulle känna igen honom, förstås 😀

Han sa att jag skrivit att han förmodligen inte skulle veta vem jag var, men du, sa han, jag vet alldeles bestämt, vem du är. Och då tog han upp det där skidminnet från Ammarnäs, jag med längdskidorna utför slalombacken. Du föll och du reste dig och du föll igen, sa han. Till slut trodde han att han skulle måsta ta mig på ryggen ner, men nej, sa han, du klev upp efter varje fall och skrattade, och fortsatte. Ner kom du och såg ut som en snöboll, hahaa…ja, det kommer ju till och med jag ihåg 😀

201539842402451107646wx1015hy569Bild från pinterrest.se

Er klass sa han, var ju helt uppåt väggarna. Och ja, tänk, det kommer jag också ihåg. Många av oss som säkert skulle ha behövt säras på, och kanske haft tid att gå iväg med nån annan lärare. Men det var säkert precis som nu, dåligt med resurser och vart man ska lägga pengarna. Nå, jag avslutade brevet med att jag haft ett bra liv, så här långt och att jag hoppades att han haft detsamma.

Och nu avslutar jag detta inlägg på nåt jag gillar, Läkerol, salty caramel… och vad, en likör, Råstoff, även den, med samma smak, hm, oprövad men säkert god, och den lille krigaren, söt som en karamell, stark som en krigare men osaltad.

53615502_10156989560616585_1275996502598090752_nHa en fin dag, allihop!

Ja jag tycker det är roligt i alla fall :D

Av , , Bli först att kommentera 13

Såg den här texten på pinterrest.se:

Screenshot 2019-01-23 07.29.48Och visst väckte det minnen. Min klasskompis, Annicas föräldrar, hade nämligen 2 telefoner, och där kunde vi ibland smyglyssna då nån av dom satt i luren. Nu gav väl inte det så mycket, och ibland blev vi avslöjade, då det knäppte till i luren, dels då man lyfte den och när man la på.

Vi använde även bägge lurarna då vi busringde, då kunde vi luras, bägge två, och det lät säkert jätteförvirrande med 2 talande röster som pratade i munnen på varandra.

Nu finns det en tjej som busringer på Radios Mix Megapol, ”lilla My”, kallar hon sig, och ja, jag tycker det är roligt, haha, och här kan ni lyssna på några av busringningarna, klicka på bilden och sedan kan ni scrolla ner på sidan och välja vilket bus ni vill lyssna på, älskar den med livsmedelsverket snö, och Försäkringskassan vaffa 😀d46xrhm44izup.cloudfront.netNär jag nu skriver detta så kommer jag ihåg den gången jag och kusin Anna, var hemma hos farmor och farfar, det var säkert i juletider, för det var snö ute. Deras granne var farfars bror, Elof och hans fru Olga.

Jag vet inte om det var vår farmor som tyckte att vi skulle klä ut oss och gå dit eller om det var vi själva som kom på det i brist på annat att göra. Vi fick på oss klackskor, nån kappa och hatt, samt en väska över armen, och så begav vi oss dit.

Vi gick efter bilvägen, för det skulle se ut som om vi hade kommit med bil. Knackade på och Olga kom och öppnade. Där sa vi på bruten tyska att vi fått problem med bilen och undrade om vi kunde få komma in och låna telefonen.

Jovisst, det skulle vi få göra. Jag kommer så väl ihåg Olgas misstänksamma min, hon såg verkligen frågande ut, men visade oss till telefonen, och där kunde vi inte hålla oss längre utan brast ut i gapskratt. Jo, hon trodde nog att det var något lurt, men inte så att hon tordes chansa på det…måste ha varit en bra förklädnad vi fått till 😀

Önskar er alla en fin onsdag!
a84d57da11cd063c0afa321563c5a100Även den bilden från pinterrest.se

1 år sen sist…

Av , , Bli först att kommentera 12

Oj vilken dag det var igår, värmen gav inte vika en sekund. Vi började sitta på hörnet av huset, där det åtminstone fläktade lite, men sedan fick vi ge upp och ta plats på det enda stället där det fanns en skuggbit, på baksidan av vårt hus.

Som vanligt mycket prat, inte konstigt då man har, nästan 1 år att ta igen. En del allvar men också skratt:

36968091_10156426766026585_3432304745023275008_nEva-Marie berättade om en gemensam vän vi hade, som bodde i grannuppgången, bredvid mig. Hon följde med jag och Annica, hem till honom vid ett enda tillfälle, och tydligen gick vi dit med ett syfte, att göra lite hyss.

När killen gick ut från sitt rum, kanske för att äta middag, så plockade vi (hon tror att det var jag) fram lite husmans, som vi smulade ner i hans säng och la på täcket. Alltså, det där kommer jag inte ihåg 😀 och jag vet inte heller att vi någonsin fick höra det av honom heller.

Men det kan ju vara så enkelt att han faktiskt inte visste, vem förövaren/förövarna. Nåja, det var väl ändå ett rätt så ”snällt” bus, kunde ju ha varit myyycket värre 😀

Vi fick kaffebesök på kvällskvisten, Mats ”Tigern” Boström kikade förbi, och jag undrade tvärt om vi har för liten gård, eller för många bilar, hm…

36935078_10156427166151585_7030246398465409024_oEller så hade han en för lång bil, med sig 😀

Åke satte på dom nya slicksen:

36930009_10156426919691585_6336180980511932416_oGaragerade Camaron i bussen och packade med allt vad vi behöver, i mekarväg, hoppas vi. Och idag faller det väl på min lott att försöka komma på allt annat vi ska ha med…vattendunkar, hjälm och tävlingsutrustning, mat, kläder, stolar etc. Ja, så det är väl bara att sätta igång, antar jag.

Hoppas på en bra dag, för er alla!
37047435_1831723150249865_4007108752346972160_n Nicco har fotat

e32cf6f2a57062a0fe8809e8f3f92577Hittad på pinterrest.com

Er hund, skrämde mig!!!

Jag kom hem efter 22 igår, jobbade över en stund och sedan handlade jag på Maxi, vilket lugn det var där, den tiden 😀

Eftersom vi ska iväg med bussen imorgon, så krävs det en del planering, vad ska vi äta, när ska vi äta, hur långt räcker maten, tänk om vi ska utnyttja reservdagen på söndag, har vi ström, räcker gasolen…blablabla.

Nå, jag har i alla fall laddat upp med långfil till Åke och yoghurt samt kräm till övriga, det får bli reservmat, lite mackor på det så står man sig ett tag. Ja just det, ska slänga in lite havregryn också, worst case scenario, kan man ju koka en gröt.

När man är där, på banan eller rättare sagt i depån, så vill man koncentrera sig på allt runt körningen, inte vad man ska äta eller att stå vid nån spis. Dessutom kan man aldrig säga en tid, förrän dom talar om när det är lunchbrake.

Idag ska vi ha vår årliga träff, min klasskompis Annica med hennes 2 söner, samt Eva-Marie, en tjej som vi hängde mycket ihop med, vi tillhörde väl, som samma gäng, på den tiden det begav sig 😀 Många roliga minnen ihop, att prata om, samt uppdatera allt som hänt sedan sist.

Jag ska bjuda på lunch och Eva skulle ta med något nybakat, ska bli så trevligt. Jag planerar dock att duka upp på baksidan av huset, där framme gissar jag att det bara blir en plåga att sitta, vi kan ju alltid skifta plats om det börjar på fläkta lite.

Igår, i den värmen som var, så gav jag upp, och plockade ut fläkten:

36892504_10156423446746585_4924956633735364608_nAlla sätt är bra förutom dom dåliga 😀

Pratade nyss med Nicco och under samtalets gång, var det någon som nös i närheten av henne, eller nära och nära, det lät väldigt högt. Och då sa jag, ursäkta!!! Din hund skrämde mig. Kommer ni ihåg den?

Åke satt ute på bron, detta var innan vi hade Winstone. Han gillar att leva om och håller inte igen om det är en nysning på gång. Det gjorde han inte heller den gången, och då råkade det passera en kille på gångvägen. Han tog sig åt bröstet och sa: ”OJ, din hund skrämde mig!!! Jag har ingen hund, svarade Åke. Nähä, men den skrämde mig i alla fall, fick han till svar 😀

Nu ska jag börja med lunchfixeriet, tänkte jag, och sedan ut i värmen med Winstone, önskar er alla en trevlig dag…over and out!
36878480_10156424923956585_1128927094282125312_n

Maria Lundmark Hällsten