Hanssons spaning

IT, digitalt liv och nya medier

BRIS på nätet lockar nästan bara flickor

Av , , Bli först att kommentera 1

De senaste tio åren har inneburit helt nya vägar för BRIS att få kontakt med barn. Det som från början enbart var telefon är idag också BRIS-mejl, BRIS-chatt och ett diskussionsforum där barn pratar med barn.

Nu visar färsk statistik från BRIS att förra året, 2012, blev ett historiska skifte då internet blev den dominerande plattformen för BRIS kontakter med barn.

Vid sidan av BRIS hjälptelefon har ett flertal nya digitala kanaler under de senaste åren börjat användas för att stötta barn. Det har varit framgångsrikt. Antalet kontakter har vuxit mycket kraftigt och mer än än hälften, 55 procent, av dessa sker alltså idag över internet, enligt BRIS rapporten 2013. Ökningen har varit dramatisk bara på ett år. År 2011 låg siffran på 48 procent.

At gå från hjälptelefon till att erbjuda ett stöd via BRIS-mejlen och BRIS-chatten har varit del av en medveten digital strategi från BRIS. I framtiden kommer man att satsa ännu mer på denna inriktning, skriver BRIS i sin rapport över verksamheten 2012. Därför är man nu i full gång med att länka samman mejl och chatt med hjälptelefonen, samtidigt som man tekniskt bygger om hemsidan så att den med så kallad responsiv design lätt ska passa för dator, mobil och surfplatta och därmed bli ännu mer tillgänglig.
 
Den digitala satsningen är något som barnen uppskattar, åtminstone sett till den stora ökningen av internetkontakter, som nu alltså är i majoritet.

Men intressant att notera i sammanhanget är att när internetkontakterna ökar så försvinner pojkarna allt mer. Pojkarna vill hellre ringa och prata med en BRIS-jourare, att skriva via mejl och chatt är främst något som flickorna väljer.

Det är något som BRIS kunnat konstaterat under en längre tid. Redan för tio år sedan skrev BRIS i sin rapport för 2003: ”Med föreställningen att Internet till stor del är en manlig arena, trodde vi från början att BRIS-mejlen skulle bidra till att fler pojkar hörde av sig. Det har visat sig vara tvärt om”.

Faktum är att idag är ungefär nio av tio som får stödjande kontakt av BRIS via digitala kanaler en flicka (2011 års siffror).

De digitala kanalerna är uppenbarligen inte könsneutrala. Det har betydelse vilka plattformar man använder för att beröra människor, för att skapa interaktivitet och dialog. Det här är en utmaning för BRIS som man inte får blunda inför. Frågan från 2003 om hur pojkarna ska nås är fortfarande högst aktuell, också nu när BRIS satsar ännu mer på att utveckla de digitala kanalerna.

Fanns aldrig min pappa?

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag är det årsdagen av min pappas dödsdag. För ett år sedan dog han, 86 år fyllda. Sedan dess har vi hunnit sörja, gått igenom hans saker, kastat somligt, sparat en del. Ordnat med gravsten. Följt honom till sista vilan.

Nu ett år efter hans sista dag på denna jord googlar jag efter honom. Men inte en enda träff får jag upp. Jag klickar fram sida efter sida på Google, men ingenstans finns pappa. Andra med hans namn hittar jag. Några är på Facebook, men ingen av dem är min pappa. Jag får några förslag på LinkedIn, men inget som passar med min pappa, en före detta möbelsnickare, född 1925.

Han kom från Malgovik utanför Vilhelmina. Flyttade till Umeå där han under stora delar av sitt liv arbetade som snickare. Vi har kvar en del av de sniderier som han gjorde om kvällarna. Han var skicklig med huggmejseln. Möbler med intarsia finns också kvar. Intarsia är en metod då snickaren fäller in tunna skivor av olika träslag i en bänk eller bord. Eftersom träslagen har olika färg kan en skicklig träsnidare skapa bilder på så sätt. En av träbilderna pappa gjort ska visst innehålla 40 olika träslag.

Det gläder mig att vi har kvar en del av hans hantverk. Jag känner stolthet inför hans yrkeskunskaper.

Men på Google hittar jag honom inte. Han hade aldrig en mejladress. Han skapade aldrig ett Facebook-konto. Var aldrig på Twitter. Visste inget om LinkedIn. Använde aldrig någon internetbank.

Faktum är att pappa aldrig hade ett lösenord på internet. Aldrig en inloggning. En mus var för honom något han fångade i råttfällan.

Senaste veckan har fyllts av debatter om Twittertoppen. Det är en lista där de mest retweetade och mest följda personerna på Twitter får vara med.

Jag tittar på listan. Jag tänker på pappa. Och funderar: Vad är en människas liv? Vad är det som ger henne värde? Hur kommer det sig att en yrkesman som byggt trappor, gjort fönsterkarmar, satt upp hus, skapat träfigurer med sin huggmejsel inte går att hitta på Google? Fanns aldrig pappa?

Mindre tid på Facebook

Av , , Bli först att kommentera 0

2013 är året då vi spenderar mindre tid på Facebook. Det svarar 38 procent av 18 – 29-åringar i en undersökning i USA. 26 procent av de som är mellan 30 – 49 svarar likadant.

En av tre funderar alltså på att inte vara på Facebook lika mycket. Det är tuffa siffror för Facebook som står inför en utmaning i att behålla intresset uppe för sitt nätverk.

Men det är också en utmaning för alla de organisationer som ser Facebook som en viktig kontaktyta med sina medlemmar. Vi såg vad som hände med Lunarstorm för några år sedan. Inom loppet av ett halvår tappade sajten förtroendet hos många av de unga som var med. Det var inget som Lunarstorm orkade stå emot utan man fick se sig slagen och så småningom lades sajten ner.

På Lunarstorm fanns fler organisationer för att möta ungdomarna. Svenska kyrkan var ett exempel och man fann här en plattform för att hålla kontakt med konfirmander och även äldre ungdomar.

Idag har Lunarstorm gått i graven och Svenska kyrkan till stor del vänt sitt intresse till Facebook, även här med grupper där konfirmander knyts samman eller grupper för att församlingar ska kunna nå sina medlemmar.

Det är klokt och viktigt för ideella organisationer att på detta sätt söka nya vägar för att nå ut med sitt budskap. Men det gäller att vara på tå och uppmärksamma vindar som byter riktning. När nu så många börjar tala om att de inte kommer att vara på Facebook lika mycket som tidigare måste organisationerna, om de vill fortsätta hålla kontakt, klara av att omgruppera sig.

Sociala medier är inget fast skrivet i sten. Det är en rörelse, stadd i förändring. För Svenska kyrkan, Rädda barnen, RFSU, Röda korset och andra som vill använda dessa plattformar för att skapa dialog innebär det att inte slå sig till ro utan ständigt vara beredd på att söka sig mot nya marker. Också på internet.  

Kollar in Umeås politiker på nätet

Av , , Bli först att kommentera 0

Senaste kommunfullmäktige i Umeå har setts sammanlagt över 1 300 gånger via videotjänsten Bambuser. När kommunen lägger ut debatterna i direktsändning och sedan låter det ligga kvar för den som vill titta i efterhand når politikernas diskussioner långt fler än de åskådare som var på plats.

Några av de mest sedda inslagen är debatten om vindkraftverk i Täfteå-Sävarberg samt utbyggnaden av Hotell Uman i centrala Umeå.

Under konferensen Webbdagarna, som hölls i Stockholm i veckan med 1 500 deltagare, talade Bambusers grundare Måns Adler om hur rörliga bilder kan öka det demokratiska arbetet. Att Umeås politiker filmas och deras debatter läggs upp på nätet kan ses som en del i detta demokratiarbete.

På InfoTech Umeå finns en längre text om detta: Med videotjänsten Bambuser får Umeås politiker fler tittare.

3D-skrivare ökar affärer?

Av , , Bli först att kommentera 0

Be arkitekten skriva ut ditt kommande hus i 3D så du ser hur det blir när det står färdigt. Kanske är det en framtida revolution inom företagsvärlden som visas upp i en av montrarna på Webbdagarna i Stockholm.

Surret kring de nya 3D-skrivarna har redan varit igång under något år men det är få som än så länge har sett de nya skrivarna i full funktion. Men på Webbdagarna finns alltså den möjligheten när företaget Solidmakarna bullat upp med stora glänsande skrivare och ett helt bord med produkter som skrivits ut i olika material.

Broschyrer finns självfallet så nu är det bara för hugade spekulanter och innovatörer att beställa hem en maskin och starta produktionen.

Men vilka branscher kommer att haka på trenden först? Blir det leksaksaffären som låter sina kunder rita en egen 3D-modell av en leksaksbil eller docka som sedan skrivs ut i affärens 3D-skrivare? Eller blir det arkitektbyrån som skriver ut ritningen i 3D med skala 1:100 för att beställaren ska få en bättre överblick över det kommande bygget?
Eller blir turistföretaget som tar fram någon unik modell för just sin bygd? En lappkåta från Lycksele? En älg från Bjurholm? 

Vad har nu 3D-skrivare med webbdagar att göra? Ja, detta är nog också ett tecken i tiden där begreppet webb börjar kännas nattståndet när samma innehåll ska kunna visas i telefon, på platta eller dator. Och när webb inte längre är en statisk hemsida utan ett levande dokument som förändras utifrån vem som besöker sidan och med det levande dynamiska innehåll som flödar in via chat, filmer och uppdateringar från sociala medier. Kanske kommer de nya 3D-skapelserna också att om några år kunna bli en del av detta som vi längre inte kan kalla för webb.


Exempel på vad 3D-skrivaren gör. Ett helt system av kugghjul, utskrivna i ett enda block och går alltså inte ta isär.

 


Ett djur utskrivet i tre olika delar som sedan sammanfogas.

 


Arkitektens ritning utskrivning i 3D-format.

Själva 3D-skrivaren i egen högperson.

Diskret fotar kameran oss hela tiden

Av , , 2 kommentarer 0

Visst är den nya kameran Memoto diskret. Så diskret att vi 1 500 deltagare på Webbdagarna glömmer bort att den tar en ny bild var trettionde sekund.

Kommer Memoto att lyckas? Under Webbdagarna i Stockhlm berättar grundaren Martin Källström för de 1 500 deltagarna om sin dröm att ge oss alla ett fotografiskt minne.

Lösningen är den nya kameran Memoto som knäpps fast på kavajuppslaget eller skjortbröstet. Väl där tar den automatiskt en ny bild var 30:e sekund utan att den som bär kameran behöver trycka på en enda knapp. Det handlar om lifelogging, alltså att ständigt logga sitt liv med bilder.

En kamera som ständigt tar bilder hela tiden. Det låter som konfliktrisk, men Martin Källström hävdar att hans företag lika mycket tänker på integritetsfrågor som på tekniklösningar.

– Vi sätter ribban högt för att inte bara vara teknikleverantör utan också ta ansvar för innehållet, hävdar Martin Källström, när han intervjuas på scen av Internetworlds chefredaktör Magnus Höij.

Kameran är verkligen diskret, och när Martin Källström kommer upp på scenen under Webbdagarna för att intervjuas bär han den fastsatt på kavajuppslaget, men skulle han inte ha pekat på den så hade kanske ingen märkt att han bär den.

Är den igång när han intervjuas? Under närmare en halvtimme sitter Martin Källström på scenen. Kameran hela tiden fastknäppt i kavajuppslaget. Enligt Källström själv och enligt företagets markandsföring ska kameran automatiskt vara igång direkt den knäpps fast på kläderna.

Det innebär i så fall att Martin Källströms automatiska kamera hinner ta 60 bilder under samtalet uppe på scenen. Det verkar såväl intervjuaren Magnus Höij som övriga paneldebattörer snabbt ha glömt. Vid ett tillfälle frågar en av deltagarna skämtsamt om samtalet sänds live för han tänker berätta en hemlighet (som i och för sig inte är en hemlighet). Skämtsamt blir det eftersom det fullt synligt står ett flertal tv-kameror nedanför scenen och utsändningen rullar på stor bildskärmar uppe vid taket.

Men det ingen verkar fundera mer på är den lilla accessoaren på Martin Källströms kavajuppslag. Kameran Memot som nu tar en ny stillbild var 30:e sekund. Nyss var  den i allas blickfång men nu ser det ut som om ingen längre reflekterar över att den finns med och dokumenterar vad som händer med två nya bilder i minuten.

När Martin Källström under samtalet får frågor om integritet så hävdar han att företaget tänkt på detta. De är vill inte bara ”bli en teknikleverantör utan också ta ansvar för innehållet”, säger han, och förklarar att formen är gjord så att folk ska se att det är en kamera och han menar att folk ska känna en ömsesidig respekt för att avgöra vid vilka tillfällen kameran ska få ta sina automatiska bilder.

Det är här som utmaningen kommer. När kamerna sitter fast på kavajen tar den automatiskt sina bilder. Men helt uppenabrt är att för de som befinner sig i Martin Källströms närvaro, fem personer på scenen och 1 500 i publiken, så glöms kameran bort efter en stund. Den är så diskret, den blinkar inte, den ger inget ljud ifrån sig. Men i sin stillhet tar den kontinuerligt en ny bild var trettionde sekund. 

Lifelogging och kameran Memoto är sannerligen utmanande. För frågan är, ville chefredaktören Magnus Höij bli fotograferade två gånger i minuten av den som han intervjuade? Ett kan vi i vart fall vara säker på. Att kamerna fortsatte ta sina bilder under hela den långa halvtimmen det glömde vi nog alla bort.
 

Bilden är svaret, men vad är frågan?

Av , , Bli först att kommentera 1

En gång var webben mest text. Idag är det bilder, och webben finns lika mycket i din mobil som i din dator på skrivbordet.

Mycket bilder handlar det också om när Webbdagarna arrangeras i Stockholm där över
1  500 deltagare från hela Sverige träffas just nu i två dagar. Och alla har de kommit för att uppdatera sig kring nya trender och vad som kommer att gälla i framtiden.

Vad är det då som kommer att gälla? Svårt att veta, svarar konferensens moderator Magnus Höij och nöjer sig med att försöka bena ut vad som är hett detta år 2013.

Bilder är viktigt, konstaterar han och ger de fyra exemplen Vine, Netflix, Memoto och Uber. Tre av dem är tydliga exempel på bildens viktiga centrala del idag.

Vine är en applikation som ger sex sekunders videofilm. Här gäller det att vara koncis och inget rundtugg för att rymma det som ska komma fram.

Netflix så klart för den som vill strömmande film över nätet. Och Memoto lyfter Magnus Höij även fram, en kamera som automatiskt tar en ny bild var 30:e sekund.

Den som sticker ut från bildtemat är Uber, en ny tjänst för enklare taxiservice. 

Men om bilden är svaret, vad är då frågan? Det vill säga vad är det vi människor grunnar på, brottas med och sliter med? Vilka frågor är det vi bökar med under vår vakna tid på dygnet, ja, ibland också när vi sover.

Det är detta som är det viktiga perspektivet som webbdagarna förhoppningsvis också ska svara på. Så om de 1 500 deltagarna får med sig inte bara svaret utan också frågan när de lämnar Webbdagarna efter två dagar då har vi kommit långt.

Mitt digitala barnbarn

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag har jag och mitt barnbarn som är elva månader suttit vid iPaden. Egentligen är det hennes föräldrars surfplatta men hon har redan börjat använda den, och jag ser tydligt hur digital hon redan är. För henne är digitaliseringen full av möjligheter.

Vi spelar ett spel. Fyra bilder kommer upp på skärmen. En röst frågar ”Var är äpplet?”, och då gäller det att klicka med fingret på rätt bild. När vi lyckats kommer fyra nya bilder upp. ”Var är grodan?”, frågar rösten och mitt elva månaders barnbarn klickar på grodan.
Det är inte alltid det blir rätt, men förvånansvärt ofta, och jag häpnar.
Över hur intuitiv surfplattan är.
Hur omedelbar den är.
Så nära.
Så enkel.

För den som följt utvecklingen av surfplattor och barn under de senaste åren kommer detta inte som en överraskning. På Youtube vimlar det av filmer som glada föräldrar tagit av sina små telningar som tar sina första kliv in i plattornas och de smarta mobilernas värld.

Men pedagogerna är också med, och de driver utvecklingen framåt. På Facebook finns exempelvis gruppen iPads i skola och förskola. När jag skriver detta samlar den otroliga 6 552 medlemmar. Det är förmodligen en av de största mötesplatserna för kontinuerlig pedagogisk utveckling i Sverige.

Emil Jansson, it-pedagog i Örebro, skriver i sin blogg att ”facebookgrupper [är] en av den bästa fortbildning du kan få just nu.” Och i blogginlägget radar han sedan upp en mängd pedagogikgrupper på Facebook värda att besöka och följa. Störst av dem alla är ”iPads i skola och förskola”.
 
Lite skämtsamt kallar Facebookgruppen sin verksamhet för paddagogik (nytt ord men Språkrådet tog redan 2011 upp det på sin hemsida). Surfplattan brukar kallas paddan, det kommer från iPad, och tänker man att denna dator är ett pedagogiskt verktyg så blir det så klart paddagogik för pedagogerna på Facebook som tipsar varandra om hur de ska arbeta med dessa nya plattformar.

Mitt barnbarn som är elva månader har ett tag kvar innan hon ska börja på förskolan. Men tiden går fort så snart är hon där. Och med den takt som hon redan nu på egen hand tar steget in i digitaliseringens möjligheter så är det för väl att pedagoger runt om i landet redan börjat pröva och testa hur de kan använda de nya digitala plattformarna på ett pedagogiskt sätt.

För hur skulle de annars kunna möta mitt barnbarn när hon kommer redan inskolad i hur man kan klicka, swischa och svajpa.
 

Webbkameran i äldres sovrum

Av , , 1 kommentar 0

Istället för hemtjänst – webbkameror. Det är ett förslag som lagts fram i Lycksele för att spara pengar inom kommunen. Med webbkameror i sovrummet hos äldre är tanken att hemtjänsten på distans ska kunna följa om de äldre sover lugnt i sina sängar eller är uppe och vandrar, rapporterar Västerbottensnytt (130304).

När Västerbottensnytt intervjuar äldre i Lycksele är många tveksamma. Hellre vill man då ha personal som kommer på besök under natten.

Men även om tveksamma röster hörs planerar fler kommuner i Sverige för en liknande teknik. Några har redan inlett försök för här finns pengar att spara, menar flera.

– Skulle tio procent av dem som i dag har hemtjänst utnyttja tillgänglig teknologi skulle vi spara fyra miljoner per år, säger Mikael Kahlin, socialnämndens ordförande i Laholm till Hallandsposten (130301).

– Vi tror på den här teknikutvecklingen. Det blir svårt att stå vid sidan av detta, eftersom det är så pass smart, fortsätter han.

Men i Göteborg, där man redan provat webbkameror i äldres hem, hörs positiva tongångar, enligt Göteborgs-Posten (120812).

– Det är bättre med en kamera än att det kommer in folk och stör när jag sover, säger 93-åriga Kerstin Häggström till GP. Hon har en kamera monterad i sovrummet ovanför gardinstången och det gör inget, menar hon.

Webbkameror i sovrummet hos äldre är en del av den stora förändring vi står inför med ny teknik. Google Glass och lifelogging-kameran Memoto är två andra exempel på hur vår uppfattning om det fysiska rummet redan har börjat förändras. Ingången till det fysiska rummet, som exempelvis ett sovrum med fyra fasta väggar, är inte längre bara den konkreta dörren. Ingången kan också vara digital via en kamera.

Både Google Glass och Memoto kommer att kunna användas för att dokumentera sådant som händer i fysiska rum och göra det tillgängligt för andra via internet. Memoto är en mycket liten kamera som kan fästas i skjortslaget varifrån den tar en ny bild var trettionde sekund. Det sker automatiskt utan att den som bär kameran behöver trycka på en knapp.

Google Glass har kameran i glasögonbågen och kan på samma sätt bli en live-sänd överföring till människor som inte är i samma fysiska rum.

Det fysiska och det virtuella blir på så sätt en och samma del av världen. När Ingemar Johansson besegrade Floyd Patterson 1959 och blev världsmästare i boxning lyssnade över tre miljoner svenskar direkt på matchreferatet (enligt Wikipedia). Det fysiska rummet var inte längre begränsat när svenska lyssnare via radioapparaterna kunde följa matchen.

Idag är det inga konstigheter med sådana steg utöver det fysiska rummet och i dag sker det med långt mer avancerad teknik än ett radioreferat. Ett exempel är Vasaloppet där den som vill kan följa sändningen inte bara via radio och tv utan också via webben med särskilda kameror från olika platser utefter loppet. Ett exempel är den kamera som följde reportern Rickard Olsson under hans färd från start till mål,
Ett annat är den webbkamera som under hela dagen visade folkets målgång i Mora.

Men också enskilda löpare kunde följas under hela Vasaloppet med hjälp av deras tidtagningschip. Och dessa chip gör det även möjligt för familj och vänner att skicka hälsningar som syns på stora bildskärmar när åkarna passerar eftersom åkarens chip registreras och sammanförs med den hälsning som skickats in.

De fysiska avstånden bryts ner. Det fysiska rummet är inte längre begränsat av sina väggar. Den digitala tekniken öppnar upp för en helt ny världsbild, för ett nytt sätt att uppfatta världen.

Vi är inte längre bara HÄR. Vi är också DÄR, på samma gång.

Det är i detta perspektiv som vi ska se webbkamerorna i de äldres sovrum. De är ett uttryck för en samhällsförändring samtidigt som de är ett tecken på den nya världsbild som vi allt mer börjar anamma. En världsbild där HÄR också kan vara DÄR. Och DÄR också är HÄR.
 

Se filmerna från TEDxUmeå

Av , , Bli först att kommentera 0

TED har vi lärt känna som inspirerande föreläsningar i frågor som utmanar och för tanken ett steg längre. När TED numera även finns som lokala arrangemang under namnet TEDx så kommer dessa föreläsningar lite närmare. Här i Sverige har vi till exempel kunnat följa TEDxLund, TEDxKiruna, TEDxStockholm och nu i början av 2013 också TEDxUmeå.

I själva upplägget ingår att det inte ska vara några mastodontsamlingar av deltagare på dessa TEDx-samlingar. Men för de som inte kan finnas med på plats spelas föreläsningarna in och läggs ut på internet.

Nu finns även TEDxUmeå  på nätet. Du hittar filmerna här.