Kategori: Kärlek

Hur länge är för länge?

Av , , Bli först att kommentera 17

Ja, det beror ju på vem man frågar förstås.

Jag insåg att det gått mer än en månad sedan sist jag bloggade, så jag tänkte göra ett försök idag. Jimmie (som för övrigt fyller år idag) ligger och sover ännu och vi andra väntar med presenter och glass, men en sovmorgon är ju alltid den absolut bästa presenten så vi väntar vidare.

I fredags fick jag min efterlängtade semester och efter ett ganska tungt år på hälsosidan så har jag faktiskt tänkt att jag ska gå all-in på att göra ingenting eller bara det JAG VILL ända fram tills det är dags att styra kosan mot Norge i början av augusti.

Jag ska inte ha på mig min klocka, jag ska inte klä på mig annat än pyjamas eller bikini (om jag inte själv vill det) haha.. och jag ska inte heller göra mer än det nödvändigaste.

Däremot har jag konstigt nog fått några ryck och städat ur lådor och skåp med konstigt innehåll. Inte för att jag måste utan för att det kändes kul och jaa… då ville jag ju göra det liksom. Har hittat mycket skoj, men har kört ännu mer till tippen, second hand och gett bort diverse klenoder som jag släpat på i typ 40 år. (Till vilken nytta liksom?)

Kanske låter det vemodigt, men näe.. det är snarare tvärtom eftersom det innebär att OM och NÄR jag en vacker dag vill lämna Ume så är det lätt gjort eftersom jag inte kommer att ha så mycket bråte som ligger i vägen .

Till exempel så hittade jag ett par Lisa Larsson-figurer som är värda några tusenlappar. Jag har haft dem i min ägo så länge jag kan minnas men jag tänker att om jag får välja så kan det ju vara roligare att göra nåt skoj för pengen än att de står på nån hylla utan att jag ens minns varför de står där. Den som har mest prylar när h*n dör vinner… visst är det så?

Och sen är det ju så att vi inte vet när vi ska dö och vi vet ju inte heller NÄR och OM vi vinner så det är lika bra att hålla rent hus tänker jag. I mitt flow of life får inga energier fastna men det krävs en del för att anamma den filosofin och det är också en stor omställning för den som äger mycket saker. Ju mer saker du äger, desto mer kontroll behöver du ha.. Men är det rätt sorts kontroll? Och kan du verkligen kontrollera allt här i livet? Egentligen inte…

Men oj.. nu blev ju det här ett lite smått urspårat inlägg (som vanligt) men det kan inte hjälpas.. Nu har jobbhjärnan stängt ner och då aktiveras hemmahjärnan desto mer. Jag har redan hunnit läsa flera böcker och jag har också samlat på mig så himla mycket ledighetspoäng att jag sitter och lyssnar på fågelkvittret på balkongen varje dag.

Igår träffade jag också två stycken igelkottsbebisar på våran gård och de var så söta och roliga… Nån timme senare såg jag till min fasa att gräsklipparen tagit en vända ute på gården och jag blev så ledsen… Det gick inte att släppa det hela så jag kollar med jämna mellanrum om de vinglar omkring där ute, men näe… Vi har inte sett dem sedan igår så håll nu tummarna för att de nya små igelkottsbebisarna hann undan från gräsklipparen..

Det var längesen jag kände mig så ledsen och blödig men ibland är det svårt att låta bli. Världen är en farlig plats för den som är liten och oskyddad.

”Hoppas att du finns kvar lilla kotte”

 

Det pågår ju rätt mycket skit just nu där små oskyddade människor far illa överallt. Jag antar att de här igelkottarna bara fick mitt sinne att rinna över eftersom det inte går att ta in allt elände utan att påverkas själv. Ibland är det en förbannelse att vara en känslig individ, men ibland är det underbart. Precis som med allt annat så har allting i livet sin motpol.

Men nu låter det som att dagens födelsedagsbarn börjar prassla till under täcket så nu ska vi gå och sjunga lite  🤩

Jag har köpt en hoodie från VENUM åt honom och två biljetter till 90-tals vågen med förhoppning om

att han bjuder med just MIG  🤣

 

Ha en fin dag alla! Vi ses & hörs..

 

 

 

De tog ba slut..

Av , , 3 kommentarer 18

..orden alltså.

Jag har haft svårt för att få orden att fastna i skrift under det senaste året. Jag har också insett att jag tystnat på fler sätt. Det är ovanligt för att vara jag och nästan lite konstigt. Men ändå skönt ibland.

Många gånger handlar det om att det faktiskt inte ens FINNS nåt särskilt att säga (eller skriva) och de gånger det faktiskt gör det så inser jag också att det inte är lönt att skriva om vissa saker. Dels på grund av att många inte ens bryr sig och dels på att en del blir arga.. Så jag tänker lite som Ingemar Stenmark sa när han helt krasst uttryckte:

”Hä löns int förklar för den som int begrip” 

 

Ja men typ lite så.

Lite beror det kanske på att inget eller ingen är sig riktigt lik efter åren med pandemin. Många har fått omvärdera stora delar av sina liv och somliga har varit smarta nog att använda tiden till att reboota sig själv och sin tillvaro.

Lite som att ha fått chansen att starta om på nytt. Det kan ju vara allt från att ha skaffat nytt jobb, skilt sig och skaffat ny partner eller flyttat till något roligare ställe.

Själv har jag inte varit så drastisk utan har nöjt mig med att fixa och trixa i min direkta närhet. Typ, sorterat kläder och gamla papper och annat skrot som egentligen mest bara suger energi ur ens fysiska liv.

Hade jag varit ensam och inte haft man, barn och barnbarn så hade jag absolut startat om på det mest dramatiska sätt jag hade kommit på: Jag hade packat en väska (eller kanske två) och brutit upp mig själv från Sverige och trista Umeå och försökt att ta mig till något varmare och roligare ställe.

Men nu HAR jag ju man och barn och barnbarn så jag nöjer mig med de små förändringarna haha.. Så jag står ut med Sverige och Umeå ett tag till helt enkelt. Om jag har tur så kanske mitt crew vill hänga med mig nästa gång det erbjuds ett tillfälle till att göra något helt nytt med sitt liv och sin tillvaro. Vi lever trots allt i ett tidevarv då det går ganska snabbt och enkelt att ändra på det mesta man vill ändra på.

Det är skumt det där.. För vissa människor tycks rötterna växa djupare och djupare ju äldre de blir, medans andra liksom luckrar upp sina rötter och inser på äldre dar att det faktiskt GÅR att lämna saker, människor och platser bakom sig. Lite som med böcker man en gång läst.. Man läser dem en gång och sedan lämnar man tillbaks böckerna till biblioteket (och som ofta i mitt fall med några kronors förseningsavgift haha..)

Ja, nog har jag ju snöat in på en del flummiga tankar på sistone och kanske är det lika bra att jag inte skrivit här på ett tag. Ingen hade nog fattat nåt i alla fall.

I alla fall så är jag numera NOLL intresserad av så mycket som jag förut var intresserad av och kanske låter det deprimerande men det är det absolut inte. Snarare tvärtom.. Plötsligt så öppnade det sig nya möjligheter i mitt liv som medförde att jag slutade intressera mig för mediokra skitsaker så joo.. jag är nöjd. Det är kul faktiskt 😉

Kanske har det att göra med att pandemi-åren har tvingat oss till att lyssna lite inåt? Jag det tror jag i alla fall! Sen är det ju rätt skönt att omge sig med människor som tar fram det bästa i en, istället för det sämsta..

Jag är verkligen ofantligt tacksam för att jag har så fin familj och fina människor runt mig som hjälper mig att växa VARJE enskild dag.. Och som faktiskt gör mig till en bättre version av mig själv PLUS det faktum att det är en sån bonus att få vara gift med nån som har så ofantligt mycket tålamod och orkar lyssna på mig hur flummig jag än blir i mina numera ganska utsvävande resonemang haha.. Tack Jimmie, du är bäst ❤

Så trots att jag tystnat både här och där så pågår det ändå jävligt mycket… i mitt huvud…

Men det är inte jättemånga som får veta vad det handlar om!

😁

Ha det bra och ha en fin sommar. Vi hörs (kanske)

*Kram*

 

 

 

 

Avveckla och utveckla..

Av , , 6 kommentarer 17

Det är väl mest det jag ägnar mig åt numera.

Första halvan av livet går åt till att upptäcka allt möjligt och att (tyvärr) på många sätt göra sig oumbärlig medans andra halvan av livet mest går åt till att återupptäcka sig själv och göra sig fri från måsten och krav…

Varnar härmed för ännu ett skumt blogginlägg!!

Jomen i alla fall, efter att ha upptäckt hur skönt det är att faktiskt inte göra något alls annat än att filosofera och samtidigt spana ovanför kanten på min kaffekopp så har jag insett ännu fler saker som jag säkert skulle ha mått bra av att veta för många år sedan, men Hey.. bättre sent än aldrig!

Medelåldern.. smakar på ordet och inser att det låter tråkigt, men känns ganska skönt. Medelåldern är som en mjuk och fluffig och mycket vilsam soffa efter att i många år ha nöjt sig med att sitta på hårda pinnstolar. Haha.. ja, knäpp metafor kanske men det var det första som dök upp och visst stämmer det väl ganska bra?

Som ung, speedad och halvt vilse i pannkakan så var mottot: Lev hårt, ha kul, skit i allt, pengar kommer och går och  jag gör vad fan jag vill medans medelåldern såklart har skapat helt nya motton.

Till exempel: Frys aldrig om fötterna, sov och ät ordentligt och se till att ha koll på pengar, siffror och pensionssparande *skrattar* Jaa.. Ålder kommer ju alltid ikapp och som en tidigare kollega så klokt uttryckte det: ”Ungdomen är bortkastad på ungdomar för de har faan inte vett att uppskatta sin ungdom”

Ja, nog är det så men å andra sidan så är det väl det som är tjusningen helt enkelt 😂

Nu är det bara att se till att hålla sig så ung det går, så länge man kan och då menar jag verkligen inte att det är dags för skönhetsoperationer, botox och ”ungdomliga”  kläder som man absolut INTE passar i men ändå envisas med..

Nä, jag tänker mest på den slitna klyschan att stanna i nuet, acceptera allt man ser, känner och upplever.. Att försöka förhålla sig positiv till sig själv vilka fysiska och psykiska förändringar man än upplever och en ganska viktig grej som slagit mig mer och mer bara under de sista åren: Att lämna det förflutna och en del av människorna från förfluten tid bakom sig.

Det behöver inte vara konflikter eller hjärtslitande situationer som ligger bakom sådana beslut. Det kan helt enkelt bara vara så att man fasar ut de som inte längre har en plats i tillvaron. Avstånd, ointresse, glömska och nonchalans kan också vara faktorer som gör att människor försvinner ur ens liv och det är helt okej! Ibland är det skönt, men ibland gör det ont.

Vi lever ju i det ständiga kretsloppet och jag gillar tanken på ”love without attachment” för den går att tillämpa på precis allt. Det är inte meningen att vi SKA binda oss för hårt till människor, platser eller föremål för det kommer bara att skapa lidande och ångest. Istället ska man älska det man har när man har det och även om det låter ”enkelt” så ligger det förstås i sakens natur att det behövs insikter både om sig själv och andra.. men framför allt hur man vill leva för att kunna må så bra som möjligt genom livet.

Ingen människa i hela världen är förskonad från sorg, smärtor och förluster. Orättvisor kommer de flesta att uppleva i sitt liv både i stort och smått och ja.. det bara är så. I bästa fall så härdas man och i sämsta fall så blir man bitter, så det gäller att försöka ta det på rätt sätt.

För några dagar sedan så blev jag uppringd av en person som jag inte träffat på över tio år nu. Jag spenderade de första 35 åren av mitt liv genom att försöka få vara viktig och betydelsefull för den här personen men jag gav till slut upp och valde aktivt att fasa ut mig själv på alla sätt som det gick. Däremot ringer h*h mig ibland med något års mellanrum och sorgligt nog så tror jag inte att h*n egentligen vet vem jag är längre och samtalen andas mycket ångest och sorg.

Jag försöker vara vänlig men bestämd och jag ber personen varje gång att inte ringa mig igen för det finns inte längre något att säga. Tåget har gått för längesen och jag har till och med lämnat perrongen. Inget kan sägas eller göras ogjort och det är vad det är liksom. Ett tag trodde jag att det var min uppgift att trösta och lyssna, men till slut insåg jag att jag bara drunknade i negativa känslor som kom från både h*n och mig själv. Det går inte att leva på det viset så även där valde jag till slut att backa ur med ryggen före.

När det kommer nya människor in i ens liv och de liksom virvlar in med positiva vindar så är det bara att öppna fönster och dörrar på vid gavel och samma tvärtom gäller såklart de som kommer med mörka moln i släptåg.. Då är det bara att vädra ut ordentligt och sedan stänga dörren och helst kanske låsa också. Ja, Ni fattar..

”When your past calls, don’t answer.. It has nothing new to say”

 

Numera funderar jag inte lika mycket på sånt som jag ändå inte kan påverka men jag har funderat så att det räcker och som sagt.. Lika bra att glädjas åt saker i nuet. Det tar ingen energi men det GER jättemycket energi.

Som till exempel det här med nya människor.. De nyaste människorna: Barnbarnen! Inte så många kilon och centimetrar.. men jäklar så mycket good energy.. So just let it flow ❤

Sleeping beauty

Chipsbandit 1 & 2 😂 Alltid i maskopi..

Bonus är latin och betyder ”God”

*extra tilldelning*

Jamen det var väl en liten bråkdel av tankar som snurrat på sistone. Hoppas att alla som läser här mår bra. Vi ses och hörs! Trevlig helg.

Hare bra Häääj..

Lifechanging bizniss..

Av , , 3 kommentarer 8

När det händer extraordinära ting så bara måste man ju in hit och pränta ner en rad eller två.

För några dagar sedan så kunde jag lägga till ytterligare ett barnbarn till min samling som numera uppgår till hela två stycken. En av varje: En förtjusande liten pojke och en bedårande liten bebiflicka. Riktiga små guldkorn i the flow of life.. Jaa..  helt enkelt makalösa. Inga ord kan ens beskriva dessa små varelser fullt ut. De bara är helt fantastiska och naturligt nog så har deras ankomst fått andras närvaro att blekna så till den milda grad att jag knappt minns vissa männschors namn längre.. Haha.. jaaa, visst är det märkligt ändå? Märkligt men ändå naturligt på något härligt vis ❤

Som vanligt så är jag ju väldans partisk, men kolla..  nog är det väl något särskilt med de här små universala fröna:

Lilla storebrorsan

Just här så väntar han faktiskt på sin pinfärska lillasyrra som förmodligen kommer bli hans best friend 4ever..

New magic friend…

Den vackraste lilla flickan jag sett på drygt 23 år faktiskt. Splirrans ny och bara helt underbar ❤ Allt man kan önska sig!

Ja, egentligen skulle jag ju kunna skriva hur mycket som helst om dessa underverk men som alla vet så är det ju bara mest kul för den som skriver haha.. Jag försöker att inte bli alltför uppslukad (men det är svårt haha..)

Annars är tillvaron ungefär som sist med undantag av några små saker som jag inte kan göra så mycket åt just nu. Min hälsa är fortfarande lite lurig och jag har nyligt varit och gjort en lungröntgen för att kolla läget på mina stackars syrepåsar som tagit för mycket stryk under senaste halvåret. Jag försöker verkligen att göra allt jag vill och allt jag är van vid att vilja göra men jag har insett mina begränsningar och anstränger mig verkligen för att acceptera det faktum att jag faktiskt ÄR tröttare nu för tiden vare sig jag vill eller inte.

Tyvärr så är det ju oftast vid sådana här ansträngande tillfällen i livet då det dyker upp en och annan kaktus som passar på att göra vad de kan för att punktera mina ballonger men jag har insett att det bara är att acceptera det.

När livsenergin tryter så kan det faktiskt ibland vara klokare att fly än att illa fäkta och det enda jag kan kontrollera i en sådan trist situation är var jag själv sätter mina fötter. Acceptans är allt liksom. Ibland går det helt enkelt inte att göra rätt. Typ! Det är trixigt ibland men så är ju livet. Man kan aldrig kontrollera andra, men man kan alltid kontrollera sig själv.

Men oh well…

”Life is like a box of chocolates. You never know what you’re gonna get.”

 

Och det är ju helt klart dagens sanning haha.. Men en sak vet jag i alla fall och det är att jag får tillbaks några tusingar på skatten och för den pengen så ska jag fasiken göra något kul. Antingen så drar jag till Grekland, eller så köper jag en partyweekend i Stockholm eller så tar jag med familjen till någon ny destination eller så sticker vi till Norge eller så bara äter vi på restaurang i några veckor eller så hittar jag på nåt som verkar passande!

Jag ska i alla fall INTE tatuera mig igen som jag tänkte först för det gjorde alldeles för ont förra gången så nu tror jag faktiskt att det får vara klart för denna livstid. Det är fasiken inte värt det.. puh.. jag blir helt kallsvettig bara jag skriver detta haha… Men den är fin.. min senaste tattoo: Smörflygarn 🦋

Är det en kvinnokropp med fjärilsvingar eller är det en fjäril med kvinnokropp? Ja, det vet jag faktiskt inte, men jag älskar den i alla fall och hur skrynklig jag än månde bliva i mitt liv så ska jag ändå minnas den här tiden med glädje trots pandemier och annat jävla skit!

Butterflielady or Lady butterfly?

Nämen fy… nu börjar jag spåra lite känner jag haha.. bäst att hoppa i säng. Jag ska ju faktiskt upp och jobba imorrn och nu låter det som att familjen stillat sig lite. Vi har haft magsjuka in da house i några dygn och *pepparpeppar* nu verkar det som att vi kommit över värsta puckeln av elände!

Vi tajmade ju inget vidare så samtidigt som vi hade barnbarnshäng och bebis-väntande så lyckades alltså 3 av 4 bli magsjuka här på fairytaleroad, men jaa… that´s life helt enkelt 😉

Nästa vecka har jag semester och det är sportlovsvecka och jag ska bara göra ROLIGA saker, så jag har inte tid med virusar och grejs.

Men, nu har jag gjort en liten appdejt. Mest för mig själv men jag vet ju att andra tycker att det är kul också och jag tänker varje vecka att jag ska skriva mer men jag orkar liksom inte.

Fast nu gjorde jag ju det ändå! Hare gött alla!

Puss & kram vi ses på stan!

 

 

 

 

 

Bebisar & betraktelser..

Av , , Bli först att kommentera 19
Jag vill gärna hålla liv i bloggen, men jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas med det? Nu har det återigen gått några veckor sedan sist och självklart så händer det massor med saker som jag egentligen vill skriva, men när jag sätter mig och försöker skriva så bara GÅR det inte vilket antagligen är ett tecken från universum om att jag INTE ska skriva just då haha..
(härregu så flummig hon blivit tänker Ni kanske nu? Men ja, så kan det ju va)
Nu har jag ju också varit supersjuk ett tag och energin är tyvärr inte på topp ännu. Huvudet vill massor, men kroppen säger blankt Nej, vilket jag absolut försöker att respektera och acceptera. Jag är åtminstone tillbaka på jobbet och det känns fint för även om jag kanske borde vara hemma ett tag till så känner jag ändå att jag hellre är på jobbet än att jag ligger hemma i pyjamas och får liggsår i soffan framför dumburken. Energinivån blir ju inte direkt bättre av att gå hemma och låta luftrören damma igen. Min astma har blivit sjukt elak mot mig efter lunginflammationen. Blää..
I alla fall så är livet rent allmänt ganska skönt just nu om jag bortser från virus & elaka baciller. Jag har en behaglig tillvaro som lunkar på i lagom fart och jag har frivilligt börja samla på ovanligt många vuxenpoäng. Till exempel så var jag tvungen att köpa en ny diskmaskin nyligt och borde väl egentligen vara sur över att den gamla pajjade, men istället är jag larvigt glad över den nya diskmaskinen och känner mig glad varje gång jag ser den 😄
Tacksamhet kommer i de mest oväntade och ovanliga former och en grej som jag också upplever stor tacksamhet över är att jag inte är slav under någon eller något: Inga substanser eller beteenden som förstör min kropp eller själ. Jag vet ju att det bor en liten beroendepersonlighet inom mig, men den lilla personen är numera extremt liten och jag verkar kunna hålla min hjärna i schack och att mitt belöningssystem inte låter sig kidnappas. Just nu i alla fall. Rätt skönt ändå. MEN… det KAN drabba vem som helst, när som helst!
Jag vet ju att det finns många som brottas med beroenden av olika slag och det är lika ledsamt varje gång någon förlorar kampen mot främst droger och alkohol. Det är jobbigt både för den som drabbas, men det är också en stor sorg för de anhöriga. Ibland måste man ju släppa taget om man själv ska överleva.. För livet kan inte bara handla om att man ska överleva sina dagar. Man måste få känna att man LEVER. Stor skillnad på att leva eller ”bara” överleva.. Ja, Ni vet ju..
En enda persons missbruk kan ju som bekant prägla otroligt många människor och dessutom påverka över flera generationer. En del återupprepar dessa mönster, medan andra väljer att kapa vissa band för att skapa något annat i sitt eget liv. Visst kan det kännas ensamt ibland, men det här med sinnesro kan ibland vara mer värdefullt än att till exempel hålla liv i en del relationer trots att de bara påminner om en enda persons missbruk. Det är egentligen både sorgligt och nödvändigt på en och samma gång. Men det ingår väl i det här med vuxentänkandet att faktiskt inse att våra liv är blixtsnabba här på jorden och det förhåller jag mig till mer och mer och tjaa… det beror säkert på min stigande ålder haha..
Men visst är det märkligt ändå? Att sånt man aldrig reflekterade över som ung kan vara sånt man tänker på hur ofta som helst ju äldre man blir. Märkligt ändå.. men nödvändigt.
På tal om ålder förresten: Bebiskungen fyllde ETT år i fredags och han övar ju stenhårt på balansen (så i det avseendet är vi ju rätt lika varann) och han har så skön stil i det mesta han gör och han är så ofantligt rolig och vacker så att det gör ont i hjärtat varje gång jag ser honom (självklart är jag ju partisk som vanligt, men ändå..)
Han fick en söt bebisdocka i ettårspresent och trots sin ringa ålder så ser man redan att han är en väldigt empatisk liten person och det är en egenskap som ska vattnas och värnas om för är det är ju något vi inte kan få för mycket av i denna värld..
Hursomhelst, han är en fantastisk unge och en starkt lysande stjärna på familjehimlen! Kolla bara:
”Life is all about balance”

When life gives you lemons.. Squeeze!

Av , , Bli först att kommentera 22

Ja det där slitna gamla uttrycket är ju ändå rätt så talande.. Nog för att jag gillar citroner. Men ändå, alla fattar ju vad som menas: Ta nåt negativt och vänd det till något positivt. Typ!

I alla fall, nu är det ju tack och lov December och året lider mot sitt slut. Året i stort har ju varit toppen på många sätt, men sen kom den eländiga November och körde såna käppar in i mina hjul så att jag flög all världens väg. Jag har i ärlighetens namn nog inte riktigt återhämtat mig ännu faktiskt.

Jag ser fortfarande mig själv som en positiv person men nog var det en del prövningar som jag gärna kunnat vara utan, men å andra sidan så har jag varje gång frågat mig själv: ”Jahapp, vad vill universum säga mig den här gången då?”

Haha.. jaa.. sån är ju jag 😁

Det kom ett stort stim av skit som jag var helt oförberedd på och som faktiskt golvade mig totalt vilket har fått mig att i princip sova bort hela november. Både skönt och lite läskigt på samma gång. Det viktigaste har ju såklart alltid blivit gjort, men jag har helt klart ifrågasatt vad som ÄR viktigt och varför.

Jag tog en paus från hela livet kan man nästan säga och när jag precis börjat kravla mig tillbaka i riktning mot ”normaltillståndet” så fick jag lunginflammation också. PANG! Golvad igen liksom.. *suck*

Jag hade just börjat se mig själv som den glada, starka och friska person jag är i grunden och så får jag ändå nöja mig med denna hålögda Novemberversion av mig själv när jag kollar mig själv i spegeln.

Kilon har rasat, hår har tappats, muskler har försvagats, kondition? Vad är det? Ja listan kan göras lång och jag sörjer verkligen att jag inte kunnat träna, cykla eller ens orkat umgås med nära och kära. Mat har jag bara petat i mig för att jag ”måste” och inget har kunnat ge mig min vanliga aptit.

Nä fy, det har varit en riktig pärs ett tag faktiskt men nu tänkte jag att den här pärsen får vara över för nu orkar jag liksom inge mer. Jag ska äta upp mina 40 kåvepenintabletter som en duktig flicka för att bli av med den här lunginflammationen  som blev den vidrigaste finalen på den här hösten och sedan ska jag kamma till mig och fortsätta livet igen.

Livet så som JAG vill ha det.. självklart står det massor av jobbiga förändringar framför dörren men jag accepterar även dessa (för att jag måste) och trots att jag inte kan styra allt så kan jag åtminstone styra mig själv och hur jag ska reagera på saker och ting för att hålla mig själv på banan.

Tiden har sin gång och oavsett vad som händer i världen så är och förblir jag den viktigaste personen i mitt liv och det måste jag påminna mig om då och då. Ingen är oumbärlig så är det ju bara oavsett vad vi tror om den saken.

En dag kom frågan om jag var deprimerad, men näe.. inte alls. Bara så himla, himla, himla trött över att genomgått en så lång och jobbig period som tagit extra mycket kraft och energi av mig. Energi som gått åt till att ”bara” hålla sig ovanför den berömda vattenytan.

Jag älskar ju mitt liv och alla människor som finns i min tillvaro. Önskar bara att det fanns ett större och starkare batteri så att jag kan leva precis på det sättet som jag vill men det finns tyvärr inte. Inte just nu i alla fall.

Så istället så har jag bantat ner min tillvaro så att jag har det jag behöver och mår bra av. Jag har insett att jag inte har samma energi som förut och många som jag tidigare räknat som mina närmaste har tyvärr fått förpassa sig längre bort i ledet vilket såklart är helt okej. De flesta jag umgås med vet trots allt varför jag behöver prioritera som jag gör.

Våra liv här på jorden är trots allt blixtsnabba och superkorta och därför måste man vara jävligt medveten om precis allt man gör och varför.

Nåväl, nu är det fan slut på mina flummiga torsdagstankar. Nu ska jag gå och göra den där berömda lemonaden som man ska göra när ”life brings you lemons” och jaa.. C-vitaminer är ju alltid nyttigt för en eller hur?  😉 haha..

Låt nu december bli en skön månad och låt energin äntligen få komma tillbaka..

Två av mina fina favoritpojkar ❤

Minstingarna.. (men inte länge till för snart kommer en ny minsting)

Har det gått TIO år?

Av , , 2 kommentarer 13

..sen vi gifte oss?

Ja, faktiskt! För idag firar vi tio år som gifta och har därmed lyckats passera gränsen för TENNBRÖLLOP minsann.. Hmm.. det trodde Ni inte va?!

Ni som hängt med vet ju att det ”back in the days” var fullkomligt kaos i tillvaron med ungefär tusen saker som snurrade runt i mitt Helena-kosmos så allt som hänt under våra tio år tillsammans får ju ändå anses som en slags spännande resa då vi tillsammans hamnat lite här och där, samtidigt som livet ibland varit så upp och ner emellanåt så att jag inte alltid vetat huruvida jag ska skratta eller gråta.

Meen.. jag har försökt att förhålla mig så superpositiv jag bara kunnat, no matter what som har flowat i vårt liv tillsammans.

Vi valde varandra då och vi har fortsatt att välja varandra nu så vi kommer att sikta på tio år till. Minst!

Att vara gift med Jimmie är något av den bästa investeringen jag har gjort eftersom han varje dag, år efter år fortfarande gör mig till en bättre version av mig själv. Självklart ska man alltid jobba på sig själv och sin personliga utveckling, men med rätt partner vid sin sida så är det omöjligt att misslyckas. Under de sämre dagarna stöttar vi varandra och i de perfekta dagarna gläds vi tillsammans. Precis som det ska vara och trots att vi är så olika varandra man bara kan bli, så har vi samma livsåskådning och då kan det ju bara bli bra! ❤

Yin & Yang i perfekt samklang ❤

(2016 på Granca)

För någon månad sedan fick vi bägge en fin komplimang av en så kallad Stockholmsk ”kändis” när vi hivade några glas tillsammans. H*n gav oss bägge en väldigt fin komplimang när h*n sa: ”Man kan liksom se eran kemi på långt håll”

Och jaa.. det kan man faktiskt! Kanske är det för att vi jämt har så kul oavsett var och med vem vi befinner oss?

Livet är en fest med rätt sällskap 😎

❤

Grattis till OSS!

Gnälla eller skälla?

Av , , 8 kommentarer 12

Ja, kanske lite av båda faktiskt..

Faktum är att jag skulle kunna skälla en hel del.. Tex på killen som körde mot rött nere vid specsavers idag som nästan körde på mig på övergångsstället, eller på tiggarna nere på stan som inte drar sig för att antasta ensamma barn och ungdomar och vara påstridiga ända tills de får pengar i handen (hallååå? Våga säga till när ni ser sånt)

Eller skälla på  gamla insnöade gubbar som tror sig ha rätt att kommentera kvinnor på nervärderande sätt eller kalla oss för ”regeringen” osv… (tror ni inte att vi hör er?) Och förresten så är det 2021 nu så ni är bara pinsamma och DUMMA!

Eller skälla på alla som skräpar ner och förstör nere vid nydalasjön… eller ännu värre… de som stjäl ved vid grillplatserna… Är Ni på riktigt helt jävla dumma i huvudet?

*suck*

Jamen ni hör ju… det finns ju massor att skälla på! Men jag ids inte riktigt.. det når liksom inte ända fram för jag har blivit smått avtrubbad under det senaste året och kanske har det att göra med den här jääähäävla pandemin (som jag iof också vill skälla på haha…)

Och så var det då gnället.. Jaa… jag mår inte helt hundra faktiskt och visst, en del av det är självförvållat eftersom jag haft en av mina slarvhelger i Stockholm nyligt. På ca 60 timmar i den stora staden så hann jag sova ca 10 timmar, gå och dansa ca 37.000 steg (!?!?) och partaja i tre dagar.. Jag hade SÅ-JÄKLA-SKOJ men visst, det känns i gammkröppen! Speciellt i ena foten som blev mosad i somras. Ärren har svällt upp och foten ser ut som en knölval haha.. Men är man barnfri så är man. Då är det bara att lägga krämporna på hyllan.

Men jag vill också gnälla över att jag känner mig ledsen och uppgiven på grund av saker som jag INTE kan påverka… men jag blir ändå ledsen. Det är jobbigt. Jag är van vid att oftast vara glad. Jag VILL vara glad, men just nu så är jag inte det. Trötthet och sorg liksom klänger sig fast på mig och jag gillar det INTE! Jag kan inte koncentrera mig på saker och ting och jag blir lite stressad när jag måste fixa massa grejs fast jag inte riktigt orkar. Jag vill också gnälla över att det just nu finns för mycket att gnälla om.

Kanske blir det bättre när jag gnällt litegrann? Jag har ju ändå bloggen som tar emot mig vad jag än vill skriva om. Det tråkiga är att jag inte riktigt känner igen mig själv och jag funderar varje dag vad jag ska göra för att få tillbaka mig själv i min ursprungsversion.. Det vore najs faktiskt.

Som vanligt så blir jag ganska krass när jag väl är i mina funderationer. Jag rannsakar först mig själv hundra gånger och sedan rannsakar jag mina relationer ca tusen gånger och jaa.. det blir storstädning på alla plan för mig och det kan väl nästan liknas vid någon slags bipolaritet.. dock under hyfsat kontrollerande former. Jag rensar bort gamla inlägg i bloggen och på instagram, jag plockar bort kontakter från sociala medier, från mobilen, från mitt IRL-liv eftersom det är det enda sättet för mig att begränsa mig själv från oönskad input (åtminstone input som får mig att må dåligt)

Att göra sig fri från förfluten tid är inte alltid så lätt, men det går. Minnen finns alltid kvar, men ibland behöver man flytta på människor för att göra plats för nya friska vindar. Ibland blir man ju själv flyttad på och då får man inse att det man hade plötsligt har tagit slut. Inga konstigheter..

Sen vet jag inte om pandemin haft ett finger med i spelet, men numera orkar jag inte hålla tråden med gamla bekanta och jag inser att vissa som betytt hur mycket som helst numera inte ens får mig att höja på ögonbrynet oavsett vad de säger och gör. Har jag blivit lite blasé? Jaa.. kanske..

Men det gör inget.. Jag känner mig ändå tillfreds över mina IRL-kontakter. Det är ju ändå dem som räknas mest.. och bäst!

”The higher your VIBE, the smaller your TRIBE”

(sant!!)

Sen är det ju som bekant så att mitt liv och min tillvaro rent allmänt innehåller MASSOR av bokstäver och diagnoser och diverse andra spännande saker som gärna kommer med plusmeny, men som vanligt så väljer jag att se saker på ett mer äventyrligt sätt och det gör faktiskt att saker och ting blir både lättare och roligare.

Jag uppskattar verkligen de små tingen här i livet och det enda jag vill är att få känna mig frisk och fri. Men som jag sagt tusen gånger förut… det krävs massor av aktiva val varenda dag för att man ska kunna känna det där för det är inte superlätt att hålla sig frisk i en sjuk värld. Men det går.. om man väljer rätt för det mesta så går det att slarva och göra lite fel då och då. Så länge man inte trillar för djupt ner i något dike. Tankevurpor gör jag ju hela tiden, men numera landar jag ändå oftast på fötterna! Tur det liksom 😊

Annars kanske en och annan bild vore på sin plats eftersom bloggen är min virtuella dagbok!

(PS: jag kan fortfarande skratta högt åt gamla blogginlägg som verkar helt sjuka när jag läser dem tio år senare haha..)

Barnbarnet växer så det knakar.. han har redan börjat tjata om moped 😎 Mommoz gölliz!

 

Det fyrbenta barnbarnet med en så färgstark personlighet som får alla andra att blekna. En av mina tio-i-topp-favoriter på 47 år! ❤

Den enda bilden som är lämplig att visa från 60-timmars partajjet!

Finn ett fel: 80-talisten har INGEN magtatuering 🤣

Vi 70-talister bär upp våra tattoo-synder hyfsat ändå..

Min mormor köpte en helkul Ironman-tröja till Bastian och jag insåg genast att jag också gillar den och vill låna den ibland.. Hur cool? Jag har ju letat länge efter en hudfärgad tröja med en musklig manstorso, men denna är ju minst lika rolig.. eller hur? 😁

 

Nåväl, nu vet jag inte om jag har så mycket mer att förtälja.. Eller jo förresten.. Det var en tjej vid nydalasjön som kom fram till mig häromdagen och ville välsigna mig och det fick hon ju göra trots att jag är väldans okristen och inte tror på Gud och Jesus och allt sånt där. Hon välsignade mig och sedan önskade vi varandra en fortsatt fin dag och det var liksom… märkligt, men ändå fint på något vis. Vänlighet är ju aldrig fel oavsett från vilket håll eller religion det kommer. Och faktiskt… Hon var ju rätt modig ändå och jaa.. jag behöver nog lite mer välsignelser i min tillvaro.

Japp, men hörni då ses å hörs vi en annan dag!

Hare bra hääj!!

 

Allmän förvirring å massa kärlek…

Av , , 2 kommentarer 12

..när man bläddrar till en ny månad. Den nionde månaden närmare bestämt.

Nu börjar september med allt vad det innebär och kom ihåg att det är skitviktigt att börja peta i sig lite extra D-vitaminer som vi nordbor behöver under vinterhalvåret.

En bra tumregel är att komma ihåg att äta sina D-vitaminer under de månader som innehåller bokstaven RRRRRR… Alltså från septembeRRR till och med apRRRIL!!

Skitsmart ju 😎

Jag märker att hösten kommer åt mig lite extra för tillfället och jag är ganska så trött just nu. Både fysiskt och mentalt så jag ska vila i en hel vecka från min hårdträning och min galna cykling och intar horisontalläge så fort jag kommer åt. Jag somnar ofta i soffan i obevakade ögonblick och orkar bara läsa något enstaka kapitel om dagen.

Solbrännan har för längesedan runnit av mig och nu är sommarkänslan bara ett minne blott. Men i övrigt så är jag ganska nöjd med min tillvaro.

Jag har rätt mycket på gång men det skulle ta för lång tid att skriva om så jag skriver bara om en av de roligaste sakerna som hänt hittills sen jag skrev i bloggen sist:

Jag har fått en fantastiskt rolig förfrågan från en av de finaste människorna som finns i mitt lilla Helena-universum. Jag har nämligen blivit tillfrågad om jag vill vara Best man på ett stundande bröllop som ska stå i Maj 2022. Närmare bestämt på min födelsedag den 14e maj. HUR HÄFTIGT liksom? Jag blev så jäkla glad så det va inte klokt ❤

Två av mina favoritmänniskor ska gifta sig efter mer än 20 år tillsammans och det är så underbart.

Grattis Tronn & Knut

Och på tal om människor förresten så verkar det som att det är nya bebisar på ingång i mitt liv också så det är mycket fint som händer i tillvaron.

Det är kul att ha massa roliga saker att se fram emot och som vi alla vet så pågår ju livet i alla dagar oavsett de är tråkiga eller roliga. Det gäller att njuta av de roliga dagarna och när det dyker upp någon enstaka ”tråkig” eller mer stillsam dag så kan man ju använda den som en vilodag och bara luta sig tillbaks.

Det går ju inte att hålla samma tempo jämt och jag puttrar på i snigelfart just nu samtidigt som jag betraktar omvärlden och konstaterar att den många gånger är jävligt skev. Men det orkar jag inte förfasa mig över ikväll. Gnället tar jag någon annan dag helt enkelt haha…

För i MIN lilla bubbla är det underbart och det är ju faktiskt huvudsaken 😉 Jag är och förblir huvudpersonen i MITT liv, men gläder mig mycket över de statister som passerar. Oavsett de är kort, eller långvariga!

Life works in mysterious ways…

Harebra Häääj…

Småstörigt i en bortskämd del av världen..

Av , , 2 kommentarer 21

Japp, jag vet! Jag är en vit, medelålders kvinna som lever i en otroligt rik och priviligierad del av världen där jag kan åtnjuta jämlikhet och trygghet mest varje dag. Ändå är jag lite surmulen idag. Varför är jag då det?

Jaa.. Det finns en del saker som kan få mig lite ur balans och det är så små saker så att omgivningen (förmodligen) baxnar och inte ens märker det. Det är så jäkla banala saker och ändå så STÖÖÖÖR det mig så till den milda grad så att det rent av generar ett helt (HALVT) blogginlägg (!!?)

Vojvoj och HOJJA!!

Så här äre:

Jag avskyr verkligen några saker och det är följande (Helt utan rangordning)

  1. När män STINKER obehagligt rakvatten /parfym som förpestar butiker och restauranger och som får mig att vilja slita mitt hår!
  2. När butiker och restauranger inne på Avion försöker överrösta varandra med just DERAS egen skvalande bakgrundsmusik, med resultat av att mina sinnen blir totalt sjösjuka eftersom mixen av 3 eller 4 olika musik från alla håll får mig att vilja slita mitt hår (eftersom blandningen blir en slags musikspya som föder min aggressivitet istället för viljan att shoppa) SKÄMS på er, Ni som ”samordnar” inne på Avion. Har Ni verkligen inte det minsta koll på detta??
  3. När vuxna människor erbjuder sina pyttesmå barn Trocadero (Har Ni ingen jäkla koll på att Trocadero innehåller ganska mycket koffein??) Skärpning liksom! Sen att de har mage att sitta och skälla och gnälla på att kidsen är oregerliga… *SUCK* Jamen Grattis liksom.. Jaaa.. jag sliter mitt hår!
  4. Den fortsatta trenden med djurmönstrat, speciellt då leopardmönstrat. Panik. Jag får fan i mig paniiik… Jag sliter mitt hår och undrar varför ALLA fortsätter gå in i modeindustrins fålla som de får de är (förlåt… leoparder) *bääähäähh..*
  5. Mig själv! Att jag ens bryr mig om alla dessa små triviala ting haha… Hmm.. kanske är det åldern? Nä, för fan.. just över denna punkt ids jag INTE slita mitt hår över. I alla fall inte idag. Jag gör som jag brukar: Jag accepterar det jag inte kan förändra. En oslagbar formel ❤

Okej, jag kapitulerar inför det faktum att jag ändå har det så himla bra 😂

Och förresten så är det bara MITT liv som handlar om mig så nu vill jag också berätta om nåt kul!

Nämligen om en trevlig herre som jag mötte vid kyrkstugan för några kvällar sedan. Han berättade att han läser min blogg och att han tycker att den är BRA. Han sa att jag ”skriver så positivt om Jimpa och barnen” och ”att min blogg är en av de bästa på vk” ❤ och att han gillar om min blogg.. Jag ba: WOW!!

Alltså… gissa om jag kommer att leva länge på den komplimangen?! Jag blev så himla glad och började ju genast att spåna på nästa inlägg (detta) som förvisso började lite gnälligt, men som ska sluta SNÄLLIGT!

Japp, något fyndig kan jag ju också vara emellanåt.

Hur som helst så fyller faktiskt min fina, underbara man 40 år imorgon och eftersom vi redan har firat för redan en vecka sedan så kommer vi förmodligen att fira rätt stillsamt imorgon med att: Äta glass till frukost, ta en runda på gymmet, mysa tillsammans hela dagen med familjen för att slutligen ta en middagsrunda på någon lämplig restaurang imorgon kväll. Men helt ärligt.. Inte fasen kan man tro att denna snubbe blir 40?!

Han är vacker som en dag och smidig som en kattunge (med lite klumpiga och söta inslag då och då)

Han är MIN man, min bundsförvant, pappa till mina barn, min partner in crime och min ständiga partypartner!

Han är underbar, tolerant, lojal, familjekär, snäll, omhändertagande, generös och tokrolig som fan och det är skitkul att vara i samma lag som honom… Och… Imorrn blir han 40 bast! Hur häftigt liksom?!

Finaste Jimpa.. Stort GRATTIS!!

Som jag älskar Dig!

Världens vackraste man! Inifrån och ut!

Aldrig tråkigt med honom 🤣

Japp, och nu ska jag gå och fira sista kvällen med honom som 39-åring!

Hare bra hääääj!!

 

Vem..?

Inte här för DIN skull.. men för MIN!

heart

IMG_20191006_011534

Breaking news in my life:
Always nice bloggtalk:
Wanna live in the past? Look here:
Just different stuff:
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Senaste inläggen
Moments
barn barnen Bastian bebis Bebisliv boktips detox du är vad du äter energitjuvar ett skämt facebook familj familjen födelsedag glass gnäll Gällivare Gällivare igen i-landsproblem insikter jobba kalas kondition kvalité kärlek Lycka lördagsgodis magsjuka nostalgi nydalasjön optimism party presenter securitas skvaller sommarlov sorg svartsjuka tjock tradera vattkoppor vänner värme ålidhem överdos