Tjejfest…

Av , , 5 kommentarer 28

Bredvid min säng står en stor garderob med skjutdörrar. Dessa dörrar är ganska tunga att skjuta upp. Jag upplever det alltid lika obehagligt när dessa dörrar, med ett hasande ljud börjar röra sig mitt i natten. Katten är inte jättesmart när det gäller att förstå åt vilket håll jag pekar, men att få upp gardeobsdörren fixar hon galant.

47BC99BA-6630-4D93-8FDA-6196A4825408

Kattorna (eller tjejerna) har onekligen haft fest hos mig, dom har busat, tjurlegat ute på balkongen under taket så att det knappt gått att få in dom och dom äter som flodhästar. Runt midnatt skulle dom tydligen forcera sonens garderob med skjutdörrar, detta försöktes göras via fönsterbrädan, vilket resulterade i ett blommor åkte i golvet och jord sprutade över halva rummet.

C’est la vie när man har katt, det är helt enkelt sådant som händer.

När jag slutligen somnat väcktes jag av ett (som visade sig vara) avstamp, för det fjongade till i madrassen vid mitt huvud och ljudet avslöjade att någon landade någonstans ovanför mig med en mjuk duns. Yrvaket tittade jag upp för det lät som att jag hade en katt på tavellisten ovanför huvudet och jag hade ingen lust att få en stor tung tavla vält över skallen. Men ingen katt i sikte så jag dåsade av.

Det tog inte många sekunder innan ett konstigt ljud tog vid. Det lät som en gummimatta som snärtade någonstans, ljudet avtog inte utan snarare eskalerade så slutligen klev jag upp och kollade in i garderoben som mycket riktigt var öppen. Där hängde det ut en kattsvans rätt högt uppe bland hyllorna och jag fann en av tjejerna bearbeta min spikmatta genom små noppiga bett. Katten lyftes ut, mattan rullades ihop och lades på ännu högre level i garderoben och garderoben stängdes.

9581C0A2-A71A-48CC-B265-4216EC53D28D

Denna manöver fick katterna att tro att det var morgon så när jag gick till köket satt båda och väntade på morgongodis… Klockan var 04!!!! Jag tror det är den tid dom är vana att dra igång livet när dom huserar hos mina föräldrar. Så jag passade på att sitta på huk en stund för att mota min träningsvärk medan jag gav damerna sitt morgonsnacks. Jag hade dessutom blivit så vaken att jag kokade mig en kopp kaffe.

Detta var tydligen precis vad dom ville för då kunde den ena pressa sig in i sonens garderob och lägga sig och sova, dvs spikmattemarodören. Den andre for som ett streck och satte sig i badkaret och började mjaua efter att få dricka vatten ur kranen.

Nu konstaterar jag att katterna sover och jag sitter vaken och jag misstänker starkt att jag kommer ligga och sova när jag e.g.e.n.t.l.i.g.e.n hade tänkt vara hos optikern och hämta ut mina nya glasögon. Jo, för jag har tydligen nått den åldern där det är dags att börja byta glasögon varannat år eftersom det just nu är fullkomligt omöjligt att läsa något på nära håll! Och det var inte jättelätt att måla längst fina linjer utan glasögon för jag fick sitta med näsan så nära pappret att jag höll på börja blöda näsblod av alkoholen från pennorna… Livet är facinerande med alla faser och upplevelser må jag säga!

Nu kör vi lördag och ser vad som händer!

//a

 

5 kommentarer

VK’s systemstyrda artiklar….

Av , , 6 kommentarer 24

Läser ånyo en artikel i VK om en person som fått sjukersättningen indragen

https://www.vk.se/2658420/lang-vantan-i-varden-hotar-idas-sjukpeng

 

Först av allt: Jag har den djupaste empatin för personen i artikeln. Jag har också suttit på ett möte, i ett litet rum och fått höra att min sjukersättning dras in och att jag skulle återgå i tjänst redan på måndag (mötet ägde rum en torsdag!) efter att ha varit inne i arbetslivsinriktad rehabilitering 1,5 år!!!! Jag vet vilken avgrundsdjup ångest, panik och förtvivlan man känner. Jag ville verkligen bara dö för jag såg inget ljus i den situation jag plötsligt befann mig i.

Jag ringde dock min handläggare på försäkringskassan och TACKADE för avslaget när jag hade landat i beslutet. Därefter gjorde jag det som behövdes, jag sade upp mig från min destruktiva arbetsplats, och skaffade ett nytt jobb som timanställd (för att få bestämma själv!) och började skapa mitt liv själv.

Jag ville, precis som personen som artikeln handlar om inget hellre än att arbeta TROTS min PSC, min trötthet, min kassa mage, mina gallkramper. Jag hade gjort ALLT som läkare och myndigheter sade att jag skulle och det enda som faktiskt hände dom MÅNGA åren var att mitt liv passerade. Att jag bloggade om potatisskalare. Det var ljuset i min vardag.

Avslaget blev en vändpunkt för mig, när jag gav fingret åt myndigheter och bestämde mig för att skapa mitt liv. När jag insåg att vården i Sverige är en enda lång väntan, och att sjukskrivning är en passiv nödåtgärd.

Åter igen, går min medkänsla och kärlek till personen artikeln handlar om. Jag fattar och jag blir förbannad att läsa om att ännu en människa hamnat i detta vidriga tillstånd av precis INGENTING -För det är hur jag upplevt mina år som sjukskriven.

Ekonomisk katastrof, social isolering och en innerlig önskan att få vara som alla andra -MED i leken som kallas LIVET. Bristen från förståelse för hur det är, misstro och maktlösheten man känner själv. Jag upplevde att jag gjorde ALLT men ändå förändrades ingenting.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att VK hela tiden vinklar artiklar efter samma snyftsnöre. Varför inte titta på individen det handlar om, kapaciteten, det som finns där, och MÖJLIGHETERNA i stället för att, om och om, vinkla artiklarna till att det är ”SYND OM” och att fortsatt bidragsliv är ”LÖSNINGEN” -Fy fan vad lurade vi alla är säger jag

11BA6F96-0355-472E-B746-5F70A4C71459

 

För alla som är intresserade av en annan väg, en väg till LiV och hälsa säger jag: Håll utkik efter Nordisk Hälsas inspirationskälla där jag tillsammans med Johan Carlaby och Amanda Rosén kommer berätta om min väg tillbaka, från existens till LiV (Instagram:@nordisk_halsa eller @frkkrass)

Hösten 2017 drog jag ut sladden från alla bidrag och alla system – i måndags tackade jag JA till ett nytt jobb, en tjänst på 80%. Förrutom det jobbar jag med föredrag om just detta ämne.

//a

 

Tackar…

Av , , Bli först att kommentera 16

För en stund sedan satt jag i telefon, jag blev tvungen att fråga vilken dag det är! Här har vi firat en högst annorlunda jul. Improviserad julafton med nedbäddad son som frossande sa: Få bara hit alla när tabletterna börjar verka! Å så blev det. På två timmar blev det någon form av samling på julafton. En väldigt kort sådan för julklappsutdelning, kort men väldigt mysig.

När Kalle Anka började blev det att hetssöka efter en tv-antennkabel för den har jag helt skrotat då det mesta går att streama direkt, dock ej Kalle… Efter Kalle och hans vänner önskat GodJul tackade den äldre generationen för sig och sonen tog en ny frossa i galet hög feber. Det är en viss känsla man känner när ens tonåring säger ”Tackar” när man kommer med resorb blandat i en flaska på julafton…

Influensa in da house!

En liten skål soppa på kvällen, mera ibuprofen, paracetamol, vätskeersättning och godnatt.

Juldagen då mannen skulle dyka upp som tomten i paketet blev panikbromsat då jag själv tickade upp i feber -Så här suddar vi runt. Har aldrig ätit så lite mat, godis, frukt eller julmust någon jul tidigare. Det är mest vatten och te som smakar bra! Musklerna värker och huvet håller på explodera, så vad passar väl bättre än att ta fram min dator som stått pensionerad i en garderob och se om den vill vakna till liv. För att ligga ner går inte!

Det finns inga känslor av att det är synd om oss här – Tvärtom måste jag säga att vi haft just den känsla som julen skall vara. Nära, ärlig, varm (i dubbelbemärkelse), tillsammans och totalt prestigelös.

IMG_4365

Ta’t lugnt därute, Umeå är tydligen hårt drabbad av influensan. Stanna hemma, skippa reor och ta hand om varandra i stället!

//a

PS: måtte min egen tomte komma snart!!

Bli först att kommentera

Dan’ före dan’….

Av , , 2 kommentarer 15

Jag skall bara gå till köket och göra iordning frukttallriken, på vägen hinner jag starta tvättmaskinen och sorterar bort tvätten, jag tar även fram batterier till slingan som jag skall sätta fast i min dörrkrans, väl i köket river jag fram sopsorteringen som måste ut (det bågnar!) sedan kommer jag på att jag bör göra apelsiner med nejlikor, så jag river fram en bricka och sätter mig och gör två apelsiner -Det stinker nejlika så att jag börjar må illa, så jag går till vardagsrummet och kommer på att jag skall ta fram och börja stryka dukar, så jag tar fram strykbrädan, och tar fram dukarna, sedan kommer jag på att jag skall bära ner kartongen med julgranspynt, men först kanske jag skall ta fram fruktfatet….

…lite så har jag gått an sedan 07:30 när jag klev upp. Runt 08:10 äntrade jag Ica för att julhandla, det var lugnt och fridfullt, personalen var glada och trevliga. Det var mysig stämning med ”God Jul” och hela paketet. Noll trängsel med vagnar, inga sura miner, ingen ragnarök i sikte. Å julmust fanns det kvar! När jag tänker på saken är det så hela december löpt på…

Denna december blev långt ifrån vad jag tänkte å andra sidan är jag tacksam och ödmjuk att vi är här, dagen före julafton med humöret i behåll. Det var varit cancerbesked och operationer, det har varit Stockholm uppåner över dagen, det har varit jobb, det har varit vardag och träning, det har varit omplanering, julshow, skolavslutning och omåttligt mycket ångest och stress. Samtidigt har jag bakat lussekatter, gjort pepparkakshus och fått det riktigt fint och juligt här hemma. -NÄR hände det senast?!?!?!

Ändå går jag i mjukiskläder idag, har en son med influensa men vi är glada och vi är tillsammans. Jag har fixat dukarna, jag bär kartonger, jag bär sopor och jag ORKAR. Jag sitter ner mitt i alltet och blir plötsligt kreativ och vill skriva -Let’s säger jag och å så blev det så…

Den här december blev ett eldprov att se om jag håller och ja, jag är sliten, jag är trött och jag är i stort behov av vila och solljus.

Jag är i stort behov av att koppla av och bara få processa allt som hänt. Jag behöver få suga på karamellen (mitt årliga läkarbesök) där vi kunde konstatera att mina levervärden är helt normala (inte EN enda röd siffra!!!), att min fettlever är borta och att jag är jäkligt stark! Den kroniska pankreatiten har läkt ut och ALLT ser fint ut!! Allt ser fint ut… Så tacksam!

Jag är i stort behov av att komma ikapp min själ, och mig själv för jag märker att jag bevisligen kan springa på både länge och väl utan att stupa, jag tänker inte stupa utan jag tänker bromsa och passa på att lukta på blommorna (kryddnejlikorna!), träna och känna mig tacksam, stolt och otroligt glad över hur jag har förändrat mitt liv, mina villkor och mina förutsättningar.

Det blir en annorlunda, väldigt lugn och improviserad julafton men det känns helt rätt och okej efter allt som varit. Vi skippar julbordet och vi gör pizza från start. Vi skippar hets hit eller dit, vi är hemma. Vi är tillsammans.

Önskar alla en lugn och fridfull jul

//a

2 kommentarer

Platta skor & Selfies…

Av , , 2 kommentarer 17

Jag vet inte riktigt hur jag skall lyfta den här frågan, men uppe har den varit otaliga gånger. Det gäller det här med selfies. Jag tänker inte dra några som helst slutsatser men jag kan för mitt liv inte begripa varför selfies tagna av mina päron alltid måste se ut så här?

0E5CD20B-404D-495E-A20A-74EB8AE9852B

Jag kan få en sådan bild med texten, vad tycks om min nya frisyr?

Jag, som arbetat som IT-pedagog har verkligen försökt visa, talat om vinklar, att testa sig fram, att LYFTA armen etc. Igår fick jag i alla fall för första gången en riktigt vettig bild från Tarzan dock ser jag på hans blick (något jagad) att han söker av hur det hela skall gå till…

Till något helt annat -Vart i denna stad köper man PLATTA skor. En sko helt utan klack, en sko helt utan dämpning som påminner om astronautkläder?! Verkar helt omöjligt att hitta en vettig, höstsko som är av barfotakaraktär.

Anledningen till jakten är att blott några veckor i mina höstskor med klack fått mig att mista balans i fot/fotled -Den förlusten gör mig svagare i hela benet och det går inte när man skall göra skatersquats. Vinglar ju som att jag aldrig stått på ett ben tidigare.

Efter en långhelg i skogen har det varit vardag i supersonicspeed -Organdonationsveckan är i full gång och jag verkar på min kant för att sprida frågan, få människor att ta ställning!

Gör din vilja känd på livsviktigt.se

B8FCA43C-229E-4D05-8A77-DCB62AC8F86C

Nä, nu skall jag återhämta mig efter dagens alla intryck, efter rådjuret som galopperade över vägen runt 8:30-tiden på Mariedal, jobb och träningsvärken som gör att jag inte ens kan hosta så hårt som jag skulle behöva!

Ta ställning till organdonationsfråganinnan du surfar vidare -Tack!

//a

2 kommentarer

Are U there…

Av , , 6 kommentarer 20

Finns det någon kvar här ute i rymden?

Har du slutat blogga, jag saknar dina ord! Mina ord studsar just nu mera i verkligheten än i rymden, min tid levs och mina dagar är äntligen fyllda av händelser, upplevelser och nya intryck. Det är så. Det fortsätter. Den varma sommaren jobbade jag månaderna igenom, med glädje och med en livsenergi som jag inte känt på många år. Det är så länge sedan jag klarat av att jobba och vips går det.

Bit för bit får jag ordning på en tillvaro som passar MiG, som gör att jag äntligen har en vardag som rullar, med jobb som fungerar för mig. Mitt jobb, jag är så tacksam att en annan arbetsgivare och en ny arbetsplats fått mig att äntligen känna att jag är en del av samhället igen. Det är en inre tillfredställelse. Att sedan dessutom bli en av sex instagram-ambasadörer för arbetsgivaren känns givetvis riktigt roligt -Där man lyssnar och tar tillvara på olika aspekter av jobbet, från alla delar av landet. Det blir en kreativitet i arbetslivet som jag alltid önskat.

Jag har inte tid att göra slut med potatisskalare längre, för jag har fullt upp att odla nya relationer i verkligheten. Jag pratade med min vän i Stockholm idag, från badkaret -Hon konstaterade att jag lät ”tillfreds” med tillvaron. Hon fångar orden. För flera år sedan sade hon att jag var ”oåtkomlig” där jag satt och lade pussel efter pussel med en frustration, sorg och saknad efter livet utanför dörren. Idag lägger jag ett pussel och njuter av nöjet att få sitta ner hemma och ändå ha gjort och utfört så mycket utanför min dörr.

Mitt ideella engagemang då? -Jo, banne mig jag hinner bidra till ny forskning (med patientperspektiv) om PSC (Primär skleroserande cholangit). Det känns gott att bidra med tid även om det är så mycket mera jag skulle vilja hinna göra på den fronten.

Å träningen? Jag tränar tillsammans med Johan Carlaby. Utan denna fantastiska personliga tränare hade jag aldrig kommit så här långt. Jag är stark, jag är rörlig jag är ödmjuk och fascinerad över mig själv…. och samtidigt livrädd att hamna i soffan, tillbaka i något sjukt träsk där tiden står stilla och inget händer. Just den resan som jag gjort, att gå från passiv till aktiv kommer jag föreläsa om framöver tillsammans med Johan och Amanda som hjälpt mig att hitta en annan väg att hantera min unika situation. Jag längtar!

Framåt är den enda vägen just nu. Ett steg i taget, en sak i taget men aldrig tillbaka till soffan.

Kanske kommer nu en tid där jag åter hinner knyta ihop lite tankar kring Sveriges val… Eller så fortsätter jag skaka på huvet över mellanmjölkensland där vi inte ens kan få ihop en regering. Kanske får jag möjlighet att berätta hur urusel jag är på att hantera pappersfakturor eller så skippar jag helt enkelt det till förmån för att berätta hur gott det är att blanda kokosmjölk i havregrynsgröt -Allt är öppet.

Hösten är här, skrattade mig lycklig över snön som föll i några minuter under veckan. Vinterdäcken är redan på och ljungen är på plats utanför min dörr.

Jag hoppas Du är tillfreds, eller på väg, eller är okej med att vara där du är -Jag vill inte vara någon annan stans.

//a

6 kommentarer

Liv i rörelse…

Av , , 4 kommentarer 23

Sist jag skrev ett inlägg var i april -Nu är det juni, sommarlovet står för dörren för den yngre generationen. Det har hunnit hända så mycket att jag skulle kunna skriva en hel roman om maj, men jag lämnar det därhän, eftersom NUET är allt vi har.

Så just nu är det söndag, jag har jobbat min första vecka på 75% på apotek -Det är sex år sedan sist! Jag har haft en rolig helg och idag har jag tränat med min personliga tränare.

Jag, latmasken, netflixmanikern som bara legat i soffan och tidigare försökt tänka mig i form. Jag tränar och jag gör övningar som jag inte trodde var möjliga för mig att utföra. På tre månader har jag hittat flera nya muskler som börjar synas och jag ORKAR.

Så är det roligt? Det har tagit tid att komma till läget när det känns riktigt roligt att det är dags för en ny PT-timme, när jag är där på plats undrar jag ibland om han är helt galen. Jag undrar om jag är helt dum som frivilligt vill göra det jag gör. Det är skitjobbigt, det är tungt, svetten sprutar och jag är röd som en fräsande tomat. Jag försöker slingra mig ur övningar men det går inte när man har en PT. Efter träningen går jag därifrån å känner mig så jädra nöjd!!

2574F62B-9CA6-4147-A497-E9CF71F5C919 6150C89F-3F46-4FAB-B3B9-D4ADB01D751D

Det är roligt för jag får hela tiden nya övningar, nya utmaningar att ge mig på, inget pass är det andra likt även om vi liksom hela tiden bygger samma styrka. Det hela gör att även om jag är en trött människa så har jag ändå mera energi, även om jag har ont så golvar det mig inte alls -Mer än efter 60 minuter med Johan vill säga! :-)

Istället jobbar jag hela dagen och åker hem och är glad och otroligt tacksam över mitt liv och min tillvaro. Min son har en morsa som numera har träningskläder som basgarderob och som ofta står och dansar när han kommer ut från sitt rum. Tillsammans drar vi ut och springer runt någon lämplig slinga.

Jag är uppriktigt stolt över mig själv men mest av allt är jag tacksam att jag hittade rätt tränare för mig -Johan Carlaby @Nordisk hälsa, har hjälpt mig varje dag när jag velat ge upp, han har funnits där när jag haft frågor, han peppar, han tar inga ynk eller bullshitbortförklaringar. Han bara ÄR rakt uppochner – Faktum är att han gick runt på händer idag!

Förrutom träningen i sig är det också roligt med gemenskapen, peppen vi ger varandra, vi som tränar för Johan, vi som tränar på samma anläggning. Det är sådan bra och rolig stämning, alla gör sitt! Det är som att hitta en andra familj där vi liksom går igenom samma saker fast på olika sätt -Är så himla glad att få vara en del av den familjen!

Detta är den bästa investering jag någonsin i mig själv och det ger onekligen ringar på vattnet. Numera tränar även Ugglan för Johan. Jag har ett liv i fullfräs och jag får äntligen göra mig själv förvånad OCH gunga i romerska ringar!

970F86DC-246C-42BC-AEF8-DF79936DA05A

Så jag är glad över min bloggtystnad för där lever livet. Där leker livet, där ler livet, där händer det. Jag har inte längre mörkt hår, det är numera hyperblonderat så att jag gått runt och sett ut som en gul senapsburk. Jag svär över sommarbusstidtabellen. Jag käkar avocado, jag jagar jordgubbar och jag säger voj voj över det långa sommarlovet som nu startar och där jag kommer jobba nonstop (med GLÄDJE) varje dag.

583C8B3C-F4DA-4963-B240-73B6EA3F0B18

Å varje dag tackar jag för ett liv i rörelse…. jo banne mig även när Johan säger ”…va bra att du gjort fem bra benböj men du har fortfarande fem kvar att göra….”

//a

 

4 kommentarer

IQ dropp…

Av , , 2 kommentarer 17

Jag är så levande att jag inte har tid att skriva -Det är träning hardcore och det är grönsaker. Det är att få feeling och sätta i sig en glass i vårsolen så att magen exploderar. Det är att jobba med fantastiska människor på en positiv och fin arbetsplats. Det är att dejta och få lära känna en helt ny människa.

Men mitt i livet kommer jag ändå på mina idéer som att testa LÖSNAGLAR! Herregud jag har undvikt all form av nageltrender och hållit mina naglar mina egna -Jag kan måla och lacka men mer än så har det aldrig blivit. Tills i helgen! Då kom jag på att det vore en bra idé att köra all in.

IMG_1667
Det var inte svårt att få naglarna på plats, det såg väldigt fancy ut och jag kände direkt hur jag började spreta med fingrarna. Ungefär två minuter efter att jag hade fått allt på plats skulle jag dra på mig ett par strumpor vilket höll på utmynna i katastrof -För hur får man på sig strumpor när man har smärre paddlar på fingrarna?!

Det var alltså lördag, runt middagstid dom kom på plats och på söndagkväll kände jag att jag hade fått nog. Inte min grej.

Kunde inte ens för mitt liv tänka mig att träna med dessa spatlar, så steg ett var att klippa ner dom. Därefter skulle man doppa fingrarna i en BURK, ett finger i taget. Först skulle man sitta stilla i två minuter, därefter skulle man börja rotera burken runt sitt finger… i TJUGO MINUTER?!?!?!?!

Vem HAR den tiden? Att lägga 200 minuter på att få bort några himla ditlimmade naglar!! Jag höll på bli knäpp och efter 2,5 timme hade jag både ont i huvet och mådde illa av ångorna. Jag messade så gott det gick till min närmsta krets om hur mitt IQ droppade för varje sekund jag satt med fingrarna i en burk och snurrade…

IMG_1680

Näee, det må vara supersnyggt på andra men det är inte jag.

IMG_1727
Jag är mera svett, tights och valkar i händerna just nu och det känns helt okej!

Imorgon väntar en spännande dag i Stockholm då jag skall vara med på MOD -Mer organdonation årsmöte! Skall bli roligt att få kicka igång det viktiga arbetet även här i Umeå!

Let’s roll…

//a

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Det tar…

Av , , 2 kommentarer 19

Igår på morgonkvisten undrade min chef om jag hade möjlighet att jobba. Jag var egentligen ledig och hade en hel del inbokat men det var inga problem att åka iväg och göra några timmar. När jag kom till mitt jobb hade jag en matlåda i handen och det första jag gjorde var att förkunna att jag skulle komma att behöva en rast för att få i mig min mat.

I lådan låg allehanda rostade grönsaker och några skivor nötstek med sås, detta toppat med cashewnötter -Det är nya tider i mitt liv!

Om jag tidigare varit Skalman när det gällt sömnen, så är jag nu en fullt utvecklad Skalman med mat och sovklockan. Träningen tillsammans med Johan kräver planering, fokus och jävlar anamma.

Jag kan absolut erkänna att han inte känns som en favorit när han står och säger ”-Du har TVÅ kvar, kom igen” eller ”…tryck upp höften nu och ihop med skulderbladen det är bara 20 sekunder kvar…”

Jag har aldrig tränat på detta sätt någonsin och jag älskar det. Jag får bita ihop, svetten sprutar, tårarna bränner och jag fattar inte riktigt att jag faktiskt gör det jag gör. När passen är slut är min kropp genomkörd och jag är så innerligt tacksam och tillfreds med hela mig själv. Hardcore är vad det är. När jag på smått skakiga ben lämnar lokalen känns det som jag skall braka ihop -Men en måltid senare och jag är pigg och vaken igen.

Och jag är glad. Och stolt över vad jag gör för mig själv och min hälsa.

Jag kör tredje veckan nu med denna nya träning, jag har tagit mig igenom detta utan att bli sjuk (förkyld), jag har inga skador (som jag brukar lyckas med på egen hand!) och maten kommer naturligt eftersom träningen kräver energi. Jag orkar mera rent allmänt vilket är ett unikum för mig. Kanske orkar jag mera eftersom sömnkvaliten är en helt annan?!

Min vän i 08-land har idag sin första träning med PT och jag önskar att hon får uppleva samma pepp, motivation, vilja och glädje som jag får göra. Det är nästan så att jag måste flexa bickarna bara för att…

Nu vankas gröt, frukt och ägg till frukost för att kicka igång dagen därefter ser jag framemot en dag på jobbet MED matlåda!

//a

Nordisk hälsa…

Av , , 4 kommentarer 22

Nu jädrar kommer en gymselfie…..

1595CAA9-01CC-45F0-AEE5-9045399C3182

Jag har som sagt bytt liv, som en orm som ömsat skinn, är så innerligt trött på att vara den snälla tanten med svintohår! Nej tack, det passar mig inte alls. Jag är klar med den tiden och redo att göra jobbet med min fysiska kropp!

Min kropp passar inte längre min person och jag började runt årsskiftet att ”träna”, hur har det gått? Sisådär måste jag säga.. Stunderna på gymmet har känts väldigt poänglösa om jag skall vara helt ärliga. Jag har brakat igenom dom stackars maskinerna jag fått tilldelat och kört på konditionsmaskinerna. Jag har åkt hem och det har inte känts någonstans i kroppen att jag tränat.

Så ärligt talat har det inte känts roligt -Jag har varit ute och gått och bara rört mig massor MEN eftersom jag faktiskt HAR tränat så där så att det känts tidigare i mitt liv har detta inte känts som träning.

Runt jul träffade jag ljuvliga Elin som började berätta för mig om Nordisk Hälsa och Johan Carlaby, en personlig tränare med ett annat perspektiv och tänk på hälsa, styrka och rörelse. Hon strålade när hon talade om hans träning. Nu är ju Elin en ung tjej och inte en rund svintotant som jag är MEN jag blev nyfiken för jag hörde att det var något dom hade som jag saknat. Så jag började följa Nordisk hälsa på facebook och instagram på inrådan av Elin, jag messade faktiskt och berättade kort vem jag var och varför jag hängde efter på sociala medier och vi har haft ett intressant utbyte av tankar.

Nordisk hälsa (där Johan finns) skrev ett otroligt bra inlägg runt nyår om motivation, och lade fram det på så sätt att det inte handlar om motivation utan om ViLJA -Den tog i mig.

Vilja -Jag vill förändras… Jag har stått stilla i 7 ÅR!!! Jag vill något nytt, jag är allergisk mot soffan och Netflix, jag vill ha rörelse, aktivitet, liv, glädje -Så jag har kört, på gym och så har tiden gått utan att något liksom händer. Sitta och dra och pressa maskiner gjorde jag för 20 år sedan!

Så såg jag denna annons i de sociala medierna (fast med datum nu i mars!) (Nordisk Hälsa)

Bild:Instagram Nordisk_hälsa, används med tillstånd.

Bild: Instagram Nordisk_hälsa, bild används efter inhämtat tillstånd

Johan skulle hålla Steg 1 -Så jag anmälde mig. Jag tänkte mig inte för jag bara hoppade och i söndags deltog jag i workshop om Benstyrka. När de tre timmarna var slut rann jag över vägen och på någotvis tog jag mig till mina föräldrar och Tarzan fick skjutsa hem mig -Det var färdiggått för dagen so to speak.

Träningen var något HELT annat, har aldrig i hela livet varit på värre eller mera fantastisk träning. Höll både på svimma och spy. Blev otroligt GLAD av dagen och att även jag som tant klarade av det hela utifrån mina förutsättningar. Fick hela tiden jättebra information och förståelse för vad vi pysslade med. Två dagar efter hade jag bisarr träningsvärk (samtidigt som magsjukan hälsade på) Jag har aldrig känt mig mera levande och stark där jag stapplade runt på mina stumma ben. Fick lite tips av Johan på vad jag skulle göra för att motverka det hela -Självklart fungerade det!

Jag tänkte att jag med min vikt g.a.r.a.n.t.e.r.a.t skulle ha ont i knän och leder eftersom jag faktiskt hoppade (eller ja, försökte i alla fall) -MEN det har inte gjort ont någonstans på annat sätt än härlig, massiv träningsvärk i delar av benen som jag inte visste att jag hade!!

Jag fick träna med Johan i onsdags också, det var bara att hoppa jämfota från hukstående, gå som en struts och allehanda övningar, svetten sprutade! Idag tränade jag själv på gymmet och körde uteslutande de övningar jag lärt mig under veckan -SÅ ska det kännas! NU känns det roligt!! Senast jag upplevt den där totala rörelsen i hela kroppen var för massor med somrar sedan när min bror körde yoga med mig i stugan.

Vad jag har saknat denna inspiration! För med rätt inspiration kommer viljan och med viljan kommer drivet och det kom helt rätt i tid för mig. Det finns garanterat en mening med att det blivit exakt så här!

Nu håller jag tummarna att det finns utrymme för mig att få fortsätta träna med denna personliga tränare som KAN sin sak och som defacto KRÄVER resultat av den som vill träna med honom! -Sånt behöver gormiga själar som jag!

Denna fredagskväll avslutas tidigt och jag gör mig redo för att jobba därefter vankas middag ute med en vän från förr som hörde av sig idag! Fast innan jobbet ska jag göra mina 20 minuter hemma enligt rekommendation!

Livet är gott!

//a

PS: som fri agent har jag inte erhållit ersättning för att skriva detta inlägg! Däremot uppmanar jag alla som vill ha VILJA till hälsa och rörelse att vara kritisk mot PT:s och att söka tills man hittar den där människan som levererat kvalité, kunskap och som är en MÄNNISKA!

Bild: @nordisk_hälsa (instagram) Bild används efter inhämtat tillstånd

Bild: @nordisk_hälsa (Instagram) Bild används efter inhämtat tillstånd.

4 kommentarer