Etikett: känslor

Social Jetlag…

Av , , 4 kommentarer 8

Denna afton lider jag av social jetlag. Det känns som att senaste åtta dagarna varit ett långt crescendo som slutade i total ensamhet! Ja, förutom katten…

Det har varit min väninna som packat och flyttat, det har varit mina päron som packat och åkt och det har varit min ljuvliga son som kommit hem för några dagar med mig men som mest varit oroad över att han så snart skulle åka igen.

Nu när alla sagt sina Hejdå och jag dragit igen dörren känner jag att jag är trött. Jag är en sådan människa. Absolut introvert. Många misstolkar introvert med blyg/timid/socialt skygg vilket inte stämmer ett smack på mig. Introvert/extrovert handlar väl mera om hur man laddar EFTER socialinteraktion.

Detta åtta dagars långa crescendo har iallafall gjort att jag känner att jag behöver vara ifred, ladda mina batterier och sortera allt som hänt. Jag vill inte ignorera det faktum att jag kommer sakna min vän och jag är faktiskt ledsen över att hon inte kommer sladda in och slänga sig i min soffa en helt vanlig tisdag!

Jag tror det är vanligt men jag kan ha fel… Att vi ignorerar våra känslor, stoppar undan dom, sväljer och sätter på ett fett leende som inte riktigt når våra ögon.Jag har liksom lärt mig att det inte fungerar särskilt väl för mig i det långa loppet.

Så denna afton tillåter jag alla känslor komma så att jag själv kan köra ett fem-dagas crescendo på egenhand som får kulminera i semester…

Äntligen nedräkning även för mig!

//a

Ligga i charken?!

Av , , 2 kommentarer 12
The Untouchables, 1987

The Untouchables, 1987

När jag fyllde 40 år höll jag ett tal. Det talet riktade jag till mina föräldrar. Jag inledde med att jag skulle kunna ta tillfället i akt och tacka för att dom alltid finns och att jag älskar dem… Men se den sentimentala vägen hade jag ingen lust att gå den dagen. I stället konstaterade jag i mitt tal att mina päron skulle tacka MIG!

För utan mig, hur lugnt och tråkigt skulle inte deras liv vara då? Det är ju jag som rör om i grytan i vår familj, det är jag som står för underhållningen åt alla håll och kanter. Utan mig skulle dom aldrig fått Apple-Tv och aldrig hålla sig a’jour med alla nya termer. Utan mig skulle dom gå runt i en rosa illusion att alla män och kvinnor är finfina och trevliga och att det är hur enkelt som helst att hitta en partner.

Nej tacka vet jag verkligheten!

Har man en gång fått hjärtat nerknövlat i en obarmhärtig köttkvarn och kommit ut på andra sidan som en blödande massa då blir man lite… Hur skall jag formulera mig… Skeptisk?! Mindre naiv är ett annat sätt att utrycka det hela.

Min vän går just igenom den där processen och har just skrapat upp sig från marken. Jag har själv varit där så jag vet precis hur jävla ont och bisarr det kan vara. Känslorna som en gång var kärlek blir till sorg, ilska, skam och det är bara att rida ut dem en efter en tills intet finns kvar. För med tiden känner man inte dom där häftiga affekterna åt något håll. Vi läker om vi vårdar oss själva.

Alla kan laga och limma ihop sina brustna hjärtan och jag tror på att ta den tiden innan man kastar sig hals över huvud till en ny famn. Bagage -Sure, men var klar tack!

Igår låg min kompis i min soffa när vi matade dom sista avsnitten av Homeland. Under tiden satt jag på golvet och petade med ett nytt pussel. När serien var slut betraktade hon mig där jag satt på golvet.

Hon sa: ”-Du oåtkomlig Anna!”

Ja, så kanske det är! Oåtkomlig… Vilket fantastiskt ord.

Mitt hjärta är inte längre ett 2.000 bitars pussel som måste läggas. Jag har lagt mitt pusselhjärta och jag är lycklig över motivet som växt fram. Det är Jag!

Jag har således inget hjärta som behöver läkas men å andra sidan vet jag inte om jag i nuläget har lust att slänga ut det i charken igen! Kanske kan vi alla behöva stå stilla en stund och bara vara lyckliga med oss själva?! Vara en aning oåtkomlig, en smula onåbar eller oberörd av alla stormande känslor som involveras i en relation?!

Om jag ändrar uppfattning har jag ju den stora glädjen att få gå på lokal i helgen och dra upp medelåldern…

//a

 

 

Sex mot huvudvärk!

Av , , 2 kommentarer 9

Aftonbladet har presenterat en veckas lång artikelserie med namnet "Sverige Ligger" då man gjort en omfattande studie av svenskarnas sexvanor.

Sex är en del av konceptet HÄLSA. I Sverige har vi inte tid. Vi orkar inte och vi pillar tydligen hellre på våra mobiler och surfplattor än på varandra. Vi är stressade och känner nada lust. Detta ses i artikelserien som ett folkhälsoproblem man benämner det i en artikel som "sexnöden" då sexuellt välbefinnande är en viktig del i folkhälsan.

Aftonbladet tar upp tillgängligheten av porr 24-7 om så önskas, vilket inte ökar lusten utan snarare kväver den! Ungdomar är idag förvirrade över skillnaden mellan porr och sex. Man kopplar inte ihop känslor med sexet utan oroar sig mer över att kunna leva upp till "idealen" som målas upp i porrfilmerna eller att ställa upp på saker som man kanske inte riktigt vill.

Jag är spyless på porr och sex som konsumtionsvara. Jag har länge sagt att vi lever i en översexuell tid. När man inte ens kan genomgå en magnetröntgen utan att en karl skall komma med en kommentar som anspelar på sex och att "föra in den" DÅ vill jag verkligen spy högt och ljudligt! Va fan liksom?!

Jag är så sjukt tacksam över att inte vara ung idag utan faktiskt vara precis där jag är. Jag håller absolut med att sex ingår i begreppet hälsa. Människan behöver sexuell tillfredställelse oavsett om det är MED eller UTAN en partner! Jag tror också att närhet, intimitet och kärlek är nödvändigt för att sex skall bli bra och tillfredställande på alla nivåer och inte bara en fråga om konsumtion av ett kön. 

Det är kärleken som föder lusten, inte porr! (som sexologen Maj-Brith Walan konstaterar).

Sååå för folkhälsan hoppas jag alla drar sitt strå till stacken! Å kom ihåg att sex är bästa medicinen mot spänningshuvudvärk :-)

//a

Dum och Dummare…

Av , , 2 kommentarer 9

 Det är i andras sällskap vi blir medveten om oss själva. Samtal och dialoger är utvecklande. Så finns det dom där dialogerna som får en att undra om man i överhuvudtaget klättrat ner från träden ännu.

Ibland, när jag står i köket efter middagen, kan diskmaskinen slamra, vattenkokaren är igång samtidigt står jag och diskar ur en kastrull och köksfläkten snurrar ännu. Så hör jag sonen ropa något från sitt rum. Ty där inne står han med huvudet ner i stora legolådan och rotar och rotar i jakten på magnetpilar. Lego skramlar så där ihåligt och plastigt vasst. Han hittar inte sina pilar utan behöver hjälp. Då börjar en sådan där fruktansvärt ointelligent konversation.

”-Mummel vrål mummel” ropar sonen. Jag inte hör ett smack i allt brus

”- Va? säger jag

”-Mummel vrål VRÅL” skriker han

”-Men vad säger du?! skriker jag

”- VRÅL VRÅL VRÅL” vrålar han

”-Va?! Men jag hör inte vad du säger” VRÅLAR jag

Då ser jag mig själv utifrån och jag börjar oftast flina åt detta spektakel. Likvärdigt ointelligenta samtal händer när jag står i duschen och något ”AKUT” händer. Sonen pratar, jag svarar ”VA”, han skriker, jag skriker och han vrålar och jag vrålar och ingen hör någonting.

Det slog mig att dessa dialoger är lika idiotiska, komiska och poänglösa som att diskutera med en människa i affekt. Jag vill aldrig diskutera en sak om jag är förbannad eller ledsen MEN problemet är ju att man inte alltid har den där kontrollen att hantera det konstruktivt när man spårar ur.

Igår ploppade en sådan där innerlig lavahet ilska upp, den som fick stå som måltavla var sonens pappa. När ilska vänds mot andra blir vi fientliga –Check! Det är vanligt att det går ut över oskyldiga –Check! Uttryck som detta kan ta är vredesutbrott (check!), överdrivet kritisk inställning (check!), debatter blir slagfält (check!) för att nämna några. Sonens pappa fick således ett osande, rykande hett sms som innehöll både en och fem svordomar, påhopp och osanningar…

Jag var så FÖRBANNAD! Affekter är smittsamma så möter man någon som är förbannad tänder man lätt till själv. Det är JUST då man hamnar i Dum och Dummare dialoger som bara är destruktiv pajkastning som heter duga!

Jag fick ett sms till svar efter en stund. Det stod bara att han förstod att jag hade en jobbig dag och KRAM. Då insåg jag hur jag agerat. Jag fick igår veta att jag skall opereras nästa vecka. Jag var alltså i grund och botten RÄDD, orolig, trött och frustrerad. Jag vände detta till ilska (som ger känslan av kraft och energi) och lackade ur.

Jag var i det fallet precis som sonen som står och rotar bland en miljard legobitar och börjar skrika. Istället för att besvara vrålen med ett ”Men VAD säger du?” besvarade sonens pappa mitt skrik med att slå av vattenkranen, stänga av fläkten och LYSSNA vad jag egentligen sa. Igår behövde jag verkligen bli hörd och inte bemött! 

När jag drog iväg mitt elaka sms var jag så arg så tårarna sprutade. Sedan med facit på hand kan jag bara konstatera att jag är blott en männsika med hela registret av känslor och affekter. Kan man knäcka dess koder kan man flina gott åt sig själv i sina egna Dum och Dummare ögonblick!

//a