Vi har satt visningsdatum för huset men igår ringde mäklaren och hade en stockholmare som ska åka hem på fredag. De vill absolut titta på huset när de nu är uppe i Njurunda så på torsdag ska de komma förbi. De får ta huset som det är, det blir ingen extrastädning och det är de införstådda med.

Någon lägenhet har vi inte hittat ännu. Jag fortsätter att leta. Samtidigt fortsätter rensningen, 7 måndagar i rad har jag varit iväg med skräp. Jag brukar åka så att jag finns på plats när de öppnar men igår åkte jag dit omkring 15.30 och minsann, inte en bil i sikte. Jag fick stå där alldeles ensam och slänga mitt skräp. Idag hade jag packet bilen full med wellpapp och tro det eller ej, när jag kom för att slänga det så fanns med 3 helt tomma containrar. Wow, vilken lycka. Jag har hamnat i ett flow med mitt skräprensande.
Man får glädjas åt det lilla!

Igår fick vi se rovfågelsungen igen. Den hängde ovanför oss, blickstilla, innan den snabbt dök ner och hoppas vi, fångade något. Så mysigt fast inte för bytesdjuret förstås. Vi satt ute i skuggan i stort sett hela dagen igår, lördag. Det var alldeles för varmt för att vi skulle kunna vara ute i solen. Fint sällskap hade vi en lång stund under dagen. Små fåglar, eller småfåglar, som växlade mellan att äta bär i häggmispeln och leta protein bland vindruvsrankorna. Det ser ut att bli dåligt med vindruvor i år, men det ser fint ut i alla fall med alla gröna blad.

Inte heller tomaterna har gett någon bra skörd. Jag undrar om det är den tropiska värmen vi hade i maj, precis när de skulle börja växa. Något som växer bra är i alla fall de billiga 6-lökar i en påse som jag köpte på Lidl. Märkligt att det är samma blomma som kan se så helt olika ut.

Vi fick gäster i förrgår. Naturligtvis var det jättevarmt i förrgår och spöregnade igår. Gästerna tog en tidig morgonpromenad som slutade med att de kom hem genomblöta. Sedan vräkte det ned hela dagen, så tråkigt. Idag har det varit varmt men lite gråmulet så jag tog fram mina lådor med gardiner och tyger. Nu har jag sorterat ut två lådor med tyger, behöll ett par snygga panelgardiner och ett tyg som jag ska sy gardiner av. De ska ett barnbarn få. Resten åker till  Återvinningen på måndag. Hurra vad bra!

Lite less blir jag på Livskamraten. Han står i förrådet och plockar i timmar men vad gör han? ”Sorterar” säger han. Hurdå? Ingenting sorteras ut. Ska han ha ett verktyg så får han leta och leta trots att han ägnat så mycket tid till att sortera verktygen i olika lådor och boxar. Vi blir faktiskt lite sura på varandra. Jag kan ju inte låta bli att säga: ”du ska bara ta i en sak en gång, ska det slängas lägg det direkt i påsen, boxen, vad som helst. Ska det vara kvar, lägg det på rätt plats direkt”.

Ja, så kan jag inte låta bli att säga. Tjatig kärring har man blivit, ack ja. Han är ju inte ensam om att inte hitta saker förstås. När jag rensade upp i källaren så hittade jag flera matsorteringspåsar och väl inpackade i dem dahlia-knölar! Bortglömda och har legat där i två vintrar. Jag tog upp påsarna och kände på knölarna. De flesta kändes mjuka så de slängde jag. Ett par lökar hade börjat skjuta lite grönt så de lade jag åt sidan för att ta hand om sedan. Den har legat ute på bänken och idag upptäcker jag att de har ordentliga gröna skott. Nu är de planterade men namnskylten har jag tydligen kastat bort, snabb och effektiv som man är.

För ett par dagar sedan när vi satt i favoritmöbeln loungesoffan så prasslade det till ordentligt i häggmispeln bredvid. Prassel, prassel så kom det fram en fågel och inte vilken fågel som helst. Nej, en ung rovfågel. Gissa om vi blev överraskad, har inte en aning om vilken art det var men blivande rovfågel var det i alla fall.

Igår satt vi på samma ställe och minsann, då kommer det en ung rovfågel igen som inte verkade veta vart den skulle. Det måste finnas ett bo alldeles i närheten och vi hoppas så att vi ska få se någon av föräldrarna snart. Det har aldrig hänt förr att någon ung rovfågel varit och snurrat runt vid vår uteplats. Det finns så många intelligenta djur i vår värld, men denna fågel verkar inte ha fått ordning på sin kompass ännu.

I dag är det en riktig söndag, ni vet en sådan där dag som liksom bara sträcker sig åt alla håll och aldrig verkar ta slut. Det regnar oavbrutet och vi har redan hunnit se en långfilm på Viaplay. Jag läste snabbt i presentationen av filmen att den tilldrog sig på ”den vackra engelska landsbygden” så den valde jag. Men ack, så otäck den var. Fel val helt klart. Märkligt att jag kan läsa om vilka otäckheter som helst, men att se dem på film, nej det kan bli för mycket ibland.

Jag har i alla fall packat en sopsäck till som ska iväg till Återvinningen i morgon, måndag. Bra gjort! Där fick jag en klapp på axeln, det kan man väl unna sig en sådan här regnig och grå dag.

Igår körde jag till Umeå, regn, regn och regn. Uträttade det ärende jag hade att göra, var förbi till sonen, kort besök, alla förkylda. Hann med att titta på en lägenhet som faktiskt var riktigt trevlig. Jag kände att där skulle jag kunna bo, åtminstone ett tag så kan man köpa en lägenhet senare. Åkte vidare tillbaka till Sundsvall. När jag kom till Nordingrå slutade äntligen regnet och väl hemma så var det strålande sol, trevligt men då var det dags att lägga sig. Det var den dagen det.

Idag har vi suttit i loungemöbeln i stort sett hela dagen. Undantaget var en 15 minuter då vi gick ner i källaren och fyllde en genomskinlig sopsäck med skräp som ska slängas i Återvinningen på måndag tillsammans med lite järnskrot.

Vi återvände till loungemöbeln och då dök grannarna upp med en påse nybakade bullar. Trevligt och gott. När de gått hem så serverade Livskamraten ett par rosévin och vi satt kvar och bara njöt. Vi njöt av värmen, av alla vackra dahlior, zinnior, trolldruvan, allt känns så sagolikt. Sedan kom Livskamraten fram med två brev som jag skrivit till honom.

Va!? har han sparat dem alla dessa år! När vi möttes i Stockholm den 9/7–16/7-71 så hade jag tydligen fått hans adress! Jag skrev till honom efter att jag kommit hem och berättade att jag varit på Arbetsförmedlingen och att de hade jobb att erbjuda om jag ville flytta söderut. En mening löd: jag längtar tills jag fyller 18.

Det andra brevet skrev jag när han var borta och jobbade i Oxelösund. Jag minns det för jag tog tåget och sov över hos honom en natt då. I brevet som var skrivet före jag åkte till honom förklarar jag hur mycket jag tycker om honom och hur jobbigt det var att han måste åka iväg och jobba. Jag skrev att mamma hade blivit arg på mig i telefon, arg för att jag grät över att han var borta. ”Man måste respektera en mans arbete” skrev jag att hon sagt.

Så märkligt, och underbart, att se sina känslor på pränt så här 53 år senare. Man känner igen sig men samtidigt känns det så overkligt – var det verkligen så jag kände och tänkte…

Ibland undrar jag över hur nyhetschefer väljer sina nyheter som ska ligga på första sidan? Då tänker jag på  de digitala nyheterna. Det händer så otroligt mycket i vår värld idag och ändå kan en ”nyhet” som att en portugisisk fotbollsspelare gråter mot Ronaldos axel ligga kvar i flera dagar. Bara ett exempel, det finns så många andra liknande pseudo-händelser.

Det viktigaste i våra liv just nu är förstås att hitta en bra lägenhet. Hus-annonsen ligger ute på nätet sedan i fredags och i lördags hade tre stycken hört av sig till mäklaren. Vi (läs: jag) tittar på lägenhetsannonser varje dag. En sak är säker och det är att det måste finnas en balkong och något fint att titta på, annars klarar vi inte att bo i lägenhet. År 1979 var sista gången vi bodde i lägenhet och vi har väl skaffat oss lite krav sedan dess.

Idag ska vi i alla fall ut och äta. Vi har gratulerat ett barnbarn på morgonen som fyller år. Dessutom har vi pratat om den morgonen för 53 år sedan när jag och två av mina tjejkompisar hade åkt buss från Umeå och satt och morgonfikade i köket hos en kompis som flyttat till Stockholm. Då kom hennes pojkvän och hälsade på. Med sig hade han världens vackraste kille som inte sade ett ord under hela fikastunden. Då vi tjejer skulle gå för att sova en stund efter bussresan frågade han mig vart vi skulle gå på kvällen. Det var en lördag. Vi ska gå på Malmen, svarade jag och resten är historia, 53 år av historia. Vi pratade idag om hur märkligt det var att när vi  träffades på Malmen så var det så självklart att vi skulle vara tillsammans. Märkligt hur det kan bli.

Vi ska vara lite extra snälla mot varandra idag och vara glada åt att vi är tillsammans. Var rädda om er och ta hand om era familjer och vänner. Kram

Japp, nu är annonsen ute och både Livskamraten och jag har hamnat i en formsvacka kan man säga. Luften har fullkomligt gått ur oss och vi hamnar mest på rygg i soffan. Så det kan bli.

Ute är det minst sagt växlande väder, sol och regn om vartannat så Uterummet kommer väl till pass. Jag sover alldeles utmärkt där med den följden att jag inte kan sova på natten. I natt släckte jag lampan efter kl 03 och det är ju inte så bra. Om jag ids så ska jag skruva isär en fåtölj, kanske två, så har jag i alla fall gjort något. Ni vet, det är sådana där IKEA Poäng-fåtöljer, gungstolsmodellen. De är sköna men vi har inte plats för dem så en står i Uterummet och tar utrymme, det är aldrig någon som sitter i den. En står i hallen och den är verkligen i vägen. Nej, skruva (eller i nödfall, såga) isär dem så de ryms i bilen och så blir det en tur till Återvinningen Svartvik på måndag igen. Jag har gjort fyra rundor senaste månaden så varför sluta nu? Så mycket som möjligt ska bort innan flytten.

Lite oro känner jag dock över möjligheten att få lägenhet i Umeå. Man har ju en del krav och det verkar inte så lätt att hitta något som fyller kraven. Det kanske blir som Livskamraten sade igår: vi sitter i en liten 1:a och tittar på varandra.

Usch, nej, dags att leta reda på en skruvmejsel och demontera några fåtöljer! Uppåt och framåt!

Nu har vi nog snart gjort allt som krävs inför en flytt från SpanskaVillan. Radonmätning pågår, vi väntar på beskedet om vattenprovet och energibesiktningen är gjord.

Men så vemodigt det känns. Vi sitter ute på morgnarna i lugn och ro och betraktar allt vackert omkring oss. Dagarna blir väldigt korta för vi kan sitta kvar i morgonrocken ända till dess att det är dags för lunch. Vi har bestämt att vi vill lämna ganska mycket möbler kvar i huset. Vi tänker inte packa något flyttlass utan vi vill börja på nytt när vi väl hittat en lägenhet. Igår var vi ute på restaurang och åt en  underbart god middag. De hade väldigt sköna stolar där, nästan som små fåtöljer. Alltså låg jag och tittade på matsals-
möbler igår kväll, men hittade inget som jag ville ha.

Idag åkte jag och hälsade på en granne som just sålt sitt hus och flyttat in i en 2:a på 54 kvm. Det var bra att se hur 54 kvm ser ut i verkligheten. Jag kunde direkt konstatera att någon 2:a vill jag inte ha. Då skulle det kännas som att man sitter i knät på den andre hela tiden. Nej, lite mer utrymme krävs för 2 personer. Det mest positiva med den lägenheten var att man såg rakt genom lägenheten ut över älven. Så vackert och härligt och med en fin strandpromenad alldeles utanför. Så vill jag ha det!

Jomenvisst, åkte vi på öppen trädgård i lördags. Där satt de och fikade i lugn och ro. Vi var ute en dag för tidigt. Snopet! Det var bara att åka hem igen. Men i förmiddags var vi på plats igen. Det är en sådan fantastisk trädgård. Ägarna bara utvecklar den och hittar nya sätt att designa den. Det är helt underbart att bara gå och strosa omkring och sedan avsluta med kaffe och gott fikabröd.

Den rabatt som jag tycker mest om är den som heter ”Vita rabatten”, den är ljuvlig och jag kan inte se mig mätt på den. I år frågade jag vad den stora vita växten i bakgrunden är: Gillenium, så nu ska jag se om jag får tag på en sådan. Den skulle vara så fin i bakgrunden på ”dagbädden”. Är det lönt att skaffa en ny växt när man ändå planerar att sälja? Ja, kanske inte, men nog vore det trevligt att ha den.

Bild /Svala

Det är den vita fluffiga växten längst bak jag menar. Tydligen ändrar den färg på hösten och blir orange. Jag har svårt att tänka mig det, men det låter läckert. I morgon måste jag åka iväg med vattenprovet till Busstation så då passerar jag lämpligt nog några handelsträdgårdar.

Ack ja, jag har gjort lite nytta också. Förberett inför HLR-utbildning i september för PRO styrelsen och cirkelledare. Kan jag känna mig nöjd med helgen då? Ja men visst, klappar mig på  axeln. Ha det så bra!

Ibland måste man bita sig i tungan för att inte klaga på värmen. När värmen passerar +30 så är det bara att konstatera att nu går det inte att vara ute. Bara att gå i trappan ner till sjön är för jobbigt. Det snurrar mer än vanligt i huvudet skulle jag vilja säga.

Nu har vi gått in för dagen och vi hoppas på lite regn i natt. I morgon är det ”Tusen Trädgårdar 2024” så då får det gärna vara uppehåll igen. Som vanligt de senaste åren ska jag besöka en trädgård nere vid golfbanan. Hon har en fantastisk trädgård (och gott fika) så dit måste man. Nu ska jag kolla om det finns andra öppna trädgårdar här i närheten. Jag ser fram emot lite stimulans i värmen. Sköt om er i värmen! Kom ihåg att vintern är snart här…..