Det nya året närmar sig. Vad kommer det att innebära? Inga löften tänker jag avge, jag vet att de har jag glömt redan på nyårsdagen. Det vanliga tänker jag förstås; äta mindre, äta nyttigare, motionera mera. Det har jag väl tänkt de senaste 20 åren, men den yta jag upptar på jorden blir stadigt större, flåset blir sämre och sämre så det är väl inte mer att orda om det.
Nej, den stora förändringen är förstås att jag inte längre har ett arbete att gå till utan nu ska jag bara vara ledig och ägna mig åt mig och Livskamraten. Vad vill vi, det är den stora frågan.
Tidigare har det känts som att det har handlat om att vara i SpanskaVillan så mycket som möjligt, njuta och ha det bra. Däremellan vara med barn och barnbarn, släktforska, kanske läsa någon kurs, gå på badhuset, flum flum flum. Men nu har det tillkommit en faktor; utlandsboende. De sex veckorna på Cypern väckte mersmak. Tänk att inte ha något alls att sköta om utan bara vara.
Men jag älskar ju min SpanskaVilla! Fast just nu känns det som att den innebär arbete, arbete, arbete. Vi hade tänkt ägna denna vårvinter åt att i lugn och ro färdigställa vårt utekök nu när vi fått det inbyggt med huset. Emellanåt tänkte vi sticka emellan med att sätta upp någon list i det nyrenoverade allrummet, allt i vår egen takt.
Men nu har vi den stora granen som fallit in på grannens tomt. Vi har andra träd som om de också bestämmer sig för att nu har de tillbringat tillräckligt med tid med rötterna i backen, nu faller vi också, då har de ingen annanstans att falla än på befintliga byggnader. AAAAAAHHHHHH. Hängrännan har slitits loss och hänger halvvägs ner på backen, några nockpannor på de fina, gamla murarna har trillat i marken. Vi kommer aldrig i kapp. Just nu betyder SpanskaVillan bara arbete.
Mycket att tänka på, många saker som ligger i vågskålen. Suck….
Senaste kommentarerna