Som många andra i Corona-tider så har besöken hos frisörskan uteblivit och nu såg jag verkligt vildvuxen ut. Så jag bokade en tid hos en, för mig, ny frisörska. Hon håller till i samma underbara lokal som min fotvårdsspecialist så det kändes bra att gå dit. De håller till i en gammal banklokal som är så vacker med fina golv, underbara fönster, högt i tak, ja helt enkelt jättefint. Frisörskan såg väldigt ung ut så jag tvekade lite, men jag vet att hon klipper bra så jag tog mod till mig och gick dit. Hon fick fria händer så hon lade lite färg på överhåret och klippte mig ganska kort. Inte nog med det, det visade sig att  hennes stol vid tvättstället var en massagefåtölj!!!!. Underbart, jag fick ligga och njuta av att hon tvättade mitt hår samtidigt som jag fick massage på överkroppen. Njutning! Ett tips till eventuella frisörer som läser detta; gör era kunder lyckliga och köp en massagefåtölj. Nu känner jag mig så nöjd med håret och livet.
Sedan bar det iväg till Birsta för att köpa röda julgardiner, brodergarn, ny arbetsjacka och ny kupévärmare. Min gamla arbetsjacka for lite illa av allt eldande av ris. När jag eldade på marken uppe vid vägen så lyckades jag riva sönder jackan lite här och lite där. Sedan avslutade jag med att elda i tunnan nere vid sjön och lyckades hålla ärmen lite för nära elden så jackärmen blev ordentligt svedd. Ja, så kan det gå. Jag är nöjd med att ha varit ute bland folk. Måtte det nu inte komma surt efter. Usch och fy Corona, kom inte hit!

Adventsfesten i lördags blev ju inställd med anledning av Corona. Ett grannpar efter vägen har haft sjukdomen enligt grannfrun. Hennes man förnekar dock detta?! Vi bestämde oss för att vi och två andra grannpar skulle våga träffas hos oss idag för att dricka glögg och kaffe. Vi har högt i tak, bra luftcirkulation, och stort så vi räknade med att det skulle vara säkert. Men nu ringde en av grannarna och de har rethosta, feber och maken har tappat smaken, alltså mat smakar inget. Så nu har vi avblåst kaffe- och glöggstunden och det blir skidåkning istället, alltså på TV:n. Jag träffade ju grannarna i veckan så nu håller jag på och känner efter väldigt noga hur jag mår.

Men ett ljus ska vi tända, advent är det i alla fall. Sköt om er så sköter vi om oss.

Julgardinen är uppe i gästrummet. Adventstjärnorna är på plats, till och med två röda dukar har lagts ut. Minsann, nu när det börjar mörkna så känner man lite julstämning. När man är ute och promenerar i det strålande solskenet kan man ibland glömma bort att julen närmar sig. Morgondagens adventfest är ju inställd tyvärr, men jag har köpt lite glögg och vi ska tända ljuset som vanligt på söndag. Alldeles ensamma….vi som brukade ha familjen på adventsmiddag, suck.

Mitt julklappsbroderi går framåt. Jag har gjort mittenpartiet och är snart färdig med högra sidan. Sedan gäller det förstås att få till en någorlunda liksidig vänster sida också. Där får jag nog ta hjälp för jag är inte duktig på att se avstånd och höjder. Jag har bestämt mig för att köpa ett par nya julgardiner, bara för att få lite extra julstämning. Ett par sammetsgardiner i riktigt djuprött, det är vad jag längtar efter just nu. På måndag blir det besök hos frissan och sedan tänker jag ta mig till Birsta och se om jag hittar några gardiner. Jag får väl vara noga och hålla avstånd.

Jag önskar er en trevlig helg. Ta det lugnt och sköt om er.

Jag går längs vägen någonstans i norra Sverige, ingen bil, ingen buss. Jag liftar och en bil stannar till. I bilen sitter Brad Pitt!? något åldrad men fortfarande mycket snygg. Han låter mig åka med och när jag tar fram mobilen för att ringa ”någon” och tala om var jag är så har mobilen laddat ur. -Inga problem, säger Brad. Han är hungrig och vill gärna stanna och fika och då kan jag ju köpa en ny laddare. Han har en laddare i bilen, men hans telefon är av en annan modell så sladden passar inte.

Så vi stannar till vid en mack vid vägen och där kan jag köpa en laddare. Brad har följt med mig in men ingen av de som är därinne känner igen honom. Vi går vidare till ett café och stannar till. Han köper massor av bakelser, men jag gör som alltid, köper en kopp té och en ostsmörgås. Jag frågar om det finns någonstans jag kan koppla in min telefon och expediten följer oss över vägen där det står ett par bord. Hon böjer sig och ur en liten håla i marken drar hon ut en sladd och kopplar in min laddare. -Men var går den där sladden du drog ut, frågar jag. -Ja, det är väl någon som inte kan tända sina lampor just nu, säger hon och pekar bort mot ett par hyreshus.

Det känns inte riktigt bra men jag tänker att jag ska ju bara sitta här en liten stund. Sedan kommer en tjej och sätter sig vid det andra bordet, hon drar också ut en sladd från marken och kopplar in sin telefon så då känns det bättre. Jag tackar Brad Pitt för att jag fått åka med honom och menar att nu ska jag hitta en annan skjuts för att komma vidare. Men han säger att han ska skjutsa mig ända fram vart det nu är jag ska fara. Men först behöver han duscha och ta det lugnt en stund.

Vi går alltså till badhuset, lånar badkläder och sätter oss i liten träsoffa som snart tippar framåt och vi åker ner i ett rör. Röret vindlar och kröker sig och slutar inte förrän vi hamnat i den kalla älven. Burr. När vi torkar oss så säger en man att vi är välkomna att följa med honom och hans familj hem på soppa. Vi tackar och promenerar iväg. När vi går förbi en fin restaurang som har dörrarna vidöppna säger Brad Pitt att vi ska gå dit och äta middag för soppa blir man inte mätt på. Jag tycker att han är lite oförskämd och försöker hyssja ner honom. Då säger mannen att de ska bjuda på palt och att då behöver man ingen annan mat. Jag börjar förklara för Brad vad palt är….

… och då ringer mitt telefonalarm och jag vaknar!

Hur ska jag tolka den drömmen?! Är jag besatt av min telefon? Var vi i Piteå? Vad gjorde Brad Pitt i Norrland? Vad gjorde jag där? Hur hamnade Brad Pitt i min dröm? Idel frågor. Jag undrar vad en drömtydare skulle kunna få ut av detta. Hur ska jag göra för att få drömma en fortsättning på drömmen?

Må så gott!

Igår blev det en trevlig morgonpromenad tillsammans med en av grannfruarna, hon är alltid glad, alltid positiv så att prata med henne gör att man glömmer det tråkiga. Fantastiskt eller hur?! Direkt efter promenaden bar jag upp resten av de smala klabbarna på vänster sida av slänten, klöv dem och staplade, jättenöjd med det. Inte nog med det utan vi täckte över de riktigt tjocka halverade klabbarna uppe vid vägen också. Sedan gick vi in och…..

Just det, gjorde absolut ingenting. Det slutade med att vi beslöt att ordna lite ”fredagsmys”, fast det bara var tisdag. Vi åkte och handlade godis och tidningar samt vin och hämtpizza. Så kan det gå efter att man tittat på information om Corona kl 14.00. Det blev alltså en väldigt lugn kväll, så är det.

Vad händer i världen för övrigt då? Tydligen har republikanerna, de kloka av dem, accepterat valutgången i USA så demokraterna kan börja förbereda sig för maktövertagandet. Det är positivt och bra.

En sjuårig rysk gosse har befriats från en pedofils källare där han suttit inlåst. Det är bra. Bra för gossen och bra för hans familj. Bra att att polisen samarbetat och börjat jobba koncentrerat med ”dark net”. Man har också använt sig av dark net för att spåra brottslingar här i Sverige. Det gillar jag. Nog måste polisen få ha lika duktiga hackers som brottslingarna har. Positivt och bra.

Ja, det finns saker som går åt rätt håll. Jag tar inte upp om det negativa som sker / skett i vårt land eller utomlands. Låt oss glädjas åt det lilla.

Så börjar en ny vecka. Idag har jag i alla fall fått ett avslut på något, jag har varit över med släktforskningspärmen till grannarna. Jätteroligt att få göra det. Nu hoppas jag bara att de tycker om det jag skrivit. Jag har haft roligt i alla fall.

En sak slog mig när jag lämnade över materialet. De pratade så ivrigt om allt jag skrivit och då menade de det jag skrivit ned på försättsblad och information om olika äldre uttryck. Det var det som ”imponerade” på dem, inte arbetet med att leta i kyrkböckerna. Jag försökte förklara att jag kan skriva löpande text hur lätt som helst, att det varit en del av mitt arbete, men det förstår de inte. Det är en del av mig. Väck mig mitt i natten och be mig skriva ett CV på någon, eller en uppsats på 3 A4, ingen match. Det kan jag göra.

Grannen är/var elektriker och jag försökte säga att ”ge mig en kontakt och be mig laga den”, det är en omöjlighet, jag kan absolut ingenting om det elektriska, tyvärr. Men ge mig en dator eller block och penna, då ska ni få se på annat.

Jaja, det är bra att vi är olika. Jag är glad i alla fall att jag kan lägga det ”projektet” åt sidan. Skönt.

Jag känner mig fortfarande lite seg och låg. Konstig beskrivning av hur jag känner mig men det betyder att jag inte har lust att göra något överhuvudtaget och känner mig lite tungsint. Ett ”projekt” håller jag på att avsluta i alla fall och det känns bra. Jag håller ju på med att släktforska kring de närmaste grannarnas anfäder. Det var länge sedan jag började och anledningen var att det skulle göras ett släktträd enligt holländsk modell till sonen och hans holländska hustru. Det saknades lite uppgifter så jag blev tillfrågad om jag ville kolla upp det.

Naturligtvis, det gjorde jag och sedan frågade jag om jag fick fortsätta forska i deras släkter. Efter att de samtyckt så började jag. Roligt! Jag gjorde upp en mall för att kunna skriva ut uppgifterna och då inte bara när de var födda och dog utan med den information jag lätt kunde få fram kring anfäderna. Det tar tid att göra något sådant och när datorn uppdaterade så försvann all dokumentation. Puts väck! Det ska ju inte kunna hända, men så blev det. Då lade jag av ett tag. Men nu har jag tagit tag i det igen och är färdig med grannfruns moders faders- och moderslinje. Jag skriver in de uppgifter jag fått fram om dem via husförhör och dödböcker och även information om deras respektive hustrur. Nu fattas bara att göra färdigt grannens faderslinje så är jag klar. Det är ju bara en bråkdel av deras anfäder, men de viktigaste och jag tänker nöja mig med det. Tanken är att jag ska överlämna en pärm någon av adventsdagarna. Den stora adventfesten nästa helg har ju fått ställas in, men att träffas för en glögg bara de närmaste grannarna och vi, det ska vi nog våga. Vi får hålla avstånd.

Det kommer att kännas skönt när jag får lämna ifrån mig den uppgiften. Nu hoppas jag bara att vi får ha lite klara och fina dagar så ska jag nog få orken tillbaka. Idag ser det ut som att solen ska få titta fram. När jag drog undan gardinerna från sovrumsfönstret så lyste solen på vassen och lärkträdet så att de såg helt guldfärgade ut. Härligt. Sköt om er så vi kommer ur detta Corona-elände.

Igår blev en ganska bra dag. Jag började med en lång promenad och njöt av att faktiskt se solen. När jag gick förbi Gästa Diner Ko kunde jag konstatera att kön till frukosten redan var lång.
Där bekymrade man sig inte om att hålla avstånd minsann. Nej, trängsel och knuffar var det, det gäller att hålla sig framme om man vill ha något i sig.
Oftast brukar det ligga minst ett par kalvar i maten, höbalarna, men nu är kalvarna för stora och många har säkert redan gått vidare
till att själva bli serverade på någon restaurang. Suck.

När jag kom hem packade jag 5 stora vedklampar i skottkärran och drog ned till förrådet. De var lite för långa för klyven så Livskamraten och jag hjälptes åt att klyva dem stående. Inte det bästa sättet men vi lyckades i alla fall med lite möda och stort besvär.

Sedan tog Livskamraten motorsågen och gick för att rensa i slänten ner mot sjön. Jag drog ihop lite ris till den galvaniserade tunnan nere vid sjön. Allting var genomblött och det var omöjligt att få elden att ta sig. Inte ens när Livskamraten kom med tändvätska och hällde över lyckades vi få fyr på elden. Sedan började det regna. Då blev det bara att avsluta allt och gå in istället.

Genomblöt var jag så det blev skönt att duscha och ta på sig torra och varma kläder. Vi enades om att nu var det färdigstökat och nu var det bara vila som gällde. Jag tänkte titta på Netflix som inte hade fungerat på länge. Där blev jag sittande, kollade inställningar, uppkopplingen mot vår internetförstärkare, eländes elände, men till slut lyckades jag få igång kanalen. Vi upptäckte att den isländska serien Fångade hade kommit med del 2 så vi började titta. Faktum är att vi såg ett par avsnitt och sedan blev det bråttom att laga middag. Det blev ingen festmåltid utan makaroner och korv, bara för att det skulle gå snabbt. Men det blev en skön kväll ändå.

Idag blev det ingen promenad på grund av blåsten. Istället blev det en tur till biblioteket. Det kommer att hålla stängt från och med måndag så jag har laddat upp med böcker. Dessutom har jag beställt mat för hämtning på lördag så vi kommer att kunna hålla oss undan både affärer och människor. Efter detta stök har vi pysslat lite med vedklabbarna igen. Det var stora träd så det är inte lätt att handskas med klabbarna. Livskamraten klyver klabben i 2 eller 4 bitar, vi fyller skottkärran och fraktar ned till förrådet och där sitter jag och försöker klyva dem, för det mesta stående för de är för stora att ta liggande. Man orkar inte många klabbar kan jag tala om, men vi tar det lugnt.

Nu blir det festmiddag med ett glas vin och sedan ska jag brodera framför TV:n. Jag klarar denna dagen också. Sköt om er.

Gårdagen ägnades åt släktforskning och fikafrämmande. Inte ens en promenad blev det. Även broderiet fick en vilodag, lusten att göra något infann sig aldrig. Men, i dag är en ny dag, öppen för…. allt faktiskt. Det regnar inte, så strax blir det en promenad och det ska bli skönt.

Sedan kan jag fortsätta klyva några stora vedklampar, dra ned lite ris till eldtunnan och ja…. kanske läsa en bok mitt på dagen. Kaffegästen igår talade om hur skönt det är att sitta framför brasan, insvept i en gosig filt och läsa en bra bok. Jag läser sällan på dagen, sparar det tills jag ligger i sängen, men det lät skönt. Man behöver ju inte vara aktiv hela dagen utan kan slappa utan att göra något  överhuvudtaget.

Så får det bli; mina planer för dagen blir – promenad, klyva fem vedklabbar, dra ihop lite ris och fylla tunnan, äta lunch och sedan blir det fria aktiviteter, i mitt fall läsning framför brasan fram till eftermiddagskaffet och därefter… ja vad? mer släktforskning en timme fram till dess att det är dags att förbereda middag. En fin middag med levande ljus, dock utan ett glas vin för jag ids inte åka till Systembolaget. Kanske lite efterrätt; brie i ugnen serverat med vindruvsgelé kanske? Ja, det känns bra.

Då kanske mina batterier blir laddade och den lilla höstdeppen ger med sig.

Så är det, den lilla höstdeppen har slagit till. Vädret är fuktigt och grått, jag jympar och går morgonpromenader, jobbar någon timme med att forsla in vedklampar från de fällda träden för att klyva dem inne i förrådet, jag har städat och gjort fint i bastun, jag tar in någon blomma då och då till Blomrummet, jag broderar, spelar sudoku, läser, ser på TVn och är så LESS på allt.

Så är det, jag är less på detta med att hålla avstånd från allt och alla. Vi sköter oss så gott vi kan och man blir bara ledsen när man hör hur Corona ökar överallt. Förra måndagen bestämde en väninna och jag att vi skulle promenera tillsammans varje morgon. Av olika anledningar blev det inga gemensamma promenader resten av veckan, men i morse tänkte jag att nu gör vi en omstart. Så kom ett sms: vi tror att vi har fått Covid så vi är sängliggande.

De är inte testade så det kan ju vara en vanlig förkylning, hoppas det. Sedan fick jag höra att en annan grannfru är i Ullared! Då får hon och maken hålla sig i karantän 2 veckor innan vi kan börja umgås på avstånd igen.

Två fester, den 21/11 och   28/11, har avbokats pga smittan. Men i morgon ska i alla fall en väninna komma hit och dricka eftermiddagskaffe, det ser jag fram emot. Man får roa sig så gott man kan. Uppriktigt sagt så är det svårt att motivera sig till att stiga upp ur sängen. Man får kanske prova att ta fram lite adventsbelysning och se till att den är i ordning inför advent. Man gör så gott man kan!