Mitt-i-veckan

Av , , Bli först att kommentera 13

Idag har vi hunnit vara på Byggmax. Jag släppte av Livskamraten på Mekonomen och fortsatte själv till byggvaruhuset. Vi håller på och ”samlar” material till det blivande pumprummet i källaren så jag lastade in 12 stycken block och körde mot utgången. Laglydigt öppnade jag bakluckan och talade om att jag hade 12 stycken leca-block. -Murblock kallar vi det för, sade den unga killen.

Va, vad har det tagit åt männen/killarna, inte får man ”vispa” betong, inte får man säga ”kvartslist”, nej kvartsstav heter det och nu får man inte säga leca-block heller. Tycker de att vi kvinnor håller på att ta över för mycket? Då kanske de tycker att vi ska lära oss rätt benämningar också? Jaja, jag ska försöka även om jag faktiskt igår lånade en bok om att gjuta fina saker i betong och där ”vispade” man också betongen. Typiskt kvinnligt kanske?

Nu ska jag lägga in bilden på de två böcker jag sträckläste för några dagar sedan. Spännande läsning.
IMG_20170530_085530

Dags att gå ut och trimma nedfarten från parkeringen. Jag har bjudit grannarna på kaffe kl 14.00 så då måste jag göra lite fint först. Köpt nytt gardintyg har jag också, nu måste jag nog be om att få låna symaskin igen. Snart börjar de väl kalla mig ”lånaren”.

Känsla av kontakt

Av , , 2 kommentarer 15

Ibland så träffar man på människor som man bara känner en omedelbar koppling till. Det bara klickar och man tänker ”det här kan bli min vän”. Det är inte alltid det blir så av olika skäl. Det vanligaste är väl att man aldrig stöter ihop mer. Så var det när jag träffade Britt-Inger från Skellefteå när jag skulle operera mitt andra aneurysm. Vi bara fann varandra och följdes åt till narkosläkaren, väntade på varandra inför olika kontroller, hade så fantastiskt roligt på kvällen på avdelningen att vi fick frågan ”vem av er är patient?”. Ingen kunde tro att två patienter kunde ha så trevligt kvällen före en hjärnoperation. Min operation var större och tog längre tid än hennes så när jag var tillbaka på salen efteråt så låg jag i en annan säng, med fördragna draperier, och hörde henne fråga ”var är min kompis?”, men då var jag för dålig för att orka ropa. Vi har aldrig träffats efter det, men det är en människa jag aldrig kommer att glömma. Vi hjälpte varandra genom en dag och kväll som kunde varit betydligt jobbigare.

Idag hände det igen. När jag stod och väntade utanför biblioteket, som ännu inte öppnat, så dök det upp en dam i min ålder. Vi började prata bara så där helt apropå och vi fortsatte prata inne på biblioteket. Vi skildes åt med orden ”vi kanske ses i kväll på plantbytarträffen”. Jag skulle så gärna vilja träffa henne igen, få knyta kontakt helt enkelt för det känns som att vi skulle kunna bli riktigt goda vänner. Så märkligt det kan bli ibland.

Färgerna över Öjen var lite mer dämpade igår kväll, men det är alltid lika vackert. Tänk att man aldrig tröttnar på utsikten!

IMG_20170529_215941

Tillbaka igen efter en liten paus

Av , , 2 kommentarer 13

Det har blivit några dagars bloggstopp. Mycket därför att Livskamraten inte varit på topp och jag påverkas ofta av hans humör och hur han mår. Ibland resulterar det i att jag arbetar non-stop och får jättemycket gjort. Men ibland händer det som nu har hänt. Jag bara lägger av med allt. Dessa dagar har jag läst, två jättebra böcker av en, för mig, obekant författare. Böckerna ligger på övervåningen och jag har inte lust att gå upp och hämta dem, men jag lovar att jag ska foton av dem imorgon. Faktum är att jag sträckläste bägge två, kunde bara inte lägga ifrån mig dem.

Idag har det varit lite  piggare, både Lk och jag  har piggnat till. Idag har vi alltså varit iväg till Svartvikstippen och lämnat ifrån oss lite av livets överflöd. Vi åkte dit mitt på dagen, ”panschis-tiden”, och idag var panschisarna stökiga. Vi blev stående i kö och folk stod och sorterade på plats vid bilen, suck. Tänk så mycket lättare om man sorterade hemma! Men vi stod i kön och bar iväg våra prylar till sina containrar så det gick ganska fort för oss ändå. Vi hann hem till eftermiddagskaffet, hallonrulltårta, det vill man ju inte missa.

Igår, Mors Dag, var en strålande dag med tropisk värme. Det slutade med ett häftigt åskväder under eftermiddagen, men vi blev kompenserade senare på kvällen då vädret blev jättefint igen.
IMG_20170528_222457Vilka dramatiska färger!

Idag har vi gjutit lite här och var. Jag ångrar verkligen att jag inte tog fram betongblandaren för det blev många hinkar. Jag brukar säga att jag ”vispar” betongen och då får min käre Livskamrat ett mindre utbrott. -Man kan inte säga att man vispar betong, man blandar den!

Ha, tror han ja, jag vispar i alla fall min betong, eller cement, eller vad det nu är. Idag har jag blandat för
IMG_20170529_133013en ny trampsten

IMG_20170529_133031en ny balk där vi ska sätta upp en skjutdörr för att försöka stänga vinden ute

IMG_20170529_133048lagat sprickor i vår stora trappa, man måste vara rädd om den för en sådan trappa gör man inte om

IMG_20170529_171254sedan blev det till att vila under pergolan

Ännu en seg dag

Av , , 2 kommentarer 14

Nej,nu känns det segt. Livskamraten har inte ork att göra så mycket och nu har jag också tappat orken. Har alltså inte gjort något idag, mer än handlat lite mat. På eftermiddagen blev jag faktiskt så less på min fine livskamrat att jag föreslog att vi skulle sälja SpanskaVillan, för jag orkar inte vara ensam om att göra allt. Det skrämde mig att jag sa så, men jag menade det faktiskt just då.

Efter det så ryckte vi upp oss lite och planerade för gjutningen som jag ska fortsätta med imorgon. Vi måttade också lite för den skjutdörr vi ska sätta upp för att försöka minska vindarna från sjön. Så kan det bli ibland. Lite fel, lite tråkigt, men man ska väl ha tråkigt ibland för att kunna uppskatta det fina här i livet.

Nya krafter imorgon.

 

 

Helg i övermorgon?

Av , , Bli först att kommentera 14

Milde tid, är det Kristi Himmelsfärdsdag på torsdag?!  Tiden bara rusar iväg. Idag har vi tillbringat alldeles för mycket tid i solen och det känns i kroppen nu. Över +43 på vår altan. Nu har jag i alla fall hittat ett tyg så jag ska sy en slags rullgardin som man kan dra ned mot solen när man sitter i pergolan. Det finns tak på pergolan, men solen lyser in under taket. Nu ska det bli ändring på det. När man sitter och äter middag så blir det alldeles för varmt och bländande i solen. Ska gå och låna en symaskin imorgon så får vi se vad som händer.

Orkar inte skriva mer, känner mig alldeles tom i huvudet. Vakuum, kan man säga.

Avslutar och hoppas att ni också haft en fin dag!

Att känna någon annans glädje

Av , , 2 kommentarer 14

Vilken match! Vilka värdiga guldvinnare, vårt hockeylag! Vad de kämpade för vinsten! Många utropstecken blev det men det är de värda. Den mest talande bilden av segerglädje är ändå den när Henrik Lundqvist inser att han stoppat den fjärde straffpucken och värdet av det. Underbart, en sådan gång kan man känna det en annan människa känner och det är härligt.

Idag fyller min älskade Livskamrat år, 69 minsann. Tyvärr är hans humör på låg nivå, det är inte lätt att vilja göra mycket och sedan inse att man inte kan. Som ”present” har jag rensat ut ett hörn i källaren, fyllt på med sand och förberett så han ska få ett nytt, långt arbetsbord med en hylla för alla sina grejor. Jag tror faktiskt att en del av hans missmod beror på att han sprider sina grejor omkring sig, hittar dem inte när han behöver och, när han väl hittat dem, så har han ingenstans att stå och jobba. Men nu finns det yta och nu ska vi ordna så det blir ett ordentligt arbetshörn.

Jag har frågat om han vill göra något speciellt idag, för att ladda batterierna, men icke. Han vill bara ta det lugnt och inte göra något, suck. Solen strålar, men det blåser riktigt ordentligt, så vi får väl hålla oss här på södergaveln och ta det lugnt.

Ta det lugnt ni andra också. Njut av dagen.

Lite less

Av , , 2 kommentarer 14

Idag känner jag mig lite less, lite avslagen faktiskt. Igår jobbade jag på så bra, men idag hade jag bestämt att inte hitta på något själv utan bara vara tillsammans med Livskamraten. På morgonen, när vi satt ute vid södergaveln, så menade han att nu är det nog faktiskt sommarvärmen som kommer och att det kändes mycket bättre i hans rygg. Vi tog en lugn förmiddag, pratade lite med grannar, fikade och bara var till, men plötsligt försvann han. Då låg han på soffan, med en filt över sig, och snarkade gott.

Ja, vad gör man? Jag gick ut och satte mig på vår lilla ”beach” och betraktade sluttningen för att försöka hitta några fler växter som man kan tänkas plantera där. Varmt och skönt, mysigt att bara ligga i solstolen och titta rakt upp i himlen, se alla fåglar som flög runt, lyssna på deras skönsång. Härligt……

Så vaknade Lk och jag dukade fram eftermiddagsfika. Då ville han att jag skulle känna på hans rygg, han har någon känsla av att något är fel; att titanskruvarna är på väg ut, eller något sådant. I vanliga fall brukar jag känna efter och konstatera att allt känns bara bra. Men denna gång kände jag något, en liten upphöjning. Han ville att jag skulle trycka in den, men det gick inte. Nu är jag faktiskt också lite orolig. Jag tror inte att titanskruvarna håller på att komma ut, men något kände jag i alla fall. Nu gäller det bara att få honom att gå med på att boka tid hos läkaren, suck. Det är inte det lättaste.

Jag tog bilen och åkte till Simons trädgård och köpte tre clematis och på hemvägen köpte jag pizza. Så nu har vi ätit och nu är det  hockey som gäller resten av kvällen.

Heja Sverige!

Dirty Dancing

Av , , Bli först att kommentera 14

Har målat fönsterväggen i sovrummet på morgonen. Med mig har förstås Dr Hook varit, mina bästa arbetskamrater. Bland annat spelar de Time of my life, finaldansen i Dirty Dancing. När jag hör den låten så ser jag sista dansen i Dirty Dancing för min inre syn. En av de mest romantiska filmer jag sett, varm och fin.Patrick Swayze hade det gulliga, lite truliga utseende som Livskamraten hade som ung, det kanske spelar in i min förtjusning?!

Men för några år sedan såg jag Dirty Dancing 2 och det gav mig en sådan sorgsen känsla. Enda anledningen till att de kunde kalla filmen Dirty Dancing 2 var för att huvudrollsinnehavaren besökte en dansstudio på Kuba och där var ”Johnny” (Swayze) danslärare. Det verkade så sorgligt, man kände att Baby och Johnnys relation från film 1 inte hållit utan hon levde troligen ett liv som akademiker i USA men han flyttat till Kuba och hankade sig fram som en lite åldrad, sorgsen danslärare. (Ja, jag har mycket fantasi, jag vet). Jag blev helt enkelt ledsen av det.

Nu läser jag att de ska göra en Mamma Mia 2 och jag är rädd att det ska bli samma sak, sorg. De kan knappast använda samma skådespelare i alla fall. Det var väl det enda som inte var så lyckat i första filmen, när de tre manliga huvudrollsinnehavarna skulle spela sina ”yngre” jag. Men Björn och Benny är skickliga, de vet vad de gör.

 

 

 

Regnet, det bara vräker ned

Av , , Bli först att kommentera 13

Japp, idag har det regnat. Ingen gjutning således. Istället blev det mattläggning över hela hallgolvet på övervåningen, skönt att ha det gjort.Nu är det bara alla dessa kvartsstavar som ska på plats för att täcka för alla ojämnheter vid väggarna. Suck.

Efter att jag lagt mattan och Livskamraten sovit en stund så gav vi blanka f-sen i allt jobb och åkte till Njurundabommen och inhandlade lite god thai-mat och lite sötsaker. Dimman ligger så tät över sjön att det ser alldeles mjölkigt ut. Passar bra att titta på hockey i kväll.

Lite hit och dit

Av , , Bli först att kommentera 17

Men visst, igår blev det en utflykt till Gröna Systrar. Vi förväntade oss fint väder med resultatet att vi höll på att frysa fingrarna av oss. Mycket fint hade de och jag hittade en röd Canna. ÄNTLIGEN! Den köpte jag och idag har jag delat den så nu har jag två röda och två gula Cannor. På hemvägen bestämde vi oss för att stanna och äta på ett gästgiveri i Gnarp.  Det såg ut att vara i behov av lite TLC (Tender Loving Care) men maten var jättegod. Eftersom vårt sällskap firade bröllopsdag så bjöd vi på lunchen och det blev ingen dyr affär, 356 kr för fyra personer. Lunchbuffe` med fina sallader och kaffe med kaka på det. Berggården kan rekommenderas om ni åker mot Hälsingland.

Idag började jag dagen med att riva ut den heltäckande mattan från övre hallen. Burr, det var inte lätt, men nu är den ute. Jobbet gick lätt ändå för jag spelade Dr Hook under tiden, de är jättebra att jobba till. Sedan var det dags att gå ut i solen, +32 i solen, helt plötsligt. När vi var på Gröna Systrar igår så lärde de mig att det är helt OK att ställa ut även ömtåliga växter, exempelvis olivträd, nu. Ser det ut att bli minusgrader under natten så är det bara att täcka över dem så klarar de sig. Alltså har jag burit ut en hel del blommor idag och ställt dem inne i pergolan. En del av växterna har jag ställt under trädgårdsbordet rentav, då har de två tak som hindrar eventuell köld.

Dessutom har vi påbörjat cementeringen under vår stora fina trappa utefter slänten. Eftersom hela vår uteplats vilar på betong så vill man inte att betongen ska börja vittra sönder och glida ned efter sluttningen. Så idag har jag vispat ihop 2 murarhinkar med cement och försökt stoppa in så långt som möjligt under den uppmurade delen. Massor av sten och armering har jag lagt in och tanken är väl att vi ska fortsätta imorgon. Livskamraten har räknat ut att det kommer att gå åt fem arbetsdagar för detta, suck…..Eftersom det innebär väldigt krångliga arbetsställningar så är det jag som får äran. Jag tror att jag ska passa på att blanda lite färdigblandat bruk imorgon också och gjuta en ormbunkstrampsten. Då blir det lite roligt också!