Så har en ny vecka börjat

Av , , Bli först att kommentera 19

Den nya veckan började med en promenad. Mina promenader är numera väldigt stillsamma och lugna. Ingen andfåddhet, ingen förhöjd puls. Nej, majestätiskt skrider jag fram, stannar och vilar mitt i backen. Låter blicken själfullt glida ut över omgivningarna, inbillar mig att jag ser milt eftertänksam ut, reflekterande, grubblar över livets mysterier. Så vill jag uppfattas.

I själva verket tänker man nog bara: det var en kärring som går sakta. Men det är andra människors problem. Inte mina.

En vända till Simons Trädgård har det också blivit, några säckar blomjord. Jag, som den fina dam jag blivit, står bara bredvid och ser på när Livskamraten lyfter in i bilen. Jag som brukar hantera jordsäckar som ingenting och nu vågar jag inte lyfta dem. Sedan har jag minsann planterat, både en ny ros, Lousiana, i clematisrabatten samt rosen Thor har fått komma ner i jorden också. Sedan har jag gått med en bytta kogödsel och delat ut till de små liven. Väx, väx, jag vill vara helt omgiven av blommor denna sommar.

Mina tulpaner har fått växa i lugn och ro utan att några rådjur hittat dem och jag är ganska nöjd med hur de ser ut. En sort är helt vit och den andra rosa-vit. Lyser upp omgivningarna.


Visserligen matchar de inte bilen, hmm, får tänka på det till nästa år!

Sparrisfestival i Gästa

Av , , Bli först att kommentera 17

Minsann, igår plockade jag in en omgång sparris från landet. Det doftade så gott när jag bröt av dem och det smakade ännu bättre när vi åt dem smörstekta. Finns det något som går upp emot sparris som man plockar direkt till bordet? Det blev en riktigt njutbar middag.

Idag är det Mors Dag, men några besök har vi inte fått. Det får vara tills jag kommer till Umeå den 15 juni men då hoppas jag att jag får träffa alla. Då kan vi till och med kramas och det känns inte dumt.

Det har varit en otroligt varm dag idag. Det känns som att jag bara bär mina blommor fram och tillbaka, men nu  bär jag ut dem och nu får de stanna ute. Jag hoppas att jag kan bättringsmåla murarna imorgon. Det blir alltid missfärgade ränder där det funnits växter och jag vill ha det vitt och vackert. Jag kan nog måla om jag tar en bit i taget och vilar mig mellan varven. Det känns som att jag inte vill höja pulsen med vetskapen om vad jag har i huvudet. Fy sjutton, vi som skulle börja med carporten….  Livskamraten har i alla fall tagit fram cementblandaren så kanske han tänker starta upp jobbet. Jag får väl hjälpa till och måtta lite här och var. Håll humöret uppe. Håll i och håll ut, som man säger nuförtiden.

 

Tillbaka vid datorn

Av , , 4 kommentarer 19

Orken bara tog slut en dag. Jag orkade inte skriva i bloggen fast det det är mitt sätt att minska ångesten. Varje kväll blir jag stående framför sovrumsfönstret och bara tittar. Tittar på allt det vackra, känner så starkt, så starkt att jag vill inte lämna detta, jag har inte levt färdigt, jag VILL.

Jag har i alla fall kommit en bit på vägen och vet nu storleken på mina aneurysm och har fått en tid till Umeå för mer undersökningar. Det känns bra, NÅGON har sett mig och vidtagit åtgärder för att kunna hjälpa mig. Det var nog det värsta, när jag bara fått ett muntligt besked från Sundsvallsläkaren att han kontaktat Umeå och sedan……. Tänk om någon från Neurokliniken tagit sig tid att slå mig en signal och förklarat läget lite mer ingående. Det hade minskat min, och hela familjens, oro. Fem minuter, blott om fem minuter jag ber….

Nåja, än går livet vidare. Vi har tagit den andra sprutan, skönt, och jag har gjort det första besöket på Öronkliniken. Det visade sig att den öronläkare som tog hand om mig efter besöket på akuten inte hade vidarebefordrat att jag skulle kallas till ny undersökning och hörundersökning. Man är ju uppfostrad så att man följer läkarens ordination till punkt och pricka så jag har sprayat både öron och näsa (med olika preparat). Jag måste erkänna att ibland har det varit nära att jag sprayat fel, lätt hänt. När jag inte hört något från Öronkliniken så skrev jag via 1177 till dem och frågade hur det stod till med mitt ärende. Blev snabbt uppringd och fick en tid dagen efter. Vid vaccinationstillfället tog jag tillfället i akt att spola öronen så när jag kom till Öronkliniken så var jag hel och ren inifrån och ut. Så ska det väl vara?! Jag hade hoppas att lockkänslan skulle försvinna efter spolningen och att hörseln skulle komma tillbaka, men icke.

Jag fortsätter sköta om mina blommor, nu är det flytt ut från Uterummet som gäller. Har beställt en ny utomhusmatta till altanen vid entrén samt ett parasoll och en ny kryddhylla i bambu att ha bredvid spisen. Jag vill ha det fint och somrigt omkring mig. Synd bara att bruset i huvudet får mig att inte orka så mycket plus att jag inte vågar jobba så jag får upp pulsen eller lyfta något tungt. Tur att jag har en Livskamrat som ställer upp. Jag hoppas ni har det bra!

Hipp hipp hurra

Av , , 2 kommentarer 20

Igår fyllde Livskamraten år, 73 år minsann. Eftersom jag inte vågar köra bilen nu så hade jag inte kunnat köpa honom något, men jag beställde hem mat och passade då på att beställa en rosenbukett. Även lite go´fika beställdes. Inte för att jag trodde att någon skulle komma och hälsa på. Det är ju över ett år sedan vi umgåtts inomhus med våra vänner. Men döm om vår överraskning när det dök upp vänner! Så glada vi blev! De hade nog pratat ihop sig för de kom i två omgångar, gulle dem. Så roligt det var att få sitta och prata runt ett bord, dricka kaffe och äta goda bakverk. Vi kände verkligen hur vi saknat detta, lite normalitet i livet.

När de sista gått så skulle vi titta på hockey, Finland-USA. Då slocknade jag i soffan, bruset i huvudet blir så jobbigt när jag är aktiv för länge. Jag hade tänkt att jag skulle bjuda på fläskfilé till middagen men när jag vaknade var middagen redan färdig. Men jag bjöd i alla på friterad camembert till efterrätt.

Jag gick min vanliga runda på tomten. Nu går allt med raketfart, jag älskar den här tiden när allt bara sätter fart i naturen. Just nu när jag sitter här så åkte en ambulans förbi på andra sidan sjön. Strax efteråt kom en polisbil så nu befarar jag att det hänt någon olycka någonstans. Burr.

Men jag tänker vidare på mina växter. Där som jag planterade klätterrosen Valdemar som skulle klättra på den ännu obefintliga portalen syns ingenting. Valdemar ska kunna bli enorm, men den kom bara med ett ynkligt skott förra sommaren. Ett skott som jag dessutom knipsade av med sekatören. Det var inte meningen, jag skulle bara klippa bort en död gren. Men KNIPS så var det gröna på Valdemar borta. Jag hoppades att roten skulle leva och att den skulle komma med nya gröna skott i år. Men ingenting syns ännu till.

Jag hade ju tänkt mig att Valdemar och Thor skulle klättra från varsitt håll på portalen, men när plantan som skulle vara en blodröd Thor började blomma så visade det sig att det var en rosablommig ros som ingen vet vad den heter. Nu har jag i alla fått mig en äkta Thor från Österlen. Den står inne i uterummet och nu har den faktiskt börjat blomma. Nu måste jag börja vänja den vid att vara ute. Men nu är jag lite fundersam på var jag ska sätta den. Ska jag chansa på att Valdemar verkligen kommer att dyka upp och sätta Thor där den rosa, okända, rosen står? Eller ska jag sätta den där Valdemar skulle finnas?
Svåra, men roliga, beslut.  Jag försöker hålla mina tankar fokuserade på sådana. Så här ser Thor ut:
Må så gott!

Vårtecken

Av , , Bli först att kommentera 14

Vilken effekt de regniga dagarna haft på naturen. Allting har bara exploderat, björkarnas blad har spruckit upp, det skjuter upp gröna blad överallt i i markerna. Visst är det härligt?
Jag noterade ett jättetrevligt vårtecken igår,

Titta bara, den österlenska sparrisen är i full gång. Detta år kan vi nog räkna med en liten sparrisfestival och till dags dato kan vi dela på fem sparrisar, wow!

Den vilda häggmispeln har börjat blomma. Den är väldigt vacker en intensiv, men kort, period.

Den gamle bondens äppelträd, där det blir gröna, goda äpplen, är först ut av alla äppelträd.

Jag läste i dagens tidning att de kommer att stänga av Höga Kusten-bron för städning nattetid ett par nätter med start från 31 maj. Om jag inte blivit kallad till Umeå före det så kommer jag att åka in till sonen och stanna där. Jag vill inte riskera att behöva åka omvägar för att ta mig till sjukhuset om något akut inträffar. Det gäller att vara om sig och kring sig.

Lever idag också

Av , , 2 kommentarer 17

Det är så det börjar kännas, jag lever idag också. Jag blir glad varje morgon när larmet ljuder från mobilen. Jag har i alla fall talat med Neurokirurgen och väntar nu bara på att bli kallad för ett dygns inläggning för undersökning. Jag gör vad jag kan för att hålla tankarna borta från vad som kan hända. Löser sudoku, spelar wordington och ett annat, roligt spel. Sköter mina plantor, ser på serier och filmer, försöker hålla mig igång. Däremellan ligger jag på soffan för jag får sådant brus i huvudet när jag gör för mycket. Då är det bara att ligga och slappna av. Jag undrar hur jag hade mått om jag inte fått balken i pannan, då hade det inte blivit någon skiktröntgen och läckaget hade aldrig upptäckts. Inte förrän de brustit….

Den smärta som uppstår när ett aneurysm brister är fruktansvärd. Jag brukar säga att det kändes som om en stor gripklo fattade tag om bakhuvudet och klämde till. Men nu har jag läst att det kallas för åskknallshuvudvärk. Vad som är helt säkert är att jag aldrig vill uppleva det igen.

Jag tänkte ett tag igår att jag skulle göra ett uppehåll i skrivandet. Jag menar, nu är jag så inne i mitt mående att det är svårt att fokusera på annat. Vem vill läsa om elände?! Men sedan tänkte jag att det är för min egen skull jag skriver. Förhoppningen är att jag en dag ska kunna läsa det jag skrivit och komma ihåg hur det var. Den som inte vill läsa om eländet har ju ett eget val, avstå från läsningen helt enkelt. Så därför fortsätter jag att skriva. Sådan är jag, tydligen, en ren och skär egoist som inte bryr mig om andra.

Nu är det i alla fall dags att ta på sig lite kläder och göra sig i ordning för dagen. Jag ska börja med att gå upp och titta på rabatten vid vägen. Man blir så glad av att se pingstliljorna, eller är det påskliljor, lysa så gult och glatt däruppe. Även mina små kungsängsliljor verkar trivas bra där uppe. Livet är skönt!

 

Ny dag, nya tag

Av , , 4 kommentarer 18

Igår var en strålande dag, rent vädermässigt. Jag höll på med mina småplantor, samplanterade de minsta i balkonglådor, de lite större i ändå större krukor, flyttade ut citronträdet och hibiscusen, känns skönt. Helt enkelt så planerar jag för att lämna plantorna, ett tag. Det vill säga, jag hoppas det blir för ett tag bara.

Dessvärre har jag inte fått något besked från Neurokirurgen. De skulle ha konferens i tisdags så jag ska prova ringa idag. Det är bara att hoppas att den medicinska sekreteraren har hunnit skriva ut vad som sagts så jag kan få veta något. Jag bad att ansvarig läkare skulle ringa upp mig, men fick beskedet att ”han brukar skicka brev och boka en tid för samtal”. Till mig behövs inte bokas någon tid, det är bara att ringa, telefonen är alltid på och alltid med. Jag vill, och behöver, prata med läkaren. Det enda jag vet är att jag har blödningar, punkt slut. Mer ville inte kirurgläkaren i Sundsvall säga eftersom han inte var någon neurolog och det har jag full förståelse för. Har de ingen empati, ingen förståelse för vilken påverkan ett sådant besked har på en människa? Jag har symtom på att något är fel. Just nu väntar jag bara och låter tiden gå innan jag ringer. Jag måste ju ge sekreteraren tid att skriva in noteringarna i journalen innan jag ringer dit. Annars blir jag galen om de inte kan säga något. Min stackars Livskamrat, så orolig han är. Han vågar inte sova utan måste kolla att jag andas…. Tidigare brukade jag tydligen snarka, men nu när jag behandlar mig med kortison i näsan och något som sprutas in i öronen så har jag slutat snarka och andas så tyst, så tyst. I normala fall skulle han väl tycka att det är bra att jag inte snarkar men nu……. nu är det bara jobbigt.

Nåja, nu är det bara att börja dagen. Mina blomsterbönor ska ut i uterummet, resten av mina småplantor ska planteras om. Närmaste grannen har erbjudit sig att vattna blommorna, men de har själva så mycket vattning så jag tänker be grannen med hunden att sköta om blommorna. Hon går ju vägen förbi varje dag, minst två gånger. Dessutom ska jag skära till några wellpappbitar att sätta som skydd mot  solen för mina pelargoner. Fullt upp, jag vet att jag bara orkar ett par timmar, sedan brusar det bara i huvudet så jag måste lägga mig raklång. Så är det, inte så upplyftande eller roande läsning, men ett sätt för mig att dokumentera vad som händer. Beklagar om du trodde att du skulle bli road. Det är bara gamla, tråkiga jag som skriver.

 

Intet är som väntans tider…

Av , , Bli först att kommentera 13

Sitter och väntar på att klockan ska bli 8.45 så jag kan ringa Neurokliniken. Märkligt vad tiden går långsamt när man väntar på något. Igår var en smått absurd, men faktiskt bra, dag. Jag gjorde i ordning en massa legala dokument, fick dem bevittnade och kunde sätta in alltihop i en snygg plastficka. Där finns nu allt som behövs om det värsta skulle hända. Jobbigt men bra. Faktiskt så jobbigt att jag tillbringade hela eftermiddagen sovandes på soffan. Jag har också planterat om nästan alla små plantor i större krukor så de inte behöver vattnas så ofta. Idag ska jag fortsätta jobba med blommorna. Väntar också på leverans av en mindre frysbox. Då kan vi förvara bär och grönsaker samt bakverk i den och använda den vi har i köket till sådant som ska ätas upp relativt snabbt.

Ute är det grått och disigt. Svanarna skymtar bara som vita fläckar mitt i allt det gråa. Desto mer liv är det i fågelautomaten. Livskamraten har fyllt på med nya talgbollar och ryktet om påfyllning spred sig tydligen snabbt för det kom fåglar direkt för att få frukost. ”Early birds” kan man säga. Så heter företaget som levererade paketet från apoteket direkt i brevlådan, trevligt namn på ett företag.

Vill ni veta hur jag känner mig idag? Denna bild som jag tog i går kväll från sovrumsfönstret motsvarar mina känslor. Ibland säger en bild mer än ord.

Att lurpassa på en skata

Av , , Bli först att kommentera 19

Vi har upptäckt att en av de små talgoxarna (troligen årsunge) har problem med ett ben. Den hänger i foderautomaten i ena benet och det andra, förkrympta, hänger bara och dinglar. Det märkliga är att när den sitter och äter så får den sitta i lugn och ro och äta. Annars brukar de ju sitta tillsammans eller köra bort varandra, men den lille får sitta i ensamt majestät. Visar de någon slags hänsyn?

Men hänsyn är ingenting som skator bryr sig om. Vi hade en igår som försökte norpa åt sig bitar av talgbollarna när den flög förbi och den brydde sig inte om den lilla fågeln. Men då gick Livskamraten och jag ut och turades om att hoppa fram och skrämma bort skatan. Idag har den inte varit förbi. Inte när vi sett det i alla fall. Man roar sig så gott man kan minsann.

Idag har vi haft 11 svanar simmande fram och tillbaka. Vackra djur.

Vilken härlig dag!

Av , , Bli först att kommentera 18

Vilken sommar vi hade igår, hoppas bara att det inte var den enda sommardagen. Vi njöt av den i alla fall, satt ute och bara kopplade av. Trafikverket gick ut och varnade för björn vid E4 och unga bondfrun filmade den där den strosade omkring och letade efter mat. Uppenbarligen ”bor” den någonstans i närheten av byn. Unga bondfrun var lite ängslig för deras småkalvar. Det gäller att korna håller ihop inom flocken för jag tror inte att björnen vågar sig in bland en massa mamma-kor. De kan nog försvara sina små.

Igår planterade jag i mina nya, rostiga, krukor på hjul. Jag har köpt dagliljor och tänker prova och se om de kan överleva vintern utomhus i krukan. Jag har fodrat den med bubbelplast, spännande.

Nu har jag ställt ut i stort sett alla mina plantor i uterummet och börjat vänja dem att vara utomhus. Jag vill omge mig med massor av blommor denna sommar, mer än vanligt. Fryser de – då köper jag nya, färdiga. Blommor behöver man! Se bara på denna lilla frittilaria meleagris,  ett av naturens underverk. Jag älskar dem. Schack-rutigt, hur kan man motstå den?