Så är födelsedagen avklarad. Den blev så trevlig och de presenter jag fick var så väl uttänkta att passa mig. Det kändes väldigt bra. Bara att få sitta och prata kring middagsbordet kändes underbart. Det är nog inte så farligt att fylla 67 ändå.

Nu ska sonen låna husbilen och åka runt lite i Hälsingland. Jag hoppas verkligen att det blir fint väder så de kan slappna av ordentligt och må gott några dagar. Vi har tårta kvar så jag bjöd över några grannar på fika. Som tur var kunde sex stycken komma, trots kort varsel, så vi blev av med en del av tårtan.

Efter att gästerna gått så blev vi sittande nere i slänten, bara filosoferade lite och mådde gott. Jag bestämde mig för att bygga ytterligare en liten portal och plantera klematis. Jag ska satsa på sorter som verkar vara snabbväxande och tåliga och vill det sig riktigt bra så kan jag bygga till så det blir som en liten pergola. Planer måste man ha! Det är skönt ibland att bara låta tankarna vandra fritt, visst är det?

Hipp, hipp, hurra! Jag fyller år idag. Det kommer att bli en väldigt lugn födelsedag. Vi väntar gäster som ska dyka upp, 2 stycken, men det är nog alla gratulanter. Solen brukar alltid lysa när jag fyller år men idag är det visserligen varmt, men grått och det känns som att regnet hänger i luften. Jag fyller 67 år och det är märkligt så mycket ”gammlare” den siffran låter än 66 år. Lite nedstämd blir jag. Inte minst för att jag nu måste inse att jag blir aldrig den kloka, ständigt välklädda kvinnan jag alltid trott att jag skulle bli. Nej, det loppet är kört är för min del.

Det är bara att acceptera att det är min lott att vara avslappnat klädd (läs; arbetsklädd), ständigt med jord under naglarna (eller vid denna årstid; blåbärsblå), boende i en bostad som aldrig verkar bli riktigt färdig…suck. Den stora ljusglimten är förstås att min Livskamrat fortfarande håller fast vid mig och att mina barn och barnbarn kommer ihåg att höra av sig till födelsedagen (och även annars). För att inte tala om de hälsningar som kommer via telefonen och FB.

Sin ålder måste man acceptera och gilla. Det är bara att tänka på motsatt förhållande så inser man det. Nu ska jag förbereda en silltårta och lite annat smått och gott. Det blir seafood till middag idag. Må så gott!

Så mycket blåbär vi har. Det är så bekvämt att bara gå ut på slänten så kan man plocka hur mycket som helst. Jag har bakat blåbärskakor som nu är slut och idag bakade jag en blåbärskaka i långpanna. Lätt och behändigt… frånsett när jag skulle skära loss bitarna och det visade sig att smeten hade ingått i symbios med smörpapperet och var hopplöst att få loss. Så glad man blir. Istället för vackra små fyrkantiga kakor så har det blivit trasiga, kladdiga sådana. Nå ja, smaken var god i alla fall.

När jag äntligen fått loss dem och stoppat några i frysen så gick jag och lade mig i en solstol och sov ända fram till middag, inte dumt alls. Ute på samhället träffade jag en av mina Läsecirkel-tanter och det drev förstås på min längtan efter att få återuppta våra måndagsträffar. Men de är alla i högriskgrupper så det lär väl dröja. Tänk om någon av dem hinner försvinna, åldern har de inne och sjukdomar har de. Vad händer då? Då kanske vår Läsecirkel får läggas ned, eländes elände.

I morgon får vi gäster så nu är här städat och fint. Det är tur att det kommer lite besök så man får anledning att städa ordentligt. Annars har det blivit lite si och så med det denna vår och sommar. Det är liksom inte riktigt lönt känns det som.

Äntligen en hel dag med uppehåll och sol. Som jag har längtat. Jag har varit och hämtat lite klinkers hos en av grannarna. Det ska jag använda på några platser på våra murar. Det är så vackert när de är nymålade, men så växer blommorna och hänger över kanten och direkt blir den missfärgad. Eller när det regnar och genast blir smutsigt. Nu har jag tänkt lägga klinkers på kanterna så det är lättare att hålla rent. Vi får väl se om det blir tillräckligt med uppehåll några dagar för att detta ska kunna ske.

På tisdag får vi gäster. Jag längtar. Givetvis ringde då en av grannarna och föreslog en tantutflykt just på tisdag. Men tyvärr, våra gäster är viktigare så jag kommer inte att åka på någon utflykt. Man är inte bortskämd med besök så här i Corona-tider.  Plockat blåbär har jag också gjort. Bakat blåbärskakor som nästan är slut. Men det är bara att plocka mer för det är gott om blåbär i år. Idag tog jag lite i fil-tallriken och det var så gott, så gott. Blåbär är nyttiga också har jag förstått. Även hallon är det gott om. Jag plockar och lägger i en låda i frysen. Det blir bra att ta fram lite längre fram när man längtar efter sommaren. Nu ska jag gå ut och njuta av kvällssolen. Må så gott.

Jag läser i tidningen att det verkar vara fartkontroller överallt runtom kusten. Vi har en otäck utfart till E4 från vår lilla väg. Det har hänt ett antal olyckor där och för något år sedan så sänktes hastigheten från 110 till 80 km en bit före vår utfart. Men det verkar inte vara många som uppmärksammar den skylten för hastigheten är fortfarande hög. Men i förra veckan gjordes hastighetskontroll där och inte mindre än 9 förare miste körkortet! Nio stycken på en kort stund. Vi använder sällan den utfarten utan vi väljer att  åka genom ett par småbyar för att komma ut på E4 och det är nog vettigt. Varför har man så bråttom? Oftast vinner man inte mer än någon enstaka minut och vad spelar det egentligen för roll?

Går det fort ute på vägen så går det allt långsammare här. Igår gjorde vi ett tappert försök att ordna med växtbelysningen i Blomrummet, Livskamraten grejade med att borra hål i betongtaket och jag skurade golvet i duschen. Sedan brydde vi oss inte om att göra mer utan satte oss i Uterummet och kollade blåsten och regnet. Allt sker i sakta mak. Om det får vara uppehåll idag så ska jag plocka in lite blåbär så vi kan få oss några blåbärskakor. Måste titta till hallonen också, dem plockar jag löpande och fryser ned. Men först måste jag gå upp till vägen och ta en titt på nya rabatten och se om funkiorna och astilben står kvar. En av grannarna skickade just ett foto med alla avbrutna blommor hon fått plocka in. Så är det, men jag vill ha mer sommar. Snälla….

Det blåser. Jag menar, det verkligen BLÅSER! Vi har lä vid vår södervägg så där kan man sitta, men ljudet av blåsten och vågorna gör att man blir trött i huvudet. Mina nyplanterade blommor ligger längs backen. Tråkigt! Trots det så satte jag ut mina lila ”bollar” igår. De är så skira att man nästan inte ser dem.
Ser ni dem? Tre stycken minsann. Mer diskreta trädgårdsprydnader kan man nog inte hitta. Jag ska göra två eller tre stycken till, med dubbelt hönsnät så de blir lite synligare.

Min lilla klätterros, som skulle varit Thor med blodröda blommor och mörkt blanka blad, har nu tre knoppar. När de öppnar sig riktigt så kanske det går att se vad det är för ros.
Jag vill gärna veta vad jag har i rabatten. Den nye rosen Valdemar som var tänkt att växa ihop med Thor på den ännu ej byggda portalen vill inte växa som han ska.
En liten stackars pinne med några få blad som verkar ätas upp av något kryp, inte kul.
Jag är ute ett par gånger om dagen och pratar uppmuntrande med honom -kämpa Valdemar, kämpa.

Retfullt nog så har det funnits med rosor Valdemar i två av de trädgårdstidningar jag köpt på sistone. I båda reportagen svingar den sig högt upp i träd, översållad med rosor… det känns långt borta just nu. Min entusiasm från början av veckan har lagt sig något. Jag vill ha sommar! Idag fick vi sätta på gasolvärmaren! den 23 juli! Kan vi inte få lite sommarväder igen, vi behöver det, vi behöver värmen, vi behöver solen. Hoppas ni hittar något roligt att göra.

Ännu en ny strålande dag med blåst och lite regn. En sådan dag när sjön dånar som vore den ett stort hav. Man blir faktiskt väldigt trött i huvudet av ljudet. Jag har i alla fall varit till handelsträdgården och handlat astilbe av olika sorter. Det visade sig att jag inte hade tillräckligt med funkia för att fylla hela den nya rabatten så jag hade alternativet att köpa fler funkior eller satsa på något annat. Det blev alltså något annat. Fyra lågväxande, vita astilbe och inte mindre än fem, högväxande, röda sådana. Omväxling förnöjer. Men så lagom roligt att plantera när bladen ligger pressade mot backen av blåst. Vi får väl se om de rätar upp sig.

För övrigt då? Ja, just ingenting. Man hinner inte så mycket på en dag. Ett besök hos grannen så hade tiden rusat iväg så det börjar bli dags för att laga middagen. Inget upphetsande; köttbullar och potatissallad. Enkelt och smidigt.

Äntligen måndag! Med ett skutt kastar jag mig ur sängen, ivrig att se vad denna nya vecka kommer att föra med sig. Vi börjar dagen med att åka till Mjösunda begravningsplats… Det låter kanske inte så muntert men de har fantastiska odlingar där. Långa svepande rabatter med ett överflöd av funkia, andra med astilbe, åter andra med alunrot med olika färger med blad. Man kan säga att trädgårdsmästaren har målat med väldigt stor pensel och det ger ett underbart intryck. Jag ville visa Livskamraten att det blir väldigt fint med massor av samma blomma inom ett större fält. Väl hemma så började jag förlänga den funkia-rabatt jag gjort ute vid vägen. Nu är jag lite fundersam på hur jag ska göra där, jag har inte så många funkior kvar att dela. Men sanden, tidningarna, barkmullen och planteringsjorden är på plats. Nu ser det ut att komma lite regn så det blir perfekt. Då kanske jag kan gräva upp mina funkior och sätta dem i ett vattenbad och plantera dem i eftermiddag. Jag funderar på att göra ett mittenparti med astilbe eller alunrot, det får jag fundera på.

Bra början på dagen i alla fall. Regnet hänger i luften och vi har gått in för att ta en kopp kaffe. Så får vi ta oss en funderare på vad vi ska hitta på under resten av denna fantastiska måndag. En tvätt ska jag i alla fall köra igång, det gäller att hålla igång. Sköt om er!

bilden hittade jag här

Idag träffade jag en ny vän. Vi har stött på varandra ganska regelbundet i jobbsammanhang. Nu ville hon att vi skulle träffas så jag tog bilen hem till henne. Vi drack en kopp kaffe och gick en lång promenad. Hennes man gick bort vid juletid och hon är så ensam, så sorgligt ensam. En väninna har hon och är inte med i några sociala sammanhang. Så ledsen jag känner mig för hennes skull.

Vad kan man göra? Visst, vi ska träffas fler gånger men det räcker ju inte. Hon är inte pensionär, hon dansar inte, hon verkar inte ha några speciella intressen. Usch, så ensam man kan bli. Så tacksam jag är att Livskamraten och jag får leva tillsammans, att ha någon att vara nära. Man kan väl säga att efter 49 år så har vi väl pratat färdigt om det mesta, men ibland är det skönt att bara vara tysta tillsammans.

Igår fick vi överraskande besök av två av mina gamla arbetskamrater. Så roligt det var! Vilken tur vi har/hade som trivts så bra på arbetet. Jag har förstått att alla har det inte lika bra med trivseln på sina arbetsplatser, men vi trivdes /trivs. Härligt!

Ibland brukar jag fundera på hur det skulle vara att tillbringa corona-karantänen i en lägenhet, utan balkong, och med mycket folk i farten utanför huset. Burr! Här har vi det ändå ganska bra. Idag har jag kört med trimmer utmed vägen, pratat med vår nye, unge granne, varit till Simons Trädgård och köpt några fler små nävor och rosjord. Planterat om paprikor och tomater i större krukor. Grävt upp klätterrosen Valdemar, flyttat bort en stor stjärnflocka som jag tyckte skymde solen för lille Valdemar, fyllt på med rosjord och, under mycket uppmuntrande småprat, planterat om Valdemar, och hoppas verkligen att han börjar växa. Sedan har jag pratat med vår snöskottande granne, ja han skottade inte snö idag, men det är han som håller vägen öppen på vintern. Vidare har jag vattnat blommor, druckit kaffe på Patio de la Rosa och avslutat med ett bad i sjön före middagen.

Det blir en hel del gjort under en dag fast man inte tycker sig göra så mycket. Sedan har jag förstås spraymålat de tre små ”bollarna” ytterligare en gång. Jag har ställt in dem i en liten låda och sprayar dem därinne för att slippa få lila färgstänk överallt. Så här ser de ut:

I morgon kan jag kanske börja med stjälkarna till ”bollarna”. Tanken är förstås att de ska påminna om allium, de stora vackra lökarna som jag ska plantera i höst och hoppas att inga rådjur, sorkar eller möss, äter upp dem.
Man får väl använda sin fantasi.