Stillhet, ro…

Av , , 2 kommentarer 5

Det är lördag eftermiddag. Vi har för första gången träffat våra nya grannar, tillsammans med deras dotter, svärson och lilla barnbarn. Så skönt att vi kunde träffas på detta enkla vis, bara kaffe och lite gott fikabröd (från Coop). Inga märkvärdigheter alls, men ett trevligt umgänge. Kul, hoppas de kan bli vänner för framtiden och så roligt att dottern med familj följde med över. Så ska det vara, umgänge över gränserna.

Är jättenöjd med dagen, har hunnit fräscha upp öppna spisen och städat lite, livskamraten har jobbat med de sista detaljerna i badrummet, vi har hunnit umgås med trevligt folk och nu kan vi sikta in oss mot kvällen, en god middag och ett gott glas vin. Jag känner hur lugnet och stillheten sänker sig över oss.

Igår målade jag ett öppet skåp i köksdelen och nu när jag plockat in saker på hyllorna så upptäcker jag till min stora överraskning att jag fått ihop så många saker från Kockums grön-beiga serie. Jag blev tvungen att ta ett kort för att visa er. Två saker fattas på bilden, det ena är en korkskruv och det andra är den stora diskbaljan. Jag vet inte riktigt hur det gått till att samla ihop detta, det har bara hänt. Det känns i alla fall jätteroligt att ha fått en plats att samla allt på. Sköt om er!

Två-årsdagen

Av , , 2 kommentarer 5

Tänk att det är två år sedan sonen gifte sig. Tänk att det är två år sedan vi åkte den långa vita limousinen till en av de vackraste stränderna på Oahu, Hawaii. Tänk att det är två år sedan vi stod på stranden och tittade på de vackra ungdomarna, att vi fick se deras allvarliga, lyckliga ansikten när de uttalade sina löften till varandra. Tänk att de ville ha sina svärföräldrar med på denna resa till andra sidan jordklotet. Det tackar vi för och hoppas att de har det lugnt och skönt ikväll och verkligen känner sig tacksamma för att de har varandra.

Vi kom aldrig ens ihåg att det var Allhelgona den dagen, inte förrän vi kom till restaurangen där vi skulle äta bröllopsmiddag och servitrisen, en alldeles förskräcklig häxa, dök upp och tog hand om oss. Till sin hjälp hade hon en urringad, tjusig kvinnlig polis. Mysigt var det, och gott! Det var väldigt fascinerande att se alla fantastiska utstyrslar folk hade på sig. Den som tog priset var ändå killen i mc-dräkt, komplett med hjälm och allting. Hans uppgift var att fylla på vatten i glasen, men det var inte lätt….han hade nog fyllt sig själv med annat än vatten så han fick lov att ha lite styrhjälp av de andra i personalen.

Tänk att jag fick uppleva allt detta! Ibland är det inte dumt när "barna" hittar på dumheter….som att åka till Hawaii för att gifta sig.

Att vara på fel plats?

Av , , Bli först att kommentera 7

Få se nu, vad är det vi har här? En mor-, farmor på en arbetsplats som "dräneras" på människor som passerat 60 år, en kvinna inom den mansdominerade skogsindustrin, en administratör bland tekniker – tala om att vara på fel plats? Eller?

Kan det vara så att jag tillför ett extra värde i olika situationer? Är det kanske positivt att man tänker på "mjuka" värden istället för i mätbarhet? Att någon ser att ibland blir 1+1  2 men det kan också bli 2,5 eller kanske rentav <1? Så är det nämligen när det handlar om mänskliga faktorer, då finns ingen facit, inget absolut rätt, eller fel.

När jag blev mormor, strax före min 43:e årsdag, så arbetade jag en hel del inom internationella nätverk. Att bli mormor var bland det mest fantastiska som hänt mig varför jag naturligtvis alltid pratade om det i alla möjliga, och kanske omöjliga, sammanhang. Jag har kvar Powerpoint-presentationen som presenterar mig som
1-faldig (tolka det hur ni vill) livskamrat, 2-faldig mamma och 3-faldig mormor och det var ett sätt att tala om vad som var, och är, viktigast i mitt liv. Då fick jag ofta frågan varför jag inte var hemma och hjälpte min dotter med hennes barn. Det är ju faktiskt fortfarande ganska vanligt förekommande på andra ställen i Europa. 

Ibland ville jag bara skratta åt det hela, framförallt när det kom från män i min ålder, men med yngre fruar (ibland inne på 2 eller kanske rentav 3:e familjen) som på något sätt såg mig som en "äldre kvinna" medan de minsann fortfarande var unga och alerta. Voj, voj, vad ni misstar er, brukade jag tänka och i mina tankar klappade jag dem vänligt på den kala fläcken och / eller ölmagen. 

Nej, det bästa med att ha några år på nacken är faktiskt att man får ett perspektiv på saker och ting. Man vet att om något inte blev exakt som man tänkt, så duger det oftast alldeles utmärkt ändå, i de flesta fallen så är det bara jag som vet att det inte blev som jag tänkt. Om man planerat något och det inte blir på det sättet så är det inte världens katastrof. Jag har lärt mig att oftast dyker det upp något ändå bättre, det så kallade  "flytet". Vad vill jag säga med detta? Kanske ; alla ni karriärsugna, ständigt högpresterande människor, slappna av. Gamla tankesätt som att "kasta bekymren över axeln", "vad gör det om 100 år" – de är inte bara gamla tankesätt – de är faktiskt sanna.  

Halloween? Allhelgona?

Av , , 2 kommentarer 5

Idag var jag och shoppade med äldsta barnbarnet, 13 år. Hon köpte ett par jättesnygga stövlar och jag köpte minsann ett par stövlar, jättesnygga pumps och ett par gosiga tofflor. Till råga på allt så hittade jag en höstkappa och som N sa: den är precis din stil, mormor. Skönt ibland att spendera lite på sig själv…..

I bilen på väg hem så planerade vi en meny för Halloween. Egenligen avskyr jag begreppet Halloween. Varför är vi så snabba att ta till oss allt skräp från USA, med skräckfilmer, skrämmande sminkningar och utstyrslar? Varför behöver vi det?

Allhelgona innebär stillhet för mig, ro och eftertanke. Tända ljus, kyrkogården  är vacker med alla levande ljus, jag tycker inte om de batteridrivna ljusen som lyser så kallt och bedrövligt, utan det ska vara den varma, levande lågan.

Hoppsan, jag börjar låta som en pyroman…… Kul var det i alla fall att planera menyn med den gröna pastan. Jag ville ha svart pasta (bläckfiskpasta) men blev nedröstad. Prinskorv arrangerad som "fem smutsiga små fingrar" med lite blodröd ketchup blir bra, allt nedsköljt med blodapelsindricka och kanske med sådana där godisar i form av lösgommar hängande över kanten på glaset. Avslutas med en marsipantårta med små svara plastspindlar instuckna lite här och där. Nej, nu slutar jag skriva och ska istället se om jag får tag på biljetter till High School Musical. Det är en av alla förmåner när barnbarnen blir större – man kan gå på diverse roliga saker som kanske inte skulle gjort annars. Så svamligt detta blev. God natt alla vänliga människor och även ni andra.

Var finns den schackrutiga färgen? Någon?

Av , , 3 kommentarer 5

Sitter och slappar och funderar på stugköket, jag har en gång beskrivit att jag bara vill bli av med det grå-rödrutiga Holmsundsplast-golvet som jag sett i oändlighet i min barndom. Sist vi var i stugen så började jag riva en liten arbetsbänk som delade köket mitt itu;

Livskamraten avslutade rivningen:

och jag upptäckte då att när man såg hela golvet i sin helhet så var det riktigt fint, med bra uträknat mönster.

Du hade rätt där, Carina. Enda problemet var att bänken var tillverkad på plats så det finns inga plattor under skåpet. I den välfyllda källaren hittade vi en låda med plattor, men tyvärr bara röda så mönstret kan inte uppehållas. Nu skulle jag behöva en stor burk med den där schackrutiga färgen som vi kan se på TV varje jul. Var hittar jag den? Är det bara tomtenissarna som vet? Det skulle kunna vara fint att måla i två gråa nyanser men det verkar jobbigt. 

 

Skönhet…..

Av , , 4 kommentarer 6

Skönhet finns överallt omkring oss. Att få äta middag med 3 tjejer, i åldrarna 13, 12 och 1 år, så erbjuds man verkligen skönhet i alla dess olika, glittrande former. Naturen erbjuder också en mängd skönhetsupplevelser, får jag bjuda på en:

Kanske en till som visar lärkträdets fantastiska färg:

Visst ska vi vara tacksamma, vi  som kan vara ute i naturen och se allt vackert som finns.

Även inne kan man hitta saker minsann, jag gladde mig inte alltför mycket åt det kakel som fanns i stugan. Känns inte som typiskt 50-tal, mörkt och murrigt.

Kan ni tänka er min glädje när jag upptäcker att det är inte kakel, det är bara plastmatta och under finns detta enkla, vackra 50-talskakel:

Det krävdes en del rengöring och fogarna behöver snyggas till men nu finns 6 vackra fiskar, 2 gula, 2 röda och 2 blå (mina favoriter). Underbart!

När vi nu varit ett antal gånger i Sundsvallstrakten, inte bara på IKEA, så kan jag inte låta bli att fundera över varför det finns ett sådant stort utbud av olika stora affärskedjor i Sundsvall? Varför har inte vi Bauhaus? IKEA? Liedl? m fl? Det är ju inte så att Sundsvall inte har det vi har, dvs Rusta och Jysk. Är vår kommun inte tillräckligt intressant för affärskedjorna? Varför inte isåfall? Vi har folkmängden, närheten till finska kunder…..Jag undrar….

Mera multi skill….

Av , , Bli först att kommentera 6

Har just avslutat en härlig middag med fläskfilé inlindad i bacon och ett gott vin därtill, har sedan krupit ihop i soffan och tagit fram datorn. Jag mår så gott och livskamraten har somnat i sin fåtölj framför brasan. Medan han sover en stund så kan jag väl filosofera lite omkring detta med multi skills, alltså förmågan att göra flera olika saker (samtidigt).

När man levt tillsammans i 38 år (hjälp vad tiden går fort) så lär man sig, oftast, att arbeta tillsammans på bästa möjliga sätt. Det tycker jag att vi gör, vi vet vem som är bäst på olika saker och det mesta flyter på ganska bra. MEN, en skillnad i arbetssätt finns och den har blivit väldigt tydlig nu när vi arbetar med vårt nya projekt; stugan.

Livskamraten ägnar sig åt EN sak, i detta fall att fixa till badrummet inomhus. Det gör han med skicklighet och omsorg. Jag fladdrar som en annan rackarns fjäril från det ena till det andra; skurar i köket, limmar fast golvplattor som lossnat, sorterar bort sådant som vi inte vill behålla, dammsuger och håller efter skräpet som blir efter livskamratens sågande och borrande, förbereder rivandet av en köksbänk genom att skruva isär allt som går att skruva isär, när jag föreslår att jag ska ta tigersågen och såga loss bänken så blir det dock "nej, då kommer den att fara omkring med dig", målar allteftersom det blir något att måla allteftersom livskamraten gör färdigt hyllplan och annat…..samtidigt som jag nu och då utbrister i beundrande utrop – åh, vad fint det blir…..

På något sätt är det som att det som jag gör inte räknas (inte av livskamraten, han är jyst i det fallet) men av andra, man ser bara det han har gjort. Som ett belysande exempel kan berättas att när vi hade köpt huset, 30 år sedan, så skulle vi byta ut hela köket samtidigt som vi skulle tapetsera och måla allrummet. Livskamraten sade; du får ta hand om allrummet så fixar jag köket.

Hjälp, jag hade aldrig tapetserat förut, men skam den som ger sig…och fint blev det! Ett äldre släktingpar dök upp och beundrade varmt det fina allrummet. Livskamraten fick mycket beröm och ärlig som han är så påpekade han att det var jag som utfört arbetet. Då gick min manlige släkting fram, tittade noga på väggen och sade; ja här är det lite ojämnt, det är inte lätt att få det slätt.

Är det någon (dam, tjej, kvinna, äldre tant), annan? som känner igen sig?
Nu ska jag gå ut till utomhusduschen och ta mig en skön dusch efter dagens slit, sedan ska jag poppa lite popcorn och sedan väcker jag kanske min kamrat…eller så sätter jag mig och läser en stund…Trevlig kväll till er alla!

 

Multi skills….att gå och tugga tuggummi samtidigt…

Av , , Bli först att kommentera 5

Hur många gånger har inte jag skojat och sagt att vi kvinnor faktiskt klarar att göra två saker samtidigt eller att "hålla många bollar i luften", (avskyvärt uttryckt faktiskt), men igår misslyckades jag totalt.

Vi beslöt att göra en enkel middag igår kväll; jasminris och korv grillad i den öppna spisen. Jag fick hedersuppdraget att grilla korvarna prydligt fastklämda i ett grillgaller, glöden var perfekt och där satt jag med korvarna. Men man kan ju utnyttja tiden bättre så jag passade på att ringa till min syster och prata med pappa. Jättebra,  jag lutade grillgallret mot "eldhunden" och då gick det så bra att hålla med en hand.

Elden sprakade, bordet var fint dukat, levande ljus i hela rummet, grillgallret i handen och telefonen i handen, perfekt! Jag klarade t o m av att vända grillgallret, med en hand, så att korvarna skulle bli jämngrillade. Men, så hände något, den rackarns lilla eldhunden måsta ha skakat på huvudet eller något, för vid sista vändningen kilade gallret fast sig i ena örat, gallret öppnade sig och vips, så hade jag alla korvar liggande inne i askan….Gissa om jag fick syrliga kommentarer om att grilla och tala i telefon samtidigt….. Men middagen blev god ändå, det var bara att skölja korvarna under vattenkranen och värma upp dem igen över glöden – smaskens! Jag kommer tillbaka till ämnet om multi skills senare!

Hemma igen (nästan)

Av , , 2 kommentarer 3

Så är kundeventet i Göteborg avklarat. Den som inte har gjort något liknande arbete kan inte föreställa sig vad det innebär. Många tror att det är väl ingen match, det är bara att boka lokal och resten fixar sig väl själv. Men icke, man börjar ett antal månader före eventet för att hitta en möjlig lokal, hitta ett bra hotell, hitta rätta lilla piffen; i detta fall en galen professor som kunde lätta upp stämningen efter genomfört program, och sedan kommer det en tid av stiltje då man inte kan göra så mycket.

Sedan kommer dagen före eventet och då skall allting falla på plats; material från Italien, Bryssel, Sundsvall och Obbola, allt ska finnas där, och allt ska på plats. Denna gång stod jag t ex och planterade 60 st krukor med gran- och tallplantor. Det tog tid kan jag tala om men luktade underbart "skogligt". Hammare och spik behövs liksom dubbelhäftande tejp.

Så kommer den stora dagen, då allt ska falla på plats. Generalrepetition (gick inte alls; diskussion om presentationer, inget ljud till videosarna, burr). Det var faktiskt skönt att få ta företagsflaggan och åka iväg och hämta kunderna. Sedan händer det underbara; körschemat som planerats veckor före visar sig hålla, talarna håller jättefina presentationer, all teknik fungerar, maten är obeskrivligt god liksom champagnen och kunderna verkar trivas. Alla umgås och alla pratar med varandra – helt underbart. Då är det som att luften går ur en……..

Sedan åker alla iväg i bussen och man är ensam (denna gång var vi två) som packar undan; slänger alla dessa fina skogsplantor (det svider i hjärtat kan jag tala om), tar ned alla poster etc som man med möda fått på plats, packar, packar och packar.  Men att känna att allt blev som man tänkt, eller rentav bättre, är härligt och jag lovar – man sover gott på natten. Tänk vilket roligt jobb jag har – att få göra sådana saker ibland, att få smaka Mannerströms underbara mat, att få träffa alla dessa trevliga människor och sedan, att få avsluta det hela med att åka till stugan för en semesterdag – that’s life!