Dagbok

Av , , 2 kommentarer 19

Sitter och läser nyheterna på datorn. Det ser lite krispigt kallt ut idag, en ensam trana (kanadagås?) flyger förbi över huset och försvinner över sjön, en energisk grannfru går förbi på vägen, hon har både mössa och vantar på sig så det stämmer nog att det är lite kyligt på morgonen.

Idag ska jag fara och handla, flanellskjortor och andra mjuka skjortor åt Livskamraten. Han lär inte kunna dra någon tröja över huvudet på de 12 veckor han ska ha stödet runt nacken så det är bäst att bunkra upp med kläder han bara kan stoppa in armarna i. Ett par nya mjukisbyxor ska han också få, det får bli den nya melodin, mjuka lediga kläder. Det är en lycka att få gå ut och handla åt honom.

Igår köpte jag en ny telefon åt honom. Den gamla klarade inte alls av fallet i brunnen utan killen på Telia kunde bara konstatera att ”den här är det bara att kassera”.
Jag hann bara gå ut ur affären så ringde telefonen och det var hans bror. Jag undrar hur många som ringt och sökt honom under dessa 5 dagar. Är det 5 dagar, är det torsdag idag, jag känner mig rent förvirrad nu på morgonen…….

Igår, när jag var upp och sjukhuset, så ville han följa med mig hem. Både läkaren och jag fick kämpa för att få honom att acceptera att stanna kvar. Den diskussionen gör att jag har ställt in mig på att han kommer att komma hem idag eller allra senast, på fredag. Jag har börjat att förbereda för att han ska kunna ”bo” i gästrummet på nedervåningen men känner en viss rädsla för att ta hand om honom själv. Nackskadan är inte att leka med. Inte de övriga skadorna heller.

Jag känner att jag använder bloggen nästan som en dagbok. Det är faktiskt befriande att sätta ord på sina tankar. Några av våra vänner som ringt har sagt att ”vi visste inte om vi vågade ringa, om du inte vill prata om det”. Men det är det jag vill, det är det jag behöver. Få berätta om och om igen, få vädra ut all rädsla, alla känslor av maktlöshet som finns inom mig. Detta är ett sätt att hantera vad som skett, och att hålla tankarna borta från vad som kunde skett. Hade han varit en katt så hade vi nog sagt att han förverkat 8 av sina liv nu. Jag önskar att jag kunde ta mig en kaffekopp och gå och sätta mig hos honom vid favoritplatsen, köksspisen. Jag längtar efter honom.

Hanka sig fram

Av , , 2 kommentarer 24

Det är märkligt hur man reagerar när det händer en olycka. Såväl grannarna som jag ringde efter för att få hjälp när olyckan inträffat, som personalen på akutmottagningen, talade om hur redig och koncentrerad jag var när jag tog hand om Livskamraten och informerade om vad som hänt. Men nu är det mesta kaos, jag får ingenting ur händerna, är okoncentrerad och tiden bara rinner iväg. Det enda som är viktigt är besöket på lasarettet.

Livskamraten som ju känner mig frågade igår vad jag hade gjort på morgonen. Han blev lite förvånad över att jag inte gjort någonting, så nu ska jag ta mig i kragen idag och faktiskt fixa lite saker. Grannen hjälpte mig få igång vattnet igår så nu är brunnen tömd på vatten ett par gånger och vattnet är återigen rent och användbart. Så idag ska jag slänga hans blodiga arbetskläder och skura bort alla blodspår som finns här. Jag tog på honom en svart flisjacka när vi skulle till lasarettet och den hade personalen lagt i en plastpåse. Jag tog hem den och tänkte skölja upp den. Fy fasen, det var som en scen ur en skräckfilm när vattnet blev alldeles blodrött……

Igår gjordes en magnetröntgen så idag får vi väl besked om vad som kommer att ske i fortsättningen.Mina tankar hoppar från det ena till det andra, men en sak är helt klar. Det finns inget viktigare än de människor som vi har omkring oss och jag är så tacksam för alla människor som stöttar oss.

Livet – det enda vi har

Av , , Bli först att kommentera 22

Så underbart att få hälsa på Livskamraten på sjukhuset igår. Underbart är kanske ett märkligt ord att använda vid ett sådant tillfälle, men underbart är just vad det var. Det kunde gått på värsta sätt, vi är så tacksamma mot hans skyddsängel.

Livet är fantastiskt, har ni tänkt på det? Detta att få vakna, se solen titta fram bakom molnen, att få sitta vid Livskamratens sida, hålla hans hand, luta sig mot hans arm, försiktigt undvikande alla blånader och bulnader, det är ett mirakel.

Mitt livs värsta ögonblick; när jag hittade honom fastklamrad vid en av stegarna i brunnen, med blodet forsande över ansiktet, viskande åt mig att hissa upp honom med med taljan, det sitter som etsat i mina tankar. När jag lyckats hissa upp honom nästan till kanten av brunnen och upptäcker en stor knut på kättingen så jag inte kunde hissa honom längre utan fick släppa ner honom en bit för att kunna trassla ut knuten – oh, det värkte i hjärtat.

Jag vill tacka livet.

Mardröm, men underbar personal

Av , , 6 kommentarer 17

Så har det hänt. Min mardröm har inträffat. Livskamraten har ramlat ned i brunnen och ligger nu på sjukhuset. Vi är tacksamma att han lever. Hans skyddsängel gjorde ett ypperligt jobb.

Omhändertagandet på lasarettet var fantastiskt. Lk fördes direkt till traumarummet och jag fick vänta i väntrummet. Men inte lång stund, sedan blev jag hänvisad till ett samtalsrum där jag kunde släppa lös gråten och vara för mig själv. Två gånger kom personal och satte sig med mig en stund och pratade samt bjöd på té och en smörgås. Det vänliga beteendet fortsatte inne i akutrummet där personalen snabbt fångade upp vårt lite skojande sätt att prata och det blev lite skämt och så gemytligt det bara kan bli vid ett sådant tillfälle. Underbar personal.

Nu längtar jag bara efter att klockan ska bli 14.00 så jag får besöka honom. Var rädda om varandra, livet kan förändras så snabbt ibland.

Ingen påskskinka blev det

Av , , Bli först att kommentera 18

Inte blev det någon skinka igår. Sent på eftermiddagen fick jag åka iväg och fixa något att äta som inte behövde någon värmekälla, mer än mikrovågsugn. Dålig fantasi hade jag, men hittade djupfrysta pannkakor! Har aldrig smakat sådana men köpte ett paket. Så det blev pannkaka och laxmackor. En salig blandning.

Vi hann inte äta färdigt förrän vi fick trevligt, oväntat främmande. Så det blev till att plocka fram lite vin, ost och kex och ostbågar i all hast. Så trevligt vi hade det! Det är synd att vi nästan kommit bort från detta att bara ”hälsa på”. Inget arrangemang i förväg, enkelt men ofta väldigt trevligt. Kan rekommenderas.

Vi hade hoppats på fint väder idag, men solen lyser med sin frånvaro kan man säga. Alltså har jag kapat hyllplan med japan-sågen, min favorit. Nu är både ugn och spis inkopplade så nu blir det i alla fall skinka, sill, ägg och potatis till middag. Jag ser fram emot att få inviga lilla kökshörnet!

Men innan jag sätter igång med matlagningen ska jag kasta mig i soffan ed en bok och bara slappa en stund. Jag hoppas ni alla har det lugnt och skönt!

Spänning

Av , , 2 kommentarer 17

Kaffestunden tillsammans med grannarna är över. Nu återstår att se om Livskamraten kan få i ordning ugnen så vi kan griljera skinkan till Långfredagsmiddagen. Vad gör vi annars? Tar oss en smörgås och en snaps kanske. Jag håller tummarna att han ska få igång den så vi får inviga vårt fina lilla kökshörn.

Långfredagarna har verkligen förändrats sedan vi var barn. Då var det verkligen en lång dag. Ingenting fick man göra, inget var öppet. Glömmer aldrig när en kär kusin och jag gjorde revolt mot tristessen. Så djärva vi var; vi både drack Pommac, spelade kort och…… svor ibland. Milde tid om någon vuxen hade hört och sett oss……

påsk

Reklamskyltar längs vägen

Av , , Bli först att kommentera 17

Något som jag funderat över är alla dessa stora reklamskyltar som finns utplacerade längs exempelvis E4. Nuförtiden verkar de alla stå på något lastbilsflak eller något annat på hjul. En titt på Trafikverkets hemsida visar att det krävs godkännande för att skyltar ska kunna sättas upp.

Men vad betyder det att skyltarna står på hjulförsett underlag? Har de tillstånd eller är det ett sätt att komma undan tillstånden. Hjulförsett=flyttbart?

Idag blev jag tvungen att åka till IKEA igen!!!! Nu är jag uppriktigt sagt less på detta flängande fram och tillbaka.Nu har vi i alla fall fått tag på den ventilerade hyllan som ugnen ska stå på. Snart kanske ugnen får flytta in i sitt lilla skåp. Just nu står den på bordet.
20160323_163702
Hällen fick komma på plats idag och snart kanske elektrikern kopplar in den också. Nästa steg är att finjustera skåpet så jag kan bygga det lilla skåpet mellan spisen och karusellskåpet. Det har tagit mycket längre tid än jag hade räknat med. I min enfald? trodde jag att jag skulle ha kaklat väggarna redan, men det inser jag att det får bli en mycket senare historia.
20160323_175927

Omvärlden

Av , , 2 kommentarer 15

Min närmaste omvärld domineras av ilskan över att det fattas ett hyllplan till skåpet för ugnen. Jag frågade ju i affären om allt var komplett när jag köpte varorna men nu upptäcker vi att det ventilerade hyllplanet tydligen såldes i ett alldeles separat paket under ett helt annat namn. Usch och fy, vi som varit på IKEA idag igen och köpt bänkskivan och såg fram emot att få in både ugn och häll. Nu står ugnen på köksbordet istället så den går faktiskt att använda.

Den yttre omvärlden domineras naturligtvis av terrorbrotten i Bryssel. Jag tänker på de människor som drabbats både på flygplatsen och i tunnelbanan. Jag minns alla de gånger jag själv landat eller flugit från flygplatsen. Det blev många resor då affärsgruppen hade sitt huvudkontor ganska nära flygplatsen. Inte en tanke hade man på att någon/några skulle kunna utföra attentat mot oss resande som myllrade omkring på platsen. Tanken att någon/några kanske skulle offra sina egna liv för att ta död på västerlänningarna…….. nej, jag förstår inte. Det jag känner är fasa för den värld som barn och barnbarn ska växa upp i.

En sak som fascinerar mig med den svenska regeringen är Anders Ygerman, en man som jag aldrig hört talas om förrän han fick posten som inrikesminister. Men som han imponerat på mig; lågmäld, välinformerad, konkret. Ibland (oftast) känns han mer närvarande än vår statsminister.

thumbs-up-1026395__180

Mera tid

Av , , 2 kommentarer 14

Milda makter, jag har tydligen problem med tiden! Jag trodde att det slog om till sommartid i lördags så idag blev jag mäkta förvånad när jag satte mig framför TVn 12.55 för att äta lunch och se ett av mina favoritprogram. Då först insåg jag att vi fortfarande är inne på vintertid. Hur kan det komma sig? Jag har visst tappat greppet fullkomligt.

Såg nyss på Rapport, inställd fotbollsmatch pga terrorhot, i nästa ögonblick glada fotbollsspelare från Östersund – en underbar mix av människor. Visst borde det få vara som i det laget? Alla arbetar tillsammans mot samma mål (haha, ja i dubbel bemärkelse), man tar tillvara skillnaderna hos människorna, man tar hand om varandra och låter humor och medmänsklighet få råda.

Jag har fått frågor om hur det går med brunnen och jag kan bara säga att vi har en paus just nu från det arbetet. Vattnet fungerar men vi har en sten kvar som ligger och väntar på att bli upphissad samt ytterligare en bit rör ska svetsas på. Men just nu är det köket vi koncentrerar oss på. Livskamraten har inte någon speciell arbetslust just nu så jag jobbar på så gott jag kan. Just nu förbereder jag mig på att göra något av ett ca 15 cm brett hål som blir mellan spis och arbetsbänk. Där ska jag bygga in ett smalt skåp med två utdragbara fack högst upp för slevar och knivar. Sedan ska det få vara öppet så man kan ställa in brickor i öppningen. Jag tror att jag kommit på hur jag ska bygga det. Få se om jag lyckas.

Surströmmingsblues

Av , , 2 kommentarer 17

Det är jobbigt att äta surströmming! De tar på krafterna så här dagen efter……… men gott var det med ett par klämmor, mmmmm.

Idag har det mest blivit lite småpussel, det vill säga jag har satt lister inne i några små ”fack” som finns i köket. Som allt annat här i huset så finns det inga raka vinklar, ingen symmetri utan man får mäta varje list för sig och försöka pussla ihop det. Tack och lov för latexfog!

Ingen av oss orkade laga någon middag utan det blev pizza och sedan har vi sovit i varsitt soffhörn. Så kan man också tillbringa en söndag!