Drömmar

Av , , Bli först att kommentera 14

Vilken märklig dröm jag hade i natt. Jag drömde om stugan, alltså det hus vi bor i numera. Som det faktiskt brukar vara i drömmen så bestod stugan av två, små ruckel mer eller mindre, en sovstuga och en storstuga. Denna gång blev vi väldigt förvånade när vi kom in i storstugan för det var verkligen en STOR stuga, högt i tak och dessutom såg vi att där fanns en lucka ned till en källare. Vi öppnade naturligtvis luckan och kikade ned och där skymtade jag enorma lerkrukor. Glad i hågen klättrade vi ned i källaren och märkte då att den fortsatte i en lång gång.

Som glada små dvärgar i sin gruva traskade vi iväg in i gången. Helt plötsligt befann vi oss i ett väldigt väl upplyst rum där man arbetade med handgjorda tapeter. Ett väldigt vackert rum med fräscha möbler. Jag frågade ägaren vem hon hyrde utrymmet av, det var ju ändå i vår källare hon höll till. Hon hade ett livslångt kontrakt med Knutte (som byggt vår stuga). OK, tyckte vi men frågade hur hon betalade elektriciteten. Det skedde genom direktavläsning, så då var allt OK.

Vi gick vidare och hittade fler företag, till och med en restaurang vid ett öppet torg, allt under jord, väl upplyst och mycket trevligt. Till alla företagsägare ställde vi samma fråga; hur betalade de sin elektricitet.

Sedan började vi fundera hur alla dessa människor kom in i källaren för de kunde väl inte gå genom vår storstuga? Nej, fick vi höra, fortsätt bara längs gången så kommer ni till utgången.

Så vi traskade vidare och kom slutligen ut i friska luften igen. I Spanien! Men det var ingen fara för jag visste åt vilket håll vi skulle gå för att komma hem till SpanskaVillan.

Så knasig dröm! Men ganska trevlig också. När jag kommer tillbaka hem ska jag gå ner i källaren och se om jag hittar någon gång.

Kommit och farit, kommer och far

Av , , Bli först att kommentera 18

Så har sonen med familj kommit och farit. Ett kort besök denna gång, men jag fick i alla fall förmånen att få ligga en kort stund tillsammans med lille J. Ren och skär lycka är det. Detta att få kura ihop sig med en liten gosse (ja, han börjar bli stor), att få titta in i det vackra ansiktet och se hur han borrar in sig i täckets värme, hur ansiktet slappnar av, blicken mjuk och go´, farmorshjärtat värker av ömhet. När jag sedan skulle krama om den lilla flickan i överslafen så hade hon redan somnat med armen fast om gosedjuret. Kärlek.

Nu är det bara att städa bort och bädda om för om några timmar kommer nästa sällskap, bara två stycken denna gång. Ibland blir det lite rörigt när man bor så här mitt på hållet, lagom att stanna till och övernatta innan man åker vidare norrut eller söderut. Men roligt är det.

Buller, buller överallt

Av , , Bli först att kommentera 14

Ibland märker jag verkligen av att min stressnivå har blivit lägre. Livskamraten tycker om att titta på ”polis-program” på TV och jag upplever att musiken ”Bad boys, bad boys” ständigt surrar i mina öron. Jag blir så trött i huvudet, det bara brusar i mina öron. Jag vet att det är ett tecken på att jag går på för hög stress så nu ska jag bara ta lite middag, ett glas vitt vin och sedan dra mig tillbaka till sovrummet en stund och lyssna på tystnaden.

Vi behöver verkligen tystnad för att hjärnan ska hinna sortera alla dagens intryck, sortera bort allt onödigt och bara ta hand om det som är viktigt. Ibland är jag så förbaskat effektiv att det går ut över mig själv.

En sak som stör mig idag är att jag var iväg och köpte en 70 madrass, den var visserligen bara 190 lång men jag tänkte att det går nog bra. De flesta besökare är ändå inte 2 m. Men gissa om jag blev överraskad när jag rullade ut madrassen…. den är bara 160 cm! Märkningen säger 190 cm och kvittot säger 190 cm, men madrassen säger 160 cm. Så det blir ett nytt besök på Birsta i morgon tyvärr.

Men nu, köttgryta med ett glas vin, sedan sängläge och en bok. Kvällen är räddad.

Höststämning

Av , , Bli först att kommentera 13

På fredag åker jag iväg igen, norrut bär det för att vara papegoj- och hönsvakt. Men jag passar på och stannar kvar för att vara med på lite tantmiddag och pubkväll med goda vänner. Det ser jag verkligen fram emot.

Igår var jag på Läsecirkeln med mina tanter. Vi hade roligt som vanligt och när vi satt runt kaffebordet så gick diskussionens vågor höga. En äldre man som suttit och fikat vid ett av borden stannade till vid vårt bord och frågade om vi pratade om något särskilt eller om det var allmänt prat. Vi berättade att vi just talade om blommor och han menade att han var inte så hemma på blommor utan att det var mest hans hustru som tagit hand om den saken. Han stod där en stund och småpratade lite innan han gick. Jag trodde att alla kände honom men det visade sig att så inte var fallet. Då förstod vi, han hade blivit ensam och sökte helt enkelt sällskap för kaffestunden. Varför bjöd vi inte honom att sitta med oss? Så många ensamma själar det finns, äldre som förlorat sin partner och bara söker sällskap för en stund, en kaffetår. Suck, så ledsen jag blir helt plötsligt.

Jag hade tänkt börja en kurs i porslinsmålning, men eftersom jag kommer att vara i Umeå vid första kurstillfället, så avstår jag från att anmäla mig. Man behöver nog vara med från början för att hinna lära sig ordentligt. Men det har inte hindrat mig från att måla lite på egen hand. Jag har målat 2 av varje sort; mugg, assiett, djuptallrik, mattallrik etc och har valt ett marint motiv som passar bra i gäststugan. Jag vet inte hur färgen kommer att hålla men räknar med att det bör hålla ett bra tag och i gäststugan är slitaget inte så hårt. Så här blev det:
porslinInte så dumt.

Dimman låg över sjön i morse, det var nästan overkligt vackert. Hösten är på väg.
Dimma

Trevligt med växter

Av , , Bli först att kommentera 13

Igår blev det inget skrivet av någon anledning. Kanske för att Livskamraten, som både dragit ut en visdomstand och varit på sjukgymnastik, låg som en klubbad oxe, eller slagen hjälte, i soffan och dåsade. Det innebar att jag smög runt väggarna här som en fånig inbrottstjuv. Jag brukar göra det när han har besvärligt.

Men jag var i alla fall ute och började förbereda en del växter för inflyttning. Det innebär att jag flyttar dem högst upp i utetrappan där de får stå ett dygn och torka upp. Sedan tar jag in dem i uterummet, borstar rent och stoppar ned en pinne mot ohyra. Lite vattning och sedan får de stå därute till dess att det är dags att komma in. Under den tiden hoppas jag att alla kryp som lever i jorden ska hinna kila hädan så jag slipper få in dem. Hoppas kan man alltid.

Några växter ser väldigt trevliga ut fortfarande.
vindruvorVindruvorna är i det närmaste mogna och vi plockar in en bunt varje dag. Gör vi inte det så kommer fåglarna att äta helt rent.

sparrisDe sparrisar jag tog från Österlen och långt om länge planterade, har klarat sig., alla tre. Det blir spännande att se nästa sommar.

rosorLouise Bugnet har inte gett upp. Det kommer nya, och nya, blommor hela tiden.

olivNågon vidare olivskörd blir det inte, men får vi den att överleva vintern så blir det kanske en liten skörd nästa år.

kvittenDen första kvittenbusken levererar. Jag borde plantera fler nu på hösten.

astrarDe små plantor med höstaster som jag fick av en granne har vuxit bra och det är roligt att plocka in en bukett.

Livet är gott, med eller utan lunginflammation.

Usch så tråkigt, och långsamt

Av , , Bli först att kommentera 15

Har ingen ork att göra något. Har ingen lust att göra något. Tittar på alla småroliga prylar som jag tänkt lägga lite tid på.

Anmälan till porslinsteckning – inköpt färger, ritat mönster på papper, tagit reda på när kursen börjar. Ser att jag i alla fall skulle missa de två första tillfällena så det blir ingen kurs. Orkar inte börja måla på egen hand. Packar ned färgerna igen.

Tänkt vitlasera gäststugan – färg och pensel ligger framme men orkar inte ännu. Likaså får sängen i gästrummet vänta på sin lasyr.

Matbordet som ska slipas och målas – nej, vill inte börja. Skyller på att vi ju fortfarande har inneboende hund som släpper mycket hår.

Tyg som jag tänkt sy specialdesignade grytlappar lappar av (tala om förslösad kvinnokraft) – tittar på tygerna och blir jättetrött direkt.

Nej minsann, det verkar som att det enda som återstår är att lägga sig i soffan och slötitta på TV.

 

 

 

 

Livet går vidare, mot höst?

Av , , Bli först att kommentera 17

Jag kan inte påstå att jag är i någon direkt toppform. Det tar på att ha lunginflammation. Något som alltid piggar upp är träffarna med Läsecirkeln. Dessa äldre damer med all sin klokhet och dårskap, de får dagen att glimra till.

Förutom den träffen så har det mest varit sängläge som gällt. I morgon ska jag åka ned på Triage-mottagningen på Vårdcentralen. Jag har varit så tungandad idag så det kan nog vara läge att låta ytterligare en läkare lyssna på mina lungor.

Några glädjetecken:

citronMitt citronträd har börjat utveckla två fina frukter. De hänger precis bakom varandra så det ser bara ut som en. Roligt.

ÖjenÖjen är som vanligt bedårande vacker.  Den sjön är magisk.

Hemma igen

Av , , Bli först att kommentera 15

Så har jag lämnat sonen och barnbarnen och alla övriga, gamla vänner bakom mig och är åter hemma vid Öjen. På hemvägen stannade jag till vid primärvårdsjouren på Sundsvalls sjukhus och ser man på, jag har lunginflammation. Inte undra på att jag inte känt mig pigg. Jag upplever astmaliknande besvär så jag fick Bricanyl också, men läkaren menade att det kan vara beroende på lunginflammationen och behöver inte vara för evigt. Jag hoppas det går över för det är tungt att känna att luften tar slut.

Det blir nog ingen styrketräning på tisdag, bäst att vänta tills lunginflammationen gått tillbaka. Så dagen har varit lugn, inte ett jota har gjorts utan soffan har varit mjuk och skön. Nu har vi varit och ätit en god middag på Myre Diner för att fira att en av våra inneboende flyttar imorgon till eget krypin. Åtminstone så länge hyreskontraktet i 2a hand räcker.

Det får bli en fortsatt lugn kväll känner jag. Önskar er allt gott.

Nya tider

Av , , Bli först att kommentera 14

Barnbarnen har åkt iväg till skolan. Visst är det fantastiskt att de blir hämtade på morgonen och får skjuts tillbaka på eftermiddagen. Någonting fungerar i alla fall bra i vårt samhälle. Efter att ha gjort gröt och mackor, gett papegojan och hönorna mat samt startat diskmaskinen så är jag tillbaka i sängen. Jag unnar mig en lugn morgon.

Varje gång jag kommer till sonen så har något nytt hänt på den tekniska fronten. Sist var det kodlåset på dörren. Nu är det lamporna som har uppdaterats. Sonen är på tjänsteresa och idag frågade jag barnen om de pratade med pappa igår. -Ja, jag ringde igår så han fick släcka lampan för jag hittade inte dosan, sade lilla L.

Jag blev stum. Pappa som är i södra Sverige släckte lampan åt henne via sin telefon! Själv kände jag mig väldigt modern igår kväll när jag gick och lade mig och nonchalant sade -hej Google, släck lamporna, och det blev mörkt.

Var ska detta sluta?! Hur ska vi stackars panschisar kunna hänga med?

Min inre klocka har hamnat i olag

Av , , Bli först att kommentera 16

Visst ska vi glada ”panschisar” vara uppe med tuppen? Ha druckit kaffe och läst tidningen färdigt innan övriga i familjen vaknar? Men så är inte fallet med mig, jag steg upp kl 12 idag!!!!!! Då hade Livskamraten fått väcka mig. Visserligen var vi borta igår och kom inte hem förrän vid midnatt, men ändå…..Nog har jag varit uppe så pass sent förr och ändå brukar man vakna i vettig tid. Måste kolla med Skalman hur man justerar till sin mat- och sovklocka.

Vi hade förmånen att bli bjudna på middag till en av våra grannar igår. De byggde också ett glasat uterum förra sommaren. Men om vårat är stort och domineras av blommor så är deras mindre, och inrett med en mängd vackra saker. Allt eftersom kvällen mörknade så framträdde alla vackra detaljer, fint upplysta, både inne och utanför rummet. Sagolikt vackert var det. Roligt var det också att alla vi 12 i det innersta gänget hade möjlighet att komma samman och umgås. Vi planerade vidare för en reseaktivitet i slutet av oktober och jag fick i uppdrag att återkomma med resedetaljer och priser. Det ska jag göra, men jag tror inte att det blir någon resa. Det brukar ofta rinna ut i sanden när man bestämmer något efter ett par glas vin har jag märkt. Så är det, nu ska söndagen få rulla vidare i lugn och ro.