Påsk

Av , , 2 kommentarer 10

Påsken närmar sig, hoppas att vi får lite varmt väder och lite SOL, milde tid vad jag längtar efter sol. Tulpaner, tulpaner, tulpaner, någon liten kyckling, kanske en liten påskfjäder, visst känns det bra. Imorgon tänker jag gå hem vid lunch och ser fram emot ägg, skinka, lax i massor och kanske någon liten smarrig chokladefterrätt, det kan väl aldrig bli fel!
Glad Påsk till oss alla vintertrötta människor!

Världens bästa!

Av , , Bli först att kommentera 11

Idag har vi besök, och det är inte av vem som helst! Nej, idag är världens bästa L här medan mamma och pappa är hemma och jobbar lite. Vi har varit ute och åkt pulka, lekt med farfars nya tvingar (väldigt trevliga i precis rätt färger för en snart 2-åring – röda, gula, gröna och blå, härligt), ätit lunch och nu är det dags för en liten tupplur. Det var med ängslan jag lade henne denna gång. Sedan hon börjat på dagis så har det hänt att hon gråtit ett tag när hon lagt sig på dagen och vi är inte vana vid att hon gråter överhuvudtaget så det var inget jag såg fram emot.

Men nu ligger hon, har Nallen hos sig och den klassiska avslappnande musiken igång, och det är faktiskt tyst därinne. Kanske 2 minuters protesterande gråt och det kan till och med en blödig farmor klara av. Så här såg lilla L ut när hon kom idag, hon skulle kunna agera som modell för Vägtrafikverkets kampanj för reflexanvändning.


Denna bild tog jag i hallen, utan att tända taklampan, när hon kom, klädd för att gå ut och åka pulka
Idag blir en dag som tillägnas L. Vid middagsdags kommer R och L för att hämta henne tillbaka. Då ska vi äta middag och överlämna födelsedagspresenten till R, något i förväg, men han kommer att vara bortrest på den egentliga födelsedagen.

11 timmar??

Av , , 2 kommentarer 10

Inatt sov jag 11 timmar i sträck!? Hur är det möjligt, jag måste ha varit helt slut. Inte ens finalen på Let’s Dance orkade jag med. Lite töntigt känns det att gå och lägga sig före 21.00 en fredagkväll, det måste jag erkänna, men är man trött så är man.

Idag har vi varit till sta’n och köpt en födelsedagspresent åt sonen. Han fyller 31 år den 1 april. Tänk vad tiden går fort! Nyss var han en liten lintott, som glatt delade med sig av sina upplevelser och nu är han en stadgad familjefar, helt otroligt! En annan sak som är lite märklig är att vi nu, efter min återkomst tillbaka i arbete, arbetar inom samma område; Lean, men där han är väl utbildad, har alla teorier och sammanhang klara för sig, så får jag ta till mitt sunda förnuft. Tur att jag har en del av den varan! (om jag nu får säga det själv). Man kommer långt med sunt förnuft, men det förstås, nog har jag haft hjälp av utbildningsveckan i Bryssel liksom de böcker jag tragglat och läst.

Läst har jag alltid gjort, tidigare läste jag med glädje olika faktaböcker bara för att förkovra mig lite om allt möjligt, men idag är den senaste faktabok jag läst Maintenance Planning and Scheduling, och för att säga sanningen, så skulle jag hellre läst en god deckare. Men den blev läst i alla fall. Eloge till mig själv!

Igår läste jag om en designer av något slag som skrev uttrycket du är fin på många av sina alster. Det är ingen dum idé, vi borde kanske lite till mans, och kvinns, uppmuntra oss själva lite oftare.

Lite i den andan slutar jag att skriva med att betyga för mig själv – du (jag) är inte så dum i alla fall!

Älskade trädgård

Av , , 2 kommentarer 8

Ibland har man tur! Idag fick jag en brödrost, original från 50-talet. Den blir perfekt att ställa på 50-talshyllan på stugan.

Fin va? Den kommer att passa precis bredvid det gamla våffeljärnet.

Jag "hittade" en ny tidning i veckan, Älskade trädgård, tydligen utgiven av Hemmets Journal. Tycker du om trädgård och inte har läst den så kan jag bara rekommendera att köpa den!

Underbara bilder och bra reportage. Den fick mig att inse att jag måste skaffa ett antal Afrikas Lilja att ställa på innergården på stugan. Det borde bli perfekt medelhavsstuk med den alldeles intill den vitputsade muren. Oh, jag längtar till våren! Är det någon mer än jag som blir galen av all snö? Visst räcker det nu?

 

Hur har vi det med jämställdheten egentligen?

Av , , Bli först att kommentera 10

Ibland råkar jag ut för att jag träffar yngre kvinnor (även något äldre) som jag vet är väldigt kompetenta och duktiga i sina arbeten, men som när vi pratar om jobb-relationer män och kvinnor får tårar i ögonen och berättar om sina besvikelser över hur de blir hanterade på sina arbeten.

Deras berättelser handlar ofta om hur deras inlägg vid olika möten bara blir nonchalerade, hur de kan lägga fram en idé som bara bemöts av tystnad varefter en man efter några minuter lägger fram samma idé (fast tar 5 gånger så mycket tid i anspråk) och genast möts av entusiasm av övriga ledamöter, hur de kan börja säga sin mening för att omedelbart bli avbruten av en manlig kollega som bara talar rätt ut och hur övriga (manliga) kollegor kan börja prata sinsemellan när den kvinnliga kollegan pratar.

Måste det vara så? Jag vet att en del yngre kvinnor säger att så  är det inte; vi har alla samma röst och det känns positivt. Men jag ser också att när kvinnorna blir något äldre, kanske har varit hemma med barn, så förändras attityden och de märker mer av denna nonchalans.

Min lilla fråga är; varför i  hela friden är det så? Vad är det som gör att männen verkar ha ett alldeles eget förbund (styrt av en enda gemensam sak, gissa vad?) som gör att de anser sig ha rätt att gå före den andra halvan av mänskligheten? Tänk om alla arbetsgivare såg och förstod vad de går miste om!

Tomt…..

Av , , Bli först att kommentera 8

Dagarna går, det är mycket just nu, hinner faktiskt inte skriva, men jag hoppas kunna återkomma. Ibland räcker tiden helt enkelt inte till, det händer så mycket runtomkring att när man kommer hem på kvällen så är det bara att rasa ihop och lägga, först mobilen, och sedan sig själv på laddning. Men det är som jag och han, The Terminator, brukar säga: I’ll be back!

Solen strålar

Av , , 4 kommentarer 17

Idag är det promenad som gäller. Ut i solen alla som har möjlighet! Ta vara på all energi, alla vitaminer som finns i solen. Sedan i eftermiddag blir det familjemiddag, kul!

Jag ser i statistiken att mina inlägg blir lästa av ett antal människor. Ni får väldigt gärna sätta en liten tummen-upp så jag ser att ni finns där. Det känns så ensamt ibland……..

Hjärntrött….

Av , , 3 kommentarer 10

Ett ord som jag fått lära mig efter hjärnblödning och operationer är ordet hjärntrött. Ibland när jag berättar hur genomtrött jag kan bli så säger människor tröstande: -jag vet, så där kan det kännas för mig också.

Då tänker jag inombords; -nej, min vän, detta har du aldrig upplevt. För att veta hur det känns så måste du ha upplevt ett skall/hjärntrauma. En rejäl utbrändhet kan också ge liknande symtom har jag fått lära mig. När hjärnan blir trött så finns det inga möjligheter att göra någonting, absolut ingenting är möjligt. Du kan inte pressa hjärnan bara lite till. Du kan heller inte träna den pigg och alert. Så är det; tystnad, ensamhet, en filt över huvudet – det är det enda som duger. Att domna bort en stund, vänta tills det surrande ljudet i huvudet är borta – det är det enda som duger. Det är viktigt att lyssna på sin kropp (hjärna) är något som jag lärt mig under dessa sista 4,5 år.

Konsten att slumra till har jag fulländat till perfektion. Sätt mig i en bil (fast inte bakom ratten helst), i en buss eller flygplan och jag sover. Låt mig sitta i ett väntrum med en tidning i handen och jag slumrar, inte någon djup sömn utan ytligt, lätt, men avslappnat. Så är det att känna hjärntrötthet, man lär sig hantera det.

Nu har jag fått papper från Försäkringskassan – jag är 25 % "sjukpensionär" eller vad det nu heter. Min första känsla när jag fick beskedet var – hjälp, jag vill vara som vanligt, jobba heltid, orka som jag gjorde förr – men när den känslan lagt sig så kände jag lättnad. Jag får arbeta 75% och kanske ha lite ork kvar till att leva när jag kommer hem från arbetet. Tack och lov! Hellre arbeta med full speed på 75% än att kämpa sig genom de återstående 25% med en surrande, uttröttad hjärna som bara vill kasta sig direkt i soffan när man kommer hem och därefter avsluta kvällen i säng vid 21-tiden.
Glad är jag, glad är jag över att det ibland fungerar med den sjukvård, de instanser vi har som ska hjälpa oss när de tuffa tiderna kommer.

 

Tar vi euro i Umeå?

Av , , 2 kommentarer 9

Det har varit en tuff, men rolig, vecka denna senaste vecka med kundbesök från såväl Holland som Belgien. Fantastiskt trevliga människor med mycket olika bakgrunder och från olika verksamheter. När man får gäster så här mitt i vintern så inser man hur väderberoende vi är. Före gästerna kommer så spekulerar man om vädret, har de rätt kläder med sig, kan vi ordna utomhusaktiviter etc. Denna gång hade vi tur. Vi fick tillfälle att visa olika delar av koncernens verksamhet och tillbringade faktiskt hela onsdagen utomhus i strålande sol. Därefter avslutade vi med hundsläde, -15C, så nog var det exotiskt alltid. När man sedan vaknade på torsdag så dök förstås frasen men vi hade i alla fall tur med vädret osökt upp i huvudet.

Vad tycker då besökarna om att vara här uppe i norr? De flesta uppskattar den frihet vi har här, att få vistas fritt ute i naturen utan Privat-skyltar, att vi får plocka bär fritt, fram för allemansrätten! Men många har svårt att förstå att vi kan leva "som vanligt" när det är så  här kallt och snöigt, att vi så obehindrat och självklart går omkring på sta’n utan att nästan smyga fram för att inte halka!, men nästan samtliga i gruppen var eniga om att allt är så dyrt här! De har inte råd att handla! De kan åka 3 veckor till någon solig strand till samma pris som en vecka här skulle kosta. Varför är det så?

Något som störde mig var att flera blivit illa bemötta i våra affärer, att man fick beskedet att visst, vi tar emot euro här, men sedan när de väl skulle betala så upplevde de att personalen reagerade negativt!? Inte kan det väl vara så? Skärpning isåfall, tycker jag. Nog borde vi kunna ta hand om våra besökare på ett bättre sätt.
 

Timells finger jämfört med mitt?

Av , , 1 kommentar 8

Jag brukar titta på Martin Timells program, alla som handlar om att bygga och renovera i alla fall. Livskamraten tycker att jag är fånig som gör det, men jag tycker att han är bra. Han säger små behändiga saker, små tips som jag brukar försöka lägga på minnet. En sak som jag lagt på minnet är att när man ska lägga en sträng med målarfog, så drar man ut fogen med ett finger lätt fuktat med diskmedel. I stugan har vi jobbat med att snygga till efter en köksbänk som vi tagit bort. Den fina 50-talsbänken har fått flytta ut i uteköket (rävlyan som vi säger numera). Vi, livskamraten och jag, arbetar bra ihop. Han bygger och jag hantlangar. När vi hjälpts åt med att få upp en skiva på plats i taket så skulle jag spackla och måla och förstås täta i springorna med målarfog.

OK, detta har jag gjort förr med varierande resultat. Nu har jag dessutom Timells råd i bakhuvudet. Dra fast en sträng mot skivan i taket, men hjälp, strängen vill inte fastna, den vill liksom hänga ner, jordens dragningskraft är stor. Men tryck fast den lite och sedan, universalhjälpmedlet, det med diskmedel indränkta fingret och….Inte sjutton fungerar det inte! Vilket finger var det han använde? Hade jag fel? Varför dög inte mitt lilla finger? Va, va, va?

Den lilla överdelen som sitter kvar i taket vågar vi inte ta bort. Vem vet om det finns något tak överhuvudtaget där och det räcker så bra med de två olikmönstrade tak som redan finns. På sidan som finns in mot köksdelen bygger vi in vinställ minsann. De övre köksluckorna är ommålade i äggskalsvitt men de nedre skåpen har vi ännu inte gett oss i kast med.

När man är i en sådan miljö med så mycket egenhändigt klurigt gjort så blir man lite så själv också (har kanske alltid varit sådan) 🙂 Detta är lampan som vi satt ihop själva efter att jag köpte tre lampkupor på Indiska i julas (på rea ni vet, det är då man köper saker som kan "vara bra att ha"). Dessa kom i alla fall bra till pass, med dimmer över matbordet. Vi är nöjda, får man säga så?