Här kommer en ny dag full med möjligheter…

Av , , Bli först att kommentera 15

…och där försvann den dagen. Snabbt går det. Inte minst all denna idrott tar ju mycket tid. Man ska hinna göra något mellan olika heat och finaler och …… jag har hittat den bästa lösningen. Jag börjar bara på ett nytt broderi! Denna gång har jag gjort bort mig lite, jag målade mönstret med kulspetspenna! Inte bra, jag skulle brodera med vit tråd men den ser misstänkt ljusblå ut. Hoppas det går bort i tvätten. För övrigt så har jag inga nyheter. Det är soligt, men kallt, så det lockar inte att gå ut.

I morgon ska vi åka och fylla på gasol och köpa nya kaminfläktar, det är allt som står på programmet. Nu märks det ordentligt att man inte gör så mycket. Det är ju så att ju mindre man har att göra, desto mindre får man gjort. Jag minns en tid, tänker jag nostalgiskt, när jag arbetade deltid åt min man, jobbade halvtid, hade två yngre barn och studerade på halvfart på Universitetet. Hur sjutton gick det till?! Däremellan både styrketränade och gympade. Nej, känner att jag blir trött bara jag tänker det. Bäst att återgå till broderiet och soffan. Helgen är slut.

Knogar på

Av , , Bli först att kommentera 16

Igår passade jag på att tömma frysen för avfrostning. Tack och lov för de där påsarna där smältvattnet samlas upp. Det djupfrysta fick vara i uterummet över natten så idag har jag torkat kyl och frys plus det dåliga samvetet; skåpet under diskbänken. Jag förstår inte hur det går till att det blir så äckligt där. Vi har bra ordning i skåpet, kommunens uppsamlingskärl för batterier och glödlampor, skyddsplast på botten, utdragbara sopkärl och jag tycker att vi är ordentliga av oss, men ändå ser man spåren efter saker som runnit, något litet lökskal som dekorativt lagt sig runt en ägghalva, när sker det? Varför torkar vi inte upp det direkt? Många frågetecken finns i en människas liv men nu är det i alla fall diskat och tvättar rent. Jag är så nöjd!

Det är inte lätt att hinna med allt mellan de olika sportaktiviteterna, längd- och skidskytte. Vilken fantastisk åkare ryssen Bolshunov är, jag skulle vilja se honom utan kläder, jag menar inte att jag har några speciella fantasier kring honom, men jag skulle vilja se muskulaturen. Han måste ha en otrolig styrka.

Solen strålar men det viner kalla vindar från nordväst så det är betydligt kallare än det ser ut. Det blir ingen långpromenad idag utan vi får hålla oss inne. Då behöver vi ju inga munskydd i alla fall.

Blir jag färdig före sommaren tro?

Av , , 2 kommentarer 14

Jag har ju två handarbeten på gång, det ena ligger och vilar till sig i min sykorg, det andra sitter jag med varenda kväll, känns det som. Jag hittade en fin bild på Pinterest och ritade en slags mall som i möjligaste mån skulle efterlikna bilden. Sedan satte jag igång och brodera. Jag lärde mig snart att det är lättare att brodera helt fritt än att brodera efter en ungefärlig bild. Flera gånger har jag sytt och sedan rivit upp, sytt om med, kanske 2 trådar, rivit upp och försökt att styra upp bilden. I detta läge ser den ut så här:
Vad tror ni? Jag håller nu på att avsluta den ljusgröna rankan till höger på bilden. Sedan ska jag fylla i de tre konstiga figurerna längst ner och sedan tror jag att jag är färdig. Vad gör jag av den sedan? Syr fast den på framsidan av en kudde? Ramar in och sätter upp på väggen? Det gröna stora bladet på vänster sida kanske behöver lite mer grönt i sig för att balansera upp allt det rosa. Ja, käre min tid vad man hittar på.

Faktum är att när jag ser motivet på bild så tycker jag att det ser ganska bra ut! Är jag självgod? Kanske det, men lite beröm skadar väl inte….´cause I`m worth it

Jag har också fortsatt storrengöringen i köket, denna sol, vad den ställer till det när den kommer fram! Faktiskt så är jag så inspirerad av solen att jag ska göra våfflor med hallonsylt till middag, åt oss två vuxna människor. Jag brukar bara göra våfflor när det finns barn i närheten, men nu blir det våfflor och lite tankar på soliga dagar i skidbackarna, i spåren, sittande på en renfäll i solen…….

Visst måste man älska folk!

Av , , Bli först att kommentera 14

Vad många kreativa människor det finns! Jag ser i VK hur folk tar tillvara snön och bygger uterum, sover utomhus, äter utomhus. Helt underbart tycker jag. För några år sedan gjorde vi en snökoja uppe på taket där vi satt och drack kaffe, jättemysigt. Även detta att man umgås utomhus, så enkelt, så trevligt. Jag hörde idag om ett par som tar med sig 3 elektriska filtar till den gamle fadern och sitter utomhus med honom en timme varje dag och dricker kaffe. Det är en riktig krutgubbe så han gillar det. Mysigt!

Livskamraten har lite besvärligt i ryggen nu så han är väldigt stillsam, men jag har börjat gå längre promenader för att försöka få bort lite av ”isoleringskilona”. Om det fina vädret fortsätter så kanske man kan avsluta promenaden med lite kaffe här i slänten.

Ett fenomen som jag tycker är mindre bra är att det köpts ovanligt mycket hundar nu en period. Människor är hemma mer och då passar det tydligen bra med en hund. Men hur går det när allt återgår till det vanliga då? Passar hunden då också? Jag är lite rädd när människor köper djur utan att tänka sig för. Tar man ett djur så tar man på sig ett ansvar ett antal år framåt.

Idag är vi inne på tredje dagen med Livskamratens gryta till middag. Den är jättegod och vi varierar lite på tillbehören, men det hjälps inte, den tredje dagen så känns det lite tråkigt. I morgon ska jag steka lövbiff med ost, det ser jag fram emot. Nu har vi en kväll framför oss där jag faktiskt hoppas att Livskamraten vill se på travet. Då kan jag passa på och läsa eller lösa Sudoku istället för att leta efter någon bra film eller serie att titta på. Vi håller på att ha pratat färdigt kring det allra mesta. Något litet projekt har vi inte diskuterat, vi måste vänta till dess att Livskamraten blir bättre i ryggen. Sköt om er så sköter vi om oss.

Det är ljust!!!

Av , , Bli först att kommentera 14

Ett mirakel har inträffat! Klockan är 15.46 och det är ljust, såväl inom-som utomhus, så underbart! Det är lika märkvärdigt varje år, men lite mer märkvärdigt detta år. Allt känns så mycket lättare när solen tittar fram. På promenaden mötte vi flera bybor och grannar så det blev små pratstunder här och var. Extra roligt är det att jag gjorde en ordentlig städning av vissa områden här hemma så det ser rent och fint ut. Fönstren däremot … vill man inte tala om…så då gör jag inte det heller.

Vi hämtade maten idag så nu har vi fullt i kyl och frys igen, det känns bra. Visserligen är det några minusgrader ute men det gör absolut ingenting. Varma kläder har vi gott om. På tal om kläder så har jag idag anmält mig till ett företag som utifrån ett ”styling-quiz” sätter ihop några kläder och så får man prova dem hemifrån i lugn och ro. Ingen fraktkostnad och fri retur. Nästa fredag ska jag ha ett samtal med ”min” personliga stylist då vi ska prata lite mer om mina önskemål. Har inte en aning om hur det kommer att bli, men man kan alltid testa lite, det kostar ju ingenting. Om det blir bra så skriver jag säkert mer om det längre fram. Blir det blahablaha så kanske jag ändå skriver något. I dessa tider är det ju inte mycket som händer här hemma som man kan skriva om.

Där kom en tanke framhoppandes, jag läste idag att man räknar med en ökning av sexövergrepp mot barn via nätet. Fy sjutton, vad är det med folk egentligen! Usch, det var ingen rolig tanke. Bättre med tankegång på stället då! Sköt om er, håll avstånd så klarar vi detta mardrömsvirus tillsammans, fast på varsitt håll.

Plötsligt SÅG jag…

Av , , 2 kommentarer 13

Idag var det nästan så solen bröt igenom molnen. Det blev alltså lite ljusare inomhus och då, helt plötsligt bara, såg jag allt. Jag såg spindelnäten ovanför dörren där gamla flugor satt fast, jag såg hinnan över kaklet av fett och sot, jag såg dammet som lagt sig över våra taklampor, kort sagt, jag såg att det var dags för storstädning. Det är inte alltid det är bra med ljusare dagar. Nåja, nu har jag torkat och diskat av prydnadssaker, kakel och lampor. Det blir till att fortsätta en annan dag.

Vi tog en promenad till brevlådan och mötte en av grannarna i byn, en glad och trevlig dam. Naturligtvis kom vi att prata om Corona och hon menade att hon aldrig drabbats av  någon större influensa, inte ens ”asiaten” som gick på 50-talet. Jag föddes 1953 och fick minsann ”asiaten”: Doktorn gjorde hembesök, det var på den ”gamla goda tiden”. Själv minns jag bara att jag fick dricka läsk och äta glass så mycket jag ville, så mig gick det ingen nöd på. På den tiden när vi barn fick läsk så fick man oftast en flaska och den fick man dela på, oavsett hur många barn det. Då fanns minsann inga stora pet-flaskor men ack så underbart gott det var. Pommac, sockerdricka mmmm. Tiderna har förändrats, nu förväntar sig de flesta barn att ensam ha en stor flaska att dricka när man vill.

Vissa saker var nog bättre förr faktiskt, åtminstone nyttigare.

Jobbig dag

Av , , Bli först att kommentera 13

Idag är en tuff dag. Vi har sett damernas stafett och glatt oss över svenskornas fina prestationer. Sedan började herrarnas stafett och vi gladde oss över Finlands fina åk. Sedan inträffade incidenten alldeles vid målgång mellan Finland och Ryssland. Burr, så tråkigt slut. Finlands silvermedalj blev lite nedsolkad. Bolshunov blev diskad helt riktigt, men hela episoden lämnade en dålig smak i munnen. Tråkigt.

Nu är det bara att ladda med fil med bananer och pressade apelsiner, sedan är man färdig för damernas stafett, skidskytte. Jag minns att om man kom hem till mamma och pappa och det var idrott på TV:n så var de båda helt inne i sportens värld. Då förstod jag inte varför, men nu börjar jag förstå. Förr om åren hade man fullt upp med det ena och det andra, men nu i dessa dagar av isolering så ser man all idrott (nästan) och då blir man engagerad. Så är det bara.

Jag ska i alla fall prata med Livskamraten idag, kanske vid eftermiddagskaffet, om att vi borde starta upp något inomhusprojekt, exempelvis göra en snyggare inramning av vår kamin i storstugan. Egentligen vill jag byta fönster och isolera golvet också, men säger jag det så svimmar han väl. Men ett litet projekt borde vara möjligt. Lat har man blivit under detta sista halvår, det kan jag konstatera.

Regnet det bara öser ned…….

Av , , Bli först att kommentera 12

igår gick snön ända upp till sovrumsfönstret på uterumstaket. Vi pratade om att vi kanske måste se över våra tak och skotta lite. Sent i går kväll låg jag och löste Sudoku i sängen och hörde hur det blåste där ute. Så slog det mig att vi har ju inga träd i närheten av huset längre, hur kan det höras så väl? Jag blev tvungen att stiga upp och titta efter. Det var ljudet av snön som sakta gled nedför taket som hördes. Sakta, sakta gled det ned. I morse låg allt i slänten nedanför.

Vi gick ut och skottade rent uppe på parkeringen och sände varma tankar till vår käre traktorförare. När vi ändå var vid bilen så passade vi på att åka in till Njurundabommen för att handla lite gott. Då började det regna! På en gång blev vägen slaskig, hela parkeringen utanför affären var full med vattenpölar. Varför fick inte den fina vita snön ligga kvar? Det regnar fortfarande, är mörkt och tråkigt. Vad ska vi hitta på nu då? Ute är det helmörkt, vi drog ut alla el-kablar till ytterbelysningen i slänten igår och det var nog bra för nu ligger det tonvis med snö över allt. Till sommaren får vi ta och gräva ned kablarna och fixa till det så att vi alltid har belysning.

Idag har jag börjat skriva av mamma och pappas brev till varandra. De är så fina och ger en sådan bra bild över vardagslivet mitt under beredskapen. Bara en sådan kommentar som att mamma skriver att ”frun där jag hämtar mjölk frågade om det var tungt att bära mjölken nu när jag inte längre har hjälp som bär hinken.” Det ger en sådan bild av den 17-åriga flickan, i sommarklänning, kanske med klut om håret, som går tillsammans med en man i beredskapsuniform som bär mjölkhinken. Det är sommar och han följer henne till lärarbostaden där flickan arbetar som hembiträde. Mitt hjärta värker av tacksamhet över att de lämnat en sådan skatt efter sig. Min tanke är att jag kan skriva ned alla brev, allt eftersom de skrev till varandra, så kan vi, barn och barnbarn, få ta del av deras liv. Originalbreven ska sparas, troligen av min äldre systers äldsta dotter, det är väl så saker ska ärvas. Nu känner jag mig lite rörd, måste gå och snyta mig. Kram till er som vill läsa mina funderingar.

Insnöade

Av , , Bli först att kommentera 12

Drog undan gardinerna i morse när jag vaknade men istället för den vackra utsikten såg jag…vitt eller man kanske ska säga..grått.
Det kändes inte som att det var lönt att gå ned och komma igång med dagen utan jag tog en liten extra stund i badrummet och skötte om mig istället. Det gjorde jag rätt i för när jag kom ner så hade Livskamraten varit ute och skottat en timme för att sedan slumra till på soffan. Alltså, det blir en lugn dag idag (ovanligt NOT). Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra, har faktiskt inte lust att göra något överhuvudtaget. Det gick trögt med broderandet igår, jag fick inte till ett blad på det sättet jag tänkt. Jag sydde, rev upp, sydde, rev upp. Började också med att sortera mamma och pappas brev från tiden när de träffades, 1941 under beredskapsåren. Men jag blandade ihop hur jag lagt breven – tidigaste datumet – underst i högen – eller lade jag det överst? Nej, jag fick sluta, måste nog köpa register med datum, eller månad kanske….. fattar beslut en annan dag.

Jag tror man blir lite förslöad av att isolera sig på detta sätt. Jag satsar på Sudoku istället. Har faktiskt blivit mycket bättre på det och klarar nu ”expert-nivån” på ca 15 min och det är rekord för mig, jag är ju ingen siffermänniska. Nu har jag också hittat ett Quiz där man kan spela mot slumpade personer och det är faktiskt vettiga frågor, svåra frågor, ibland förlorar jag, ibland vinner jag och alltid lär man sig något. Inga frågor – av typen – vem är mamma till Bianca Ingrosso – då spyr jag. Nej, bra, svåra frågor. Det är kanske det jag ska göra idag. Men först ska jag gå ned och titta till mina blommor i Blomrummet. Sköt om er!

Nu kommer snön

Av , , Bli först att kommentera 9

Nu verkar det som att snön kommer. Elbolaget har uppmanat oss elanvändare i Västernorrland att se till så att vi klarar oss om elen går. Vi har ljus, har fyllda tuber till gasolbrännarna, har hällt upp vatten i kastruller, har sett till att vi har mat hemma för några dagar så nu är det bara att vänta och se. Någonstans inne i mitt bakhuvud pyr dock en tanke om; ska detta verkligen vara nödvändigt? Skulle det inte gå att rensa så ordentligt under sommartid att inga träd kan falla över elledningarna? Jag menar, vore inte det bättre, snön kommer ju varje år. Man skulle ju kunna  passa på att gräva ned ledningar en bit i taget dessutom.

Vi klarar oss även om det skulle bli oerhört långtråkigt. Så länge vi har el så kan vi ju titta på TV och tro mig, det gör vi. Netflix går varmt. Det värsta är att det finns så gott om grymma, otäcka filmer att man rentav kan bli mörkrädd. I kväll blir det till att titta på installationen av den nye presidenten i USA. Nu hoppas jag att vi slipper höra mer om Trump. Jag avundas inte Biden, vilket arbete han har framför sig att försöka ena landet igen. Suck!

Livet innehåller både små och stora saker, viktiga och mindre viktiga. Vem avgör vad som är viktigt?