Jocke

Av , , 2 kommentarer 11

När vi kom hem efter midsommarhelgen så väntade oss en liten överraskning. Jocke nymfparakiten, numera kallad utbrytarkungen Houdini, fanns inte längre i sin bur utan flög fritt i huset. Dottern som kom till huset först hade stängt in honom i vardagsrummet, satt buren på soffan och hoppades att han skulle ha vett nog att klättra tillbaka in i buren. Det vettet hade han förstås inte.

Jag som sett vilka mängder sk-t det ryms i en  nymfparakit uppskattade inte alls hans friflygning utan greppade honom burdust om den lilla kroppen och satte tillbaka honom i buren. Uppriktigt sagt så tror jag att han tyckte det var skönt att komma tillbaka "hem".

I morgon ska han på semester till min syster. Vi ska träffas på halva vägen för överlämnande av fågel, bur och mat. På ett sätt känns det skönt att bli av med honom, åtminstone för ett par veckor. Men samtidigt kommer jag att sakna hans glada kvitter när man kommer hem från jobbet och han hör min röst. Åtminstone någon som blir glad när man kommer hem 🙂

I morgon ska jag på bröllop! För första gången i mitt liv ska jag vara brudens mor! Ska jag gråta? Nej har jag bestämt mig för. Jag vill inte missa en sekund av detta bröllop. Inga disiga, dimmiga ögon ska förblinda mig, jag vill se. Gråta av glädje kan man göra en annan gång.

Ibland ångrar man gödslingen

Av , , 5 kommentarer 9

Jag tycker att det är viktigt att gödsla gräsmattan. Sedan kommer det alltid ett ögonblick när jag ångrar denna iver att gå ut och gödsla tidigt på sommaren. I dag var ett sådant ögonblick. Gräsmattan har inte klippts på en vecka och i dag var det dags. Vilken kamp. Gräset är tjockt och frodigt och gräsklipparen är som jag, dvs den har sett sina bästa dagar! Då ångrar jag gödslingen, men oj så fint det blir när man kämpat sig fram över alla kvadratmeter. En liten bit är dock oklippt, bensinen tog slut samtidigt med min "geist" så den biten får vara till en annan dag.

Sedan kom kameran fram. Får jag presentera två charmerande syskon, en del säger att det är syster och bror, andra att det är två systrar. Med min stavning så är det två systrar, de vackra systrarna Bugnet, Therese och Louise.



Titta bara på knoppen, är det inte så att man blir stum av beundran?

Avslutar med en bild på en pion köpt för många år sedan tillsammans med min väninna från Skåne. Jag köpte sex pioner då och fem av dem kommer troget tillbaka år efter år. Jag har tappat bort namnlapparna, men njuter lika mycket av dem ändå. Vet inte riktigt varför de inte är så mjuka och bulliga i år som de brukar vara. I år  är det tydligen det lite kantiga som gäller.

Vi går fortfarande i väntans tider och nu börjar väntandet kännas för långt.

 

Funderingar

Av , , Bli först att kommentera 10

En sista fundering från prinsessbröllopet. Några av herrarna var verkligen uppklädda till tänderna. De såg ut att vara färdiga att brista ut i en aria och lovsjunga någon skön dam alternativt dra sin värja och dräpa någon drake. Eller kanske tvärtom, sjunga för draken och dräpa den sköna ladyn, upp till vars och ens smak. Charmigt såg det ut, om än inte helt tidsenligt, men det hör väl till en sådan gång.

Jag undrar om de får kvittera ut kläderna från den Kungliga Garderoben, lämna ett kvitto och lova att återlämna kläderna senast kl 24.00 kvällen efteråt. Jag undrar om någon frestas att skoja till kvällen lite för sig och sin sköna dam.

Knackelibank på dörren! – Vem där? Cést moi, mademoiselle! Voule vous coucher avec moi ce soir? Voule vous coucher avec moi?

Hans mörka ögon ser djupt in i mina, han sveper av sig capen och kastar värjan på sängen… nej, hallå där, var kom sängen från? Står vi inte i hallen? Och vadå mina ögonjag är väl inte med där. 

Nej, min fantasi räcker inte till där, och fantasi är en vara jag har gott om. Då räcker sannolikt inte deras fantasi till heller, så de lämnar nog snällt igen kostymen direkt efter festen. Tråkigt!

 

Midsommarhelgen är över – lite kungligt

Av , , 1 kommentar 11

Att få åka genom halva Sverige är en förunderlig upplevelse, landet är så vackert! Dikeskanterna med sin rikedom av växter – lupiner, rölleka, nävor – så underbart. För att inte tala om alla dessa grässorter med sina vajande vippor! Blånande sjöar och gröna skogar, mjukt och välkomnande!

När jag nu är inne och skriver lite om Sverige så måste jag återkomma till prinsess-bröllopet. Jag tyckte det var så fint, att mitt i all pompa och ståt få in så mycket personligt, sådan innerlighet och värme, det var verkligen DERAS bröllop. Allt från Daniels handskakning med släkting utanför kyrkan till ärkebiskopens tal som verkligen lät som att han riktade sig personligt till de två individer som stod framför honom, till tåren på brudgummens kind. Han har tydligen fått kämpa för att visa sig värdig prinsessan, han har säkert fått möta både en och två drakar under tiden, och han besegrade dem alla, härligt!

Talen som herrarna Westling höll var helt lysande. De fåniga skriverier som kommit senaste dagen om att Daniel tränat på att tala, att han haft hjälp med granskning av sitt tal, det är rent dumt snack.

Var och en som har varit i den situationen att man förväntas hålla tal vet att för att få till ett bra tal måste man öva, repetera, tänka igenom allt om och om igen. Själv har jag vid många tillfällen mumlat för mig själv, stått i badrummet och hållit tal framför spegeln, suttit i bilen och pratat. Fördelen med det är att när man fått in hela talet i huvudet så kan man prata "fritt", dvs man behöver inga manuslappar. Även om man tappar bort någon ordvändning så kan man följa den röda tråden. En eloge till herrarna Westling.

Något jag inte gillar är den styling Daniel fått genomgå (velat genomgå?). Varför måste just han vara så slätkammad, så stylad i dessa opersonliga glasögon (ja, ja jag vet att en Bernadotte-släkting har designat dem, men uppriktigt sagt….) Killen ser bra ut och jag hoppas att han får vara lite mer avslappad längre fram. Titta på andra kungligheter från diverse land: skägg, ölmage, lockar ända ner på halsen etc. Den nye prinsen behöver inte bevisa för det svenska folket att han duger. Sköter han sina plikter, så länge vi har monarki, så är det bra. Han ska absolut inte behöva bevisa något överhuvudtaget för de "blåblodiga", näringslivet, media eller andra. Jag önskar brudparet lycka till och hoppas att de får fortsätta vara lika lyckliga som de verkar idag.

Sist, en liten hemlighet: jag ska visst på bröllop den 1 juli, alltså nu på torsdag. Panik, vad ska jag ha på mig? Ett utomhusbröllop –  hur ser väderleksrapporten ut?

En försmak av sommaren

Av , , 2 kommentarer 11

Semestern närmar sig. Vi har varit till SpanskaVillan och lämnat lite blommor och ställt i ordning för sommaren.

Så kan man ha det i Norrland,,,

Äntligen har jag bestämt mig för vilken färg jag vill ha runt fönstren, skönt. Jag lyckades komma ner till två alternativ – gult och grönt. De flesta tyckte att jag borde måla gult, och det var en snygg gulfärg. Men det kändes inte riktigt bra för vi har en vägg med två stora fönster på och det kändes lite väl häftigt att ha gult där. Till slut sade Livskamraten – men jag tror grönt blir snyggt – så då körde jag igång med det. Nu har jag målat två fönster vid uterummet i grönt och jag är jättenöjd. Äntligen!

Det blev väl ganska bra, tycker jag. Nu kan sommaren komma, jag längtar efter ledighet.

Bortskämda marsvin

Av , , 4 kommentarer 8

I helgen fick vi ta med oss barnbarn med vidhängande marsvin till stugan. Jag hade försökt få "någon annan" att ta hand om dem, men "någon annan" hade inte lust. Alltså var det bara att packa in dem i bilen.

Men först plockades det färskt gräs, sallad, köptes pellets, lite Zoogott (tänk att det finns chokladgodis för små gnagare, lite vansinnigt faktiskt), köptes hö och gjordes rent i buren med strö. Har man smådjur så måste man ju ta hand om dem.

Väl i stugan så fick de bada och ungarna gosade väldigt mycket med dem plus att vi plockade stora, fina maskrosblad till deras middag. Nog mådde de bra tror jag. Nu är de små, tillsammans med sina ägare, hemma hos sin mamma igen och gissa vad hon sade i dag – de har blivit så bortskämda, nu duger det inte med gräs och hö utan nu piper och piper de för att få annat godis.

Jag har lyckats! En mormor kan skämma bort det mesta tydligen, t o m småkryp – det är väl ett kännetecken på en bra mormor?

I dag har jag också packat ihop Jockes alla matpåsar, sandpappersrör till pinnar, hirskolvar – milde tid vad han samlat på sig. Syrran och jag har delad vårdnad om Jocke så nu ska han snart fara på sommarlov till henne. Jag undrar hur gammal en nymfparakit kan bli? Mamma och pappa har haft honom i drygt 20 år och vi vet inte hur gammal han var när de tog hand om honom. Aldrig kunde vi väl tro att den lilla kraken skulle "gå i arv" efter mamma och pappa.

I dag fick jag en nyhet som fullkomligt höll på att knocka mig. Men vad det var, det behåller jag för mig själv ett tag till.

Denna dag är lilla L:s två-årsdag. Denna förtjusande, glada, pratsamma dam börjar bli stor. Jättegod och vacker tårta blev jag bjuden på. Livets efterrätt.

Väntans tider….

Av , , 2 kommentarer 8

Vi går i väntans tider. Nu har vi fått vår nya komposteringstoalett till SpanskaVillan, den är inmonterad och "invigd". Nu väntar vi bara på de små maskarna som ska hålla hela processen igång och göra att man inte behöver tömma tanken på 30-40 år.

De är ömtåliga, de små stackarna, så de kunde inte skickas tillsammans med övriga tillbehör utan kommer i ett separat paket. Mina tankar kretsar kring olika alternativ – liggande på en sammetskudde, kanske röd sammet med guldtofs – nej nu spökar visst den kungliga vigseln i mina tankar, men kanske i en liten specialdesignad wellpapplåda med små maskfoton på utsidan. Måste vi åka och hämta dem på "Posten" kanske eller får man dem i brevlådan? Tänk om förpackningen gått sönder så hela brevlådan är full av små maskar, USCH!

Jag undrar hur många de är? Hur små de är? Kan de verkligen gilla att vara instängda nere i tanken år ut och år in? Kanske ska man erbjuda dem semester någon vecka under sommaren och släppa ut dem i en liten specialdesignad kompost utomhus så de får en chans att känna den friska luften? Hur kollar man att de lever och mår bra?

Ja, där ser ni vilka tankar man kan få när man köpt en miljövänlig toalett. På den tecknade bilden på instruktionerna till toaletten ser de likadana ut som maskarna i reklamen till hundavmaskningsmedlet, men jag utgår från att det inte är samma sort ändå.

Sedan väntar vi på en annan tillökning också, vi väntar och längtar.                                                

Glömde gå hem!

Av , , 2 kommentarer 10

I dag inträffade något som aldrig hänt förut. Jag glömde bort att gå hem från jobbet! En halvtimme efter att jag skulle varit på väg så råkade jag titta på klockan och va! jag borde inte vara här!

Vad gjorde jag då för spännande saker tro? Granskade utfallet av en enkät och jämförde med utfallet för de föregående tre åren. Hur i fridens dagar kan man gå så helt upp i ett sådant (urtråkigt) arbete? Att granska utfallet är en sak, men att gå så helt upp i beräkningar, medelvärden och annat att man blir sittande, det måste vara datoriseringen som gör det. Hade jag suttit med miniräknare och penna så hade det nog inte varit samma sak.

Nåja, nästan 45 minuter för sent kom jag hem, fortfarande lite skakad av att jag kunnat gå så helt upp i något som jag ogillar så mycket – sifferhantering! I vanliga fall löper kalla kårar längs ryggen bara jag tänker på siffror, men tydligen så kan det ligga något fascinerande i dem i alla fall.

Väl hemma satte jag mig och började studera bruksanvisningen till min nya kamera, har inte varit riktigt nöjd med bilderna så nu ska jag försöka gå vetenskapligt och strukturerat till väga. Tog först en bild precis som jag brukar:

och därefter en efter att ha ställt in kameran enligt förutsättningarna på bruksanvisningen:

Minsann, jag tror att det blev en ordentlig skillnad på bilderna, man kanske ska ta sig tid och läsa genom hela bruksanvisningen ordentligt!

 

Så mycket saker…

Av , , 1 kommentar 7


Ett litet exempel på vad man kan hitta i en gammal stuga: en massa gamla fiskekrokar av allehanda slag, den lilla masken längst upp till  höger är väl också något man använder till fiske kan jag tänka mig. De små gjutna figurerna –
uggla, krokodil, drake och stridshäst har väl knappast använts till fiske
utan är väl mer till allmän ögonfägnad.

Det är inte alltid så lätt att röja bort efter andra människor;
man förstår ju att det var deras intresse, det var saker
som var viktiga för dem.

Den gamla åran och båtbeteckningen som hänger tillsammans med
en gammal besman och mera fiskekrokar har förstås
också en betydelse.

Men dessa saker är ju inte viktiga för mig, jag måste få samla
på mig saker som betyder något för mig och min familj.
Tyvärr, käre stugbyggare med fru – jag kommer nog att
slänga en del av era gamla småsaker.
Allt kan man inte bevara.

Livet måste gå vidare!