Hurra för tåg!

Av , , Bli först att kommentera 16

Det blev en resande-dag igår. Upp kl 07, usch och fy, och iväg till tågstationen. Sov till Örnsköldsvik, åt sedan lite smörgås och yoghurt, spelade lite spel på surfplattan och vips! så var jag i Umeå. Barnbarnet hämtade på stationen och jag fick se deras nya lägenhet. Fick med mig 2 tavlor målade av barnbarnets gulliga sambo och fick därefter skjuts till min gamla släkting. Det har varit långt mellan gångerna när vi kunnat träffas pga pandemin. Det var roligt att träffa henne, men samtidigt lite nedslående. Det är inte alltid ålderdomen är så vacker.

Blev hämtad av sonen och hann tillbringa en timme med honom och sambon. Därefter bar det av till tågstationen igen. Kollade på koreansk serie, spelade spel, åt lite middag och vips! var jag tillbaka i Sundsvall.

Tänk så bekvämt med tåg, avslappat, man kan sträcka på benen när man vill, man kan slumra när man vill, fika om man blir sugen, ta av sig skorna och lägga upp fötterna på sätet framför, underbart. Jag skulle nog kunna tänka mig en semesterresa via tåg, när pandemin ger med sig. Får börja förbereda Livskamraten på det….

Bli först att kommentera

Julklapp åt oss!

Av , , 2 kommentarer 16

Idag skulle vi ut och handla lite mat. På väg till affären kom vi på att vi skulle åka förbi järnaffären och köpa ett par uttag till köket. Så skedde, men sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Helt plötsligt var vi på väg till ”Köks-Johan” för att köpa ett nytt kylskåp/frys. Vi hittade en högre modell med väldigt fin inredning, så vi bestämde på stående fot att ”det köper vi”.

När vi sedan gjorde beställningen och berättade att vi har en lite besvärlig nedfart till vårt hus så upptäckte vi att affärsägaren mycket väl kände Knutte, han som byggde vårt hus. Han hade till och med varit gode man åt Knuttes fru efter att Knutte gått bort. Så mycket han hade att berätta om denne man. Vi önskar verkligen att vi hade fått möta honom i verkliga livet, inte bara som en mumlande röst från det förgångna. Vi vet att syskonbarnet som ärvde huset hade slängt bort alla foton som Knutte hade. Nu fick vi veta att Knutte fotograferade väldigt mycket på orten, men även att han dokumenterat hela byggnationen av vårt märkliga hus. Tänk om vi hade fått ta över bilderna, så roligt det hade varit.

Det var en pratsam affärsinnehavare så det tog ordentligt med tid innan kylskåpsinköpet var avklarat. Tyvärr kommer det inte att levereras före jul och det är ju synd för det brukar alltid bli så fullt i kylen under jul. I morgon åker jag till Umeå över dagen. Ska bli så trevligt. Tidigt åker jag iväg, men jag räknar med att sova på tåget. Jag tar med surfplattan också så kan jag titta färdigt på den koreanska serie jag tittar på just nu. Det kommer att bli en lat och trevlig dag, tror jag.

2 kommentarer

Lycka

Av , , Bli först att kommentera 15

Vad är egentligen lycka? Ingen går väl omkring och tänker ”så lycklig jag är”, eller? Men ibland, mitt i vardagen, så kan det liksom gå ett spjut av lycka genom kroppen. Det har nog varit lite för mycket oro och tråkiga händelser runtomkring mig så i morse vaknade jag 05.30. Den tiden brukar jag sova som bäst, men nu vaknade jag och kände mig plötsligt lite ångestfylld. Inte roligt alls. Jag vände mig på sidan, mot sängkanten, och försökte resonera lugnt med mig själv. Men då kände jag en varm arm som lades över mig, en hand som strök lätt över min arm och helt plötsligt försvann ångesten och sömnen kom tillbaka. Är inte det ren och oförfalskad lycka?

Det finns andra former av lycka. Idag har jag pratat med två goda vänner, riktiga samtal som man kan ha med vänner man känt i många, många år. Det är väl också en form av lycka.

Ytterligare en form av enkel lycka är väl när man lyckats lösa ett problem med lister vid de nya köksskåpen. Jajamen, nu kan jag känna mig nöjd för dagen. Till middag blir det ris och kycklingspett, kanske man ska unna sig ett glas vin och hålla lyckokänslan hårt i famnen.

Bli först att kommentera

Hit och dit

Av , , Bli först att kommentera 14

Det blev ett besök i Birsta idag också. Nu åkte jag ensam och tog det riktigt lugnt. Idag blev det enbart IKEA som fick besök och där hittade jag en stor matta i Fyndhörnan. Den var så tung att jag inte orkade lyfta den, men ser man lite bevekande och svag ut så får man alltid hjälp. Hjälparna vek ihop mattan snyggt i vagnen så etiketten låg åt rätt håll, så rart. Sedan var det bara att betala och se glad ut. Det var ingen konst att få in den i bakluckan och från bilen och ned till huset så drog jag den på snösläden. Man får inte vara dum.

Kanske åker jag tåg till Umeå i morgon, bara över dagen. Jag hade hoppats att det skulle vara möjligt att åka från vår nya järnvägsstation, Njurundabommen, in till Sundsvall och bara hoppa på ett tåg till Umeå därifrån. Men se, det gick inte. Tiderna passade inte alls så det blir till att få skjuts in till Centralstationen istället. Blir det inte i morgon så blir det på lördag. Då kan jag slå två flugor i en smäll; hälsa på barnbarnet i hans nya lägenhet och fira en äldre släktings 89-årsdag. Det gäller bara att få tag i någon som ställer upp med bil…

Igår kom brevet från överläkaren på Öronkliniken med resultatet från min VEMP-undersökning. Men han kom med gamla nyheter, jag har redan läst in mig på detta med ”takfönster” i örat, så det brevet kunde arkiveras direkt.

Nu fick jag ett sms! Hurra, jag kan få bilskjuts på lördag! Bra med bussiga barnbarn. Nu ska jag boka tågbiljetter. Hurra!

Bli först att kommentera

Ibland så hejdar sig tiden ett slag….

Av , , Bli först att kommentera 14

En mycket god vän lämnade jordelivet igår kväll. Det känns väldigt tomt. Sedan jag flyttade till Sundsvall så har vi av naturliga skäl inte träffats så mycket, men varje besök norrut har också inneburit ett besök hos henne. Nu har hon slutat sortera sina papper, något som hon gjort under ganska många år vid det här laget. Det blev en grå sten i mitt livshalsband. Hon är saknad.

Vi har varit ute på julklappsrunda idag, handlat till tonåringar. Fy sjutton, vad det var mycket lättare att handla åt dem när det var leksaker. Nu förstår jag inte ens vad det är jag ska köpa, men åtminstone en julklapp fick vi tag på efter 3,5 timme. Nu är jag så hjärntrött att det blir ett besök till soffan. Ska tända ett ljus och tänka på min vän.

Bli först att kommentera

Tiden lider….. eller springer kanske

Av , , Bli först att kommentera 15

Tiden har bara sprungit iväg, orken har varit i botten och jag har bara funnits till. Idag hade vi i alla fall avslutningen på vår Läsecirkel, komplett med skink/leverpastejsmörgås, hemgjord senap, hemgjord inlagd gurka och rödbetssallad. Det blev inte så mycket läst, men mycket prat. Vi har så trevligt tillsammans.

Avundsjukan river och sliter i mig när jag sitter med dessa äldre damer, alla över 80, och de pratar om att de väljer att vara ensamma på julaftonen eller att fira med sin syster. Jag vill också fira med min syster! Varför fick hon avsluta sitt liv vid 68 års ålder?! Vi kunde väl fått fortsätta att vara tillsammans och fira jul och nyår, bli 70, 75, 80 år….. På något sätt så tog man det för givet, pappa fick vi fira 90-årsdagen tillsammans med, mamma enbart 82-årsdagen, men det är bra fler år än 68! Jag är 7 år yngre än syrran och nu går jag mot 69, jag har alltså blivit äldre än min syster fick bli. Hon fattas mig….

Men karlarna är det kortare hållbarhet på, det är mest damer som man stöter på i PRO och de allra flesta har förlorat sina respektive. Så sorgligt! Humöret är inte riktigt på topp. Kanske vårt köksprojekt bidrar till de tunga molnen. Det går långsamt med att få upp de nya överskåpen. Vi tar det lugnt, jag som har blodförtunnande medicin ser mer och mer blåslagen ut. Jag får nya blåmärken på alla omöjliga och möjliga ställen och Livskamraten har så ont i axeln att vi måste vila lite nu och då. Det är nog bara att acceptera att vi kommer att få fira en stökig jul. Men vi är i alla fall tillsammans.

Bli först att kommentera

Batterierna tömdes

Av , , Bli först att kommentera 15

Igår var det dags för uppföljning på Stroke-enheten i Sundsvall. Samtalet med sköterskan tog 40 minuter och var ett bra samtal. Jag vet ju att det var en svår operation och att man satte ett ”rädda hjärnan-alarm” på mig när jag tappade talförmågan. Det man då beskrev som ”små prickar” var ju proppar och sköterskan gav dem rätt benämning när hon gav mig ett häfte om stroke. För stroke var ju just vad de små prickarna var. Men fy sjutton, så tungt det kändes. Nu har jag alltså haft en liten stroke också, suck. Det kändes bättre med ”små prickar”. Nåja, vi kunde bara konstatera att jag mår bra nu, har alla sinnen i behåll, gör rätt saker för att hålla mig i trim. Enda oron är ju det kvarvarande aneurysmet. Hur ser det ut nu, det var 3 mm i början på maj, har det vuxit? Hon skulle ta upp den frågan med läkaren och se vad som planeras.

Sedan träffade jag arbetsterapeuten, i 50 minuter. Ett bra samtal men sedan skulle jag genomföra ett test. Så jobbigt! Jag klarade av det med bravur, men orken tog fullkomligt slut. Blev tvungen att sätta mig i väntrummet, ta en dricka och äta lite godis, innan jag orkade ta mig hem. Väl hemma så däckade jag på soffan ett par timmar. Hjärnan var helt slut. Hjärntrötthet är inte att leka med. Så det blev till att ligga i soffan hela kvällen, titta på innebandy och bara slappa. Jag som hade tänkt montera ihop ett köksskåp…..

Min surfplatta har gått sönder. När jag låg i ambulansen från Umeå till Sundsvall så blev det ju bråttom med packningen så att jag fick ta handväskan i famnen och då gled surfplattan ut och ramlade i golvet. Någon knapp lossnade från sidan har jag sett och efter det så blev prestandan sämre. Den började haka upp sig och nu går det inte att starta den överhuvudtaget. Det får alltså bli en julklapp till mig själv – en ny surfplatta. Så kan det gå.

 

Bli först att kommentera

En alldeles vanlig onsdag

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag har vi haft en alldeles vanlig onsdag. Gråmulet, lite kyligt med en tripp till Birsta för att köpa luckorna till köket. Jag har gått igenom vad som behövdes, köpte skåpstommarna i början på sommaren, har trott att jag räknat fel och måste köpa nya skåpstommar, satt framför datorn igår och listade vad som behövs för att få det som jag vill, ringt två gånger till IKEA och frågat om diverse saker, åkte så dit och skulle kolla på deras informationsdator på vilken hylla och vilket fack grejorna fanns, upptäckte att bara en del kunde hämtas och att en del behövde bokas av personal, gick till informationsdisken och blev så förvirrad att det bara snurrade i huvudet.

Så jag tog min lista med mig till köksavdelningen, satte mig med en personal och tillsammans kunde vi lista ut vad som verkligen behövdes. Jag lämnade köksavdelningen med 3 dokument, 1 för de varor som jag skulle plocka själv från hyllorna, 1 som jag skulle betala för så skulle man plocka ihop varorna åt mig och 1 för en skåplucka som jag skulle betala för men som ska skickas med post nästa vecka. Det visade sig att jag kan använda de skåpstommar jag köpt tidigare och som jag trodde var felaktiga. Puuh, vilken tur att det fanns en vettig människa på köksavdelningen. Jag hade aldrig klarat att få ihop köksdelen själv. Så nu har jag burit in den första stommen från Uterummet, den får värmas lite så kanske jag sätter ihop den i morgon.

Helt slut blev jag efter den shoppingen, har legat i soffan och tittat på ännu en koreansk serie. Nu kan jag utöka listan på kännetecken för koreanska serier – kvinnan får gärna vara äldre än mannen, pojken. Värsta åldersskillnaden hittills, kvinnan 32, pojken 15. Det gillade jag inte och som tur var så lämnade hon honom på slutet så han fick växa upp på egen hand. Ett barn är ett barn, en tonåring är en tonåring och vuxna är vuxna.

Bli först att kommentera