Adventskväll

Av , , 2 kommentarer 6

Advent går mot sitt slut. Ljuset tändes, dikten lästes (visserligen en kort dikt, men jag slapp i alla fall dikta denna gång). Sedan har jag legat på sängen tillsammans med de två barnbarnen och sett på Mamma Mia. Vilken härlig film det är, vilken musik och vilka skådisar. Meryl Streep är fantastisk som kan sjunga och dansa med sådan energi. Min favoritskådespelare var förstås med också; Mr Darcy. Där är en man med en otrolig utstrålning. Det var jättemysigt att få ligga och slappa med tjejerna på det viset, det är tag sedan sist, de börjar ju bli stora nu.

Nu har de fått kvällsfika och N1 har fått en tablett mot halsont och dragit sig tillbaka till sovrummet. N2 sitter vid ena datorn, jag sitter vid den andra och Livskamraten sitter framför TVn, tämligen lugnt alltså.

Dags att börja förbereda sig för morgondagen, jag är inbokad i möten från 08.15 – 14.00, med en liten paus före lunch. Om pappa är lite piggare imorgon så tar vi en försenad "adventsmiddag" med honom. Jag har köpt skinka, men uppriktigt sagt så kände jag mig som en svikare när jag smög in på Konsum och köpte den. Det var nästan så att jag ville dölja den under jackan. Grisar är vänliga, renliga och sällskapliga djur men de har också sina egna, djurbeteenden som inte är så gulliga. Men rent och fint omkring sig borde de i alla fall få ha.

Ändrade planer

Av , , Bli först att kommentera 3

På adventsöndagarna brukar vi samla familjen och äta middag tillsammans.Vi har som tradition att läsa en dikt när man tänder ljusen. Tanken var att vi skulle turas om att hitta på en dikt men det vanligaste är att det är jag som är diktaren. Det ska helst vara en egen påhittad dikt. Det är en trevlig tradition och jag hör på barnbarnen att de ser fram emot det.

I år skulle vi samlas, pappa, en faster, sonhustruns föräldrar och vår familj, men planerna har spruckit. I går kväll fick vi besök av våra två äldsta barnbarn som ville tillbringa kvällen med oss. N2 kände sig hängig och hade ont i halsen så N1 och jag promenerade till StorKonsum och handlade en jättepåse med godis. Där satt vi och tittade på Robinson och hade dukat upp dricka, popcorn och godis.

Men en bit in i programmet så ville tjejerna gå och lägga sig. De skulle titta på en video istället. Allt lugnt, Livskamraten och jag gick också i säng. Men sedan började det; N1 frös så hon skakade och såg verkligt eländig ut. Jag var upp och hämtade 2 filtar, men det räckte inte. På med ett duntäcke och en kopp thé med honung. Nej, hon frös förtvivlat. På med ett duntäcke till. Upp igen och fram med en Alvedon.

Nu trodde jag att allt var lugnt och somnade in ordentligt. Men en stund senare kom N1, fullt påklädd men hade kräkts och hon kände sig verkligen eländig. Fram med en balja att ha vid sängen och fullt påklädd, med 3 täcken och 2 filtar kunde hon sedan krypa i säng.

Nu har vi morgonfikat och vi kan bara konstatera att vi kan inte ta hit en massa människior idag. Till råga på allt så ligger även pappa idag, med förkylning och jag har ont i huvudet. Så vi tar det väldigt lugnt idag och hoppas att virusarna snabbt drar förbi utan att det utvecklas några knorrar eller nöffande hos oss. Flickorna får nog stanna kvar här i natt också och ta en lugn dag med morfar imorgon och jag kan förhoppningsvis gå till jobbet. Läsa en dikt ska vi i alla fall göra även om det blir för en decimerad skara. N2 har förberett sig och det känns jätteroligt!

Kan Livskamraten ha rätt?

Av , , 2 kommentarer 5


Nu har jag varit upp på vinden och börjat plocka ner julsakerna. Livskamraten har stått nedanför stegen och tagit emot lådorna och påsarna under ett evinnerligt mumlande om onödigt, för mycket. När jag packade ner sakerna i fjol så var jag väldigt noga med att märka upp lådorna och hade till och med förberett ett speciellt hörn där allting skulle förvaras och det har jag känt mig så nöjd och belåten över. 

MEN nu när jag plockat ner en del saker, detta är inte allt, så kände jag helt plötsligt en förståelse för Livskamratens suckar och stönanden över "allt skräp". Det kanske börjar bli för mycket! Jag häpnar – är det jag som tycker så – men det vore kanske skönt att bara ta fram några utvalda saker.

För mig är julen röd och grön, och lite guld, men tänk att få ha en "vit" jul. Ingen fara, det är inte alkoholen jag syftar på då; alkohol och jul hör aldrig ihop. Men tänk att få ha det rent, luftigt, ljust med något inslag av rött eller guld?

Å andra sidan har vi ju en liten som i år får uppleva sin första "riktiga" jul – ska man inte dra på ordentligt då med alla tillbehör kring jul? Nu blev det svårt, men eftersom  det mesta nu är nedplockat från vinden så är det nog lika bra att köra vidare med det vanliga konceptet.

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att fira jul i stugan, där är så "lagom" jul; en tomte, två röda hjärtan i ett fönster, svart/vita julgardiner, allmogekuddar i soffan och en krans på dörren, detta tankesätt är inte likt mig. Jag avbryter adventspyntandet en stund och tar mig en kopp kaffe och en pepparkaka medan jag tänker efter…..

Advent närmar sig

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är något magiskt med den första adventshelgen. Visserligen har några tjuvstartat med adventstakarna redan i början på veckan, men IDAG!!, fredag, vilken uppenbarelse. Det gnistrar av ljusslingor överallt, stjärnor, ljusstakar, underbart!! 

Imorgon ska jag gå upp på vinden och bära ner alla julsaker. Vilket nöje att få packa upp alla mina tomtar (jag hade bestämt att jag inte skulle köpa någon mer tomte i år, men eländes, elände – nu har jag ett nyförvärv i alla fall.) Men jag ursäktar mig med att han är så liten och billig att han nästan inte räknas.
                           

I år har jag faktiskt något att skriva upp på önskelistan. I normala fall så brukar det dyka upp idéer någon gång då och då, men sedan när kära anförvanter frågar vad jag vill ha, ja då är det precis blankt och tomt. "Ingenting", brukar svaret bli, "bara vi kan träffas och ha trevligt, vad vill ni ha då?" Men i år så har jag faktiskt något jag verkligen vill ha; en ny digitalkamera. Jag har en som har några år på nacken. Det är inget fel på bilderna men visst har tekniken gått framåt. Det har lossnat en liten "plopp" som håller batteriluckan på plats och jag brukar få mina gliringar för gummibandet som måste sitta runt kameran.

Vi får ta detta som ett prov; är det någon anhörig som läser min blogg? Isåfall har ni fått ett julklappstips nu. Ni kan få ett till; en trädgårdsbok om växter som passar att odla på sluttningar / terasser.  Njut nu av helgen!

 

Var kommer alla dessa, blonda, oftast, självsäkra tjejer från?

Av , , 5 kommentarer 9

Det är som att en ny kull människor har dykt upp. De heter ofta korta, slående namn: Elin, Ebba eller något liknande. De är oförskämt unga, jag vet inte alls vad de har för utbildning eller livserfarenhet, men de blir utnämnda till orakler i alla möjliga, och omöjliga sammanhang och får uttala sig i media, gärna med ett foto på dem själva i någon läcker utstyrsel. Där kan de skriva om "kändisar" = ofta människor som blivit kända genom att vara med i någon obskyr TV-såpa eller liknande, de kan döma ut hur andra människor klär sig, eller beter sig i olika sammanhang. Jag säger bara: VAD???!!!

Jag får samma känsla som när kronprinsessan Viktoria, ett år yngre än min dotter, tvingades ställa sig inför en stor folkmassa och en mängd kameror och prata om att hon ville "ta hand om sitt land Sverige och sitt folk". Hon var då nyss 18 år fyllda och min tanke var: VAD???!!!

Min andra tanke var: lilla vän, ta du hand om dig själv så tar jag hand om mig.

Men vad ska jag tycka om alla dessa "besserwissrar" som dyker upp i överallt? Enkelt uttryckt; fjanterier. Vem bryr sig? Hur kan de få så mycket utrymme i media?

För att travestera ett uttryck som en av mina arbetskamrater har: det var allt från häxan surtant för idag!

 

Regn, regn, regn

Av , , 2 kommentarer 5

Jag kunde inte somna igår kväll. Vet inte varför, det gick bara inte. Klockan halv två gick jag upp och värmde mjölk med honung i och det gjorde faktiskt susen. Men ack så trött jag var i morse. Sedan har det varit en småtjafsig dag på jobbet. Inte riktigt kul. Vad kan man göra åt det? Inte mycket, det är väl bara att acceptera; detta blev en tämligen oansenlig, grådimmig pärla i mitt livs halsband. Lika bra att gömma den bredvid någon annan, lite roligare pärla.

Till exempel denna; detta kort tog jag när jag låg på soffan en kväll i stugan. Ni vet, man ligger och slötittar upp i taket och då ser man detta:

Vi har världens knäppaste tak i stugan, detta är i vardagsrummet och där finns dessa flätade partier omväxlande med slät, vanlig takbeläggning. Det flätade är gjort av band som användes inom televerket tidigare, fråga mig inte till vad. Men tänk er bara tanken; att två människor bestämmer sig för att fläta sitt tak.

I matrumsdelen i köket är hela taket flätat och i själva matlagningsdelen finns ett, ganska vackert, rutigt, furutak. Jag tog för givet att jag kunde vitmåla det rutiga taket, men det visade sig vara av plast. Kan du tänka dig något sådant?! Det är så läckert, vilka människor de måste ha varit, de två stugbyggarna. Se där, nu blev jag på bra humör igen, kanske dags att gå och umgås med livskamraten en stund och visa att jag faktiskt kan vara trevlig, åtminstone en stund. Det gäller att ta vara på de små stunderna!

Tankar inför advent

Av , , Bli först att kommentera 6

Idag har två av mina grannar, (hej!) tänt sina adventstakar i fönstren. Har ni tänkt på vilket underbart vackert sken dessa ljusbärare ger? När jag så åkte iväg till Konsum så tänkte jag på vilket helgerån det hade varit, i min barndom, om man tänt adventstaken före advent. Nej, det hade absolut inte gått för sig.

Tankarna gick vidare till Skyltsöndagen, med stort S! När skyltfönstren var förtejpade och vi inte hade en aning om vad som doldes sig där bakom. Känslan när man sedan gick runt och alla skyltfönster var fulla av de mest underbara saker. Vilken fantastisk värld som öppnade sig. Att få gå runt och titta..hos fröknarna Pettersson, hos Fältmans skor, hos Gerdins Bokhandel..och sedan sluta utanför Konsum där man, hör så fantastiskt, slängde ut karameller vid ett visst klockslag. Då gällde det att vara beredd och att ha med sig förstärkning i form av föräldrar som också kunde plocka godis.

Känner man samma förväntan nu för tiden? Inte jag, visst är det trevligt med skyltsöndag (lägg märke till att nu är det med litet s) men nu är det ju bara kommers det handlar om. Upplevandets glädje är borta och det tycker jag är synd. Men jag längtar till på lördag kväll, då ska jag tända mina adventstakar och njuta av det vackra ljuset. Vem vet, jag kanske inte kan ge mig tåls utan redan på fredag kväll……

Ibland blir det som var kul tänkt, ändå fel….

Av , , Bli först att kommentera 4

I går kväll såg jag intervjun med Vattenfalls (f.d) VD. Man visade då en bit ur en video inspelad för internt bruk inom Vattenfall. För dem av er som inte såg detta inslag så var det en mycket glad video, med sång, dans och glada miner, så här roligt har vi hos oss. Videon fungerade (förhoppningsvis) bra i den miljö den var tänkt att fungera i men så här i efterhand så ger den lite unket intryck.

Men de ska inte vara ledsna för det. Se bara på denna videosnutt så kul man ha på jobbet!
 

Längtan efter beröring…..

Av , , 6 kommentarer 6

Nu har jag minsann lagt in en bild! Den är för stor, men jag vet inte hur man gör den mindre, så den får vara så här tills jag antingen lär mig att förminska den, eller helt enkelt plockar bort den. Kortet är taget i morse från stugan. Jag älskar den utsikten, vem har sagt att hösten inte kan vara alldeles underbar?!

I eftermiddags när jag satt och drack eftermiddagskaffe med min pappa så berättade han, gång på gång, om någon ur nattpersonalen som brukar stryka honom över håret när hon går ronden på natten. Han hade sådan längtan, och tacksamhet, i rösten att jag bara ville gråta.

Sedan mamma gick bort så har han inte längre någon som sjunger "Du är min man" (Helen Sjöholms låt) för honom och saknaden efter att inte vara ensam är djup. Det spelar ingen roll om man är 90 år, 9 år eller 9 timmar, vi behöver alla beröring. Jag känner en väldig tacksamhet mot den medmänniska som ger av sig själv; stryker min pappa över håret. Gesten är liten, men den betyder oerhört mycket.

Stugan är förberedd på jul nu. Väldigt lite, men en krans på dörren, en tomte i köksfönstret och ett bord med lite julkänsla. Om jag fick göra som jag egentligen vill så skulle jag frossa i julsaker även där, men…det får räcka med detta.