Vad hände med gårdagen?

Av , , 2 kommentarer 12

Tänk vissa dagar, de bara rusar förbi. I går var en sådan dag; stiga upp, fara på jobbet, full aktivitet fram till kl 11, då ett utbildningspass på fyra timmar tog vid, sedan hem.

Hem en timme försenad, lilla L och lille J med föräldrar kom förbi och åt middag, svisch så var det dags för kvällsnyheter och så var dagen över. Vad hände?

Stoppa tiden – jag hinner inte med! Egentligen vill jag vara ledig, sitta ute i en snögrotta, ta en kopp kaffe och bara njuta av att höra porlandet av smältande snö, bara vara…..finnas till….njuta av tillvaron.

I morse så vaknade jag med en känsla av lättnad. Först visste jag inte varför, men så förstod jag. Tidigare skrev jag om relationer i form av broar, klicka här, och nu har jag precis sprängt en bro till en medmänniska.

En medmänniska som inte finns med i min nära vänskapskrets utan mer perifert, men som ändå har lyckats påverka hur jag mår och känner. Flera månader har denna lilla, lilla bro förvandlats från en liten spång till en stor betongkoloss som legat som en tyngd över mig. Men någon gång i natt så måste det ha hänt:

Bron exploderade, finns inte mer, kan inte påverka mig känslomässigt mera. En mycket märklig känsla; att mentalt radera en människa ur sinnet – men vilken känsla av frid. Den personen får inte, och kan inte, påverka mig mer med sitt negativa sätt. Den yttre vänskapskretsen har minskat med en person.

 

Kunde vara bättre….

Av , , Bli först att kommentera 13

Vädret alltså, det kunde vara bättre….yrsnö och blåst är inte vad jag vill ha. Fredag kväll blev det till att dra möbler runt i vardagsrummet. Grannfrun kom äntligen över och vi var så kreativa!

Jag har varit förutseende och låtit det stora, nu svarta, skåpet stå kvar på en matta så det gick enkelt att dra det runt rummet för att prova var det passar bäst. Kan man ha trevligare en fredagkväll?

Nu ska jag bara köpa några smålampor och ett sidobord så ska det vara färdigt. Så roligt, så skönt att äntligen få göra en förändring som jag tror kommer att bli riktigt bra!

Mer då, hur ser helgen ut? En del "måsten" finns; göra färdigt gode man-årsredovisningen som ju ska vara inlämnad före 1 mars, träna lite på SMED inför en liten utbildning som jag ska hålla i på måndag, kanske sy färdigt dynan till fåtöljen som ska kläs om, men i övrigt; INGENTING!

Så skönt att inte känna att man "måste" så mycket utan man får ta dagen som den kommer. Nu väntar vi bara på killen som levererar Expressen direkt till dörren, vilken lyx va?

Ha det bra allihopa, en skön, avslappnad helg tillönskar jag er alla!

Tankar

Av , , 2 kommentarer 11

Häromdagen hade jag den stora glädjen att följa lilla L på dansen. Den känsla man upplever när man ser de små dansa, inte alltid som det är tänkt att de ska dansa, men där livsglädjen fullkomligt lyser ur deras ansikten; den känslan går inte att beskriva.

När någon måste berätta något, med andlös röst och där endast modern/fadern förstår vad de så ivrigt berättar om; det är en lycka. Vilken tur jag har som får vara med om sådant! Tack och lov för små barnbarn!

I nästa ögonblick hör jag om flickor i årskurs 6 som sniffat bensin och jag vill bara gråta. 12-13 år är de! Vad hände egentligen åren mellan den rena barnglädjen och till att de kan hitta på sådana ruskiga saker? De är ju bara barn, hur kommer de ens på tanken att göra något sådant?

Varför utsätter man sin kropp, sin hjärna för sådana saker? Jag minns hur det kändes efter hjärnblödningen när man kände att det inte kopplade riktigt som det skulle i hjärnan; vilken fasa, vilken skräck, är det så här det ska vara?! Jag grät när jag testades och skulle rita upp en bild med geometriska figurer som jag fått titta på, tårarna strömmade när det var omöjligt att återskapa bilden. Det kändes som att hjärnan snurrade runt på tomgång och man ville bara gå hem och lägga sig (och dra något gammalt över sig).

Den tid när jag kämpade för att hitta tillbaka till mitt vanliga tillstånd (lyckades kanske inte riktigt), provade, grät,  försökte, grät, tränade, grät var tuff, men den glädje jag kände när jag lyckades med olika saker; den glädjen, den känslan glömmer jag aldrig!

När man då hör ungdomar, barn, som tar till sådana medel som bensin för att skapa en känsla av snurrighet, att bli "hög", så känner jag sorg. Vad är det hos oss människor som gör att vi strävar efter att förstöra oss själva?

Varför kan vi inte bara njuta av livet och förvalta det vi har! Var rädda om varandra.

 

Lyckades inte riktigt…..

Av , , Bli först att kommentera 13

Iväg till sta’n for jag i går. Beväpnad med 25% rabattkort hos Ohlssons Tyger. Hittade ett tyg som visserligen saknade papegojor och inte var riktigt så exotiskt som jag tänkt. Istället för exotiska blommor var det tulpaner, men fint var tyget i alla fall och bakgrunden var svart.

Men det räckte inte till fåtöljen och fotpallen….. I hastigt mod tog jag då ett likadant tyg men med beige bakgrund. Nu velar jag lite fram och tillbaka igen. Blev det för ljust? för "grillrigt"? Ska jag klä fotpallen i svart tyg? Räcker det om jag lägger en svart kudde och kanske en svart pläd över fåtöljen för att dämpa den?

Milda makter så velig jag blivit….. och inte har grannfrun varit förbi ännu…..

Bäst att sova på saken. Dessutom ska jag på FunkyKidz idag och dansa med lilla L! Kul! Inte så roligt att både mamma, pappa och lillebror är förkylda och eländiga, men roligt att få dansa med barnen. Vem vet, vi får kanske gå på tigerjakt….. spänningen är olidlig….

Måndag

Av , , 4 kommentarer 12

Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt – nej, Povel Ramels ord passade inte in denna måndag morgon. Tvärtom i dag har det känts bara bra. Förkylningen är äntligen helt borta, jag har varit "duktig" och målat i helgen så nu känns det att orken är tillbaka.

Tänk bara vilket väder vi haft i dag! Strålande sol, en promenad har jag  hunnit med. Egentligen var jag sugen på att åka in till sta’n och leta tyg till fåtöljen jag ska klä om, men det var alldeles för vackert för att man skulle vara inne.

Detta med tyget blir nog svårt. Jag har en tydlig bild av hur det ska se ut; svart med exotiska blommor, eventuellt någon färggrann papegoja eller liknande. Jag vet att jag sett sådana tyger, men var? I helgen tittade jag igenom en mängd tygaffärer på Internet, men utan att hitta något. Ibland är det en nackdel när man har en sådan tydlig bild i sitt huvud av vad man är ute efter. Det kan vara lättare att bara titta helt förutsättningslöst.

Vilket meningslöst blogg-inlägg, ska jag publicera eller ej?

Hallå grannfrun!

Av , , 6 kommentarer 12

Upprustningen av matsalsdelen i vardagsrummet går vidare. I dag  håller jag på med andra halvan av rummet. När jag plockade bort grejorna och förberedde så insåg jag en sak; en del av sakerna har jag haft i över 30 år!

Lampan fick jag av mamma och pappa när jag fyllde 30, i år blir jag 59! Den har varit jättebra att ha, men nu tror jag att den får anses avskriven. Är det någon som vill ha?

De här tavlorna och maskerna till höger köptes i Gambia 1998 och den vänstra masken köptes i Kenya 1999. De har hängt på samma ställe sedan dess.

Det får mig att fundera. Antingen
– är jag en stabil person som man verkligen kan lita på, jag håller fast vid det som en gång gjorts

eller
– jag är fullkomligt rigid och kan inte med förändringar

Stryk det som ej anses passande…

Denna upprustning av mitt hem är den allra första gång som jag inte vetat hur jag vill ha det. Om inte en av mina rara grannfruar hade talat om för mig hur det kan göras så hade jag nog inte dragit igång något överhuvudet.

Nu är problemet bara det att jag behöver min grannfru en gång till så därför ber jag henne: kom över och hjälp mig, vilka tavlor ska upp och var ska de hängas, var ska jag ställa det nymålade svarta skåpet?

Jag behöver dig! (vi kanske kan ta oss ett glas vin, man "tänker så kreativt då")

 

Fototriss: Upprepningar

Av , , 27 kommentarer 10

Jag började titta bland mina bilder för att hitta något med upprepningar och visst, visst hittade jag något som upprepades gång på gång. Bilder tagna från altanen på min SpanskaVilla utanför Sundsvall. Motivet: lärkträdet och vyn mot vattnet.

Här är det sommar och det serut att vara ganska ordentliga vågor på sjön som har en tendens att tro att den är själva Medelhavet! Vågorna kan gå ordentliga höga och vattenståndet förändras otroligt. Ibland har vi nästan ingen strand och ibland har vi rätt mycket, över en meters skillnad är ganska vanligt.

Här är det grått, vintern har slagit till, solen lyser med sin frånvaro, men det är vackert ändå!

En av de underbara solnedgångar som bidrar till att vi tycker att sjön är magisk.

Vill du se mer upprepningar, titta här

Vilken lördag!

Av , , Bli först att kommentera 12

Fy katten, vad det blåser. Jättetråkigt väder, jag som längtar efter att gå ut och röra på mig. Man får väl röra på sig inomhus istället. Så här såg det ut i vardagsrummet efter en stunds aktivitet;

Nu ska här målas! Inga märkvärdigheter utan bara fräscha upp tapeten så att det nymålade svarta skåpet får en fin omgivning. Den lilla skinnsoffan som stått i ett  hörn "bara därför att" och som ingen ville köpa när jag lade ut den på Blocket, den soffan är nu demonterad och trädetaljerna flammar stolt i en värmande brasa.

Nu har jag tagit halva rummet och resten får vara till i morgon. Tidigare skulle jag tagit hela rummet på en gång, men efter hjärnblödningen så går inte det. Det märks väldigt väl när jag (eller hjärnan) börjar tröttna för då stänker det färg. Märkligt, jag kan måla så fint, utan färgfläckar och helt plötsligt bara så blir det stora blaffor som flyger runt, för att inte tala om hamnar på mig och kläderna. Då vet jag att nu är det dags att packa ihop och ta det lugnt.

Så det ska jag göra nu; äta lite belgisk choklad och läsa tidningen, bara ta det lugnt. Ha en skön lördag!

Hemma igen

Av , , Bli först att kommentera 13

Ja, så är man hemma igen. Har lämnat den stora staden Bryssel för denna gång. Försökte räkna hur många gånger jag varit där på de 18 år (18!!!!!) jag deltagit i olika nätverk inom affärsgruppen, men kom inte till någon säker siffra. Jag vet i alla fall att jag varit där 2 gånger hittills i år och ska dit i mars igen, men då till ett konferenshotell utanför själva staden.

Mina känslor för staden är; grått, grått, grått, oftast regnigt, inte så mysigt mer än de små gatorna runt Grand Place, kan inte påstå att jag har någon direkt längtan efter att åka dit privat på en weekend-resa direkt. Det skulle möjligen vara för att äta då. Den officella middagen åt vi på Basil & Co, en något annorlunda restaurang men med mycket god mat. Vårt sällskap var enda gästerna där, kanske beroende på att vägen utanför var avstängd pga vägarbete, inte så bra om man vill ha kunder!

Även om maten var god så var middagen inte så där jättetrevlig faktiskt. Övriga deltagare kanske tyckte att det var trevligt, men jag, som ensam kvinna, fann inte samtalsämnena så värst vidare roliga.

Det började redan efter avslutat möte när någon föreslog att vi skulle ta en öl (är man i Belgien så måste man ju smaka deras öl). Jag tänkte naturligtvis följa med, men så dök ordet "sauna" upp och då gick jag upp på mitt rum istället. Om jag kunde räkna alla de gånger jag fått "gå för mig själv" medan mina kollegor bastat! Visst kan jag gå med och basta, men jag vill faktiskt inte basta med ett gäng herrar, så jag har bara mig själv att skylla……

Eftersom Milan spelade mot Arsenal så kom sedan middagens samtal att handla väldigt mycket om fotboll. Ett ämne som jag inte kan speciellt mycket om, så mina bidrag till konversationen kunde man räkna på ena handens fingrar. Jag var inte ensam utan även ett par av de manliga kollegorna satt tysta medan holländarna och italienarna pratade på. Sådant får man ta när man jobbar i en mansdominerad bransch! Tur att de är bra att jobba med för övrigt.

Denna gång hann vi i alla fall äta en belgisk våffla. Kolla urvalet:

Så gott! Så sött! Så sliskigt! till lunch!

En idé för vardagsrummet plockade jag med mig, nämligen att (kanske) belysa TV:n lite mer. Jag tog en bild så ska jag fundera mer på om detta kan vara något att ta efter;

I kväll ska det bli skönt att få vara hemma, äta lite gott och bara slappa i soffan. Jag önskar er alla en trevlig helg!

 

Onsdag i Bryssel

Av , , 2 kommentarer 11

Nu är det lunch. Vi har just ätit de obligatoriska smörgåsarna och den, lika obligatoriska, chokladdesserten (mums). Alla sitter och knappar på sina datorer så då gör jag också det.

I går kväll hann vi, 5 av "de andra grabbarna" och jag, ut en vända ner i centrum. Vi startade på Grand Place, gick naturligtvis förbi den lille Manneken Pis och avslutade med middag på en jättemysig restaurang; Drug Opera., www.tripadvisor.co.uk/Restaurant_Review-g188644-d1734057-Reviews-Drug_Opera-Brussels.html Wow, så trevligt ställe och så god mat!  Kan rekommenderas. Visserligen har jag svårt att äta så mycket så sent på kvällen, men ibland måste man offra sig 🙂

Lite av den goda belgiska chokladen och några belgiska våfflor hann jag köpa också. Det kan jag ju överraska Livskamraten med. Trots allt var det ju Alla Hjärtans Dag i går, vilket också märktes ute på "sta’n". En härtformad chokladask blev det i alla fall.

Vad jag önskar att jag hann köpa med mig är en kudde i "Bryssel-broderier". Men vi håller ju till en bit utanför centrum så någon tid för shopping blir det inte. Man kanske ska åka hit på en liten minisemester i alla fall. Bäst att ta med paraplyet i så fall för det regnar alltid när jag är här. Lunchen är över, bäst att vika ner locket på datorn och vara engagerad igen. Har varit ett bra möte så långt och jag har förhoppningar att det ska fortsätta lika bra och intensivt.