Tjatig kanske…

Av , , 2 kommentarer 7

Nu har vi fått mer bilder från vår stuggranne. Man ska inte sörja världsliga ting, men jag kunde inte hjälpa att jag grät när jag såg att den fina muren ned mot stugan har delvis rasat. Vilken "tur" att Knutte som kämpat och byggt muren inte behövde se detta…..

Man får vara tacksam att inte själva stugan fick sig en smäll. Nu är det nog dags att sluta tänka på denna Dagmar. I morgon är det nyårsafton och nya saker kommer att hända. Se framåt istället.

Kan inte låta bli att lägga ut en sista bild. Den som följt min blogg ett tag vet säkert att vi byggt en fin bastu.

Grannens träd har rasat ned över den lilla stugan. Så kan det gå!

 

Fullkomlig oreda

Av , , 2 kommentarer 8

Nu  har bilderna kommit från stuggrannen. Vad är det man brukar säga: en bild säger mer än 1000 ord. OK, här kommer motsvarande 2000 ord.


Så här ser det ut mellan stuggrannen och vår stuga. HJÄLP!!!


Åt andra hållet på vägen.

 

Rea + oreda

Av , , 2 kommentarer 8

Nu har jag äntligen tagit mig till den stora staden, i alla fall ut på Ersboda. Det blev lite impulshandling hos ELON kan man tänka. En uppsättning centraldammsugare!

Tyvärr hade de den inte i lager, det är tydligen många som längtat efter centraldammsugare i jul. Men nästa vecka kommer den, spännande att se hur monteringen görs.

Det låter så enkelt för vissa personer – sätter den på vinden och går ner i mellanväggarna, tre uttag borde räcka – jätteenkelt tydligen. Men jag undrar – hur går man ner i mellan-väggarna, hur vet man var man kommer fram i slutänden?

Nåja, det är tur att det inte blir jag som ska göra monteringen. Jag kan väl klara av att ta en 9 meters garnbit och kolla så att man når in i varje hörn med den tänkta slangen. Det vore ju snopet om slangen inte räckte ända in i alla vinklar och vrår.

Stuggrannen har ringt. De träd som legat över deras bilar är nu bortplockade så de var på väg därifrån. Tala om tur, ett träd hade fallit rakt över deras bil med en stor gren, men det blev bara en buckla på taket. Deras båt däremot som också stod på parkeringen…."vi hade ändå tänkt sälja den till sommaren, nu får vi kanske ut något på försäkringen". Det är rätta takterna, man kan inte gräva ned sig helt för det som naturen ställt till med.

Vi har tydligen fått ett träd rakt över vår nya uteplats. Undrar hur det gått med dagbädden? Är den helt krossad tro? För att inte tala om den fina nysågade vildmarkspanelen, hur ser den ut nu? Kanske riktigt plockepinn….. eländes elände. En ny dagbädd kan man alltid köpa, men kan vi övertala en av de kära bönderna att såga till ny panel åt oss, det vete sjutton. Tur i oturen i alla fall att det fortfarande finns levande jordbruk med tillgång till stora maskiner, i annat fall har vår privata väg fått vara oframkomlig länge. Nu kan man i alla fall köra in från ena hållet har vi fått höra så vägen är körbar fram till oss, sedan tar det slut. Vi har i alla fall förberett oss på kommande aktiviteter genom att köpa en ny rejäl motorsåg. Jag ville att Livskamraten skulle köpa riktiga sågarkläder också, som skydd, men så långt ville han inte gå. Man får vara glad för det lilla.

 

Mera blåst

Av , , 2 kommentarer 9

I går var lille K här och hälsade på. Hans föräldrar har inte satt upp någon gran i år så vår var den första han sett i sitt liv. Vilken lycka! Vilken min när han fick se den! Vilka små ivriga fingrar som greppade mina stora röda bollar (hmm, det lät konstigt) som greppade våra röda fina julgranskulor, som plockade med sig en liten halmkrans, som ivrigt brummande provade den lilla bil han fick. Julen är barnens högtid, det är då en sak som är säker. Livskamraten visade inte alls samma lyckliga min över den röda, blanka pirra som jag köpt till honom……Inte ett enda lyckligt brrmmm fick han ur sig!

Det blåser fortfarande ute. En promenad ska det bli i alla fall. Kanske en tur till sta’n för att kanske besöka någon rea. För övrigt ska vi förbereda för middag med lilla L och lille J som tar sina föräldrar med sig och kommer hit i eftermiddag.

Vi väntar på att få höra mer från grannarna kring SpanskaVillan. Egentligen vill vi åka dit, men vägen är ju inte framkomlig pga alla träd. Jag funderar på den höga mur som ramlat, kan vi mura upp den igen själva? Vilket arbete innan vi har fått bort alla de träd som tydligen ligger som plocke-pinn på tomten. Man lär väl knappast få ut något från hemförsäkringen när orsaken är en sådan storm. Få se om någon vänlig själ får tillgång till telefon så de kan höra av sig. Jag hoppas också på bilder, vår grannen är en ivrig fotograf så det är inte omöjligt att det kan komma några.Men då måste de ha fått tillbaka elen förstås.

På nytt

Av , , 3 kommentarer 13

Det blev några dagars uppehåll i bloggandet. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som hände, kanske det var fantasin som tröt eller tiden som inte räckte till eller……

Nu är julhelgen i stort sett "avklarad". Vi har haft en lugn julhelg, blev en tidig julafton då barnen med familjer skulle äta jullunch här och sedan ta julbord och dylikt hos andra släktingar. Det blev faktiskt riktigt bra kändes det som. Julgröt med skinka, lite plocke-pinn och andra spel och sedan julklappsutdelning. Lagom till Kalle Anka var allt firande avklarat och vi var ensamma. Kändes först lite konstigt, men sedan kändes det bara bra, lugnt och skönt.

I dag har vi blivit uppringda av stuggrannar. Katastrof är läget nere vid vår SpanskaVilla. Vi har tydligen ett tiotal träd omkullvräkta på tomten, men som tur var har inget träd fallit på någon av stugorna. Det som har blivit förstört är en av våra höga murar som blåst nedför slänten. Vägen är helt blockerad av ca 50 träd, el- och telefonlinjer är förstörda. Grannens två bilar ligger blockerade av träd på deras parkeringsplats.

Vi måste väl ta oss dit, men det blir inte lätt om vägen inte är framkomlig. Det är ju en privat väg så vi får hoppas på bönderna och deras maskiner. Ja, så kan det gå när naturen visar sina krafter.

GOD FORTSÄTTNING till er alla!

Ut i världen

Av , , 3 kommentarer 11

Nu är det att packa som gäller. Har inte fått något sms från SAS att jag kan checka in, men hoppas att det kommer. Ska lämna min Livskamrat igen och åka till Tyskland på ett par dagar. Det innebär att vi hinner inte med någon adventsmiddag för familjen idag och det är ju tråkigt. Men vi får väl äta en julgrötslunch och tända de två ljusen tillsammans.

Det är många "tunga" beslut som ska fattas inför en sådan resa; vilka skor ska jag ta – vi ska ju ut i verksamheten och titta så jag behöver oömma skor. Men mina "arbetskängor" tar jag inte med mig, de är alldeles för tunga – får väl ta ett par oömma halvstövlar. Hmmm, då ska jag kanske ta med mig ett par bekväma inneskor så slipper jag sitta med varma stövlar hela dagen – eller kanske kan jag bara vara i strumplästen, hmmmm.

Vi ska säkert ut och äta på måndag kväll – hinner jag tillbaka till hotellet och byta om eller ska jag chansa på en "lagom" fin tunika som passar både på dagen och kvällen, hmmm.

Ska jag tvätta håret idag eller ska jag stiga upp tidigt i morgon och göra det på hotellet, val, val, val……..

Ska jag ta datorn med? Ja, det är nog bäst. Jag har ju lovat att sammanställa lite material före torsdagen, kan ju vara bra också om jag vill visa något som vi gör "hemma" på jobbet.
Men det är besvärligt att lägga fram datorn vid varje säkerhetskontroll….hmmm.

Kanske bäst att lägga fram kläderna jag ska ha med, det är ju bara några timmar kvar innan jag ska åka……vill inte just nu, går en promenad istället. Jag hinner nog….

Efter tjejmiddagen

Av , , Bli först att kommentera 11

Är just hemkommen efter tjej/dam/tantmiddagen. Mycket god mat, mycket gott vin och trevlig samvaro.

Tänk ändå, det är 51 år sedan vi började småskolan tillsammans. 51!!!! Så mycket som har hänt under alla dessa år, giftermål, barn, skilsmässor, sjukdom….det mesta har vi upplevt.

Vi är duktiga, kompetenta kvinnor som har kontroll över våra liv. Men visst kan man ändå se skymten av de små flickor vi var en gång i världen. Vi har faktiskt inte förändrats så mycket som vi vill tro. Flickorna som tränade olika teaterpjäser till lördagens roliga timmen, tänk att vi faktiskt gick i skolan på lördagarna! Vi har många gemensamma minnen men man kan också se hur olika vi upplevde saker under den tiden. I kväll pratade vi bland annat om när Kennedy blev skjuten och våra reaktioner på detta. Ack ja gemensamma minnen och ändå så olika…..

Känner mig lite filosofisk så här på nattkröken, många tankar väcks till liv……. Kanske ändå dags att krypa ner i sängen bredvid Livskamraten, läsa en kort stund och sedan sova gott. Jag vill ju inte förlora så mycket av morgondagen. Varje dag är unik, ta den tillvara. Livet är dyrbart!

God natt!

Knasiga recept

Av , , 2 kommentarer 12

Läste min medbloggare Marias, blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea skrivelse igår om receptet på saffranssemlor. Skrattade gott åt att man skulle blanda i rödbetor och garnera med dillvippor. Så det kan bli.

Minns för ett antal år sedan när jag var med i en kurs för att lära mig laga mat enligt Viktväktarna. Vi gick igenom ett recept med kycklingfiléer och kom så till raden där det stod: "pensla låren med olja". Med min lite för kreativa fantasi så såg jag den glade kocken som jobbade med sina kycklingfiléer och därefter tog penseln och oljade in sina egna lår med olja…… mysigt kanske men…. Vi var två stycken med samma fantasi så vi hade väldigt roligt, men de övriga i gruppen verkade mest förvånade. Jag kan inte hjälpa det, men jag skrattar faktiskt varje gång jag tänker på det!

Ska på tjej-/dam-/tant-middag i kväll och ser fram emot många glada skratt, kanske någon enstaka tår och mycket god mat. Önskar er en trevlig helg!

 

 

 

 

 

 

Mera broar….

Av , , 2 kommentarer 12

Broar är inte bara något man ska vara rädd att åka över. Vi är också brobyggare i våra dagliga liv.Vi bygger broar mellan människor också.

En del av de broarna är som Veda-bron; ibland blåser det en hel del och man blir lite omskakad, men det känns ändå ganska tryggt och stabilt.

En del broar är som gamla träbroar; rangliga, gistna av ålder, man får se upp för hålen som kan finnas där, men man tar sig fram i alla fall.

Andra kan kännas som Kyrkbron; rak, stabil men man får se upp med avfarterna, där finns det möjligheter att man kan hamna fel.

Någon gång ibland kommer man till en liten oansenlig bro som det är långt mellan gångerna man använder och då kan man bli varse – den bron finns inte mer! Den har sakta smulats sönder och försvunnit i vattnet.

Med andra ord: var rädda om varandra!

PS! Sedan finns det förstås någon enstaka bro där man helst skulle vilja ta lite dynamit och….

 
 

…men det är en annan historia! DS!