Svårt att hinna…

Av , , 4 kommentarer 11

Ibland hinner man inte skriva i bloggen. Det kanske är ett bra tecken; man har fullt upp omkring och hinner inte med datorn. Kanske positivt… Men lite abstinens får man så nu är det dags.

Vi har haft glädjen att få ha sonen med barn och blomma på besök. "Barn och blomma" är ett uttryck som jag minns från min barndom, har aldrig använt det förr men nu kändes det rätt.

Så fort man glömmer allt stök som följer med när spädbarn kommer in i bilden, alla flaskor, alla blöjor, alla droppar, alla…….. mycket packning blir det, speciellt när det är två stycken under 3 år. Lilla L var lika underbar som alltid, pratar oavbrutet och är alltid aktiv, hon är det mest lättsamma barn jag träffat. Ändå var hon lite förkyld nu. Hennes lillebror, lille J, verkar också vara lättsam, men han tar ändå mycket av föräldrarnas tid. Tur de har fantastiska föräldrar de små!

I helgen hade jag turen att få träffa en kvinna som kände stugbyggaren Knutte. Hon kunde intyga att han var en mycket speciell människa – "gammeldags rar och artig" var uttrycket hon använde. Hon berättade att när hon var barn så brukade hon simma längs stranden och då brukade Knut med hustru Birgit sitta och dricka kaffe och vinka åt henne.

Jag fick också höra varför stugan är byggd i spansk stil. Knutte hade köpt ett hus i Spanien där han och hustrun skulle tillbringa vinterhalvåret. Men frun blev blind så de sålde huset i Spanien och byggde upp det utanför Sundsvall istället. Så tråkigt att de inte kunde förverkliga sin dröm… men så fint att de ändå förverkligade den på ett annat sätt.

Vi vet redan att hustrun tydligen blev ordentligt sjuk, så sjuk att hon inte kunde ta sig uppför trappan till sovrummet. Knutte tänkte då bygga en hiss, men hon blev väl för sjuk för att vara hemma. Vi har hittat materialet som han samlat ihop för att bygga hissen av. Tänk vad människor kan göra för varandra. Det är det som känns när vi är i stugan – grunden är lagd med kärlek. Det är nog därför jag mår så bra där!

Design?

Av , , 2 kommentarer 9

En gång skrev jag om den alldeles utmärka ansiktskräm som jag brukar använda. En invändning hade jag beträffande den fina krämen. Dess förpackning:
 

Den fina ytterförpackningen                
som rymmer  

                    

…ytterligare en förpackning
 

 

´…som rymmer ytterligare en förpackning innan man når själva tuben

Jag tyckte då att det var lite onödigt många förpackningar innan man kom själva "kärnan", men gissa vad…man har utökat förpackningen med ytterligare en liten pryl

Denna lilla "ring" satt uppträdd mellan kork och tub. När man skruvade upp korken så ramlade ringen ned och det visade sig då att tuben var plomberad. När man sedan skruvade tillbaka korken, utan ring, så skar den lilla ploppen längst in i  korken bort förseglingen och VIPS! så blev där ett litet hål som skar sönder öppningen i tuben så att man kom åt innehållet!

Va,,,,har inte den designern kommit på världens idé alltså? Jag frågar mig ivrigt; vad ska han/hon hitta på nästa gång!?

 

Ändringar i språket

Av , , 2 kommentarer 8

Tänk vilka förändringar det har blivit i vårt språkbruk. När jag var 10 år så lovar jag att jag hade aldrig hört ord som incest, hora, etc. I dag kallar klasskamrater sina flickkamrater för betydligt värre ord. En mig närstående yngre kvinna, dock över 30, blev kallad för h-ra när hon kom ut från en matvaruaffär, av alla ställen.

Hur kan vi vuxna tillåta att ungdomarna använder sådana ord mot varandra? Vad gör man i skolan, finns inga lärare närvarande ute på rasterna längre? Varför låter vi det grova språket ta mer och mer plats i vår tillvaro? Ruggigt, det är vad det är. Egentligen skulle jag vilja skriva något riktigt vasst och otäckt här, men låter bli. Jag tror det framgår vad jag tycker.

En annan sak är alla dessa löjliga särskrivningar av ord som man kan läsa ibland, inte minst i våra tidskrifter, men även på skyltar av allehanda slag. Läser man inte igenom det man skriver? Jag är ingen expert på att skriva riktigt och rätt, men i alla fall vet jag att det är skillnad på en lång hårig man och en långhårig sådan. 

Varför är jag så irriterad på detta i dag? Naturligtvis för att någon jag känner blivit kallad h-ra, det upplever jag som fruktansvärt, men också för att jag känner en allmän olust över vad jag läser i alla nyheter: våldtäkter, mord på unga flickor/kvinnor – hur kan det vara så? Var är respekten för varandra, oavsett kön? Tvi, tvi och åter tvi.

Den lilla bastun, 4

Av , , 8 kommentarer 8

Arbetsdagen måndag är avklarad. Vad hände med helgen? Så fort den försvann,
endast den lilla molande känslan i höger axel och armbåge gör att man förstår att det varit helg. Vi har spikat rote nämligen. Endast med 3", inte 4 som det väl ska vara, men tro mig, för en vanlig amatör så räcker det så bra med 3.

Jag har använt hammare ganska mycket i mina dagar, men nog känns det att tekniken försvunnit. Jag försöker tänka;  håll långt ut i skaftet, låt hammaren göra jobbet, men nog blir det råstyrkan som får in många av spikarna. För att inte tala om att marken sluttar, var ställer man stegen? Man ställer den så att ena benet hänger i luften, så klättrar man upp och försöker hålla tyngden på det ben som vilar mot marken samtidigt som man trycker stegen mot taket. I alla fall är det så jag gör. Nog är det mer tur än skicklighet att jag inte ramlat. Resultatet blev i alla fall bra.

När vi ändå var på gång så lade vi trallen på altanen också.

Utsikten blir som sådan, ganska fin. Jag längtar så tills dess att den är färdig.

 

87 miljoner

Av , , Bli först att kommentera 9

Tänk att få vinna 87 miljoner. Det är vad jag siktar på. Ibland brukar jag fantisera om att jag vinner massor med pengar. Jag vet inte vad jag skulle vinna på för jag spelar inte på något, men på något märkligt sätt så vinner jag ändå.

Tidigare så tänkte jag vinna 1-2 miljoner, men som regel så slutade det med att jag var skyldig pengar. Det första jag planerar är nämligen vilka pengar jag ska ge till vilka personer. Allt eftersom familjen växer så blir det krångligare och krångligare att få till fördelningen på bästa sätt, så nu behöver jag 87 miljoner för att allt ska gå runt. Men då tror jag att alla ska bli nöjda.

Livskamraten fnyser alltid åt mig när jag planerar hur jag ska dela ut pengarna. -Behåll dem och lev gott, är hans råd. Men så kan man inte göra. Ibland hinner jag planera för barnbarnens eventuella barn innan jag är nöjd.

Tänk så fånig man kan vara. Men roligt har jag medan jag planerar. Ibland bjuder jag familjen på middag, alltid på Sävargården av någon konstig anledning, och där berättar jag den glada nyheten och delar ut kuvert och berättar hur jag tänkt göra. Men ska jag säga sanningen så är jag inte säker på att familjen skulle gilla alla mina planer. De skulle kanske känna sig lite för livegna för att det ska vara riktigt bra. De är ju självständiga, de små rackarna. Pengar skapar inte lycka, så det är kanske lika bra att jag inte spelar, och alltså inte kan vinna.

Jobbat två veckor snart

Av , , 6 kommentarer 9

Tänk att man redan varit igång två veckor på jobbet. Nog är det konstigt att först verkar semestern oändlig, men efter någon timme på jobbet så är det som att man aldrig varit borta.

En sak som jag "skäms" lite över är att jag alltid måste ringa dataavdelningen när jag kommer åter efter ledighet. Jag har nämligen glömt mitt lösenord till datorn, ganska fånigt tycker men jag har förstått att jag inte är ensam om att förtränga detta viktiga ord.

Å andra sidan, hur många lösenord och pin-koder har jag i mitt liv? Till mina två banker, till mailet, till eRoom, Facebook, telefonerna, de olika databaserna på jobbet  etc . Detta är ju ett nytt fenomen, inte behövde jag lösenord tidigare i livet. Ibland känns det som att jag inte längre förstår vad som händer och sker. Måste jag verkligen ha alla dessa lösenord? Måste jag ha en telefon som kan göra allt möjligt, det enda jag vill ha den till är ju att kunna ringa någon ibland och möjligen svara om någon ringer till mig. Varför ska jag helt plötsligt behöva en GPS? Jag har alltid klarat mig fram och hittat dit jag ska tidigare, så varför skulle jag inte klara mig nu.

För att inte tala om det senaste; att hålla reda på sina vänner genom något slags GPS-system. Varför det? Kan inte de hålla reda på sig, så håller jag reda på mig.

Vill jag verkligen vara med i Facebook? Jag gick med ganska nyligt, men känner redan att det inte är min grej.

Någon kring fikabordet på jobbet tog en dag upp att han läst att några kriterier för att man var "antik" var att man hade köpt LP-skivor / CD-skivor, att man vann TP med frågor från 70-talet, att man minns hur det var att ringa med nummerskiva och att man minns hur det var att sitta och spela familjespel med tärning. Ja, nog minns man allt detta, så visst då är jag väl antik då. Men gissa vad; det är ganska skönt. Det är skönt att lämna telefonen inne när man går ut, att ingen vet var man är hela tiden, att inte vara uppkopplad.

Så, det är väl bäst att jag kopplar ned mig då – ha en skön kväll!

I som här inträden……

Av , , 6 kommentarer 7

Om källare tycker jag inte, har aldrig tyckt om och kommer aldrig att tycka om. Ändå har jag källare både här hemma och i stugan. Dörrarna till källaren i stugan är  celldörrar från Umeå gamla fängelse. Så har vi fått höra och någon anledning att tvivla på det har vi inte. Det är bastanta dörrar;

illa medfarna under årens lopp

det finurliga titthålet som gör att man ser i stort sett hela rummet

rejäla skruvar och handtag på insidan

Först kändes det som att vi måste behålla dörrarna som de är, bara därför att…..kul.
Men när vi såg hur fuktskadade dörrarna var nertill så insåg vi att det finns faktiskt ingen anledning att inte fräscha upp dem. Sagt och gjort,

Nu är de tvättade, skrapade, oljade, grundmålade och ett första varv med den gröna fönsterfärgen har strukits på. När jag målat andra varvet så ska jag fräscha upp de svarta smidesdetaljerna också. För att inte tala om de omgivande väggarna, usch. Man kanske ska sätta upp en skylt på dörrarna: Välkommen eller kanske I som här inträden låten hoppet fara !

Den lilla bastun, del 3

Av , , Bli först att kommentera 7

Ingenting har hänt med den lilla bastun. Hantverkarna lyser med sin frånvaro, nej skämt åsido, det är ju den nya mågen som gör jobbet och han får ta det i sin egen takt. Jag längtar i alla fall efter att få golv och tak färdigt så att man kan göra sig en bild av hur det ska bli därinne. Jag har stora planer minsann.

Jag tycker att stugan är så snygg och ett sådant fint hantverk att jag vill göra reklam för den. Inte i detta forum dock. Planer finns att möblera upp den på olika sätt för att visa mångsidigheten i stugan och inte minst, lyfta fram det fina hantverket.

Den lilla bild jag satte in i del 2:

är förstås ett stöd för takstolarna. Halvcirkeln i mitten är en lampa! Man ska sätta in en lampglob i mitten, det tror jag blir jättesnyggt. Jag ska försöka få tag på en solcellslampa att sätta där.

Själva byggnaden kommer att bli grå, järnvitriol för att smälta in i naturen. Möjligen ska det bli någon färg runt fönster- och dörrkarm alternativt takstolstödet och lampan. Man får börja att järnvitriola själva byggnaden och då ser man säkert vad som blir snyggast. Den läckraste byggnaden kring den sjön (näst efter vår SpanskaVilla då förstås), det garanterar jag.

Märkliga djur

Av , , Bli först att kommentera 8

Nog har jag skrivit en del om vilka märkliga djur vi är omgivna av i vår SpanskaVilla. Men detta tar nog priset ändå. Denna "vad-det-nu-är" mötte vi under en morgonpromenad.

15-20 cm hög med rejäla horn stod den där vid vägkanten. Vad?

Denna är nog värre än den stora grodan vi har längs vägen, den ser i alla fall vänlig ut.

Kameran hade jag med mig hela dagen. Sjön var så lugn och stilla så jag kunde inte låta bli att ta några bilder.

Så mycket vackert det finns omkring oss! Bara vi tar oss tid att se…

Shabby chic

Av , , 2 kommentarer 7

Hjälp, jag gillar egentligen inte detta med shabby chic, franskt, danskt m.m, m.m när det gäller inredning, "vita rum" nej tack.

Men helt plötsligt börjar jag känna en längtan efter att göra om sovrummet i SpanskaVillan till ett mer romantiskt, shabby chic-liknande rum. Det började med ett besök på www.nordljus.net där jag förälskade mig en klocka och en tavla, se nedan.

Dessa inköptes och sedan riktade jag blickarna mot den skänk som fanns i rummet när vi köpte det.

I dag mer shabby än chic kanske

Nu känner jag hur lusten vaknar; att måla över tapeten med en ljus färg, att klä väggen bakom den enkla sängen med något vackert tyg, att lägga in ett vackert trägolv, att måla skänken lite ljusare, men fortfarande shabby, att till och med måla dubbeldörren vit…. kan det bli möjligt? Ska jag göra det, jag som har varit, och fortfarande är, så nöjd med vårt fina sovrum…. Vad säger Livskamraten? Ska jag fråga honom överhuvudtaget? Jag kanske bara ska måla tak och väggar medan han är ute och är upptagen med annat……..Ställd inför faktum kan han ju inte protestera……