Tjat(sat)kärringar behövs i Holmsund

När jag läser om ungdomarna i Holmsund som uppenbarligen är ute och ställer till det om kvällar och nätter så känner jag en väldig sorg i hjärtat. På ett sätt så är det samma visa varje år den här tiden, föräldrarna börjar arbeta, ungdomarna samlas inför den kommande skolstarten, en hel del oväsen förs och "rackartyg" utförs.

Jag känner inte till allt som skett men har förstått att det uppenbarligen har blivit grövre "rackartyg" som görs – inbrott, skadegörelse etc.  Varför? Måste de unga "skrika" högre för att vi ska höra dem? Att lägga sig på vägbanan så att bilarna måste köra runt personerna, vad är det om inte en ren provokation mot oss vuxna. Se oss, hör oss, se vad vi kan göra utan att ni reagerar!!!!

Nu reagerar några (många?) vuxna genom att gå samman och försöka stoppa det som sker genom att fota, filma, observera. Tanken är god, vi vuxna måste visa att man inte kan / ska bete sig hur som helst i ett samhälle. Men jag känner en väldig rädsla, en rädsla för att något ska gå snett, att någon försöker gå emellan och hindra aktiviteterna med våld och att det hela trappas upp och slutar olyckligt.

Jag utgår från att det är "vanliga" normala ungdomar i de flesta fall och det borde gå att få dem att sluta med de rent brottsliga, farliga aktiviteterna. De flesta är nog ändå medvetna någonstans inom sig att så här borde jag inte göra.

Var det bättre förr? När jag var ute på kvällarna på Storgatan i Holmsund, 60-talet, så brukade någon av fröknarna Pettersson öppna ett fönster och ropa: "gå hem nu Karlsson, annars går vi och pratar med pappa". Inför ett sådant "hot" var det bara att gå hem……. Vi kanske alla borde "öppna våra fönster" och markera för barn / ungdomar att "de ska gå hem". Tjat(sat)kärringar-och gubbar behövs! Allas barn är våra barn!