Jag och de andra killarna

Att som kvinna arbeta inom Skogsindustrin innebär att vara i minoritet. Det är tydligen inte helt fel för min del eftersom  jag nu jobbat inom den näringen i 27 år =)

Jag minns den första julen efter att jag börjat min anställning. Jag hade arbetat några månader och var på sta’n för att köpa julklappar tillsammans med dottern och sonen. Den dagen var vi definitivt inte ensamma om att julhandla utan vi stötte ständigt ihop med mina arbetskamrater. Varje gång sade jag att "han arbetar på samma ställe som jag". Till slut utbrast min dotter "men mamma, känner du bara farbröder!?" Ack ja.

Vissa dagar kan det kännas som det, jag går från det ena mötet till det andra och det sitter "bara" män runt konferensbordet. Ibland är jargongen lite tuff, men på ett trevligt och lite småekivokt sätt som jag bara tycker är lättsamt och underhållande. Men det känns som att jag håller på att passera en gräns när jag kommer på mig med att säga, och tänka – jag och de andra killarna! Där är det nog dags att ta ett steg tillbaka.

Så kram till er tjejer i alla åldrar. Jag vet att ni finns även om det inte känns så ibland. Kram även till er killar som ofta(st) är så trevliga att jobba med!