Budgivning – vilken pärs!

Imorse vaknade jag tidigt, jag tror faktiskt att det var för att kunna kolla om någon hade lagt högre bud än mitt på mitt drömställe. Inget bud hade kommit så det var bara att åka iväg till jobbet, skadar inte att vara tidig en dag. Hela dagen har jag nu haft ett öga på min telefon för att kunna hålla koll på om det kommer något bud. Ännu ingenting. Snälla någon, hur länge kan en budgivning pågå? Jag tycker att om ett bud fått vara ledande över 24 timmar så borde affären vara klar, men så är det ju inte.

När jag åkte hem på eftermiddagen så insåg jag att det kommer inte att bli något gjort på hela kvällen så vi tog pappa med oss och åkte över till Obbola, till sonen med familj. Vi kom så lagom att jag fick tillfälle att hjälpa Lilly med maten, makaroner och korv minsann, inte från en barnmatsburk. Att vara med henne hjälper mot allt, man glömmer allt annat. När jag gett Lilly efterrätten så blev jag tillsagd att lämna en sked eller två. Naturligtvis, papegojan Jako måste också få smaka, både efterrätt och makaroner. Han är så väluppfostrad och åt så snällt från skeden.

När vi skulle åka så tar avskedet alltid en stund, man ska pussas och vinka, och vinka igen, och pussas, men tydligen tog vi för lång tid på oss för Jako ropade oavbrutet; hej då, hej då, så till slut förstod vi vinken och gav oss iväg hem. Jag kunde inte låta bli att ta ett kort på Lillys skor. Det är taget med mobilen så skärpan är inte den bästa, men ändå,,,,Kram till alla oss som har lyckan att ha en familj!